Den här gången såg jag filmen med medvetet generösa ögon, och medveten om vad som komma skulle. Här är några snälla tolkningar:
Blå gubben i början förvandlas inte till oss utan till de första encelliga organismerna. De där man tror kommit ur den primordiala soppan, alltså. De blå är alltså inte bara människors skapare, utan de skapade allt liv på jorden. Min gissning är att vi är någon slags experimentplanet, där de blå skapar liv, testar det under några tusen år, och sen tar bort allting igen.
David är robot men på väg att bli människa. Han saknar empati, men har börjat utveckla känslor. Samtidigt har han ett knivskarpt intellekt.
När de kommer till stället så visar det sig att allt är dött. Inga Engineers som kan ge liv åt hans pappa. Sedan hittar de den
organiska sörjan, som David tänker är det enda levande som finns kvar. Senare säger han "fortunately, it was premature" eller något liknande till Weyland när Weyland ligger i stasiskapsel; jag tror att det var det han menade: Allt är inte dött, hoppet är inte ute.
Han tycker illa om Halloway. Dels för att han är dryg och dum och ständigt påminner honom om att han inte är mänsklig och mindre värd. Dels, misstänker jag, för att David har känslor för Shaw. I sina undersökningar av den svarta vätskan, och utifrån det de ser på skeppet, kommer han fram till att vätskan gör grejer med de den rör vid. Muterar dem. Kanske kan man på det viset återuppväcka engineers, eller åtminstone lära sig mer om dem? Kanske hitta något i deras forskning som kan rädda pappa Weyland? Alltså infekterar vi Halloway.
När Halloway dör, kollar David om Shaw haft sex med Halloway innan han dog. Han hoppas att hans experiment inte försvunnit helt.
Han ser hursomhelst vad som finns i Shaw. Hans experiment lever vidare. Svart vätska tycks bryta ner engineer-DNA och förvandla det till människo-DNA (huvudet exploderade, resterna var kompatibelt med människor).
När proben hittar levande material blir Shaw och det som finns i henne mindre intressant. Hans lojalitet gentemot pappa är större än hans känslor gentemot Shaw.
När pappa vaknar är han redan informerad om Shaw-experimentet. Därför blir han inte förvånad när Shaw dyker upp blodig och panikslagen. David och pappa har sett alltihop på monitorerna, och vet vad som hänt. Men det spelar ingen roll. Det var olyckligt att Shaw hittade dem, men vafan.
Jag tycker att
Lindelofs svar, som jag läste först nu, visar att jag inte var fel ute =)
Det finns fortfarande en del riktigt konstiga grejer. Som att de hittar rätt på en jättestor planet direkt. Eller att de tar av sig hjälmarna. Eller att geologen går vilse. Eller att biologen gullar med mask-alienen (som alltså var svart sörja + mask-DNA).
Och hela stridsscenen med Fiefield tycker jag fortfarande är jävligt lökig.
Nå; jag har inte sett den alternativa början eller det alternativa slutet eller någon annan del av de special features som var med i den utgåva jag köpte, men så ser min analys ut just nu.
EDIT: AAAAH! Jag glömde en grej. Anledningen till att springa rakt framåt när ett hjul kommer rullande efter en är att man inte vet när hjulet kommer att sluta rulla och istället falla. Springer man åt sidan finns risk att man blir krossad när det faller. Springer man rakt fram är den risken minimal. Och det är ett skitstort rymdskepp, det känns inte rimligt att anta att det ska rulla speciellt långt.