Rollspel.nu diskuterar "Player skill"!

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,615
Jo, men den är ofta löjligt låg. I D&D Expert kanske en riddare har 2-3 i baschans i Klättra eller Armborst. Att slå under eller lika med med 1T20. Injury to Insult.
Det är 15% chans, ganska högt för något som du är helt otränad i (man kan tycka att en riddare borde vara tränad i armborst men iaf).
Jag ser inte hur det är mindre problematiskt att sparka upp en dörr i gammel-DnD(1T6+STY-bonus vs. 6 ) eftersom jag i teorin kan ha slagit fram en karaktär som har -1 i STY-bonus och alltså har 0% chans att lyckas - och som dessutom regelmässigt aldrig kan förbättra den chansen :D
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Oavsett vilket sätt man använder för att avgöra hur det går - att SL värderar spelarens beskrivning av hur rollpersonen smyger eller om man slår en tärning för att se hur det går - kan ju vem som helst försöka smyga, det är ju bara att säga ”jag smyger”. Sen kan man ha olika chans att lyckas i olika system. I skill system beror det ju på hur man värderar rollpersonens (fantiserade) förmåga, dvs färdighetsvärdet. I player skill handlar det om att få över SL på sin sida (för det är ju inte så att allt lyckas alltid i det systemet, gissar jag).
Jag tror en annan syn är att en spelare inte försöker få över SL på sin sida utan försöker istället förstå hur en spelledaren applicerar spelvärldens logik på utfall eller bedömningar av hur chans att lyckas med saker påverkas. Det är inte beskrivningen i sig som värderas av spelledaren utan det är de fakta som beskrivningen lämnar över till spelledaren och hur de klickar i vad denne vet om spelvärlden. Du beskriver hur du kletar in dig i lera och plottar en kurs över berget ner mot samhället fem km bort, du vill dit för att reka samhället och se om de vekrar ha förnödenheter, du studerar terrängen på kartan och hur du vill röra dig över berget och vilken skogslinje du vill nyttja för att studera samhället. Jag som spelledare bedömer utifrån detta chanserna att du springer på en patrull spekare från samhället eller någon best som lever i skogarna. Kanske bedömmer jag att faktum att du smetade in dig med lera gör att risken att någon best skall finna dig är 0 kanske gör jag det inte och du påpekar att du gjorde detta för att inte utsöndra någon lukt öht. Jag kanske missat det? Eller så kanske bestarna på berget helt följer vibrationerna i marken och saknar luktsinne?
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,753
Det är 15% chans, ganska högt för något som du är helt otränad i (man kan tycka att en riddare borde vara tränad i armborst men iaf).
Jag ser inte hur det är mindre problematiskt att sparka upp en dörr i gammel-DnD(1T6+STY-bonus vs. 6 ) eftersom jag i teorin kan ha slagit fram en karaktär som har -1 i STY-bonus och alltså har 0% chans att lyckas - och som dessutom regelmässigt aldrig kan förbättra den chansen :D
Jag tar Drakar och Demoner 1987 som exempel. Alla versioner av Drakar och Demoner eller Mutant jag sett har samma problem, eller värre.

Man får 8 färdigheter från början. Det finns 30 färdigheter. Anfall och parad med ETT vapen är olika färdigheter. Så många vill ha ett närstridsvapen, en sköld och ett avståndsvapen för att vara med i spelet, så kvar är 5 färdigheter.

Då har vi exempelvis
Hasardspel (baschans INT)
Schack och Brädspel (baschans 0).

Endast tjuven får välja Hasardspel.
Ensast riddaren får välja Schack och Brädspel.
Pirat, Krigare, Köpman, Stråtrövare? Njet.

Läsa och Skriva? Inte om du är riddare.
Första Hjälpen? Inte om du är Pirat, Jägare, Krigare, Tjuv eller Stråtrövare (mfl).
Gömma Sig? Inte om du är Pirat.

