Dante pruttfull? Nä, det tror jag inte på.Organ said:
Jävla Riz.
/M
Nekromanti Rising avliden
- Thread starter Svarte Faraonen
- Start date
Jävla Riz.
/M
G
Guest
Guest
Jag känner mig bruten, jag vill få ur mig mina tankar, men jag vet inte hur, men Johan Rising är min idol och hjälte och jag saknar honom.
Ett tragiskt och förtida slut som ingen förtjänar. Alla ord känns helt otillräckliga i en sådan här situation. Jag önskar att Rising hade insett hur mycket han betydde och avstått ifrån att göra något oåterkalleligt.
Hur går vi vidare nu? Hur hyllar vi bäst hans minne?
Hur går vi vidare nu? Hur hyllar vi bäst hans minne?
Jag tror jag talar för de flesta långtida lurkers här när jag säger att Rising var en av huvudattraktionerna här på forumet och en stor anledning till att man kom tillbaka gång efter gång. I långa röriga trådar var det alltid hans inlägg man scrollade ner till för att se hur saker och ting verkligen låg till. Han var en intellektuell och kreativ pionjär, alltid unika och annorlunda idéer. En av mina största idoler, faktiskt. Sorgligt, världen behöver fler som Rising.
VildKatt
Warrior
Farväl Rising!
Jag stör mig på att vi aldrig fick träffas, och stör mig på att du aldrig sa att du mådde så dåligt. Nu vill jag mest skälla ut dig som en orolig hönsmamma, bara för att sedan trycka dig mot bröstet, lägga huvudet mot hjässan din och säga att allt kommer bli bra. Det trots att jag inte känner dig och trots att vi knappt, ens över forumet, snackade vidare mycket.
Jag kan bara tänka mig hur andra känner som åtminstone diskuterat rollspel med dig, eller som suttit och pimplat sprit med dig, som kände dig bättre än mig, och till dem - liksom till dig - vill jag bara hälsa att ni alla är värda en stor varm kram. Hårt upptryckta mot brösten mina och med all den kärlek man kan ha för vem som helst, främling eller ej.
Jag älskar er, allihopa, och fan ta er om någon gör något liknande igen!
Och Rising, jag hoppas att du ändå fann vad du hoppades finna, och om inte så kommer jaga efter dig med hela min dryga kvinnlighet, bara så du vet!
Jag stör mig på att vi aldrig fick träffas, och stör mig på att du aldrig sa att du mådde så dåligt. Nu vill jag mest skälla ut dig som en orolig hönsmamma, bara för att sedan trycka dig mot bröstet, lägga huvudet mot hjässan din och säga att allt kommer bli bra. Det trots att jag inte känner dig och trots att vi knappt, ens över forumet, snackade vidare mycket.
Jag kan bara tänka mig hur andra känner som åtminstone diskuterat rollspel med dig, eller som suttit och pimplat sprit med dig, som kände dig bättre än mig, och till dem - liksom till dig - vill jag bara hälsa att ni alla är värda en stor varm kram. Hårt upptryckta mot brösten mina och med all den kärlek man kan ha för vem som helst, främling eller ej.
Jag älskar er, allihopa, och fan ta er om någon gör något liknande igen!
Och Rising, jag hoppas att du ändå fann vad du hoppades finna, och om inte så kommer jaga efter dig med hela min dryga kvinnlighet, bara så du vet!
Aj love you too! <3
Mogger
Hipsteranka
Och jag an fortfarande inte i ord formulera mig på något annat vis.
Men för helvete Rising...
Jag saknar dig.
Jag träffade heller aldrig Rising, men han gjorde ett djupt intryck på mig. Djupare än jag förstod.
Men för helvete Rising...
Jag saknar dig.
Jag träffade heller aldrig Rising, men han gjorde ett djupt intryck på mig. Djupare än jag förstod.
Björn den gode
Swashbuckler
Jag tror jag har skrivit om det här inlägget fem gånger nu eller så, men jag lyckas inte formulera det jag vill ha sagt, inte för att det kanske spelar så stor roll.
Jag är för upprörd fortfarande, kanske jag kan skriva något senare.
Jag är för upprörd fortfarande, kanske jag kan skriva något senare.
Rising var en stor anledning till att jag förr spenderade så många timmar här. Förutom hans språkliga excellens, pedagogiska begåvning, humor och skärpa kommer jag också alltid komma ihåg hans fantastiska fantasi. Jag sög in hans olika monster och världar och cadillac-kaniner och bara... Yeah. That's my man. Alltid intressant. Alltid briljant. Och med tanke på den delen av hans brev (usch vad det känns overkligt) som vi fått läsa tror jag också att han kände att han var respekterad, uppskattad och beundrad av åtminstone alla oss. Eller... Vad vet jag. Jag hoppas det i alla fall.
Mina tankar går till hans familj och till alla er som kände honom bättre.
Puss.
/Hjalle
Mina tankar går till hans familj och till alla er som kände honom bättre.
Puss.
