Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,973
Förvirring av verklighet i fiktionen då? Uralbergen, tex?
[Rollspelsbokcirkel]: Oktoberlandet
- Thread starter Tant Ragnar
- Start date
Rickard
Urverk speldesign
För mig är allt det där #whoosh. Det gör dock ungefär lika mycket som om jag skulle läsa en engelsk skönlitterär text och inte förstå 100% av alla ord; med andra ord: ingenting. Tvärtom, det ger djup. Jag kan åtminstone gissa mig till vad det betyder utifrån sammanhang, precis som "shummer" och liknande ord i Shadowrun. Men det är återigen det här med arbete för att skapa en värld. Kartan hjälpte mycket för min del för att förstå världen. "Arkaisk design" och liknande som nämns får mig att sätta allting i perspektiv när jag ser kartan.
---
En sak till. Det stör läshastigheten för mig att läsa vaxrullarna eftersom det röda "läcker in" på de vita - normalt smala - bokstäverna. Detta gör att texten blir något suddig. Det är det enda jag egentligen har att klaga på layouten.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag är lite mindre förtjust i det. För mig ger det på något vis världen känslan av att halvt vara kuliss, att den inte riktigt kan bestämma sig för huruvida den vill stå på egna ben eller bara vara en sago-revolutionär version av Ryssland. I det tidigare fallet hade det varit bättre att låta dem ha nya namn, i det senare fallet ser jag inte varför man inte bara hade kunnat låta vara sådant, med Moskva och Sankt Petersburg och allt.
Något annat jag funderar på är spelets politiska tematik, och hur den relaterar till spelvärlden. Jag har här två reflektioner.
För det första tycker jag att Baba Yaga och slavfolkens förflutna ger en annan vändning på klasskonflikten än vad som skulle falla sig naturligt i ett spel som rakt upp och ner är inspirerat av ryska revolutionen. Kommunismen är ju till sin natur framåtblickande; den syftar till att lösgöra den slumrande makt som ligger hos industriproletariatet (en klass som skapats av kapitalismen genom urbanisering i kombination av en ökande jordlöshet på landsbygden) för att bygga en typ av samhälle som inte tidigare skådats. I Oktoberlandet är det lätt hänt att hoppet om slavfolkens befrielse och maktövertagande blir en tillbakablickande, anti-modern och ockult rörelse snarare än en futuristisk och vetenskapligt inspirerad rörelse som den tidiga Sovjetkommunismen.
För det andra funderar jag på hur spelvärlden speglar rysk imperialism, rasism och kolonialism. Verklighetens Ryssland vid motsvarande tid var ju en imperialistisk makt som dels genom maktspel i Europa styrde över åtskilliga folkgrupper som i såväl radikala som reaktionära rörelser suktade efter frihet från tsarens välde (finnar, ester, letter, litauer, polacker, etc), dels sedan tidigmodern tid hade expanderat österut och där underkuvat norra Asiens mångtaliga folkgrupper. Därtill fanns också andra inhemska minoriteter, inte minst en stor judisk grupp som utsattes för återkommande pogromer. Genom att de olika fefolken väldigt tydligt står för klasser snarare än etniciteter blir detta något som i hög grad blir osynligt i Oktoberlandet. Är detta positivt eller negativt? Vet inte riktigt. Det finns ju vissa som menat att det är fel att skuffa undan den här sortens historiskt förtryck om man tydligt låter sig inspireras av en historisk epok. Jag nöjer mig med att konstatera att Oktoberlandet, alla sina fefolk till trots, på sätt och vis är mer homogent än det historiska Ryssland.
entomophobiac
Pistoler & Mord
Tycker det för med sig förståelse på ett bra sätt. Det tar små paket av allmänbildning och levererar dem, så du inte behöver läsa på om en fantasibergskedja för att hänga med på att det finns en massiv sådan.
Blandningen får det att kännas ännu mer som saga kan jag tycka.
Dimfrost
Special Circumstances
Och det enda jag har att klaga på är att replikerna i Projekt Mir av någon outgrundlig anledning är kursiverade. I övrigt en oerhört snyggt formgiven bok.