Färdighetssystemet blir först och främst en lista över vad du inte kan. Inklusive de allra flesta vapen som du inte kan hantera - även knytnäve och spark är separata färdigheter. Även om det är helt orimligt att föreställa sig en Riddare eller Krigare som skulle träna ensidigt med ett enda vapen.
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,753
Jag ser inte hur det är mindre problematiskt att sparka upp en dörr i gammel-DnD(1T6+STY-bonus vs. 6 ) eftersom jag i teorin kan ha slagit fram en karaktär som har -1 i STY-bonus och alltså har 0% chans att lyckas - och som dessutom regelmässigt aldrig kan förbättra den chansen :D
Det här är aldrig ett problem i praktiken. Någon karaktär i gruppen är bäst lämpad att sparka in dörrar och får göra det. Det är liksom inget privilegium, tvärt om. Om ingen i gruppen har 9 eller högre i STY, sår har man antagligen en tjuv eller en magiker som kan hitta en annan lösning. Eller så får man ta en annan väg.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Jag tror en annan syn är att en spelare inte försöker få över SL på sin sida utan försöker istället förstå hur en spelledaren applicerar spelvärldens logik på utfall eller bedömningar av hur chans att lyckas med saker påverkas. Det är inte beskrivningen i sig som värderas av spelledaren utan det är de fakta som beskrivningen lämnar över till spelledaren och hur de klickar i vad denne vet om spelvärlden. Du beskriver hur du kletar in dig i lera och plottar en kurs över berget ner mot samhället fem km bort, du vill dit för att reka samhället och se om de vekrar ha förnödenheter, du studerar terrängen på kartan och hur du vill röra dig över berget och vilken skogslinje du vill nyttja för att studera samhället. Jag som spelledare bedömer utifrån detta chanserna att du springer på en patrull spekare från samhället eller någon best som lever i skogarna. Kanske bedömmer jag att faktum att du smetade in dig med lera gör att risken att någon best skall finna dig är 0 kanske gör jag det inte och du påpekar att du gjorde detta för att inte utsöndra någon lukt öht. Jag kanske missat det? Eller så kanske bestarna på berget helt följer vibrationerna i marken och saknar luktsinne?
Ja, jag tror att det ligger en stor skillnad i hur man behandlar interaktionen vid spelbordet. Vissa tycks framför allt se den här sortens interaktion som övertalning -- man försöker få spelledaren att göra så att de går bra för en, och argumenterar för varför så borde vara fallet. Man kan här anta att spelledaren får ta rollen som antagonist, som den som kommer med argument för varför det inte skulle gå bra eller liknande. Jag skulle nog betrakta det här som ett misslyckat speltillstånd när man eftersträvar spelarskicklighet. Spelaren ska inte vara en antagonist man ska överbevisa, utan en opartisk domare som försöker avgöra vad som egentligen skulle bli följderna av ens plan -- huruvida detta är framgång eller misslyckande beror helt på. Ibland kan spelledaren låta slumpen avgöra, för det är ett av många verktyg hen har i sin arsenal. Men om spelet utmynnar i att man försöker övertyga en motsträvig spelledare om varför det ena eller andra skulle hända så har man nog halkat fel någonstans i hur den kampanjens sociala dynamik har utvecklat sig.
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,753
Nej, verkligen inte. Oftast är äventyren så svåra att inte ens rutinerade spelare kan hitta smarta lösningar på allt utan kommer att tvingas slå tärning för att se hur det går, eller bara misslyckas rakt av eftersom de missat något väsentligt.
Och här menar du då i OSR-spel att SL sätter odds/gränser baserat på situationen som den är?

Krigare försöker hoppa över klyftan. SL säger slå 5-6 på 1T6?

En magiker använder en besvärjelse (illusion, ljud eller nåt) och för att skapa en effekt som ska skrämma bort vakterna: vakterna får slå ett moralslag med kanske plus/minus något?

En tjuv försöker hoppa ner från ett hustak och landa i en hökärra bakom en skenande häst: Slå 1T6+SMI-bonus, 7+ för att lyckas?

Eller tänker du på något annat vis?
 

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,615
Jag tar Drakar och Demoner 1987 som exempel. Alla versioner av Drakar och Demoner eller Mutant jag sett har samma problem, eller värre.

Man får 8 färdigheter från början. Det finns 30 färdigheter. Anfall och parad med ETT vapen är olika färdigheter. Så många vill ha ett närstridsvapen, en sköld och ett avståndsvapen för att vara med i spelet, så kvar är 5 färdigheter.

Då har vi exempelvis
Hasardspel (baschans INT)
Schack och Brädspel (baschans 0).