/Hjalle
Har som många andra här bara träffat Rising genom lådan eller hans poster på forumet.
Men vafan Rising var speciell det märktes, jag saknar honom.
Och jag är säker på att nästa karaktär han rullar ihop i efterlivet kommer vara minst lika awesome.
Men vafan Rising var speciell det märktes, jag saknar honom.
Och jag är säker på att nästa karaktär han rullar ihop i efterlivet kommer vara minst lika awesome.
Jag kan tyvärr inte skriva något vettigt om det här. Det går bara inte. Det känns så futtigt att skriva att man är ledsen men att inte skriva känns ännu värre.
Men jag kommer inte minnas Rising som den som alltid kom med långa och smarta inlägg. Jag kommer minnas honom som en som lyssnade på nya användare som i sina första inlägg berättade om sina speluppslag. En som kom med uppmuntrande kommentarer och ställde frågor samtidigt som han välkomnade till forumet vare sig det skedde i inlägg eller vrållådan, när andra antingen höll tyst eller kom med trötta kommentarer om att det redan var gjort.
Det är så jag kommer minnas honom. Det och hans humor.
Storuggla
Men jag kommer inte minnas Rising som den som alltid kom med långa och smarta inlägg. Jag kommer minnas honom som en som lyssnade på nya användare som i sina första inlägg berättade om sina speluppslag. En som kom med uppmuntrande kommentarer och ställde frågor samtidigt som han välkomnade till forumet vare sig det skedde i inlägg eller vrållådan, när andra antingen höll tyst eller kom med trötta kommentarer om att det redan var gjort.
Det är så jag kommer minnas honom. Det och hans humor.
Storuggla
Precis som så många andra här så tycker jag att det är väldigt tråkigt med Risings bortgång.
Precis som så många andra nya medlemmar fann jag någon form av idol-dyrkan i Rising. Han visste att blanda humor med smarta ord. Det gjorde att man alltid var nyfiken på Rising.
Man är förvånad. Jag hade sedan tidigare ett intryck av att Rising mådde dåligt men att detta skulle bli resultatet var aldrig mitt intryck.
Det verkar finnas flera här på forumet som hade en relation till Rising irl. Vet ni något om en begravning? Kan vi här på forumet samla pengar till ett blomster?
Precis som så många andra nya medlemmar fann jag någon form av idol-dyrkan i Rising. Han visste att blanda humor med smarta ord. Det gjorde att man alltid var nyfiken på Rising.
Man är förvånad. Jag hade sedan tidigare ett intryck av att Rising mådde dåligt men att detta skulle bli resultatet var aldrig mitt intryck.
Det verkar finnas flera här på forumet som hade en relation till Rising irl. Vet ni något om en begravning? Kan vi här på forumet samla pengar till ett blomster?
Simon
Swashbuckler
Ja, det inte minst. Tusen risingpoäng för det.Storuggla said:
Simon
Swashbuckler
Tror vi låter redaktionen, som ju fadern mailade till, ta reda på hur familjen vill ha det, och sedan tala om det för oss. Jag hoppas de låter oss visa vilken respekt och uppskattning han hade från så många människor här, men vill de ha det stilla och intimt så finns det ju inget att säga om det. Fast skicka blomster är väl det minsta.Persson said:
Eva Florén
Swashbuckler
Har inte varit inne på Rollspel.nu på så länge och hörde att någon avlidit på Facebook. Ingen sa vem det var, men när tre av mina kontakter muttrar över någon dött och de har det gemensamma att de alla hör hemma på Rollspel.nu så är det inte svårt att lista ut vad som gäller.
Mitt hjärta brast i tusen bitar när jag fann att det var Rising. Min käre Ulvtand fick trösta mina tårar. Det gör så ont. Det är inte rättvist, som många av er så kände jag inte honom personligen, men hade gärna träffat honom i det verkliga livet.
Mest minnesvärt för mig är trots allt den här tråden som gjorde mig så himla glad.
Låtom oss skapa...
Som så många sagt gav han så mycket den gode Rising, både som uppslag till nya rollspel och till trådar som den ovanstående. Det finns inte ord att beskriva hur mycket han kunde givit oss vidare... så varför var vi tvungna att missta honom?
Det är ett Hål i mitt hjärta som nu saknar något som värmer upp. Å, Rising, varför sa du aldrig ifrån.
Må han alltid leva i våra hjärtan och kom ihåg - Vad skulle Rising ha gjort av det här? När du någonsin tvekar.
Nu drar jag mig åter tillbaka till min Facebook-värld där jag alltid finns till den dagen då livet (världen facebook tar slut eller jag avlider) tar slut.
Kram till er alla och speciellt varma kramar till er som kände honom väl. Varma tankar till hans familj.
Mitt hjärta brast i tusen bitar när jag fann att det var Rising. Min käre Ulvtand fick trösta mina tårar. Det gör så ont. Det är inte rättvist, som många av er så kände jag inte honom personligen, men hade gärna träffat honom i det verkliga livet.
Mest minnesvärt för mig är trots allt den här tråden som gjorde mig så himla glad.
