Nekromanti Rollspelens givna klassiker?
- Thread starter solvebring
- Start date
Ymir
Blivande Stockholmshipster
Givet att Granatäpplets färg av somliga verkar ses som en av filmhistoriens odödliga klassiker tror jag inte att det är en fundamental faktor för klassikerstatus huruvida någonting är obskyrt eller ej...
men jag vet inte, liksom, jag har mött massor av människor som älskar Tékumel, men aldrig en kotte som spelat Traveller...så vem är det som säger att Traveller är mindre obskyrt/arkaiskt än Tékumel?
men jag vet inte, liksom, jag har mött massor av människor som älskar Tékumel, men aldrig en kotte som spelat Traveller...så vem är det som säger att Traveller är mindre obskyrt/arkaiskt än Tékumel?
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Har du och jag aldrig träffats?Ymir said:
Hursomhelst, Traveller var ett spel öppnade en ny riktning för hobbyn när det kom 1977: gritty galaxsträckande SF. Det var nyskapande på många sätt. Och version T6 publicerades under 2013.
Ond bråd död
Swashbuckler
Håller med i stort. Over the edge och Champions har jag dålig koll på, men åtminstone Over the edge snackas det ju om.
Hur är det med Pendragon?
Sen vet jag inte hur spelen kommer stå sig i framtiden, kanske är det bara D&D och Vampire som står sig (CoC är ju mer settingen än rollspelet egentligen).
Hur är det med Pendragon?
Sen vet jag inte hur spelen kommer stå sig i framtiden, kanske är det bara D&D och Vampire som står sig (CoC är ju mer settingen än rollspelet egentligen).
Skills:
Ja, Greyhawk var första förekomsten av skills.
Men det första spelet som gjorde skills istället för levels till det som definierade en karaktär var... Traveller, faktiskt, eftersom det kom året före RuneQuest.
Culture Gaming:
Beror på hur man definierar det, men kulterna i RQ var den första spelmekanismen som drog in kulturen i tärningsslagen. Empire of the Petal Throne (första spelet i Tekumel) var fortfarande för mycket av en D&D-klon.
Fotnot:
Vem det nu var som kallade RQ en D&D-klon, dig går det ju inte att ta på allvar.
Ja, Greyhawk var första förekomsten av skills.
Men det första spelet som gjorde skills istället för levels till det som definierade en karaktär var... Traveller, faktiskt, eftersom det kom året före RuneQuest.
Culture Gaming:
Beror på hur man definierar det, men kulterna i RQ var den första spelmekanismen som drog in kulturen i tärningsslagen. Empire of the Petal Throne (första spelet i Tekumel) var fortfarande för mycket av en D&D-klon.
Fotnot:
Vem det nu var som kallade RQ en D&D-klon, dig går det ju inte att ta på allvar.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
AW är för snart för att uttala sig om åt varken det ena eller andra hållet. Men om jag skulle utnämna självklara klassiker skulle det bli Dungeons & Dragons, Call of Cthulhu, Vampire: the Masquerade och Sorcerer. De två förstnämnda (och möjligen Runequest och Traveller) av de skäl som tagits upp hittills i tråden, Vampire och Sorcerer eftersom de båda är de mest profilstarka bland startskotten för en mängd nya trender inom spelhobbyn (om man tvekar om Sorcerer är det bara att kolla hur många av de större nya spelen som tagit intryck av Forge-rörelsen -- den där lilla GNS-essän längst bak i boken satte mycket i rörelse, oavsett vad man tycker om det).chrull said:
Sorcerer kanske kan kvala in tycker jag... men gränsfall av den anledning du skriver. Plus att det är relativt nytt. Men OK, det kan vara med.
Vill man söka indie-rötterna så är Prince Valiant och Over the Edge viktigare egentligen.
Vill man söka indie-rötterna så är Prince Valiant och Over the Edge viktigare egentligen.
Vad är det med MERP (1984) som diskvalificerar det som den första framgångsrika franchiseemuleringen?NilsK said:
Brukar inte Worlds of Wonder (1982) allmänt anses vara det första universella rollspelet?NilsK said:
/Anders
Krille
Super Moderator
Om du menar just som franchise-emulering så var det väl att Cthulhu och Tékumel var tidigare ändå.Organ said:
Om du menar som klassiker så var det väl mest att ICE gick i konkurs och att MERPs staying power försvann.
Men det blev inget varaktigt fenomen som GURPS blev. Utom fantasy-delen som blev vår DoD.NilsK said:
Sant, MERP var tidigare, men det här var första gången vi såg ett spel med regler som lyfte fram det unika med franschiset istället för att motarbeta det. Men visst man kanske ska skruva på formuleringen. Vidhåller dock att SW är en tvättäkta andra rangens klassiker
Stämmer! Det hade jag faktiskt helt glömt bort, men det var också lite av en spelhistorisk parantes i jämförelse med GURPS.
Jag har problem med vad folks bild av vad en klassiker är i den här tråden. Dvs att spelet ska vara först med någonting, vilket ju inte stämmer om man kollar på klassiker i något annat sammanhang.
Jag tycker som gör en klassiker till en klassiker är att den är gammal men lever kvar, antingen genom att spelet då fortfarande spelas, eller genom att alla nya spel måste förhålla sig till det klassiska spelet.
Sen tänker jag även att spelet borde bli mer klassiskt om det har påverkat hur saker fungerar även utanför rollspelssfären.
(det här är den svagare delen av mitt argument)
Vampire: The Masquerade blir alltså det mest klassiska spelet efter som det tillsammans med Ann Rices Vampyrkrönika skapar officiella amerikanska vampyrmyten. (tex hur vampyrer skapas, att människor tänder på att få sitt blod suget, att vampyrerna inte kan äta, att de har en hemlig regering som styr vad vampyrer får och inte får göra, osv)
Det går helt enkelt inte att göra någonting med vampyrer i Amerika utan att förklara hur de förhåller sig till VtM. Alla avsteg (tex de glitrar i solljus eller Lilith var inte alls den första vampyren) måste redogöras.