Endast tjuven får välja Hasardspel.
Ensast riddaren får välja Schack och Brädspel.
Pirat, Krigare, Köpman, Stråtrövare? Njet.

Läsa och Skriva? Inte om du är riddare.
Första Hjälpen? Inte om du är Pirat, Jägare, Krigare, Tjuv eller Stråtrövare (mfl).
Gömma Sig? Inte om du är Pirat.

Färdighetssystemet blir först och främst en lista över vad du inte kan. Inklusive de allra flesta vapen som du inte kan hantera - även knytnäve och spark är separata färdigheter. Även om det är helt orimligt att föreställa sig en Riddare eller Krigare som skulle träna ensidigt med ett enda vapen.
Jo visst, DoD är ett helt brutet system, det tycker jag också. Men om vi mer allmänt håller oss till sakfrågan huruvida färdigheter är kass och förstör player skill så tycker jag inte alltid att det stämmer. Abilities är, som jag ser det, också färdigheter, om än väldigt få och väldigt breda.
Så det blir mest en smaksak vad en tycker är lagom breda färdigheter. Har inte Fighting Fantasy typ bara en färdighet som heter Skill och som används till allt?
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,753
huruvida färdigheter är kass och förstör player skill så tycker jag inte alltid att det stämmer. Abilities är, som jag ser det, också färdigheter, om än väldigt få och väldigt breda.
Man ska aldrig säga aldrig! (eller alltid - så jag håller med)

Om vi föreställer oss ett perfekt balancerat färdighetssystem som
1) Hanterar baschanser och allmänbildning bra
2) Hanterar närliggande färdigheter bra (kunskap i Historia och Geografi ger viss kunskap också i Heraldik)
3) Ger bra odds/chans att lyckas för alla rimliga handlingar och situationer
4) Hanterar erfarenhet och förbättring på ett trovärdigt sätt

...så kan jag föreställa mig att det går bra att kombinera med "player skill".

Men om spelarna tror att de bara kan slå "förklä sig" och sedan slå "bluffa" sig in i skattkammaren, och klara det med "bara" tärningsslag, så behöver man fundera på om det är "player skill" och om det är så man vill spela".
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
Ja, jag tror att det ligger en stor skillnad i hur man behandlar interaktionen vid spelbordet. Vissa tycks framför allt se den här sortens interaktion som övertalning -- man försöker få spelledaren att göra så att de går bra för en, och argumenterar för varför så borde vara fallet. Man kan här anta att spelledaren får ta rollen som antagonist, som den som kommer med argument för varför det inte skulle gå bra eller liknande. Jag skulle nog betrakta det här som ett misslyckat speltillstånd när man eftersträvar spelarskicklighet. Spelaren ska inte vara en antagonist man ska överbevisa, utan en opartisk domare som försöker avgöra vad som egentligen skulle bli följderna av ens plan -- huruvida detta är framgång eller misslyckande beror helt på. Ibland kan spelledaren låta slumpen avgöra, för det är ett av många verktyg hen har i sin arsenal. Men om spelet utmynnar i att man försöker övertyga en motsträvig spelledare om varför det ena eller andra skulle hända så har man nog halkat fel någonstans i hur den kampanjens sociala dynamik har utvecklat sig.
Jag tycker att detta är rollspel 101, tillsammans med @Christoffer post ovan. Jag tror att för att man ska kunna peka på Player Skill så är det att det i det närmaste krävs i vissa spel. Du kan inte slå smyga, baka bullar eller laga bilen. Du får berätta hur du gör. Och om du ska berätta för mig hur du lagar bilen så kommer jag köpa allt, för jag vet typ vad är en ratt är, resten är magi. Men om du berättar något som jag har rätt bra koll på så kanske jag säger att "neh, så kan man ju inte göra". Och då tycker iaf jag att det kan vara rätt bekvämt att säga att "ok, men jag har ju Motorer 14 så jag gör något som min gubbe fattar, men inte jag"

Jag skulle hävda att om man i en spelstil som förordar Palyer Skill, försöker hävda att man gör något som ens gubbe rimligtvis kan, men som man själv inte vet ett dyft om, så har man börjat luckra upp principen. Och jag är rätt säker på att de flesta gör det. Så när allt kommer omkring så tror jag snarare att det är utgångspunkten som skiljer sig åt, men att de praktiska momenten är rätt lika.

