SL som opartisk domare vs andra sätt

[DanielSchenström]

I tråden om tanken bakom element i rollspelen kom en sak upp som jag trodde var helt utdött sedan länge; spelledaren som en opartisk domare. Jag tänkte först om man skulle göra en enkät men jag tror inte jag vet alla versioner och spektrat än.

Men spelledaren som opartisk domare ser jag som att man aldrig fuskar med tärningars utfall utan resultatet är alltid resultatet. Jag antar också att man inte heller manipulerar saker som mängden motståndare, utmaningars svårighet med mera under spelets gång. Har allt gått till skit pga dåliga slag så kommer rp inte klara sig.

I andra änden kanske spelledaren som i princip friformar men använder tärningar och konstant anpassar utfall så att äventyret alltid kan fortsätta till sitt kanske förutbestämda slut.

Mellan dessa finns då en bunt olika mellanting. Så kortfattat eller utförligt som du själv vill göra det, vart ligger du på skalan, vart har de andra spelledarna du spelat med legat?

För min del så har jag nästan sedan allra början i de flesta spel kört med att jag kan ljuga om tärningars utfall av flera olika anledningar, och jag är också ok med att spelare tar tillbaks sina handlingar, även efter att nån annan spelare kanske börjat agera. I spel som TORG där man har en mekanik där spelarna är med och styr händelseförloppet så fuskar jag inte med tärningar om det inte "behövs". Jag ändrar också utmaningars svårighet, monster och sånt under spelets gång för att ligga nära en nivå som spelarna verkar uppskatta. Då och då har jag kört nåt enstaka äventyr som slav för tärningen och inte ändrat nåt för att anpassa det efter vad som hänt rp hittills och i Shadowrunkampanjen jag kör så styr tärningarna och vi kör på standarddödlighetsnivån där.
Min uppskattning är att jag kanske använder mitt SL-veto mot tärningarna en gång per spelmöte, medan anpassningen till rp och spelare används oftare och påverkar mer.

 

[krank]

Jag tror inte ens jag slår tärningar en gång per spelmöte, så min statistik är nog ganska konstig vid det här laget. Jag tenderar att dra siffror rätt ur valfri kroppsöppning medan vi spelar, men sen brukar jag nog låta tärningarnas resultat vara. Om jag inte ville rulla tärning så hade jag ju bara bestämt istället. Oftast känner jag inget behov av slumpmomentet alls.

Jag har nog haft en salig blandning, men fudgande från spelledarens sida har nog varit vanligare än inte. Framför allt har det då handlat om att hålla borta extrema resultat – egentligen tycker ju jag att det då handlar om patchning av buggiga system snarare än "fusk". Uppenbarligen ville man inte att resultatet man fick skulle vara ett av de möjliga utfallen – men nu var det det, och då får man antingen på förhand eller i efterhand patcha bort det. Live-patchning av regelsystem gör jag ju hela tiden, eftersom jag inte orkar lära mig speciellt krångliga regelsystem. Det är lättare att bara hitta på de regler man behöver, och justera dem efter behov, medan man spelar. Det jag pysslar med kring bordet är ganska lite brädspel och tävling, helt enkelt.

Jag som SL är alltså inte bunden av varken regler eller tärningar. Jag är som SL inte ute efter någon spänning, liksom. Jag vill bara spelleda, och se hur spelarna tar sig an utmaningarna.

 

[kloptok]

Ur ett spelarperspektiv vill jag inte att spelledaren ändrar tärningsresultaten, eftersom jag vill att de regler vi använder vid spelbordet ska vara transparenta och tydliga och lika för alla vid bordet. Det känns helt fel för mig att spelledaren skulle få ändra på tärningsresultaten om inte jag som spelare också får göra det enligt motsvarande regler. Ska vi ha tillfälliga rulings eller liknande, förutsätter jag att alla har möjlighet att tycka till om en sådan bedömning.

Som spelledare tycker jag inte om att ta makten över narrativet på det sättet, utan föredrar när spelarnas handlingar och tärningarnas utfall är det som driver spelet framåt. Och jag tycker om känslan av att vad som helst kan ske, att ett oväntat tärningsresultat när som helst kan vända historien i en annan riktning.

Jag skulle gissa att spelarna i min ena spelgrupp är lite mer okej med att jag som spelledare ändrar på resultat (även om jag inte har någon lust att göra det). I den andra gruppen är det big no-no, och där tror jag i princip alla uppskattar principen om spelledaren som en mer neutral domare.

 

[Mogger]

Jag slutade fuska med tärningarna för säkert 15-20 år sedan. Det är för mig en rest från spel där äventyr, system och spelpraktik inte hänger ihop.

 

[zo0ok]

Jag tänker att idén som SL som opartisk domare fungerar bäst vid färdiga äventyr i turneringsform, där alla spelgrupper ska få samma förutsättningar.

Men jag gillar idén. På andra sidan finns idén med SL som någon slags möjliggörare för spelarnas idér. Det gillar jag sämre.

