Nekromanti Rising avliden

[solvebring]

Aldrig ovänlig eller dryg.

Say what!?!?!

Killen var ju en mästare på just det. Det finns det många exempel på. Han var dock aldrig det först och heller aldrig det mot någon som inte förtjänade det. Själv fick jag några slängar av den sleven jag med under åren. Och ja, jag förtjänade alltid det.

/Anders

Amen...
... Fast jag skulle inte vilja kalla det ovänlig, men tja han kunde spela "sandlådespelet" om han ville. Fast även det gjorde han bättre än oss andra. Rising började som sagt aldrig bråka med någon och han tjivades aldrig bara för sakens skull. Rising plockade ned folk på jorden, ryckte dem av höga hästar, slog den odräglige på fingrarna... Och han gjorde det med stil och finess och träffsäkra kommentarer. Han var alltid underfundig och finurlig med ordval och formuleringar. Rising kallade inte folk för idioter eller liknande (på ett sätt så de själva förstod det) utan smidde gliringar så underbart formulerade att Thor Modén hade applåderat med glädje. Det är som jag säger; för mig var Rising alltid en frisk fläkt. Rising kunde be dig dra åt helvete på ett sådant sätt att du själv glatt bad om kartan, bockade och tog i hand med honom. Den länkade tråden är ett jättebra exempel på hans sätt att sköta saker och ting med finess.

... Det är både sorgligt och förunderligt att inse att någon som själv mådde så otroligt dåligt alltid fick en annan på glatt humör.

 

[Hans E Magnusson]

Äh va fan, har försökt skriva nått nu länge men lyckas inte få till nått som är det minsta vettigt.
Men det är förjävligt, du Rising kommer saknas nått jävulskt här, och hur det är för dina nära och kära vill jag inte ens försöka tänka på.

 

[Sodivra]

I fredags så var jag sur på Rising. Sur, för att han lät sig ge upp istället för att söka hjälp. För att han gick under för den tomhet som jag tror han kände istället för att söka upp en psykolog och arbeta med den. Kanske sökte han hjälp, men jag tror inte det. Rising avslutade aldrig sina projekt. Han sökte inte heller jobbet som han var garanterad att få. Jag tror inte att han vågade ta risken, att sätta sig själv på prov på riktigt, och det gör mig förbannad. För han hade kunnat klara det.

Jag gillade Rising. Jag skiter i allt fyndigt han ritade och skrev, jag gillade honom.

Jag kan inte ställa upp på en idealisering av honom. Han var inte facit. Han var inte en hjälte. Han var inte alls alltid bara kul när han var elak. När han skrev sitt gamla fylleinlägg så var det så fullt med förakt att man förstod hur mycket förakt han också kunde känna för sig själv.

Hans roliga inlägg och tokiga antics var lika mycket ett symtom som en gåva. Han bjöd oss på en massa godbitar och show för att vi skulle tycka om honom när han inte kunde tycka om sig själv. Det är vad jag tror iallafall. Och att det inte fanns en fast kärna att fästa allt beröm på, där det kunde gå in. Tänk er, att någon kan vara en stjärna utan att känna sig lycklig. Att man kan verka ha allt men känna att man inte har något.

Men han var ju också så oerhört skarp. Intelligent. Kreativ. Fantasifull. Karismatisk. Med en medkänsla, alltid på den svages sida. Och glad ibland, speciellt åt andra. Förtjust, kan man säga. Han var fint sällskap.

Att bara hylla ge mig fel smak i munnen. Men det är mina känslor. Jag känner inte förvirring och sorg. Jag känner frustration och bitterhet. Men det känns som att det finns plats för mina känslor också.

Och det gör mig ändå glad att han förstod att han betydde något för så många här, och att det betydde något, väldigt mycket, för honom.

Vila i frid, Rising. Saknar dig.

 

[EvilSpook]

Jag har också svårt att formulera något vettigt.
Sofie uttrycker det vackrare än jag kan.
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/-TjvmlHQ6xU"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/-TjvmlHQ6xU" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

//EvilSpook

 

[Anders Åstrand]

Jag träffade inte Rising så många gånger och är inte så aktiv på forumet. Men som någon sa var Rising på många sätt så som man själv önskar att man vore.

Stockholmsforumsölen fick alltid väldigt mycket högre prioritet i min kalender när ryktet gick att Rising kanske skulle dyka upp .

Du är saknad.

 

[solvebring]

Jag kan inte ställa upp på en idealisering av honom.

Det tycker jag du gör rätt i, för ingen bör idealiseras. Jag tror inte heller att någon är ute efter det. Jag tror inte att någon önskar att generalisera eller idealisera Rising, utan tvärtom minnas alla hans olika sidor och egenskaper. Dock blir det väl så som alltid när någon går bort och man saknar dem, att man helst minns det bästa. Och för mig personligen, som bara kände Rising som den han var här på forumet, så var han för mig en skämtsam, välformulerad kille som antingen gav råd genom sina kreativa idéer eller som fick en att le genom sin skämtsamma anda. Det är till exempel därför jag citerar hans titel (vilken Storuggla upplyste mig om var hämtat från Kjell) i min signatur, för så fort jag läste den log jag.

