Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2013 v1

[God45]

Klockan slog just över till söndag så det är nu ok för mig att posta om filmen jag tänker skriva om den här söndagen.

Så jag är först!

Omärkta spoilers i den här posten!!!

X-men

Den här filmen skrämde skiten ur mig när jag såg den på bio vid 10 års ålder. Jag tror att det faktum att Rebecca Romijn är löjligt het i blå kroppsmålning ska minska freakout faktorn när någon helt plötsligt förvandlas till ett blått monster och anfaller. Det första intrycket kanske har färgat mitt intryck av filmens centrala moraliska dilemma men vi återkommer till det senare i den här recensioner.

Så handlingen i den här filmen är att vissa individer har börjat få superkrafter pga genetik, dessa är mutanter. Vissa politiker vill ta till säkerhets åtgärder för att se till att inte mutanterna råkar döda en massa människor av misstag och så att inte kriminella mutanter använder sina krafter till att döda folk med vilje.

Mutanternas syn på hela grejen är uppdelad i två sidor. Den ena ledd av Magneto som är en terrorist och mutant supremist som är rädd för ett folkmord riktat mot mutanter och därför planerar att göra samma sak mot människorna först.

Den andra sidan tror på samexistens med människorna tills mutanterna tar över världen genom att männskligheten naturligt dör ut. Denna leds av Charles Xavior som har byggt en skola där han utbildar unga mutanter till att vara med i hans para-militära superhjälte grupp. Oh, och han ger dem en vanlig utbildning också.

Magnetos plan är att använda en maskin för att förvandla världens ledare till mutanter så att de är på hans sida. Vad han inte vet är att maskinen egentligen dödar offren.

Detta leder till en våldsam konfrontation mellan Xaviers hantlangare "The X-men" och magnetos "The Broterhood" i frihetsgudinan där maskinen är gömd.

Det här är en riktigt bra film! Effekterna är coola och håller fortfarande, nästan alla skådespelarna är bra. Speciellt Patrick Stewart och Ian McKellen är fantastiskt som ledare för de båda factionerna av mutanter. Halle Berrys prestation är dock ganska intetsägande och lämnar mycket att önska, det känns dock som att hon inte hade mycket att arbeta med. Storm har alltid varit en av de minst intressanta x-men medlemmarna. James Marsden stjäl tillslut filmen som en vällspelad och extremt serietrogen Cyclops som desutom har filmens coolaste krafter.

Med det sagt... Filmen misslyckas med sitt budskap. Sensmoralen skall vara att registrering, inskränkande av rättigheter för och kontroll av en grupp är fel. Vad budskapet egentligen är att vissa begränsningar av riskgrupper är nödvändig.

Mutanterna i filmen bryter lagen konstant, både de onda och de goda. De är dessutom farliga utan att mena det. Cyclops tappar sina glasögon och förintar en tågstation som precis lika lätt kunnat vara en skola. (I en av uppföljarna förstör han en skola av just den anledningen). Rouge, en av mutanterna, kysser sin pojkvän och dödar nästan honom. Ett genetiskt test som visade vilka krafter hon skulle komma att utveckla hade hindrat det.

Vi ser dessutom att myndigheterna är helt försvarslösa mot mutanterna, polisen saktar ínte ens ner Magneto som håller på att begå kidnappning. Vet du vad som hade löst det? Enorma rosa robotar med anti-magnetiska fält. Hela den här filmen är ett argument för hårdare kontroll av mutanter.

Nu vet jag att mutanterna är en metafor för riktiga förföljda grupper. Och det är trevligt. Vi behöver fler filmer som handlar om att vara homosexuell eller att tillhöra en minoritets etnicitet eller religion. Men grejen är att ingen av de grupperna kan skjuta lasrar ur sina ögon eller förinta städer med en tanke. Metaforen fungerar inte i filmen verklighet och därför faller hela grejen för mig.

Den här filmen får en 8/10 eller en 4/5 beroende på vilken skala du föredrar

/Förövrigt hade senator Kelley rätt!

 

[Ond bråd död]

Det där är en tvåa, enligt mig.

Übereil

Jag brukar tänka ungefär såhär:

1) Jag vill ha tillbaks mina två timmar. Faktum är att jag vill ha tillbaks två timmar ytterligare för sveda och värk. Den här filmen ska brännas bort ur verkligheten. Det kan överhuvudtaget inte tänkas existera sämre filmer än såhär. Kill it. Kill it with fire.

2) Dålig, men ögonen blöder inte. Kommer att avråda folk som vill se den. Den berörde inte, höll inte intresset uppe, var inte speciellt snygg. Kort sagt rätt kass, men inte katastrofal.