Rickard
Urverk speldesign
Ja, jag funderade kring detta när jag läser introduktionsäventyret. Om alla skapar sin egen version av världen blir det svårt att dela med sig av olika scenarion, för de borde inte passa in i varandras världar. Å andra sidan, det är precis det här som sker med vanliga rollspel. Jag har läst få äventyr som jag inte måste ha stött om till ett annat format för att passa mig egen syn på rollspelet och världen. Oktoberlandet kanske adresserar det problemet mer tydligt?
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,973
Insåg plötsligt idag att vaxrulle 71, den med hyllningssången O Store Tsar, är plankad från svenska psalmboken nr 11, O Store Gud.
Text: Psalm - 11 O, store Gud | 1.se
Text: Carl Boberg, ngt bearb 1. O store Gud, när jag den värld beskådar som du har skapat med ditt allmaktsord, hur där din visdom väver livets trådar och alla väsen mättas vid ditt bord //: då brister själen ut i lovsångsljud: o store Gud, o store Gud :// 2. När jag hör åskans röst och stormar...
1.se
Brödbane
Kristallkrönikör
- Joined
- 1 Oct 2020
- Messages
- 990
Jag tror det är kombinationen av Oktoberlandets utformning tillsammans med att sovjetisk narnia-steampunk är väldigt ovanligt.
Det är, i alla fall för mig, betydligt svårare att tänka mig generiska scenarioupplägg till settingen än till ex fantasy-settings. Där kan man alltid slänga in härjande troll, drakjakt, eller fifflande trollkarlar. I Oktoberlandet känns det som att det är svårare med sådana välkända äventyrstroper. Om man sedan lägger till att världens utformning kan skifta markant från spelgrupp till spelgrupp så blir det definitivt meckigt att bygga brett tredjepartscontent.
Dimfrost
Special Circumstances
Jag gillar det här. Att världen står och väger mellan välbekant och främmande förstärker känslan av fantastik för mig. Det grundar det ryska bättre än om alla namn varit nya, och de ändrade namnen visar ändå att det är en fundamentalt annan plats.
Sedan, när det gäller klasskonflikterna så känns det som om de var lite mer framträdande i första utgåvan, med reservation för att jag inte har öppnat den boken på säkert mer än tio år. Men det är en intressant observation du gör.
Rickard
Urverk speldesign
Har nu läst klart boken. Intro-äventyret var välskrivet, men mycket text som kan vara svårt att hålla koll på under spelmötet. Jag saknade någon sorts sammanfattning eller annan överblick över allt som kan hända. Jag både gillar och ogillar komplexiteten. Dels är äventyret en bra presentation någon av de fraktioner som finns i spelet, men jag känner igenom mig i hur enkelt det är att göra något på tok för komplext för något som ska förklara spelet. Jag gjorde samma misstag med mina första fisktanksartiklar, där jag gjorde något såpass komplext att det blev svårt att följa, snarare än något som ska undervisa.
En tanke som slog mig är att om jag någonsin skulle spelleda detta, skulle jag enbart ge alla spelledarpersoner en svårighetsgrad och så skulle det vara värdet för alla relevanta färdigheter - sedan krydda svårighetsgraden med attribut och låta attributen vara det enda som beskriver rollpersonen.
---
Konstigt att komikern bland exempelrollpersonerna är en sådan tydlig ripoff av Jokern.
En tanke som slog mig är att om jag någonsin skulle spelleda detta, skulle jag enbart ge alla spelledarpersoner en svårighetsgrad och så skulle det vara värdet för alla relevanta färdigheter - sedan krydda svårighetsgraden med attribut och låta attributen vara det enda som beskriver rollpersonen.
---
Konstigt att komikern bland exempelrollpersonerna är en sådan tydlig ripoff av Jokern.
entomophobiac
Pistoler & Mord
Det här tycker jag är en träffsäker summering!
För mig gör det också boken till intressantare läsning, istället för att vara smockfull av detaljer och data som så ofta är fallet i fantasyvärldsbyggen.
Tant Ragnar
Gamle usling
- Joined
- 23 Jun 2016
- Messages
- 2,620
Här är länken till video-chatten för oktoberlandet:
Tid och datum är nu på fredag (30/7) 20:30-22:00.
Jag kommer själv inte att närvara, men önskar en trevlig diskussion för er som är där!
Tid och datum är nu på fredag (30/7) 20:30-22:00.
Jag kommer själv inte att närvara, men önskar en trevlig diskussion för er som är där!
