Har du och jag aldrig träffats?Ymir said:Givet att Granatäpplets färg av somliga verkar ses som en av filmhistoriens odödliga klassiker tror jag inte att det är en fundamental faktor för klassikerstatus huruvida någonting är obskyrt eller ej...
men jag vet inte, liksom, jag har mött massor av människor som älskar Tékumel, men aldrig en kotte som spelat Traveller...så vem är det som säger att Traveller är mindre obskyrt/arkaiskt än Tékumel?
AW är för snart för att uttala sig om åt varken det ena eller andra hållet. Men om jag skulle utnämna självklara klassiker skulle det bli Dungeons & Dragons, Call of Cthulhu, Vampire: the Masquerade och Sorcerer. De två förstnämnda (och möjligen Runequest och Traveller) av de skäl som tagits upp hittills i tråden, Vampire och Sorcerer eftersom de båda är de mest profilstarka bland startskotten för en mängd nya trender inom spelhobbyn (om man tvekar om Sorcerer är det bara att kolla hur många av de större nya spelen som tagit intryck av Forge-rörelsen -- den där lilla GNS-essän längst bak i boken satte mycket i rörelse, oavsett vad man tycker om det).chrull said:Dungeons & Dragons och Call of Cthulhu är de enda klassikerna. Inga andra spel kan mäta sig med dem när vi pratar om klassikerstatus.
Men om jag skulle gissa så är det nog Warhammer och Vampire som kommer närmast.
Om 40 år kommer ingen prata om spel som Apocalypse World eller Paranoia annat än som fotnötter. D&D och CoC kommer däremot fortfarande spelas för fullt.
Det kanske är en hönan-och-ägget fråga. Hade hans essäer fått inflytande om han inte haft ett spel som visade vad han menade i praktiken?NilsK said:Det är möjligt att du har rätt angående Sorcerer, men är det verkligen spelet i sig som haft så stor betydelse och inte Ron Edwards internetessäer och the forge?
Vad är det med MERP (1984) som diskvalificerar det som den första framgångsrika franchiseemuleringen?NilsK said:Ghostbusters/Star Wars D6 (1986/87) - De första lyckade franchiseemuleringarna och spelen som introducerade tärningspölar. Ghostbusters var prototypen och SW den
Brukar inte Worlds of Wonder (1982) allmänt anses vara det första universella rollspelet?NilsK said:GURPS (1986) - Det första universiella regelsystemet var en enormt stor framgång under det simulationistiska 80- och 90-talen.
Baron Münchhausen kanske?Arfert said:Sorcerer kanske kan kvala in tycker jag... men gränsfall av den anledning du skriver. Plus att det är relativt nytt. Men OK, det kan vara med.
Vill man söka indie-rötterna så är Prince Valiant och Over the Edge viktigare egentligen.
Om du menar just som franchise-emulering så var det väl att Cthulhu och Tékumel var tidigare ändå.Organ said:Vad är det med MERP (1984) som diskvalificerar det som den första framgångsrika franchiseemuleringen?
Men det blev inget varaktigt fenomen som GURPS blev. Utom fantasy-delen som blev vår DoD.NilsK said:Brukar inte Worlds of Wonder (1982) allmänt anses vara det första universella rollspelet?
Sant, MERP var tidigare, men det här var första gången vi såg ett spel med regler som lyfte fram det unika med franschiset istället för att motarbeta det. Men visst man kanske ska skruva på formuleringen. Vidhåller dock att SW är en tvättäkta andra rangens klassikerVad är det med MERP (1984) som diskvalificerar det som den första framgångsrika franchiseemuleringen?
Stämmer! Det hade jag faktiskt helt glömt bort, men det var också lite av en spelhistorisk parantes i jämförelse med GURPS.Brukar inte Worlds of Wonder (1982) allmänt anses vara det första universella rollspelet?
Ett mycket märkligt uttalande att RQ är ett DnD-hack, har du sett de båda rollspelen? (Empire of the Petal Throne kan jag däremot inte utttala mig om)Eksem said:Jag tycker Traveller är för lame, vem spelar Traveller idag egentligen, och både RQ och Empire of the Petal Throne är ju typ DnD-hack, så därför har chrull rätt. CoC och DnD är klassikerna.