Nekromanti Rollspel.nu's skrivarcirkel I

[Rymdhamster]

Re: Tema: Ensamhet

Jag tycker att det här är en bra text. Den var väldigt lättläst och lättförståelig (utan att för den sakens skull vara "simpel"). Jag känner att jag förstår lite hur Sture känner det och hans behov att göra något åt sin situation.

Rent språkligt känns det som att texten hackar lite grann på ett par stället:
"Den enda han haft, Margit, hans fru, hade dött i kol fyra år tidigare."

Det känns som för många komman på rad. Jag personligen hade i det här fallet skrivit något i stil med: "Den enda han haft, hans fru Margit, hade...".

På många sätt kan jag tycka att det bästa är att skriva bort komman helt, om man kan. Som i den här meningen:
"Tveksamt räknade han fram tjugo tusen, stoppade dem i byxfickan, återvände till garderoben och började packa en resväska."

Där hade jag nog försökt plocka bort alla komman och skrivit något i stil med:

"Tveksamt räknade han fram tjugo tusen som han stoppade [dem <= tas bort] i byxfickan och återvände sen till garderoben och började packa en resväska."

Ord får ofta texten att flyta på medan komman gör att man pausar, i alla fall för mig =) I och för sig kan man ju ibland vilja att texten hackar lite för att få fram en mekanisk känsla i någons agerande, men här kände jag det mer som att Sture fattat sitt beslut även om han kanske inte var helt säker på vad det beslutet är. Så ledes hade jag nog tyckt att en "mjukare" meningsuppbyggnad hade passat bättre.

Jag känner att jag är lite ute på hal is här då min grammatiska kunskap inte är på topp utan jag går helt och hållet på någon slags magkänsla, och den är antagligen högst individuell =)

 

[solvebring]

Re: Tema: Ensamhet

Tackar, tackar! =)

Ja, jag är också en gehör- och magkänslesnubbe vad gäller grammatiken. Förövrigt är jag grymt ambivalent vad gäller det här med komman. Å ena sidan tycker jag att man gör gott i att kapa bort alla onödiga sådana och helt enkelt säga det man vill ha sagt, om det nu inte är en lång jävla mening som man inte anser att man bör kapa av. Å andra sidan tycker jag om att skapa rytm i texten och liksom ta fram pauser som får språket att flyta på ett speciellt sätt; vilket är intressant, men tanke på hur man då kan få långa meningar att variera sig på olika sätt.

... Så med andra ord vet jag i tusan hur jag ska göra på den fronten. För närvarande experimenterar jag med mitt språk och har, vad jag vet, ingen konsekvent stil.

 

[johoohno]

Johoohnos text till tema: Ensamhet

Här kommer min text, som kanske mer tangerar än fokuserar sig på temat.

Nu ska jag ge mig i kast med de andra tematexterna. Återkommer under veckan.

 

[johoohno]

Respons till Solve

Det var lika bra att ta itu med läsandet på en gång.

Jag gillar när ditt språk drar lite åt det poetiska hållet i ordval och metaforer, det känns som att du ofta träffar väldigt rätt där.

Sen tror jag att texten skulle bli än starkare om du laborerar lite med tillbakablickar som målar upp bilder av en saknad värld, eller i fallet med flickan Schou, en värld att längta tillbaka till.

Ibland upplever jag texten som att för lite händer i språket och jag tror det har att göra med att väldigt många meningar inleds på liknande sätt: med subjekt eller preposition. Testa gärna med att arbeta om ett stycke där du medvetet skjuter fram andra delar av meningarna till först för att se vad som sker med språk och text.

Men som sagt, fin text som tydligt signalerar melankoli och nostalgi.

Jag bifogar en fil med textkommentarer som du kan titta på om du vill.

 

[Rymdhamster]

Re: Johoohnos text till tema: Ensamhet

Jisses vad lättläst den texten var. Jag sitter här och är trött och har huvudvärk men innan jag visste ordet av så hade jag läst färdigt.