I övrigt så finns det plats för oss alla här i tråden och alla har vi rätt att känna och tycka. Jag kan förövrigt förstå dina känslor och jag respekterar dem. Kram på dig, Arvid.

 

[Magnus Seter]

Att bara hylla ge mig fel smak i munnen. Men det är mina känslor. Jag känner inte förvirring och sorg. Jag känner frustration och bitterhet. Men det känns som att det finns plats för mina känslor också.

Och det gör mig ändå glad att han förstod att han betydde något för så många här, och att det betydde något, väldigt mycket, för honom.

Vila i frid, Rising. Saknar dig.

Tack Arvid. Du lyckas sätta saker på pränt som jag inte själv klarat.

Rising var Rising, varken mer eller mindre. Det är naturligt att minnas det som var bra, till att börja med. Att även minnas det som inte var så bra förminskar inte Rising eller den sorg vi känner över det sista val han gjorde.

Så tack Arvid för ditt inlägg.

/Magnus

 

[Andersson]

Som så många andra har jag aldrig förmånen att träffa annat än forumpersonligheten Rising. Även om solen hade sina fläckar, var han för mig i allt överskuggande grad en person vars inlägg fick en att tänka efter, kikna av skratt, eller med fördel både och.

Det är sällan man erkänner för sig själv att man skulle vilja vara som någon annan, men den känslan kunde man få av honom. Och det är ännu mer sällan som man när någon dött inte framför allt sörjer, utan saknar, den som gått bort. Men saknar Rising, det gör jag redan.

 

[Vimes]

Vila i frid, Rising. Det mesta jag, som aldrig träffat honom och endast sammanstrålat sporadiskt här på forumet och i vrållådan med honom, vill säga är redan sagt av andra är jag rädd. Jag har dragit mig hela helgen för att skriva det här inlägget, min ledsamhet över det här verkar inte stå i propotion till den lilla kontakt jag hade med honom. Som jag skrev i vrållådan i fredags har världen blivit lite sämre, och det gör så jävla ont att en unik begåvning och fantastisk människa som Rising inte klarade av att leva. Det är något fel på världen.

 

[Bunny]

Hahaha, vad störda ni är. Hånglade ni i mitt kök?

Ja, precis. Vi gömde oss där för vi trodde att du skulle bli svartsjuk.

 

[Vitulv]

Hahaha, vad störda ni är. Hånglade ni i mitt kök?

Ja, precis. Vi gömde oss där för vi trodde att du skulle bli svartsjuk.

Äh, jag hade bara blivit glad. Det bögades ändå alldeles för lite i min lägenhet. Jag bjöd ju in just er för att sänka heteronormativiteten något.

 

[Bunny]

Hahaha, vad störda ni är. Hånglade ni i mitt kök?

Ja, precis. Vi gömde oss där för vi trodde att du skulle bli svartsjuk.

Äh, jag hade bara blivit glad. Det bögades ändå alldeles för lite i min lägenhet. Jag bjöd ju in just er för att sänka heteronormativiteten något.

Tja, vi gjorde vårt bästa, även fast det blev lite tafatt.

 

[Marukusu]

Min bild av Rising var att han var en i det Gamla Gardet, en som hängt med "från början" i vått och torrt. En på samma gång modig, intelligent, fantastiskt rolig och gränslöst kreativ individ som alltid kom tillbaka oavsett hur många gånger han blev avstängd för sin frispråkighet. Jag såg honom som odödlig och integral.
Rising var wrnu. Mina kondoleanser till hans vänner och familj.

 

[Anders]

Det gör ont att höra om Risings död trots att jag aldrig träffat honom. Det är en sann legend som försvunnit. Det känns fruktansvärt tråkigt att veta att jag aldrig kommer att få stå öga mot öga med honom och berätta hur mycket det han skrev betydde, att han hade en fullkomligt unik begåvning. Det kommer alltid att sitta en tagg i mitt rollspelshjärta.

Vi ses i Nangijala Johan!

 

[Johan Ågren]

Johan var även moderator på Filosofiforum. Jag kände honom som en öppen och inkännande människa. En person jag kände mig trygg med. Som jag ser det är detta inte bara en enskild tragedi utan ett symptom på en en värld som inte får rymma de fina egenskaper Johan hade. Det är förjävligt att de bästa ska tvingas till detta. Jag är både sorgsen och arg. På Filosofiforum kanske Johan har vinklat sina ord på ett lite annat sätt. Det finns hur som helst inlägg på Filosofiforum skrivna under användarnamnet "Rising". Jag fick just detta besked om Johans bortgång i den här tråden: http://www.filosofiforum.com/phpBB2/viewtopic.php?p=167321#167321

Johans inlägg: http://www.filosofiforum.com/phpBB2/search.php?search_author=Rising

 

[Rickard]

Jag började skriva detta i vrållådan men kom på att jag kanske skulle göra mina tankar permanenta.