Kanske inte om man jämför det mest regeltyngda D&D med den mest regellätta klon, men i övrigt tror jag det mest är en fråga om ideologier.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
Man ska aldrig säga aldrig! (eller alltid - så jag håller med)

Om vi föreställer oss ett perfekt balancerat färdighetssystem som
1) Hanterar baschanser och allmänbildning bra
2) Hanterar närliggande färdigheter bra (kunskap i Historia och Geografi ger viss kunskap också i Heraldik)
3) Ger bra odds/chans att lyckas för alla rimliga handlingar och situationer
4) Hanterar erfarenhet och förbättring på ett trovärdigt sätt

...så kan jag föreställa mig att det går bra att kombinera med "player skill".

Men om spelarna tror att de bara kan slå "förklä sig" och sedan slå "bluffa" sig in i skattkammaren, och klara det med "bara" tärningsslag, så behöver man fundera på om det är "player skill" och om det är så man vill spela".
När vi spelar exempelvis Kopparhavets hjältar så funkar det rätt exakt så. Inte för att jag påstår att spelet är perfekt balanserat, men om någon säger att "jag borde veta lite om Kandras heraldik eftersom jag kommer därifrån, och dessutom har [insert lämplig färdighet] så säger jag "absolut!"

Samma med att bara slå bluffa och förklä sig. Hur förklär du dig? Var skaffar du fram förklädnaden? Vad är det du säger? Etc, etc.

Men nu säger jag egentligen samma sak som jag redan sagt i den här tråden, fast en gång till :)
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,753
Jag skulle hävda att om man i en spelstil som förordar Palyer Skill, försöker hävda att man gör något som ens gubbe rimligtvis kan, men som man själv inte vet ett dyft om, så har man börjat luckra upp principen.
Jag tror vi måste konstatera att våra rollspelskampanjer främst handlar om en berättelse som alla runt bordet köper, och inte så mycket om detalj-realism.

Jag har en spelare som har haft med sig samma torkade kött med sig ut på flera äventyr nu. Hans rollfigur sparar det tydligen mellan äventyret. Hur mår man i magen av det?

Hur rätt klädda är rollfigurerna på en ökenvandring eller vinterresa, givet de kläderna som de kan få tag i?

Vad är chansen att en pilbåge som man bär med sig överlever en närstrid?
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,666
Om vi föreställer oss ett perfekt balancerat färdighetssystem som
När vi spelar exempelvis Kopparhavets hjältar så funkar det rätt exakt så. Inte för att jag påstår att spelet är perfekt balanserat, men om någon säger att "jag borde veta lite om Kandras heraldik eftersom jag kommer därifrån, och dessutom har [insert lämplig färdighet] så säger jag "absolut!"
Fast är det inte SL-skill i så fall? För att ta heraldik som exempel är det antagligen en rätt knepig kunskap att ta till sig i ett förmodent samhälle, speciellt på en nivå där man kan dra slutsatser av vad man kan. Samtidigt kan vem som helst känna igen ett vapen de sett tidigare. Jag har inte stött på en regeltext som tar höjd för det förhållandet på ett trovärdigt och lätthanterligt vis. Men SL kan lätt göra det genom att säga "Ok, du är ju från Kandra, slå mot INTx2%". Det betyder inte att färdigheten Heraldik är mer eller mindre användbar, den täcker fortfarande in chansen att känna igen vilket vapen som helst. (Sen om man vill ha så smala färdigheter i sitt spel är en annan fråga.)
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,451
Location
Malmö
Man ska aldrig säga aldrig! (eller alltid - så jag håller med)

Om vi föreställer oss ett perfekt balancerat färdighetssystem som
1) Hanterar baschanser och allmänbildning bra
2) Hanterar närliggande färdigheter bra (kunskap i Historia och Geografi ger viss kunskap också i Heraldik)
3) Ger bra odds/chans att lyckas för alla rimliga handlingar och situationer
4) Hanterar erfarenhet och förbättring på ett trovärdigt sätt

...så kan jag föreställa mig att det går bra att kombinera med "player skill".