Jisses vad utflippad huvudpersonen var. Plankaren som krossar näsan, fine. Men spränga ansiktet på en illbatting till tioåring för att denne trakaserar en hund? Troligtivs döda en alkis bara för att denne är en alkis? Sammtidigt om han pratar om "rättvisa"? Man får verkligen känslan av den makttripp man mycket väl kan tänka sig skulle bli resultatet av sådana krafter han verkar besitta. Obehaglig typ. Bara för att sedan själv visa sig vara precis likadan själv.

Om något så tycker jag att upptrappningen skedde för hastigt över för små saker. Hade barnen faktiskt skadat hunden allvarligt eller om alkisen faktiskt blivit våldsam så hade det känts lite mer naturligt.

Sen har jag kanske haft tur i mitt liv, men både barnen och alkisarna känns en smula överdrivna jämfört med hur dessa brukar vara i verkligheten. Att barn kastar smällare på hundar kan jag köpa, men att de skulle terrorisera människor på samma sätt? I min erfarenhet skulle de snarare fly fältet så snart någon kom inom synhåll och alkisar som beter sig så där brukar vara ytterst osammanhängande och sluddrande.

Men jag tycker det är en bra text. På många sätt så fångar den hur jag själv känner när jag tycker att folk beter sig illa på något sätt, och även jag själv inte drömmer ihop lika våldsamma konsekvenser som huvudpersonen gör så kan jag helt klart relatera!

 

[Ulfgeir]

Re: Tema: (Cissis!) Ensamhet

Först fick jag lite vibbar av "Det blåser på månen" för att sedan fundera på "Bröderna Lejonhjärta" av den här texten.

Ett par saker jag upplever som lite konstiga, är dels att de olika styckena verkar inte riktigt hänga ihop i kronologisk ordning, dels att varje stycke har en egen rubrik. Kronologin kan jag förstå då det är så det blir när man skriver ur första person och då även har som en prolog.

Jag blir dock inte riktigt klok på om det är tänkt som prosa eller du tänkt göra någon sorts dikt av det.

Det är välskrivet, men inte riktigt min kopp te.

/Ulfgeir

 

[Ulfgeir]

Re: Tema: Ensamhet

Funderar på om detta är en fortsättning på din text på temat Sorg. Får lite samma känsla av diskbänksrealism där.

Språket fungerar bra för att visa röriga tankar och drömmar.

Dock känns det lite som att han redan från början bor ganska långt norrut i obygden så det blir lite konstigt för mig när han funderar på att dra till norrland.

En grej som definitivt behöver ses över är att du kör med olika typer av styckeindelning. Tror att det vore bättre att vara konsekvent, och du skulle nog kunna slå ihop en del av småstyckena till större stycken då de hänger ihop scenmässigt alternativt fakstisk bryta ut dem till egna stycken helt ut.

/Ulfgeir

 

[Ulfgeir]

Re: Tema: Ensamhet

Intressant text. Klart lättläst språk i den. Gillar tanken på någon som är ensam i sin cell efter en zombieapokalyps. Välkommen till cirkeln förresten.

Som vissa andra sagt så är jag tveksam till namnet på huvudpersonen. Det ger vissa associationer som känns som de passar dåligt med resten av texten. Jag får tanken av beskrivningen av miljön att den utspelar sig på sydligare breddgrader i något avlägset fattigt land och inte i Sverige.

/Ulfgeir

 

[Ulfgeir]

Re: Johoohnos text till tema: Ensamhet

Jag gillar tanken på småaktig magi. Menar om folk upptäckte att de kunde påverka omgivningen bara genom att tänka på en sak så tror jag det är den här typen av småaktighet som de flesta skulle använda den till, fast kanske inte alltid med så fatala konsekvenser.

Bra exempel på hur ens egna handlingar får konsekvenser. Referensen till en verklighet i bomull är jag dock inte helt säker på jag förstår.

Tycker språket flyter bra i texten och dne hade utan problem kunnat vara längre. Kanske med lite funderingar om hur och varför han hade fått förmågan att använda magi.

/Ulfgeir

 

[johoohno]

Respons på Cissis tema: ensamhet

Då tar jag mig an nästa text om ensamhet, nämligen Cissis!

