Nekromanti Rollspel som alla rollspelare borde spela

[Genesis]

Re: Rollspelens klassiker

So, Sock it To 'Em JB!!! (Hundra popnördspoäng till den som kan identifiera detta citat)

Ha, hundra popnördspoäng till mig!

Eller, fick man inte använda Google?

Jag tycker för övrigt att näst efter D&D, så är det Sorcerer som hör hemma på en lista över rollspelens klassiker. Ron Edwards är typ rollspelens Cervantes.

Och Vampire, såklart. Eventuellt GURPS. Jag är inte tillräckligt skolad i de tidiga spelen för att utnämna en klassikerlista bland dem, men hoppar man över Sorcerer så hoppar man över hela indievågen. Man kan inte ha med Polaris utan att ha med Sorcerer.

 

[Nightowl]

Re: Rollspelens klassiker

Jag håller med dig i allt du säger men skulle t.o.m. vilja gå ett steg längre och säga att den diskuterade multiplikationstabellen inte alls är krånglig.
*klippeklipp*
/Anders

Precis.
Folk har redan sagt vad jag tänkte säga om JB, men jag vill stämma in i vad Organ säger - det är ett generellt antagande att "tabeller är dåliga", och när alternativet till ett "ett tärningsslag avläses på en tabell" är "flera tärningsslag" är det ett felaktigt antagande.

Det är också ett tidigt exempel på ett spel som tar en fiktion och försöker omsätta den i spel och det ganska framgångsrikt. JB är till exempel byggt för att spelas på en eller max två spelare, eftersom det liksom bara finns en huvudperson i originalfiktionen - detta under en tidpunkt när standardsättet att spela rollspel var fantasy som var baserad på allt annat än den fantasylitteratur man snott monstren ifrån, och där det var vanligt med spelgrupper på 8-10 rollpersoner, plus deras henchmen och hästar. (Jag borde starta en tråd om det, faktiskt; jag pysslade mycket med gamla scenarion till D&D och diverse BRP-spel i våras, och märkte att de ofta var gjorda för vad som för mig är hela jävla horder med rollpersoner/spelare. man what?)

Och liksom, 1983! Hur många av indiesnörena och forgenördarna var ens födda då?

Erik

 

[Sodivra]

Re: Rollspelens klassiker

Det är svårt att skriva en lista. Jag funderade på att motivera Noir och Dogs in the Vineyard med att "de snackar vi ju så mycket om", men då skulle det ju bli någon sorts konform-lista som bara skulle tjäna till att likrikta ännu mer - De spel som redan diskuteras görs ännu viktigare. Att utnämna klassiker handlar väl snarare om att medvetandegöra allmänheten än att likrikta den?

Eller så trillar man i en annan fälla och börjar promota spel man gillar...

Efter att ha tänkt efter lite så känner jag att iallafall något från den norska rollspelsscenen och den svenska friformstraditionen borde vara med på listan - Heck, det är sånt som jag själv inte har någon koll på.

 

[Flurtis]

Nåja jag följer Trenden och listar mina klassiker.
För mig har alltid ordet Klassisker en gammal klang, det är något som har varit och som alla känner till. Därför känns det för mig svårt att nominera nyare spel samt Indiespel (Med möjligtviss undantag för Sorcerer).

Den absoluta klassikern: Drakar och Demoner ! Det var här det började, jag vågar säga att över 80% av forumets användare har spelat nån version av Drakar och Demoner. Det finns ingen rollspelare som inte känner till spelet helt enkelt. En sann klassiker.

Klassiker nummer två: Mutant. Dels av samma anledning som ovan men främst på grund utav att den tog svensk rollspel i en ny riktning och öppnade dörrar till för andra genrar. Må vara en kopia av Gamma World, men någon som är villig att argumentera för att Mutant inte har en plats i den svenska rollspelsjälen??

Klassiker nummer 3: Well, D&D, Enough Said.

Klassiker nummer 4: WoD valfri version. Öppnade upp dörren för en helt ny målgrupp som fortfarande finns kvar.

Klassiker nummer 5: CoC, främst för att det tog rollspelet i en ny riktning på flera olika sätt. Framförallt hur det tog något som egentligen var mera konfliktspel och vidarutvecklade ideén till att göra det mer Rollspel i dagens bemärkelse. För att inte tala om hur CoC visade vägen till friform.