Men om spelarna tror att de bara kan slå "förklä sig" och sedan slå "bluffa" sig in i skattkammaren, och klara det med "bara" tärningsslag, så behöver man fundera på om det är "player skill" och om det är så man vill spela".
Punkt ett till tre känns snarast som bra SL:ande. Om man använder slag för att klara allt bör såklart baschanserna var höga, men jag tänker att om man spelleder efter principen "say yes or roll dice" så introducerar man playerskill i alla system.
Är inte säker på att punkt 4 på något sätt är bättre i färdighetslösa spel. Om man vill spela med bara färdighetsslag och inte beskrivningar kring vad man gör får man så klart göra det men precis som du påpekar blir det lätt lite fånigt.
 

PhilArt

Patafysike Doktor
Joined
19 Sep 2004
Messages
707
Location
Malmö
1. Hur skulle du definiera Player skill?
Enl. mig är player skill spelarens förmåga att lösa problem som uppstår i spelet genom sina egna och inte RP:s färdigheter. Det består huvudsakligen av två saker: 1) konkreta problem som spelaren/spelarna får att lösa av spelledaren, t.ex. gåtor, pussel etc. 2) Spelarens färdighet att komma på kreativa lösningar på problem som RP står inför, t.ex. "hur ska vi ta oss in i borgen?" "Vänta - det här är det medeltida Ungern - då gällde X som vi kan använda oss av". Spelledaren känner inte till X men låter spelarna lyckas utan slag för att det var en kul och kreativ lösning.
2. Visa på ett konkret spelexempel där en spelare använder sig av Player skill.
Se ovan.
3. Finns det problem med Player skill? Kan player skill leda till "Kalleboll" eller liknande?
Det stora problemet är sannolikt att vissa spelare kan dominera spelet, pga. erfarenhet eller social dominans. Kalleboll kan ju helt enkelt undvikas genom att spelledaren ändå är den som har sista ordet.
4. Vad gör player skill till något bra och önskvärt?
Att det är kul att lösa problem och inte acceptera tärningsrullningar som utfall på resolutioner. Det blir helt enkelt mer engagerande för spelarna, och premierar deras förmåga att tänka.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,842
Och här menar du då i OSR-spel att SL sätter odds/gränser baserat på situationen som den är?
Ja, baserat på situationen och hur rollpersonerna agerar. I bästa fall är spelarna så listiga att rollpersonerna lyckas utan att några tärningsslag är inblandade. I sämsta fall misslyckas rollpersonerna automatiskt. Däremellan har vi olika varianter där slumpen får avgöra. Det handlar väl ofta om att rulla tärning mot någon grundegenskap.
 

rollspelspiraten

Swordsman
Joined
25 Oct 2013
Messages
408
Location
Kristianstad
Halloj!
1. Hur skulle du definiera Player skill?
2. Visa på ett konkret spelexempel där en spelare använder sig av Player skill.
3. Finns det problem med Player skill? Kan player skill leda till "Kalleboll" eller liknande?
4. Vad gör player skill till något bra och önskvärt?
1. Förmågan att gestalta sin karaktär på ett så trovärdigt sett som möjligt. Antingen genom en rollgestaltning eller genom att illustrera rent verbalt hur ens karaktär agerar genom spelets gång.
2. Många bra exempel har redan skrivits och fler kommer säkert. Det som slår mig, on the top of my minds så att säga är när en bekant till mig som då spelade häxa illustrerar verbalt hur hen går fram till en drake som vi just dödat och låter sina fingrar ömt smeka fjällen på drakens mage. Hen borrar ner ansiktet mot fjällen och talar tyst och vördnadsfullt till den döde draken. Det var väldigt fint och så jäkla spot on för den karaktären. Helt klart player skill i min bok.
3. Beror helt och håller på vad man menar med player skill. Om man har player skill ur ett rent regeltekniskt perspektiv kan det ju såklart bli lite "kalleboll" då den som kan mest förmodligen också kommer "längst" under spelets gång.
4. För min del är player skill något bra och önskvärt då jag är så storydriven i mitt spelande. Jag behöver inte mycket regler, om några alls ens, och ska de användas så ska de användas på ett sådant sett att de aldrig hindrar berättelsen.
4af7fdad9fcb5594e6a2d51c3c3fe71ace8585bc.jpg
 
Top