Jag kör nästan aldrig färdigskrivan äventyr. Och jag improviserar ganska mycket när jag spelleder. Säg att de färdas genom en skog en dag. Ska det hända något? Slå på slumpmötestabellen för vildmark? Det finns ju ingen anledning att inte "fuska med slaget" om resultatet blir konstigt, i så fall skulle jag bara låtit bli att slå från början. Jag använder slumpen som en kreativ hjälp. Och så blir det kanske möte med 4 hungriga vargar (det kan ju hända om man låter slumpen avgöra). Men jag vill ju inte slumpa fram ett möte som dödar en karaktär. Om jag däremot har planerat en genomtänkt slumpmötestabell så kan ju några av slumpmötena vara sådana att rollfigurerna bör fly, då är det en annan sak.

Men det är både rollspel och spel. Om en spelare tar en oförsiktig oöverlagd risk så finns det en risk att dö. Det har hänt, och att spelaren har hävdat ungefär att det är mitt jobb som SL att alla ska ha roligt. Det håller jag med om - men det uppnår man inte genom att curla spelarna när de agerar oförsiktigt.

 

[Rymdhamster]

I tråden om tanken bakom element i rollspelen kom en sak upp som jag trodde var helt utdött sedan länge; spelledaren som en opartisk domare.

Jag antar att alla diskussioner om blorb det här året gått dig förbi? =)

 

[DanielSchenström]

Jag antar att alla diskussioner om blorb det här året gått dig förbi? =)

Ja, de har dem. Jag är medveten om att termen finns och att den använts här, men jag har av en eller annan anledning inte lockats att läsa de trådarna, eller råkat in på någon där jag fått förklarat vad det är. Jag vill gärna ha en bra länk till en sammanfattande post, eller kanske uppkomsttråden.

 

[Rymdhamster]

Ja, de har dem. Jag är medveten om att termen finns och att den använts här, men jag har av en eller annan anledning inte lockats att läsa de trådarna, eller råkat in på någon där jag fått förklarat vad det är. Jag vill gärna ha en bra länk till en sammanfattande post, eller kanske uppkomsttråden.

Din beskrivning av vad du tycker en opartiskt dommare är var annars en rätt klockren sammanfattning av vad blorb handlar om. Så pass att jag försökte hitta ironin i inlägget =D

"aldrig fuskar med tärningars utfall utan resultatet är alltid resultatet. Jag antar också att man inte heller manipulerar saker som mängden motståndare, utmaningars svårighet med mera under spelets gång. Har allt gått till skit pga dåliga slag så kommer rp inte klara sig. "

Det enda som saknas ser ut att vara "att sträva mot att allt ska vara preppat".

 

[God45]

Jag fuskar inte. Varför skulle jag?

 

[zo0ok]

Din beskrivning av vad du tycker en opartiskt dommare är var annars en rätt klockren sammanfattning av vad blorb handlar om. Så pass att jag försökte hitta ironin i inlägget =D

"aldrig fuskar med tärningars utfall utan resultatet är alltid resultatet. Jag antar också att man inte heller manipulerar saker som mängden motståndare, utmaningars svårighet med mera under spelets gång. Har allt gått till skit pga dåliga slag så kommer rp inte klara sig. "

Det enda som saknas ser ut att vara "att sträva mot att allt ska vara preppat".

1) Kan du inte förklara vad "blorb" betyder (det måste vara en förkorning eller slang)? Jag hittar inte med Googles hjälp.

2) Ja... det är det där med att allt ska vara preppat. Om det inte är preppat, så faller idén lite med att var strikt med tärningarna.

 

[Bifur]

Det här blir något slag utlåtande över hur jag försökt agera sedan jag började spelleda regelbundet igen runt 2013, perioden innan dess vågar jag inte riktigt svara för.

Min princip är låta tärningarnas resultat vara och inte heller ändra i äventyret under spelets gång (om jag spelar ett färdigskrivet scenario, eget eller någon annans). Jag slår alla slag öppet (fast när det gäller vissa slumputfall och SLP-reaktioner kanske jag inte alltid berättar vad det gäller, räknas det som att slå dolt?). Som SL tar jag dock ganska sällan initiativ till tärningsslag och låter även RPna lyckas för det mesta om det verkar rimligt att de gör det. Jag måste säga att Symbaroum, där SL inte heller i systemet behöver slå, också påverkat en hel del hur jag även hanterar andra spel.

Det sagt gör jag några undantag från denna princip, främst:
- Jag försöker anpassa svårighetsgraden på äventyr innan vi börjar efter vilka RPna är eller vilka RP spelarna vill spela. (Precis som jag förväntar mig att de också anpassar sina RP till inriktningen på kampanjen.) Är färdigheten Historia absolut nödvändig på någon punkt och ingen RP har det och det inom fiktionen inte är rimligt att de kan be om hjälp? Då byter jag det till någon annan rimlig färdighet eller låter helt enkelt RPna få fram vad de behöver ändå på annat vis. Innehåller ett avsnitt mer strid än vad som är kul att spela (givet system och spelgruppens preferenser)? Då plockar jag bort en del. Finns det något slags oundvikligt stämningshöjande actionmoment som sannolikt skulle leda till TPK för de har RPna? Då försöker jag balansera om eller ta bort det.
- Om jag (eller vi, för vi gör det ofta gemensamt) gör en bedömning/ruling som leder till ett utfall som vi inte kalkylerade med kan vi ibland backa och säga "ok, den mekaniken funkade inte som vi hade tänkt, vi kanske måste fundera lite mer på detta?".

