Det här är en bra bit in i en story jag skriver i icke-kronologisk ordning. Det hela började som en co-writing mellan fem personer i Kunming, där vi enades om att påbörja varsin story och sedan byta story med målet att stafettskriva och skriva in alla berättelserna i varandra. Det blev flummigt men förvånansvärt bra.
Som det utvecklades, utan att gå in på för mycket detaljer i nuläget, kom ståryn att handla om Stella (kallad 'Naledi') och Alice, två italienska tvillingsystrar som av någon anledning hamnat i Kunming, samt Mahli, Naledi's manlige BFF, Xiaosan, en lokal minoritetsflicka som nyss gift sig med en korrupt kinesisk fixartyp och flyttat till Kunming, samt Olieza, en galax som går i skola i universums centrum och får som examensuppgift att manifestera sig på jorden och rätta till ofog som två andra galaxer (och en galen pulsar) ställt till. (Ja, snubben som först skrev Olieza-biten är väldigt, väldigt...speciell).
(Notera att namnet 'Alice' antagligen bör uttalas 'Alichë' även på engelska, eftersom hon av allt att döma är italienare, men detta sabbar skämtet som är titeln 'Alice in Underworld' lite, så jag vet inte).
Hursom, denna författarcirkel kraschade när dess eldsjäl drog tillbaka till Botswana (the land of black black metal cowboys, fuck yeah), och jag vet inte hur mycket av dess gemensamma plott jag kommer spara när jag nu filar vidare på Alices story på egen hand. Men klart är att Alice har en tvillingsyster, som hon upplever som mer framgångsrik och viljestark och är allmänt avundsjuk på, och som på något vis är utsatt för fara. I originalversionen, dvs när vi fortfarande skrev tillsammans, var tvillingsystern Naledi smittad av en mystisk dödlig sjukdom, men hade av en buddhistnunna getts förmågan att genom sex stjäla andras livsenergi och därmed dra ut på sitt liv, något hon hemlighöll för de flesta i sin omgivning, inkluderat tvillingsyrran, medan hon jobbade som lyxprostituerad för att hålla sig vid liv. Alice, under tiden, var allmänt trasig och hankade sig fram på diverse ströjobb av den typen vita tjejer får i Kina, typ vara modell i <insert 'X' here> idiotiskt/korrupt/objektifierande sammanhang. However, Alice kom i lag med en bisarr tibet-mysticistisk hedonistsekt som dyrkade demonen The Heartless One, som typ slängts ut från Avici, det lägsta av de buddhistiska helvetena, för att den var för ond. (Xiaosans make var medlem i denna sekt, men Xiaosan blir kanske inte relevant i min mer fokuserade variant av ståryn). Somehow lyckades Alice misshaga sekten tillräckligt för att bli sadistiskt ritualmördad/offrad (kanske vill de egentligen åt hennes systers krafter; jag tror demonen har en komplex agenda av nåt slag), och hela ståryn som vi fem i Kunming ursprungligen skrev den börjar med att Alice, förvirrad och sargad, vaknar upp på en ödslig strand i efterlivet. Ståryn för hennes del skulle handla om hur hon var tvungen att från dödsriket ta kontakt med Naledi för att varna henne angående sekten, och i dödsriket bli spelbricka i de onda galaxernas intriger. Alla scener med de andra karaktärerna (Olieza undantaget eftersom Olieza existerar på en annan tidsskala) utspelar sig efter att Alice försvunnit spårlöst, så Alice blir för Naledis del, i scenerna ur Naledis perspektiv, en postum karaktär. Scenerna med Alice som Point-of-view-karaktär, där hon fortfarande är på jorden, är flashbacks hon får efterhand i dödsriket.
I min remake av ståryn kommer jag fokusera på Alices öden och äventyr i dödsriket, som är ett slags surrealistiskt mischmasch av buddhistisk och judeokristen myt. Jag har nån slags metaplott i bakhuvudet där typ
Timur Lenk ,
Shajar al-Durr och
Chiang Kai-Shek grundat ett triumvirat och tillsammans försöker ta makten i dödsriket, men jag vet inte. Hursom; det blir en ståry på åtminstone ett yttre och ett inre plan, där Alice dels måste hitta ett sätt att varna Naledi så Den hjärtlöse inte äter också henne till frukost, och systrarna sedan tillsammans måste besegra Den hjärtlöse på något sätt. Men Alice kommer inte få leva igen, döden är oåterkallelig i den här berättelsen, och berättelsens andra plan blir därför en mer intern ståry om hur Alice finner styrkan i sig själv att ta farväl av den dödliga världen, förlåta sig själv för allt ont hon gjort, och få tillräcklig inre styrka och frid för att gå vidare till ett bättre ställe; låt oss lämna det öppet om det är himlen, återfödelse, eller parinirvana. Jag har ingen aning om berättelsen kommer ha kapitel ur Naledis perspektiv i den vanliga världen, eller om vi endast får uppleva Naledi genom Alices ögon. Alice kommer i dödsriket få allehanda bisarra mentorer; i det första kapitlet möter hon vad som verkar vara ett märkligt Påsköhuvud (i originalståryn en tjänare åt de onda galaxerna), senare kommer hon nog möta bodhisattvan
Tara, men hennes mest långvariga följeslagare blir Dante Alighieri, som av någon anledning fastnade i dödsriket efter att ha varit i himlen och stått öga mot ögda med gud. Och här kommer det riktiga flummet; så fort Dante är med i scenen blir all prosa vers, på terziner (terza rima), Dantes kedjerim-versmått. Scenen jag bifogat och vill ha input på börjar ögonblicket efter att Alice först har mött Dante; Alice är fortfarande ganska nydöd; skenbart skadad, rädd och chockad, men hon har börjat få tillbaka minnesfragment av vad som har hänt.
Om någon verkligen vill ha ännu mer kontext bifogar jag berättelsens första scen, samt en senare scen där Naledi och hennes vän Mahli letar efter Alice och stöter på Den hjärtlöse. Det enda ytterligare som är skrivet direkt relaterat till Alice är flashbacks från hennes tid i kulten, och hur hon mötte Carpaccio, kultens överstepräst.