---

Jag skrattade nyss åt ett inlägg där Rising gjorde narr av mig på ett kärvänligt sätt, när jag verkligen inte fattade hans poäng. Skrattet byts dock till våta ögon när jag inser att han inte finns kvar längre.

Det gör verkligen ont i bröstet av sorg...

...och saknad. Att inte kunna få uppleva nästa gång som han skriver sina insiktsfulla tankar. Jag hatar verkligen att jag tänker såhär, för jag anser att man bör minnas de glada stunder man haft med någon och inte se till vad man inte kommer att få uppleva med den personen. Det är endast destruktiva tankar som inte får något gott med sig.

Han betydde uppenbarligen mer för mig än vad jag ville medge. Jag har gjort det misstaget förut. Lyckligtvis sade jag till min bror och mina föräldrar att jag älskade dem innan jag åkte till Australien. Jag älskar alla de vänner jag som har fått via detta forum. Fast trots det var Rising den som betydde mest för mig. Trots att jag aldrig träffat honom, aldrig umgåtts med honom och på sin höjd chattat ytligt med honom ett fåtal gånger genom åren. Sådan personlighet hade Rising. Sådan genomslagskraft hade han.

/Han som satt och grät i biblioteket innan och medan han skrev detta inlägg

 

[Jarre]

Det har sagts mycket fint om Johan Risings liv och leverne här på wrnu i tråden, och jag kan inte annat än hålla med om hans starka personlighet och det inflytande hans tankesätt har haft på mig under mina år här.

Jag mötte heller aldrig Rising i verkliga livet och innan jag träffades av denna nyhet som ett slag i ansiktet, kunde jag inte föreställa mig att jag skulle komma att reagera så starkt. Det tog mig flera vändor innan jag orkade ta mig igenom denna tråd då känslorna blev för stora. Sorg. Uppgivenhet. Varför? Det har inte gått en dag under denna vecka utan att jag tänkt på denna tragedi.

Rising var antagligen den som fått mig att skratta mest här, med sin slughet och finess. Rising är den enda vars inlägg jag faktiskt skrivit ut (ett system för att bygga och kombinera mekanik, alkemi, brygder för många år sedan). Risings förmåga att ta hand om nykomlingar och ständigt skriva med eftertänksamhet och glimten i ögat var inspirerande.

Jag vill hålla mig kort och bara säga att Rising för alltid kommer att vara saknad. Mina tankar går till dig och din familj.

 

[solvebring]

Jag skrattade nyss åt ett inlägg där Rising gjorde narr av mig på ett kärvänligt sätt, när jag verkligen inte fattade hans poäng. Skrattet byts dock till våta ögon när jag inser att han inte finns kvar längre.

Hahaha! Klockrent!
Ja, just så. Det där är just den skämtglade Rising, så som Rising oftast upplevdes av mig.
Gamle Riz...

Och du, Han, fint inlägg tycker jag.

 

[johoohno]

Jag trodde aldrig jag kunde slås så hårt av en "främlings" bortgång, någon som jag aldrig träffat eller talat med, mer än i varulvsspelen här. Jag kan bara instämma i vad som sagts tidigare, han mottog mig med öppna armar i det första spelet här och pushade mig med PM som visade att han uppskattade att och hur jag deltog i spelet. Som oerhört sporadisk forumit har jag inte följt wrnu på nära håll, men har ofta lockats till att läsa vad just Rising skriver om.

Gråt och skratt är nära släkt, så mycket har jag än en gång fått lära mig och erfara efter att ha läst denna tråd.

Att jag önskar Risings självmord ogjort verkar bara naivt och att önska det meningsbärande och sedelärande både sorgligt och cyniskt. Så jag vet inte vad jag ska göra med känslan som allt detta lämnar i mig. Tacka för vad han fått mig att tänka hitintills eller förbanna för vad han nu undanhåller mig framgent?

 

[ana]

Hejsan
Min mamma har bett mig framfora att Johans begravning kommer ske i stillhet pa Tisdag den 21 klockan 15.30, jag skulle ocksa vilja ta tillfallet i akt och saga tack till er alla for att ni var ett stod for Johan da han levde, och for att ni har gett oss i familjen en chans att se en sida av Johan som vi kanske inte hade sett tidigare. Det har hjalp oss nagot oerhort, och se hur uppskattad och respekterad han var.

Min mamma har ocksa bett mig framfora att om ni vill hedra Johans minne, sa kan ni, om ni far en chans i Julrushen, stanna upp for nagra minuter klockan 15.30 pa Tisdag och tanda ett ljus, och tank pa Johan...
Med Vanlig Halsning
Anna Rising