Till sist skulle jag säga att mitt Slande i allmänhet präglas av en slags försiktighetsprincip. I trad har SL trots allt stor makt och därmed ett ansvar för att inte slänga in effekter i spelet som kullkastar förutsättningarna för det, utan att för den skull ändra de givna premisserna. Spelarna har trots allt inte samma möjlighet som SL att ha insyn i spelvärlden och kan därmed inte alltid dra de relevanta slutsatserna fullt ut. Jag har utifrån det inga problem att ha ganska långtgående diskussioner med spelarna om deras handlingars möjliga konsekvenser innan de genomförts, utifrån hur jag som SL/vi som spelgrupp tänker att spelvärlden är beskaffad och vad RPna kan tänkas veta eller ana.

 

[zo0ok]

Jag fuskar inte. Varför skulle jag?

Du fattar ju som GM ändå för rollfigurerna livs/döds-avgörande beslut.

Säg att de möter 10 goblins. Du kan spela dem jättetaktiskt, så att rollfigurerna kanske dör. Eller spela dem lite klantigt, så det blir lättare för rollfigurerna. Så oavsett hur du väljer att spela dina goblins, kanske du vill kompensera för din egen taktik med att fuska med tärningarna?`

 

[Rymdhamster]

1) Kan du inte förklara vad "blorb" betyder (det måste vara en förkorning eller slang)? Jag hittar inte med Googles hjälp.

Minns inte var termen kommmer ifrån. Jag har bara hört den användas på forumet.

Pröva att söka på forumet istället. 2097 är den som skrivit mest om det, och jag har för mig Nässe hade en lång tråd om det.

 

[afUttermark]

Jag kör bara med öppna slag. Men ibland tror jag att mina spelare är mot mig och att mina slps är mina vänner och då vill jag fuska. Sen kommer jag på att vi spelar spel och känner mig dum.

 

[luddwig]

Det här skulle eventuellt kunna vara en vettig startpunkt för den som vill förstå blorb. I korthet är blorb (jag vill minnas att själva ordet är ett rent hittepå) i alla fall öppna äventyr där spelledaren inte ska frångå regler, prepp eller tärningsresultat. Annorlunda uttryckt är det spelledaren som opartisk domare med vredet ställt på 11.

 

[DeBracy]

… blorb (jag vill minnas att själva ordet är ett rent hittepå)

Det är plockat från en besvärjelse i datorspelet Enchanter (wikipedialänk). Besvärjelsen var en bevarandeformel, så analogin är att spelstilen vill bevara spelvärlden så påtaglig som möjligt genom att ha prepp (t.ex. tabeller) som gör att så lite spontant hittepå som möjligt behöver stoppas in.

De flesta som kör OSR håller nog opartisk domare som ideal, men man behöver inte gå hela vägen till blorb för att det ska vara en hållbar princip.

 

[zo0ok]

Om ni som SL inte fuskar med tärningarna - hur avgör ni vilken rollfigur monster väljer att anfalla?

 

[luddwig]

Du fattar ju som GM ändå för rollfigurerna livs/döds-avgörande beslut.

Säg att de möter 10 goblins. Du kan spela dem jättetaktiskt, så att rollfigurerna kanske dör. Eller spela dem lite klantigt, så det blir lättare för rollfigurerna. Så oavsett hur du väljer att spela dina goblins, kanske du vill kompensera för din egen taktik med att fuska med tärningarna?`

Den lösning jag föredrar är att ge goblinsarna ett förutbestämt sätt att agera. Sedan är det upp till spelarna att välja om rollpersonerna vill slåss mot goblinsarna, förhandla med dem, lura dem eller kanske fly från dem. Jag låter alltså för det mesta spelarna själva välja om de vill försätta rollpersonerna i farliga situationer (ofta vill spelarna det eftersom det finns något att tjäna på det), och jag räddar aldrig rollpersonernas liv om de har otur eller agerar dumdristigt. Den som spelar farligt får skylla sig själv.

 

[zo0ok]

Den lösning jag föredrar är att ge goblinsarna ett förutbestämt sätt att agera.

Mmm.. du är tillbaka på att preppa, istället för att improvisera. Det funkar såklart!

 

[DeBracy]

Om ni som SL inte fuskar med tärningarna - hur avgör ni vilken rollfigur monster väljer att anfalla?

Den som är närmast, den som ser farligast ut, slumpar med en tärning, den som den redan slåss med, den som nyss skada den, den som tål mest stryk om jag är lite blödig... ^^