Troberg said:
Tja, eftersom det verkar finnas ett intresse av att diskutera frågan, så börjar jag med ett statement att diskutera kring:
* Författarens enda ansvar, och den enda punkt han kan blir rättmättigt kritiserad på (med avseende på personbeskrivning/personfördelning) är att förse läsaren med intressant innehåll. Ingen annan moral binder historien som författaren väver.
Detta avser då skönlitterär text (till vilken jag även räknar rollspel).
Det finns många exempel på böcker/författare som skapat världar som inte uppfyller samhällets normer, men som ändå är berättigade som litterära verk. Några exempel:
* John Norman, Gor-böckerna. Heck, de driver slaveri och könsroller så långt att även de flesta BDSM-utövare tar avstånd från det som utövas i dem. Är de läsvärda fantasyböcker trots det? Javisst.
* William Shakespeare, The Taming of the Shrew. Förhärligar något som skulle kallats för kvinnomisshandel idag. Är det ett intressant litterärt verk ändå? Självklart.
* Stephen Donaldson, Covenantböckerna. En hjälte som är en antihjälte och våldtäktsman. Läsvärda? Jajamensan.
Eftersom jag tycker att diskussionen spårade ur totalt och att ingen diskuterar det som tråden började att handla om så tänkte jag lyfta tillbaka frågan till vad Troberg först skrev och återknyta till det som jag upplevde att Troberg ville diskutera.
Det Troberg säger är att inget moraliskt ansvar binder författaren till sitt verk, det enda ansvar hen har är att pruducera en produkt som är en bra historia och att man som författare inte kan bli kritiserad för de val man gör i sin skrivprocess, rörande genus, etnicitet, statistiska urval, stereotyper etc etc.
Troberg diskuterar
inte genus, etnicitet, statistiska urval eller sterotyper som fenomen, diskussionen handlar om författarens moraliska ansvar och rätten att kritisera detta. Har jag rätt, Troberg?
* Författarens enda ansvar, och den enda punkt han kan blir rättmättigt kritiserad på (med avseende på personbeskrivning/personfördelning) är att förse läsaren med intressant innehåll. Ingen annan moral binder historien som författaren väver.
Det är det här jag tycker du har fel i Troberg, jag tycker visst att författaren har fler ansvar än så. Hen har ett ansvar för sitt verk och måste kunna kritiseras utifrån detta. Det måste också gå att föra diskussion runt hur en författare använder sig av tex könsroller.
För upplevelsen av innehållet är subjektivt och egentligen kan man inte kritisera det med annat än "jag tycker det är bra/dåligt utifrån ditt och datt". Det är inte kritik och diskussion, det är ett tyckande.
Men att lyfta hur en författare framställer ett samhälles värderingar, kritisera synen på invandrare i litterära verk eller påtala en författare att hen har en fruktansvärd syn på män. Det är helt rättfärdigat att diskutera, kritisera och granska.
Och som jag sagt förut. Det är, i mitt tycke, förkastligt att gömma sig bakom rätten till fria uttryck om det innebär att människor kränks. Begränsningar i uttrycken ska användas för att inte sprida kränkningar eller förtryck. Litteratur och författare ska alltid granskas och kritiseras och deras verk ska alltid diskuteras.
Det är min ståndpunkt.