Ymir
Liten kantbaron
Re: Tema: Kärlek - Alice in Underworld, Canto II
Jag tror inte texten behöver vara i trestofs-block, jag lade upp den så dels för att lättare kunna se A-B-A-B-C-B-rimschemat framför mig när jag skrev, och sedan lät jag det vara så mest för att originalet är så. Men Dantes diktning verkar, av allt att döma, se till att avsluta varje trestrofsblock med hela meningar och punkt, något jag inte lyckats med, vilket förmodligen gör min text mer svårläst. Det kan alltså vara värt att överväga att skippa trestrofsblocken, den andra inspirationskällan, Lay of Leithian, har trots allt inga sådana (och likt min text en friare struktur runt när meningar börjar och avslutas), men följer å andra sidan ett annat och mycket enklare rimschema (A-A, B-B). Jag vet inte riktigt vilket upplägg som vore bäst för min del, öppen för vidare tankar.
As for din kommentar om Alice dialog blir jag lite osäker, eftersom andra sagt att de tycker den funkar; kan du ge månne något exempel på vad du menar? Skillnad mellan löptexten och poeten hade man nog kunnat förstärka genom att låta poeten tala i 'thou' och 'thee'-stil, men det känns så himla...fjantasy, att jag hittils tvekat inför det greppet.
Till sist tror jag att all lång poesi kanske blir lättare att smälta om man läser den högt för sig själv; jag kommer definitivt på mig med att göra det när jag läser Lay of Leithian. Så det är -möjligen- (jag vet definitivt inte säkert) inte en brist med min text per se, utan en olycklig konsekvens av att det är poesi och därför mer svårsmält.
Jag vet heller inte om en bättre rytm (ba-DUM-ba-DUM-ba-DUM) i texten somehow kanske hade underlättat förståelsen. Att förbättra rytmen är något som finns på to-do-listan, men först på ett senare stadium.
Jag tror inte texten behöver vara i trestofs-block, jag lade upp den så dels för att lättare kunna se A-B-A-B-C-B-rimschemat framför mig när jag skrev, och sedan lät jag det vara så mest för att originalet är så. Men Dantes diktning verkar, av allt att döma, se till att avsluta varje trestrofsblock med hela meningar och punkt, något jag inte lyckats med, vilket förmodligen gör min text mer svårläst. Det kan alltså vara värt att överväga att skippa trestrofsblocken, den andra inspirationskällan, Lay of Leithian, har trots allt inga sådana (och likt min text en friare struktur runt när meningar börjar och avslutas), men följer å andra sidan ett annat och mycket enklare rimschema (A-A, B-B). Jag vet inte riktigt vilket upplägg som vore bäst för min del, öppen för vidare tankar.
As for din kommentar om Alice dialog blir jag lite osäker, eftersom andra sagt att de tycker den funkar; kan du ge månne något exempel på vad du menar? Skillnad mellan löptexten och poeten hade man nog kunnat förstärka genom att låta poeten tala i 'thou' och 'thee'-stil, men det känns så himla...fjantasy, att jag hittils tvekat inför det greppet.
Till sist tror jag att all lång poesi kanske blir lättare att smälta om man läser den högt för sig själv; jag kommer definitivt på mig med att göra det när jag läser Lay of Leithian. Så det är -möjligen- (jag vet definitivt inte säkert) inte en brist med min text per se, utan en olycklig konsekvens av att det är poesi och därför mer svårsmält.
Jag vet heller inte om en bättre rytm (ba-DUM-ba-DUM-ba-DUM) i texten somehow kanske hade underlättat förståelsen. Att förbättra rytmen är något som finns på to-do-listan, men först på ett senare stadium.