Jag gillar din poetiska stil, och frågan är om den här texten egentligen skulle vinna ännu mer på att skrivas om som dikt, den är ju nästan där med sina korthuggna strofliknande stycken. Den skulle på så vis kunna skildra en resa likt Aniara, om än inte lika hopplös. Till sin stil och tema påminner den även mycket om Edith Södergrans "Landet som icke är"

Det är lite för mycket Jag-meningar och det går nog ofta att skriva runt just det perspektivet. Kanske skulle du experimentera lite med perspektiv överlag: vad händer om det är i tredje person rakt igenom? Eller om det är flickans perspektiv även i stycke?

Jag bifogar en kommenterad version om du vill grotta in dig i detaljer.

Det är spännande där du skriver att hon lämnat smärta och ensamhet bakom sig. Här skulle du kunna spela än mer på att hon blir någon/något annat efter döden. Det innan spelar ingen roll och det blir som om hon är främmande även modern och hennes omhuldande bortom döden. Intressant även att hon varit i "stugan" redan tidigare, även det kan planteras tidigare.

 

[johoohno]

Re: Johoohnos text till tema: Ensamhet

Tack för responsen, den väckte ytterligare funderingar.

Jisses vad lättläst den texten var. Jag sitter här och är trött och har huvudvärk men innan jag visste ordet av så hade jag läst färdigt.

Så bra att texten var lättläst, jag har en tendens att lämna allt för mycket upp till läsaren och därigenom lämna efter mig en tungläst och obegriplig textmassa. Verkar som om jag på sistone lyckats ta mig runt det.

Jisses vad utflippad huvudpersonen var. Plankaren som krossar näsan, fine. Men spränga ansiktet på en illbatting till tioåring för att denne trakaserar en hund? Troligtivs döda en alkis bara för att denne är en alkis? Sammtidigt om han pratar om "rättvisa"? Man får verkligen känslan av den makttripp man mycket väl kan tänka sig skulle bli resultatet av sådana krafter han verkar besitta. Obehaglig typ. Bara för att sedan själv visa sig vara precis likadan själv.

Om något så tycker jag att upptrappningen skedde för hastigt över för små saker. Hade barnen faktiskt skadat hunden allvarligt eller om alkisen faktiskt blivit våldsam så hade det känts lite mer naturligt.

Intressant. Kan man tolka det även som att han inte själv råder över den exakta förödelsen han lämnar sina offer i? Ja, det där med upptrappning är något jag har bekymmer med. Jag vill att om lång tid ska gå i berättelsens fiktion så ska lång tid på något sätt även gå i läsarens läsande. Vanskligt det där. Någon som har några knep, tankar eller funderingar kring det?

Sen har jag kanske haft tur i mitt liv, men både barnen och alkisarna känns en smula överdrivna jämfört med hur dessa brukar vara i verkligheten. Att barn kastar smällare på hundar kan jag köpa, men att de skulle terrorisera människor på samma sätt? I min erfarenhet skulle de snarare fly fältet så snart någon kom inom synhåll och alkisar som beter sig så där brukar vara ytterst osammanhängande och sluddrande.

Jo, kanske är de väl överdrivna. Scenen med barnen är delvis hämtat från en situation där jag såg några barn leka med smällare och skrämma förbipasserande fotgängare, och då var det ändå en femton år sedan. Det känns snarare som mer sannolikt att det skulle ske något liknande nu än då. Men alkisarna är absolut skildrade som schabloner. Verkar som om de skulle behöva bearbetas i texten.

Men jag tycker det är en bra text. På många sätt så fångar den hur jag själv känner när jag tycker att folk beter sig illa på något sätt, och även jag själv inte drömmer ihop lika våldsamma konsekvenser som huvudpersonen gör så kan jag helt klart relatera!

Tack! Är lite nyfiken på vad folk tycker om huvudpersonen, får man sympati med honom även om han egentligen är rätt osympatisk?