3) Helt OK, värd att se om man inte har något bättre. Kommer varken aktivt rekommendera eller avråda. Meh.

4) Riktigt bra film. Kommer att rekommendera, även om den lider av en del skönhetsmissar som är lite svåra att bortse från. Kan tänka mig att köpa och se om.

5) Det blir inte bättre än såhär i den här genren.


Den skalan låter mig säga ungefär allt jag brukar vilja säga om filmer =)

+1

Precis så betygsätter jag också. Jag kan dock inte komma på en enda film som förtjänar en femma. :/

 

[Man Mountainman]

Det vore ju trevligt om alla poängsatte filmerna de ser.
Men vilken skala, 1-5, 1-10, 1-100?
Själv föredrar jag 1-5

1-10 tycker jag är bättre än 1-5. Om man har ett betyg precis i mitten kommer många välja det för att slippa välja. Har du 1-10 måste de välja antingen 5 eller 6. Alltså i den övre eller undre delen av medelmåttighet.

Kan vi inte ta tidningarnas system, 0-5, då? Tio steg tycker jag blir lite väl mycket.

Det är lite mycket men annars blir det så många 3:or som inte säger någonting alla... 1-6 eller funkar också för vad jag menar

0-5 och 1-6 är samma sak

 

[Man Mountainman]

Nu är det söndag, så jag postar min recension

Groundhog day
Betyg: 2 (skala 0-5)

I Groundhog day spelar Bill Murray en dryg jävel som blir fast i en tidsloop. Samma dag upprepas gång på gång, och för att komma ur loopen måste han få ihop det med Andie MacDowell. Som vanligt i Hollywood-världen, handlar alltså det hela om att få ihop ett lyckligt heterosexuellt par. Det intressanta med filmen är inte denna övergripande intrig, utan skildringen av själva tidsloopen, och hur Murray hanterar den. Detta är skildrat med ett slags slapstickkomedi som är rätt kul emellanåt. En helt okej film alltså, men inget som kommer att fastna.

 

[anth]

Trollskogen
(Orig: Vasilisa prekrasnaya)

Det här är en svartvit sovjetisk film från 1939. För er som har svårt att förstå ryska finns den textad på svenska på youtube.

Det är en klassisk rysk folksaga filmatiserad av Alexander Rou/Row, som verkar ha specialicerat sig på ryska folksagor (han har regisserad över ett dussin filmer och de flesta har sagotema).

Filmens svenska titel är Trollskogen, men själva sagan brukar översättas till Vasilia den vackra eller Grodprinsessan.
Vasilia är för övrigt ryska för Basilika, vilket tydligen var ett vanligt namn på slaviska prinsessor förr i världen.

Handling:
En änkling har tre söner som han vill gifta bort, för han är trött på att laga mat åt dem.
I sagans värld skjuter man en pil och friar till den ungmö som bor där pilen landar.
De två äldsta bröderna, som är slashasar, får kvinnor som de förtjänar.
Den yngste brodern, Ivan, skjuter sin pil genom en näckros där det bor en groda - därför tar han med sig grodan hem som brud.
Det visar sig snart att grodan i själva verket är den vackra prinsessan Vasilia som blivit förtrollad av den trehövade draken Zmej Gorynytj som vill gifta sig med henne.
I samma ögonblick hon avsöljar sin sanna identitet för Ivan kommer draken och för bort henne och Ivan måste ge sig av för att vinna tillbaka sin blivande brud.
Draken för Vasilia till häxan Baba Yaga som ska lära henne att veta hut så hon blir en god maka åt Zmej - vilket inte går så bra eftersom Vasilia förälskat sig i Ivan.

Eftersom det är en rysk folksaga klassar jag filmen som fantasy. Då det är en sovjetisk film från 1939 är specialeffekterna bedrövliga, men filmen i övrigt håller god kvalité och duger utmärkt som en matiné-rulle.

Den får 5 av 10 möjliga i betyg.

 

[Übereil]

Groundhog day
Betyg: 2 (skala 0-5)

I Groundhog day spelar Bill Murray en dryg jävel som blir fast i en tidsloop. Samma dag upprepas gång på gång, och för att komma ur loopen måste han få ihop det med Andie MacDowell. Som vanligt i Hollywood-världen, handlar alltså det hela om att få ihop ett lyckligt heterosexuellt par. Det intressanta med filmen är inte denna övergripande intrig, utan skildringen av själva tidsloopen, och hur Murray hanterar den. Detta är skildrat med ett slags slapstickkomedi som är rätt kul emellanåt. En helt okej film alltså, men inget som kommer att fastna.