Låtom oss skapa...
Som så många sagt gav han så mycket den gode Rising, både som uppslag till nya rollspel och till trådar som den ovanstående. Det finns inte ord att beskriva hur mycket han kunde givit oss vidare... så varför var vi tvungna att missta honom?
Det är ett Hål i mitt hjärta som nu saknar något som värmer upp. Å, Rising, varför sa du aldrig ifrån.
Må han alltid leva i våra hjärtan och kom ihåg - Vad skulle Rising ha gjort av det här? När du någonsin tvekar.
Nu drar jag mig åter tillbaka till min Facebook-värld där jag alltid finns till den dagen då livet (världen facebook tar slut eller jag avlider) tar slut.
Kram till er alla och speciellt varma kramar till er som kände honom väl. Varma tankar till hans familj.
Igår träffades jag och Vitulv (och senare Simon och Krank) över några öl för att prata om det här jävla eländet. Magnus Seter och Organ anslöt via telefon. Det var välbehövligt.
Vi mindes och återupplevde klassiska Rising-ögonblick och garvade en hel del. Det slog mig att jag aldrig någonsin hade tråkigt i Risings sällskap. Aldrig.
Vi berörde förstås också den obligatoriska skuldkänslan. Hur kunde vi inte märka att han mådde så jävla dåligt? Hade vi kunnat hjälpa honom?
Om någon mer än jag brottas med samma känslor: Slå bort dem! Skuld är en av de typiska sorgebearbetningsfaserna och de flesta hamnar där i sina tankar. Det är bara naturligt.
Men ingen kan kräva att en människa utan specialutbildning ska upptäcka och tolka varningstecken hos någon som är suicidal. Man kan med facit i hand tycka att tecknen varit hur tydliga som helst, men steget från att må riktigt dåligt till att ända sitt eget liv är för de flesta av oss så ofattbart stort att vi omöjligen kan tyda tecknen rätt.
Det är normalt att känna skuld, men det är inte vårt fel. Glöm inte det.
(Det här var inte alls vad jag tänkte skriva när jag påbörjade inlägget, men jag är ännu inte vid den punkt att jag klarar att skriva något mer personligt.)
Vi mindes och återupplevde klassiska Rising-ögonblick och garvade en hel del. Det slog mig att jag aldrig någonsin hade tråkigt i Risings sällskap. Aldrig.
Vi berörde förstås också den obligatoriska skuldkänslan. Hur kunde vi inte märka att han mådde så jävla dåligt? Hade vi kunnat hjälpa honom?
Om någon mer än jag brottas med samma känslor: Slå bort dem! Skuld är en av de typiska sorgebearbetningsfaserna och de flesta hamnar där i sina tankar. Det är bara naturligt.
Men ingen kan kräva att en människa utan specialutbildning ska upptäcka och tolka varningstecken hos någon som är suicidal. Man kan med facit i hand tycka att tecknen varit hur tydliga som helst, men steget från att må riktigt dåligt till att ända sitt eget liv är för de flesta av oss så ofattbart stort att vi omöjligen kan tyda tecknen rätt.
Det är normalt att känna skuld, men det är inte vårt fel. Glöm inte det.
(Det här var inte alls vad jag tänkte skriva när jag påbörjade inlägget, men jag är ännu inte vid den punkt att jag klarar att skriva något mer personligt.)
Rising gestaltar spelledarpersoner
Letade i min gamla rollspel.nu-mapp. I den fanns utkast till inlägg som jag tänkt skriva nästa gång jag gick kopplade upp mig (på den tiden var jag inte online hela tiden).
Och endast en annan sak hade jag sparat, givetvis en Risingkreation, hans spelledarpersonsgestaltningar.
Som ett minne och exempel på att han ansträngde sig inte bara för att skriva bäst utan även ha de bästa avatarerna.
Letade i min gamla rollspel.nu-mapp. I den fanns utkast till inlägg som jag tänkt skriva nästa gång jag gick kopplade upp mig (på den tiden var jag inte online hela tiden).
Och endast en annan sak hade jag sparat, givetvis en Risingkreation, hans spelledarpersonsgestaltningar.
Som ett minne och exempel på att han ansträngde sig inte bara för att skriva bäst utan även ha de bästa avatarerna.
Attachments
Ezping Orm
Hero
Re: Rising gestaltar spelledarpersoner
/Jonatan
Det var väldigt fint att se. Tack för den Anton!
/Jonatan
Oswald Cobblepot
Warrior
Min kontakt med Rising var väl väldigt ytlig, men det sträcker sig över rätt många år, och... jag tyckte om honom, och beundrade honom förstås. Och att läsa detta drabbar mig hårt.
Jag är ju en lurker när jag är här över huvud taget nu, men som flera andra vill jag ändå skriva något här. Det känns som att Rising förtjänar att så många som möjligt skriver.
Jag är ju en lurker när jag är här över huvud taget nu, men som flera andra vill jag ändå skriva något här. Det känns som att Rising förtjänar att så många som möjligt skriver.