 

[johoohno]

Re: Johoohnos text till tema: Ensamhet

Jag gillar tanken på småaktig magi. Menar om folk upptäckte att de kunde påverka omgivningen bara genom att tänka på en sak så tror jag det är den här typen av småaktighet som de flesta skulle använda den till, fast kanske inte alltid med så fatala konsekvenser.

Bra exempel på hur ens egna handlingar får konsekvenser. Referensen till en verklighet i bomull är jag dock inte helt säker på jag förstår.

Tycker språket flyter bra i texten och dne hade utan problem kunnat vara längre. Kanske med lite funderingar om hur och varför han hade fått förmågan att använda magi.

/Ulfgeir

Tack!

Referensen till en värld i bomull är så vag och vek att den nog egentligen kan plockas bort. Angående sammanhang har jag en idé med en novellsvit som alla tar upp människor i vår verklighet med någon form av övernaturlig kraft de tampas med. Kanske på sätt och vis speglar något Krank skrev i någon tråd om >Human: att det handlar om människor med superkrafter, inte superhjältar.

 

[Rymdhamster]

Re: Johoohnos text till tema: Ensamhet

Intressant. Kan man tolka det även som att han inte själv råder över den exakta förödelsen han lämnar sina offer i?

Ah! Jag var inne på den här tolkningen i början med plankarna. Sen glömde jag faktiskt bort det vid smällarincidenten. Det sätter slutet i en helt ny dager. Jag tänkte inte på att han kanske gjorde det mot sig själv utan att det kanske var någon annan i bilkön som hade liknande krafter. Nu blev slutet gick slutet från bra till jäkligt bra!

Scenen med barnen är delvis hämtat från en situation där jag såg några barn leka med smällare och skrämma förbipasserande fotgängare, och då var det ändå en femton år sedan. Det känns snarare som mer sannolikt att det skulle ske något liknande nu än då.

Åh fan! Ja i så fall är det ju som det ska. Jag har nog haft rätt mycket tur i sånna här fall.

Är lite nyfiken på vad folk tycker om huvudpersonen, får man sympati med honom även om han egentligen är rätt osympatisk?

Jag känner en del sympati för honom. Som sagt så håller jag ju i princip med honom, bortsett från att jag tycker att han är lite väl extrem. I alla fall fram till när han beslutar sig för att leta upp oförrätter och straffa de skyldiga. Där tycker jag att han börjar skena iväg lite väl mycket just eftersom han har en så blodig och våldsam definition på rättvisa.

 

[solvebring]

Re: Respons till Solve

Ibland upplever jag texten som att för lite händer i språket och jag tror det har att göra med att väldigt många meningar inleds på liknande sätt: med subjekt eller preposition. Testa gärna med att arbeta om ett stycke där du medvetet skjuter fram andra delar av meningarna till först för att se vad som sker med språk och text.

Stämmer nog bra, detta är visst ett problem som är tämligen envist att åtgärda. Men jag försöker. Ska försöka än mer framöver.

Kort sagt, tack för bra kritik. Jag tackar och tar emot med stort intresse.

 

[solvebring]

Re: Tema: Ensamhet

Funderar på om detta är en fortsättning på din text på temat Sorg. Får lite samma känsla av diskbänksrealism där.

Språket fungerar bra för att visa röriga tankar och drömmar.

Dock känns det lite som att han redan från början bor ganska långt norrut i obygden så det blir lite konstigt för mig när han funderar på att dra till norrland.

En grej som definitivt behöver ses över är att du kör med olika typer av styckeindelning. Tror att det vore bättre att vara konsekvent, och du skulle nog kunna slå ihop en del av småstyckena till större stycken då de hänger ihop scenmässigt alternativt fakstisk bryta ut dem till egna stycken helt ut.

/Ulfgeir

Mja, faktiskt så har jag ju snott grundidén från sorg – eller var det frihet? – och gått vidare på den grejen här. Jag har funderat mycket kring en olycklig man som bara lämnar sitt nuvarande liv och ger sig av, praktiskt taget mållöst, för att söka något annat.

Nå, jag planerade inte så mycket kring hans härkomst men det kändes rätt att flika in med lite geografiska tankar. Tyvärr inte det mest välplanerade, nej. Du har så rätt. Bra poäng där.