Spoiler

Det där ser jag som en lite för grund analys av filmen. Filmen handlar inte om en snubbe som fastnar i en tidsloop och måste få ihop det med tjejen för att komma ut, det handlar om en man som försökt leva så som man förväntas leva. Dvs genom att satsa på sig själv och vara ytlig. Därför har han skaffat ett TV-jobb, för då kan man bli känd och då får man pengar och brudar. För allt som inte är pengar/brudar suger.

Problemet är att den här livsstilen/livsfilosofin inte funkar särskilt bra för honom - den har nämligen gjort honom bitter och frustrerad. Vilket visas rätt tydligt i hur han hanterar det här uppdraget han har fått dvs att åka ut till den här småstaden och göra ett litet reportage om den här happeningen som är Groundhog Day. Han tycker det är en jävla skitstad, är jättenedlåtande mot allt och alla och vill bara få skiten överstökad så han kan åka hem och fortsätta kämpa för att bli känd så han kan få pengar och brudar. I det här stadiet av filmen tycker Amie McDowell mest att han är omogen och jobbig.

Han blir sur när en snöstorm tvingar honom att åka hem dagen efter.

Det som händer härnäst är att han åter igen vaknar upp på Groundhog Day. Därmed tvingas han genomleva allt det han dagen innan tyckte var hur sugigt som helst igen. Och igen. Och igen och igen och igen och igen och igen. Och igen. Filmen handlar om hur Bill hanterar detta.

Första stadiet av att hantera det är hedonism. Han kommer inte behöva hantera konsekvenserna av sitt agerande imorgon, så han gör vad fan han vill. Detta stadie leder in i "få Amy att ligga med mig"-stadiet, där Bill av rent egoistiska skäl försöker få Amy i säng. Det går inge bra, för hon tycker han är en manipulativ jävel.

Härnäst så inser han tomheten i hedonismen och blir deprimerad. Varvid han försöker ta livet av sig. Igen. Och igen. Och igen och igen och igen. Varje gång vaknar han upp på Groundhog Day.

Han börjar då ta sig samman och ransaka sig själv och sitt tidigare liv. Och han började då jobba bort sin narcisism och därmed se och respektera andra. Börjar finna nöje i vad han kan göra för andra, börjar finna nöje i små saker han kan göra för sig själv. Börjar se på det han i början av filmen såg som skitfjantigt som rätt trevligt ändå. Till slut så har han blivit en såpass glad och trevlig person att Amy inte kan annat än falla för honom (dock ska det påpekas att han inte på länge har jobbat mot det - det händer mer som en konsekvens av resten). De har inte sex dock, för sexet är inte det viktiga längre, det är den emotionella relationen dem emellan.

Så blir det äntligen nästa dag, och hans liv kan fortsätta. När de går ut från hotellet så säger han (typ) "den här stan (som jag hatade när jag kom hit i förrgår) är ändå förbannat trevlig - ska vi inte ta och stanna här?" och visar då att han lärt sig uppskatta livet igen.

****************************************

Den här tolkningen har också sina problem (t ex känns det rätt tydligt att han är en dålig människa i början av filmen men sedan utvecklas han till att bli en bra människa, samt som att Amy är där för att understryka detta), men det är i alla fall djupare och mer intressant än "kille jobbar för att få tjejen, till slut får han tjejen".

Übereil, som troligen kommer skriva tre rader om den film han faktiskt tänkt se sen

 

[krank]

Samma dag upprepas gång på gång, och för att komma ur loopen måste han få ihop det med Andie MacDowell.

För att Komma ut ur loopen och få Andie MacDowell måste han växa och bli en bättre människa. Menar du kanske. =)

Det är ju en buddhistisk film, trots allt.

 

[Storuggla]

Fin analys. Jag ser den filmen som en berättelse om hur tomt ett egocentiskt liv är och hur Bill, vars karaktärs namn jag inte minns, genomgår en resa av extrem egocentrism men faktiskt utvecklas till det bättre och blir en bättre människa. Han hänger inte med den där lodaren som dör om och om igen för att få ligga, precis. En bra film. Och så har den ett murmeldjur. Och Bill Murrays bror.


Storuggla, och polkamusik

 

[Anchorman]

Priest

Denna veckan har jag sett "vampyrfilmen" Priest.