Klassiker nummer 6. MoN, den berömda kampanjen till CoC. Rälsning botslängd redan på 80-talet och hålls än idag som en av Världens bästa äventyrkampanj. Och det var 20-års sedan.

Mina sex absoluta klassiker, i min egen bemärkelse!

//Flurtis

 

[ikaros]

Är det inte så att den syn vi har av vikingarna, och den som pratas om i skolan, är starkt påverkad av nån svensk skald som romantiserade hela tidsåldern.

Ny-gamla rön säger (enl. Forskning och framsteg) att vikingarna snarare var handelsmän än hårda skäggprydda plundrare som satte på ryska madamer(?).
Du kan nog glömma dina förhoppningar om att den gemene svensken skulle ha någon koll på vikingatiden. Det enda jag minns från skolans undervisning om vikingatiden var en bild där svenska vikingar gick lös med skäggyxor på engelska riddare framför en stenborg.

Detta var väl lite off-topic kanske men du kanske inte blir ledsen med tanke på din inställning till bildning.

 

[krank]

Off-Topic...

Är det inte så att den syn vi har av vikingarna, och den som pratas om i skolan, är starkt påverkad av nån svensk skald som romantiserade hela tidsåldern.

Öh, som blivande historialärare kan jag som parentes säga att vi inte vet sådär våldsamt mycket om vikingatiden alls. Det är inte som att de hade en sådär jätteextensiv skrifttradition... Väldigt mycket har vi liksom mest hittat på efter att ha läst vad ett gäng kristna munkar skrev, och några krukskärvor, och lite sånt. Vikingarna lämnade en del efter sig, men väldigt lite som säger oss hur de egentligen "var" som kultur.

 

[ikaros]

Själv skulle jag vilja hävda att det skulle vara nyttigt att slänga alla regler överbord någon gång och köra extremminimalistiskt (som t.ex. med en slantsingling som mest i konfliktresolutionsväg).

Motiveringen är att nästan alla rollspel innehåller någon grad av godtycklighet och det kan vara nyttigt att öva på att inte stödja sig på regler alls någon gång. För att jag när jag ska spela problemlösning lätt blir låst av det som reglerna stödjer.

 

[Svarte Faraonen]

Nja, om man läser de isländska sagorna så är det svårt att undvika biten med "hårda" -- att kunna slå ihjäl folk, plundra och dö med ett galghumoristiskt skämt på läpparna verkar ha varit uppskattade egenskaper. Däremot är det dödfött att försöka koppla åldern till några nationalistiska tankegångar, vilket väl är vad de flesta vänder sig mot. Det ser man å andra sidan redan i Röde Orm -- vikingarna där har absolut inget emot att beblanda sig med judar, araber, slaver och liknande.

 

[Pom]

ViTiOT

Är det inte så att den syn vi har av vikingarna, och den som pratas om i skolan, är starkt påverkad av nån svensk skald som romantiserade hela tidsåldern.

Ny-gamla rön säger (enl. Forskning och framsteg) att vikingarna snarare var handelsmän än hårda skäggprydda plundrare som satte på ryska madamer(?).
Du kan nog glömma dina förhoppningar om att den gemene svensken skulle ha någon koll på vikingatiden. Det enda jag minns från skolans undervisning om vikingatiden var en bild där svenska vikingar gick lös med skäggyxor på engelska riddare framför en stenborg.

Detta var väl lite off-topic kanske men du kanske inte blir ledsen med tanke på din inställning till bildning.

Nja, jag tänker fortsätta tycka att man bör känna till något om vikingatiden. Men inte behöver man kunna särskilt mycket. Är man intresserad kan man göra som krank, jag och många andra på forumet: läsa historia (och arkeologi, religionshistoria och annat skoj där vikingar berörs) på universitet/högskola eller på egen hand.

Forskarvärldens komplexa, motsägelsefulla och ständigt föränderliga bild av vikingatiden rymmer förstås både handelsmän och plundrare och många andra sysselsättningar.
Utan att ha läst artikeln du hänvisar till är jag ändå rätt säker på att författaren ville framhålla en aspekt av vikingatiden som hon/han tyckte fått för lite uppmärksamhet, snarare än att hävda att ingen viking någonsin levde rövare i österled.

 

[soda_UBBT]

Re: ViTiOT

Primetime adventures. Bästa rollspelsskolan på marknaden.