Det är också det enda spelet som inte är AD&D 2:nd ed som det någonsin refereras till i populärkultur.
Varför spelet är en klassiker för oss rollspelare har andra människor redan avhandlat mer än väl i tråden.
Spelet kan också vara startskottet för den omåttligt populära trenden med Title: the subtitle namnstruktur, men det har jag inte orkat googla på så där kan jag gå på en nit.
Jag tycker som gör en klassiker till en klassiker är att den är gammal men lever kvar, antingen genom att spelet då fortfarande spelas, eller genom att alla nya spel måste förhålla sig till det klassiska spelet.
Sen tänker jag även att spelet borde bli mer klassiskt om det har påverkat hur saker fungerar även utanför rollspelssfären.
(det här är den svagare delen av mitt argument)
Vampire: The Masquerade blir alltså det mest klassiska spelet efter som det tillsammans med Ann Rices Vampyrkrönika skapar officiella amerikanska vampyrmyten. (tex hur vampyrer skapas, att människor tänder på att få sitt blod suget, att vampyrerna inte kan äta, att de har en hemlig regering som styr vad vampyrer får och inte får göra, osv)
Det går helt enkelt inte att göra någonting med vampyrer i Amerika utan att förklara hur de förhåller sig till VtM. Alla avsteg (tex de glitrar i solljus eller Lilith var inte alls den första vampyren) måste redogöras.
Det är också det enda spelet som inte är AD&D 2:nd ed som det någonsin refereras till i populärkultur.
Ja, det är alltid AD&D 2:nd ed och inte nån annan upplaga det hänvisas till. Kanske inte i ET då, efter som filmen är äldre än 2:nd ed, men i alla fall efter 1989 så gäller detta. Oavsett vilka regelböcker de har som rekvisita.
Spelet kan också vara startskottet för den omåttligt populära trenden med Title: the subtitle namnstruktur, men det har jag inte orkat googla på så där kan jag gå på en nit.
Är man rollspelshistoriskt lagd så ser man kanske det vitsiga med den kommentaren är mer uppenbart, jag överskattade antagligen forumets generella intresse för att ha koll på saker som typ Alarums & Excursions och The Perrin Conventions. Det var alltså skämtsamt menat, baserat på att RuneQuest faktiskt hade sitt ursprung i en samling husregler till DnD, även om det såklart blev ett unikt spel av det.
Klassikerdefinitionen är snårig och det räcker med att kika på hur de definieras i litteratur och filmvärlden för att inse att det inte finns en kassaskåpssäker tolkning. Med andra ord blir en sån här lista alltid en hel del tyckande.
Att ett spel är först med något är inte heller det absolut viktigaste, jag vet inte om du syftar på min lista eller inte men ordvalen i motiveringarna där är inte direkt vägda på guldvåg . Men att ett spel populariserar något som i sin tur förändrar hobbyn i stort är definitivt relevant tycker jag. Spelets inflytande på hobbyn i stort och efterföljande lir väger tungt, samt i viss mån någon sorts relevans idag.
Att Vampire skulle vara den största klassikerna av dem alla pga att den varit med och format vampyrberättelser i andra media köper jag inte riktigt, men visst är det en klassiker.
Att ett spel är först med något är inte heller det absolut viktigaste, jag vet inte om du syftar på min lista eller inte men ordvalen i motiveringarna där är inte direkt vägda på guldvåg
. Men att ett spel populariserar något som i sin tur förändrar hobbyn i stort är definitivt relevant tycker jag. Spelets inflytande på hobbyn i stort och efterföljande lir väger tungt, samt i viss mån någon sorts relevans idag.Att Vampire skulle vara den största klassikerna av dem alla pga att den varit med och format vampyrberättelser i andra media köper jag inte riktigt, men visst är det en klassiker.
nej, det var inte specifikt dig jag var ute efter 
Jag känner mest att jag inte kan sätta mig in i vad gamma world har med något att göra, varför det spelar roll vem som skrev regler för skils först och sånt och försökte besvara frågan.
Jag hade också nån slags mål om att inte bedöma D&D (valfri upplaga) som den största klassikern.
Så jag tänkte på vad jag bryr mig om med andra klassiker, från andra medier och försökte lägga det på rollspel.
edit:
Det kan vara värt att nämna att jag aldrig har vart överdrivet intresserad av historia. Tidigaste källan är därför något jag har svårt att ge lika stor vikt som argument av typen "Den har Elric på framsidan ju!"
Jag känner mest att jag inte kan sätta mig in i vad gamma world har med något att göra, varför det spelar roll vem som skrev regler för skils först och sånt och försökte besvara frågan.
Jag hade också nån slags mål om att inte bedöma D&D (valfri upplaga) som den största klassikern.
Så jag tänkte på vad jag bryr mig om med andra klassiker, från andra medier och försökte lägga det på rollspel.
edit:
Det kan vara värt att nämna att jag aldrig har vart överdrivet intresserad av historia. Tidigaste källan är därför något jag har svårt att ge lika stor vikt som argument av typen "Den har Elric på framsidan ju!"
Vampire: The Masquerade kanske bör vara med. Fast det snodde det mesta från Rice... Det var snarare ett tokbra exempel på att ligga otroligt rätt i tiden. Rice och Goth hade satt grunden på 80-talet. Det var bara en tidsfråga att nån rollspelsskapare skulle hänga på. Underligt att det inte hände tidigare, faktiskt. Öppet mål.