Handling utan spoilers
Priest handlar om en värld där människor har slagits mot vampyrer sedan tidernas begynnelse, vampyrerna hade överhanden innan kyrkan (som kontrollerar allt) tränande upp ett antal människor med speciella förmågor till vampyrjägare, dessa kallas då för Priests. De ser till att människorna vänder och besegrar vampyrerna och låser in de kvarvarande i reservat.
Nu är alla Priests vanliga människor och de bor i en av de få städer som finns kvar och har "normala" liv med "normala" jobb.
Men suprise suprise, vampyrerna kommer tillbaka och en av dem tar upp kampen...


Recension

Det här är en film där settingen är väldigt mycket coolare än handlingen.
Jag älskar verkligen postapokalyptiska känslan som har stora inslag av western, påminner väldigt mycket om Fallout spelen för er som har spelat dem.
Vampyrerna dock är väldigt annorlunda mot vad vampyrer är i annan media. De har inga ögon och hoppar runt på alla fyra, inga mänskliga drag överhuvudtaget.
Personligen gillar jag bättre vampyrer som är mänskliga, men det är intressant med en annan syn på dem.

Handlingen är som sagt ganska klen, och dialogerna är fyllda med klyschor.
Actionen är egentligen bara bra i en scen ganska tidigt i filmen där huvudpersonen får visa sina talanger ordentligt, mer sånt hade åtminstone fått den här att bli en cool röjar film som tex Blade filmerna som också är ganska dåliga men ändå sevärda på grund av sin action.

Den här filmen får en klen två av fem av mig.
Jag skulle inte direkt rekommendera denna filmen, gillar man postapokalyptisk och steampunk känsla samt bara vill se lite vampyrer så visst, se den en söndag när ni ligger bakis i soffan. Annars hoppa över den.

 

[krank]

Fin analys. Jag ser den filmen som en berättelse om hur tomt ett egocentiskt liv är och hur Bill, vars karaktärs namn jag inte minns, genomgår en resa av extrem egocentrism men faktiskt utvecklas till det bättre och blir en bättre människa. Han hänger inte med den där lodaren som dör om och om igen för att få ligga, precis. En bra film. Och så har den ett murmeldjur. Och Bill Murrays bror.


Storuggla, och polkamusik

Och den här scenen:

http://www.youtube.com/watch?v=E3SLLql5vPU

Där har vi ett annat starkt tema: Livsångesten hos den skäggige är så påtaglig att det gör ont i mig. Vardagens tryckande jobbighet. Att inte spela någon roll. Att varje dag faktiskt inte är som semestern (like sea-otters), utan att de flesta dagar faktiskt är rätt jobbiga för ganska många.

 

[anth]

Vampyrerna dock är väldigt annorlunda mot vad vampyrer är i annan media. De har inga ögon och hoppar runt på alla fyra, inga mänskliga drag överhuvudtaget.

Jag tycker att det kan vara värt att nämna att "vampyrerna" inte är vampyrer, utan en helt annan art som förökar sig själva genom en "drottning" (som insekter) och inte genom att bita människor.

De kallas för vampyrer för de har många av de klassiska vampyregenskaperna som att vara övernaturligt snabba, inte tycka om solljus o.s.v.

I övrigt instämmer jag med din recension.

 

[Storuggla]

Vampyrerna dock är väldigt annorlunda mot vad vampyrer är i annan media. De har inga ögon och hoppar runt på alla fyra, inga mänskliga drag överhuvudtaget.

Jag tycker att det kan vara värt att nämna att "vampyrerna" inte är vampyrer, utan en helt annan art som förökar sig själva genom en "drottning" (som insekter) och inte genom att bita människor.

De kallas för vampyrer för de har många av de klassiska vampyregenskaperna som att vara övernaturligt snabba, inte tycka om solljus o.s.v.

I övrigt instämmer jag med din recension.

Vampyrer som för övrigt med lätthet kan modelleras med Nights Black Agents.


Storuggla, även ronin

 

[God45]

Alla mina poster i den här tråden är fyllda med spoilers.

Vampyrerna dock är väldigt annorlunda mot vad vampyrer är i annan media. De har inga ögon och hoppar runt på alla fyra, inga mänskliga drag överhuvudtaget.

Jag tycker att det kan vara värt att nämna att "vampyrerna" inte är vampyrer, utan en helt annan art som förökar sig själva genom en "drottning" (som insekter) och inte genom att bita människor.

De kallas för vampyrer för de har många av de klassiska vampyregenskaperna som att vara övernaturligt snabba, inte tycka om solljus o.s.v.

I övrigt instämmer jag med din recension.

Förutom "Blackhat" som av någon anledning är en ganska klasisk före detta människa förvandlad till vampyr.

