Men hur många olika versioner av ett spel med samma namn kan komma innan folk tröttnar? Hur många gånger orkar man köpa en ny grundregelbok mm.
Det är just det som hjälpt DoD att överleva, tror jag. Nya generationer och nya utgåvor. Visst, man kan snacka om att det äldre är bättre dagarna i ända. Det gjorde jag alltid förut, innan jag insåg att varje DoD faktiskt har sin personliga tjusning och betyder just det för sin generation som 91 har kommit att betyda för mig. Liksom att the one and only DoD är från 1982 för de som var med då.
Grejen är väl sedan den, håller med om att Trudvang är en skitbra setting (men inte min personliga favorit heller), men om det hade kommit ännu en version som varit snarlik EDD, som i princip allt emellan 85 och 91 varit (det är egentligen bara en massa kuriosa och småregler och tilläggsböcker som gjort skillnad i princip), då hade det nog faktiskt inte varit någon idé att försöka hålla spelet vid liv för att ge det till ännu en generation. Man måste få nytt liv i det helt enkelt, precis som man måste göra med allt - dataspel, bilar, kläder, musik osv osv.
... Hur bra den första modellen än var så tröttnar folk och letar nytt. Sedan har dock alla versionerna hetat Drakar & Demoner... Varför? Ja det är svårt att svara på, men det är ju trots allt rollspels-Sveriges guldkrona. Alla har spelat någon version, som alla har de handlat om samma sak med samma system till grund. Därför, även om man bytt utseende och värld, så har det ändå alltid varit Drakar & Demoner... Det handlar väl om tryggheten av att känna igen sig. Sedan att man med övriga rollspelmarknadens utveckling och synsätt mixtrat med Chronopia och Trudvang är ingenting att egentligen bry sig om, elkler som är så konstigt; det är ju fortfarande DoD, men skillnaden är att det är ett DoD gentemot sin tid. Skulle man inte gjort så skulle det nog ha känts förlegat och dött ut...
... Det tror jag i alla fall.