I övrigt så, utan att orka kontrollera dokumentet just nu i kväll, vill jag påstå att min styckesindelning är konsekvent. Alla stycken som hör till det jag anser vara samma scen följer direkt på varandra, medan scenbyten markeras av en tom rad följt av nytt stycke utan indrag; såsom brukligt i skönlitteratur. Men jag ska inte säga emot, för jag har säkert klantat mig eftersom det uppmärksammas. Nå, ska vara noggrannare med detta framöver. Sådana detaljer gör trots allt mycket för läsuppfattningen.

 

[solvebring]

Re: Johoohnos text till tema: Ensamhet

Jag har inte så mycket att kommentera på, egentligen. Först och främst – häftigt koncept! Skulle säkert bli en ruskigt bra roman. Jag gillar verkligen det där och jag tycker om hur du tar fram Lars och hans förmåga genom den inre monologen uppblandad med det som sker runtomkring honom.

Nå, ibland känns det som att du är för tydlig och emellanåt just tvärtom. Det är inga stora saker, bara det att jag personligen skulle vilja kapa av några ord och meningar här och var, då jag tycker att du redan levererat det som ska sägas mig. Vad gäller de partier där jag tyckte det var lite kort är just så själva dåden sker iom hans tankar. ... Å andra sidan kanske effekten skulle bli saggig om du började måla ut för mycket.

Nå, överlag en bra text som var spännande och intressant samtidigt som språket flöt på och inte innehöll några problem som jag lade märke till.

/solvebring som vid begäran kan försöka få tid till att lämna mer detaljerade kommentarer i dokumentet.

 

[Ulfgeir]

Re: Tema: Ensamhet

Här kommer nu mitt bidrag på tema ensamhet. Inte helt nöjd. Det känns som om det är något som saknas, men jag kan inte komma på vad.

/Ulfgeir

 

[Rymdhamster]

Re: Tema: Ensamhet

Bra text överlag, men...

Jag håller med om att något saknas och det är en omgivning. Det skulle inte behövas så mycket, men en liten beskrivning av någonting i början för att sätta omgivningen skulle förhöja texten. I början kändes det mer som att de kraschat i bergen eller i öknen, inte en djungel. Det behöver inte ens vara något som direkt beskriver naturen utan något i still med "aporna i trätopparna chattrade ilsket" eller något sådant.

Sen kände jag att språket var lite väl formelt ibland med ord och fraser som "problematiskt" och "till buds stående medel" som för mig skapar en känsla av kontroll hos huvudpersonen som jag dock tycker krockar lite med situationen.

Annars gillar jag texten mycket. Den är kortfattad med innehållsrik.

 

[Robert Jonsson]

Tema: Ensamhet

Eftersom Cissi sa att hon skulle lämna forumet och därmed uppvigla alla forumiter emot mig om jag inte skrev och lämnade in något, så fick jag eld i baken.

Så här kommer Dottern till en ikonisk hjälte. Var väldigt onöjd med texten under lång tid, men efter visst arbete kändes det lite bättre. Så fram med motorsågen!

Imorgon ska jag börja kolla på er andras bidrag. Nu ska jag sova dock.

 

[Cissi]

Re: Tema: (Cissis!) Ensamhet

Först fick jag lite vibbar av "Det blåser på månen" för att sedan fundera på "Bröderna Lejonhjärta" av den här texten.

Ett par saker jag upplever som lite konstiga, är dels att de olika styckena verkar inte riktigt hänga ihop i kronologisk ordning, dels att varje stycke har en egen rubrik. Kronologin kan jag förstå då det är så det blir när man skriver ur första person och då även har som en prolog.

Jag blir dock inte riktigt klok på om det är tänkt som prosa eller du tänkt göra någon sorts dikt av det.

Det är välskrivet, men inte riktigt min kopp te.

/Ulfgeir

Ja du har en tanke där. Jag vet inte själv om det är tänkt som prosa eller dikt. Jag lekte lite med formatet. Tror du att texten skulle förlora eller tjäna på att jag skippade rubrikerna?

/Cissi