 

[Max Raven]

Då kör vi. Denna veckas film:
John Carter

En pulp-äventyrsrulle som verkar följa en del av förlagan hyfsat nära (av det jag läst). Underhållande action och bra karaktärer. Jag har några saker jag inte gillar med filmen vad gäller den ordning handlingen följer, att vissa karaktärer känns aningen "Hollywoodifierade" samt att handlingen känns aningen komprimerad, men det är små fläckar på en i övrigt riktigt bra filmupplevelse. I klass med gamla Indiana Jones-filmerna (1-3) i mina ögon.

Betyg: 4 av 5.

 

[Man Mountainman]

Samma dag upprepas gång på gång, och för att komma ur loopen måste han få ihop det med Andie MacDowell.

För att Komma ut ur loopen och få Andie MacDowell måste han växa och bli en bättre människa. Menar du kanske. =)

Det är ju en buddhistisk film, trots allt.

Jag menar vad jag skriver. Först blir han en bättre människa, sen blir han ihop med MacDowell, och sen kommer han ur loopen. "Boy meets girl" är fortfarande navet i Hollywoods universum.

 

[krank]

Okej, jag har sett:

Dr. No

Typisk sån film som säkert var stilbildande och så, men verkligen inte åldrats väl. Tempot är väldigt ojämnt, skådespeleriet stundtals sådär teaterstelt som det ibland blir i äldre film.

Bond undersöker varför de tappat kontakten med en agent på Jamaica. Väl där teamar han upp med en lätt efterbliven tjock mörkhyad vidskeplig kille. Senare tillkommer en lätt efterbliven tjej till sällskapet. Båda följeslagarnas funktion är att vara svaga, så att Bond kan vara stark. En rätt äcklig sexist är han, Bond - tydligt van vid att helt enkelt vara den som Bestämmer.

Kul när han dödar en vakt och sedan är tjurig för att Honey skickat en giftspindel på en man som våldtagit henne. Smakfullt.

Spoiler

I slutet skapar Bond en kärnkraftsolycka, vilket inte verkar vara något större problem.

Also, SPECTRE är världens töntigaste organisation. "SPecial Executive for Counter-intelligence, Terrorism, Revenge and Extortion"? Klassisk kacklande-onding-organisation. Men jag ska ge dem att Dr.No trots allt får hyfsad motivation till sina handlingar.

Betyg: 3/5 kan den väl vara värd. Varken att rekommendera eller avvärja.

EDIT: Det är också kul att se tidig James Bond. Ingen Q, inga bilar med inbyggda vapen eller pennor som innehåller pistoler. Den enda utrustning han får med sig är att han tvingas ta en Walter istället för en Beretta... Och Connery är mycket, mycket ung här känns det som.

 

[God45]

SPECTRE som det ser ut i filmerna utveckldes ju senare till att vara en version av Otto Skorzenys The Paladin Group. Blofeld är ju inspirerad av Skorzenys ganska rakt av också. Så i de senare filmerna blir SPECTRE betydligt coolare.

Plus deras logga är fantastiskt, en ond alien bläckfisk liksom:

Rörande att Bond är sexistisk så är det väll ganska passande. Han är en lönnmördare, det är inte meningen att han skall vara snäll bara för att han är god.

 

[Übereil]

Jag menar vad jag skriver. Först blir han en bättre människa, sen blir han ihop med MacDowell, och sen kommer han ur loopen. "Boy meets girl" är fortfarande navet i Hollywoods universum.

Jag skulle säga att det är det du ser för att det är det du förväntar dig.

Übereil, confirmation bias kallar psykologer det

 

[krank]

Jag menar vad jag skriver. Först blir han en bättre människa, sen blir han ihop med MacDowell, och sen kommer han ur loopen. "Boy meets girl" är fortfarande navet i Hollywoods universum.

Jag skulle säga att det är det du ser för att det är det du förväntar dig.

Übereil, confirmation bias kallar psykologer det

Ja alltså, Groundhog Day är definitivt en film där kärleksgrejen kändes påklistrad. Mer för att nån krävde att komedier måste ha lite romantik. Själva filmen handlar ju inte om det alls, utan om att arbeta sig bort från cynism och egoism till att bli en bättre människa och därmed komma vidare i livet. Bryta dåliga mönster och cykler, göra upp med sina demoner och allt det där.

 

[DeBracy]

JAAA! + Zombieland

Ja, vilket bra initiativ! Skitbra!

Jag har sett Zombieland den här veckan. Jag tyckte den verkade intressant redan när den började promotas men det har inte blivit av att jag sett den förrän nu.

Den var inte som jag hade väntat mig. Jag hade väntat mig att den skulle vara rätt rolig, men jag blev ändå överraskad. Jag tyckte den var riktigt härlig.