 

[Pom]

Re: ViTiOT [ANT]

Primetime adventures. Bästa rollspelsskolan på marknaden.

Varför det?

 

[soda_UBBT]

Re: ViTiOT [ANT]

Primetime adventures. Bästa rollspelsskolan på marknaden.

Varför det?

Man lyckas få (lurar) rollspelare att spela rollspel genom att använda kända termer och koncept - från tv-serie världen. Genialt och väldigt konkret. Jobbiga, svårtolkade och oftast väldigt opraktiska tekniker blir i PTA självklara.

Ett absolut måste för alla som vill pröva på forgetänket på vanligt språk och med termer som alla med tillgång till tv de senaste 20 åren kan ta till sig.

Tycker PTA kommer långt före Dogs, sorcerer och andra som forgespel tackvare sin geniala förpackning.

Jag är lite förvånad att det inte nämnts tidigare i tråden.

 

[Arfert]

Re: ViTiOT [ANT]

Håller med; PTA är riktigt kul och bra, precis som du beskriver det, och som sagt, lättillgängligt... föredrar det absolut före Dogs och liknade stiffa spel, med sina "pretto-settings". (Det sista är såklart min alldeles subjektiva bedömning.)

 

[Vavva]

Jag ska vara lite jobbig och säga att jag inte har en aning om vilka specifika spel alla borde spela, men däremot så tycker jag att alla borde testa en speltyp eller genre någon gång i sitt liv. Även om man inte tycker att det är roligt så har man kanske fått bättre koll på exakt vad det är som man tycker om och inte, och kan därför frossa bättre i sina rollspeliga lidelser.

Settingwise så borde alla spela nåt:
Historiskt
High Fantasy
Low fantasy
Sci Fi
Dark Fantasy (typ Gaiman/WoD/Nobilis och co)
Helt fucking mundant nutid
Knäpp kitchhumor

Samt speltypsmässigt något:
Immersionistiskt
Narrativistiskt
samt sånt där rollspel som mest påminner om brädspel med gubbar som det säkert finns en term för.

Efter det så kan man nog bättre peka ut vad man själv tycker är roligt vilket hjälper rätt mycket när man ska hitta folk att spela med.

//Alva

 

[Pom]

Goda skäl [NT]

NT = Nakna tomtar

 

[Foggmock]

Jag tror du lyckades lista i princip alla rollspel som finns.

Utom kanske Nobilis.

 

[solvebring]

Enligt dig så spelar jag knappast vad man borde spela...
Spelar DoD91, DoD6, Mutant UA, och skall nu börja med D&D 3.5.

... Fast det är klart, jag har så att jag kan spela Viking, Feng Shui, Gondica, Western, Khelataar och lite mer. Fast egentligen så sträcker sig mitt spelande då mest emellan Action och Fantasy.

Dock är jag sugen på lite humor-rollspel. Tänkte häromdagen att om jag haft pengar så skulle jag köpt Svenil. Det verkar jävligt coolt (finns det något Svenil-fan här så lyssnar jag gärna på redogörelser).

I övrigt så kan man väl säga att mja, man borde spela allt det där. För det går aldrig en dag som jag inte tänker "Fan, det där rollspelet vill jag ha och testa på". Pendragon och Västmark är jag också bra sugen på.
Nåväl... D&D är det nya målet.
Här tänkt att seriöst lägga speltid på mitt Variation också när det är klart. Det är dock lite knäppt och jag vet egentligen inte vart det borde placeras i genre. Om någon undrar vad fan det är, så tror jag att det skall finnas nog med information på Eldkvast Spelblogg.

 

[MrG]

Re: utvecklas i supergänget

Vilka spel kan göra en rollspelare till en bättre rollspelare?

Amber - det första (?) rollspel som släppte tärningarna och en bra skola i hur att spela tärnings/slumplöst, plus schysst miljö

Lajv - vill du vidga vyer som rollspelare, lajva lite (inte för att jag hunnit syssla med det på länge själv)

Pendragon - instämmer med Krille, det får en att väga in känslor på ett riktigt bra systemigt sett

På konvent - spela med andra ger väldigt mycket

Improteater - inte rollspel jag vet, men ger mycket av snabbtänkteheten i olika roller

Baron Münchaussen - samberättande

-Gunnar (som vill flika in lite friform också, men mest för att prova på, inte alls säkert att man blir bättre eller att det ens passar en)