Jag är snart igenom spelledarkapitlet, och deras återkommande inslag av recension av sitt egna systems förträfflighet och insisterande på att man kan göra som man vill samtidigt som de försöker undvika att beskriva deras ganska tydliga tänkta koncept djupare börjar blir väldigt... tråkigt. Spelledarinstruktionerna är för vaga, och den linjära beskrivningen leder bara till tårar om man följer - försök aldrig göra tidslinjer för att förutse spelarbeteende, du skriver inte en roman. "Tänk på att fundera över och förankra det här" är bra råd, men en extra rad på hur spelskaparna tänkte hade inte skadat.
entomophobiac
Pistoler & Mord
Läste resten av det utgivna materialet också och känner väl såhär i efterhand att det gör grundboken i sin andra utgåva till den förmodligen svagaste länken i kedjan.
Skrev mer utförligt här: https://www.rollspel.nu/threads/oktoberlandet.77593/
Skrev mer utförligt här: https://www.rollspel.nu/threads/oktoberlandet.77593/
entomophobiac
Pistoler & Mord
Ser hela kapitlet som "fluff" dock! Att låta sig informeras av en blandning av fluff och verklig historia tror jag är ett sätt att gå vidare med spelet. Sen passar attribut och annat från Fate rätt bra in i helheten.
Personligen tycker jag det är spelets största styrka: att det inte blir en till detaljerad fantasivärld utan snarare en sorts Narnia och därför lyckas behålla lite sagokänsla och mystik. Men det är ju knappast allas kopp te.
Hur som helst tror jag inte idén är att någon skall "förstå" världen. Snarare bli inspirerad att utforska den.
Ja, alltså, det var väl där den fallerade för mig - fick inte ut mycket mer inspiration ur kapitlet. Inte för att det var dåligt (om än väldigt långt) men det var inte mycket inspirerande innehåll (som jag kan använda i spel) i det för mig. Men lättläst iaf.Ser hela kapitlet som "fluff" dock! Att låta sig informeras av en blandning av fluff och verklig historia tror jag är ett sätt att gå vidare med spelet. Sen passar attribut och annat från Fate rätt bra in i helheten.
Personligen tycker jag det är spelets största styrka: att det inte blir en till detaljerad fantasivärld utan snarare en sorts Narnia och därför lyckas behålla lite sagokänsla och mystik. Men det är ju knappast allas kopp te.
Hur som helst tror jag inte idén är att någon skall "förstå" världen. Snarare bli inspirerad att utforska den.
Last edited:
entomophobiac
Pistoler & Mord
Vilka tänkte diskutera imorgon och vilka ämnen borde vi diskutera?
Ett par förslag:
Ett par förslag:
- Vilka regler hade passat bättre? (Ingen verkar gilla Fate!)
- Att inspireras av verklig historia och vad det innebär.
- Att åka “snålskjuts” på verkligheten, som med Ural, etc.
- Äventyret i boken.
Jag kommer inte att vara med på någon gemensam diskussion, men om jag skulle lira Oktoberlandet så skulle jag nog använda mig av Gumshoe… Eller nej, jag skulle ju bygga något slags snabb, enkel custom-version av Krank, antagligen utgå från versionen i Kutulu och justera färdighetslistan lite. Bygga något enkelt, barebones system för magin.
Det tycker jag skulle passat bättre – åtminstone med den typ av äventyr jag skulle spelleda i Oktoberlandet-världen (och som jag tycker att åtminstone äventyret i grundboken också exemplifierar).
Å andra sidan är jag ju hemmablind; jag vill ju alltid spela såna äventyr. Jag skulle ju göra samma sak med Mutant Chronicles, liksom. Jag är ju på det viset ganska mycket av en one-trick-pony eller har åtminstone lite av ett one-trick-mind…
Det tycker jag skulle passat bättre – åtminstone med den typ av äventyr jag skulle spelleda i Oktoberlandet-världen (och som jag tycker att åtminstone äventyret i grundboken också exemplifierar).
Å andra sidan är jag ju hemmablind; jag vill ju alltid spela såna äventyr. Jag skulle ju göra samma sak med Mutant Chronicles, liksom. Jag är ju på det viset ganska mycket av en one-trick-pony eller har åtminstone lite av ett one-trick-mind…