Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

Gamiel

Myrmidon
Joined
22 Dec 2013
Messages
3,811
Location
Stockholm
"Kinesisk foodtruck tidigt 1900-tal.
Här är en man som bär sitt gatukök på axeln. Precis som i en modern foodtruck har mannen med sig allt som är nödvändigt för att kunna parkera och sälja mat precis var som helst. I höger hand har en slags ljudklocka som han kan slå på samtidigt för att locka till sig kunderna.

Bilden kommer från en samling fotografier som Johan Gunnar Andersson förvärvade i Kina och sedan donerade till museet.

Fotot ingår i Världskulturmuseernas bildsamling som består av uppåt en miljon foton som illustrerar olika delar av det internationella kulturarvet"
386098148_826110212856863_1755778183162036153_n.jpg
från Östasiatiska museet - Facebook
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,526
Location
Göteborg
"Kinesisk foodtruck tidigt 1900-tal.
Här är en man som bär sitt gatukök på axeln. Precis som i en modern foodtruck har mannen med sig allt som är nödvändigt för att kunna parkera och sälja mat precis var som helst. I höger hand har en slags ljudklocka som han kan slå på samtidigt för att locka till sig kunderna.

Bilden kommer från en samling fotografier som Johan Gunnar Andersson förvärvade i Kina och sedan donerade till museet.

Fotot ingår i Världskulturmuseernas bildsamling som består av uppåt en miljon foton som illustrerar olika delar av det internationella kulturarvet"
View attachment 14383
från Östasiatiska museet - Facebook
Inte bara mat, för övrigt. Du kan hitta ambulerande frisörer, skomakare, skräddare, präster, försäljare av rituella föremål, rökelse, porslin, och så vidare. I princip vad du än ville köpa så fanns det att få tag på på gatan, av kringvandrande försäljare och hantverkare, som ofta gjorde arbetet på plats på gatan. Och inte bara tidigt 1900-tal, utan åtminstone i Kanton redan på 1700-talet.

Edit: Mannen på bilden har ju inte hårfläta, så det är åtminstone efter 1911.
 

Zimeon

Magister Katt
Joined
31 Mar 2013
Messages
255
Location
Åkersberga
I många kulturer, förr i tiden verkar man inte ha brytt sig nämnvärt om bebisar. Man tog väl hand om dem så väl man kunde, men dödligheten var så pass hög att det liksom inte var värt att lägga allt för mycket energi på dem, se dem som faktiska personer eller ens ge dem några namn förrän de nått en viss ålder (ett år eller två, har jag för mig). Man virade mest bara in dem ordentligt i en filt eller lindor och slängde dem i en spjälsäng eller i en korg på ryggen tills de var "klara".
Väldigt mycket sernare, men det där reflekteras även i dagens svenska, utan att vi är medvetna om det. Kanske har det nämnts redan (har inte läst igenom alla sidor än), men en liten språklektion:

Som vi vet har vi två genus på ord i svenskan: utrum (en, den), och neutrum (ett, det). Utrum var ursprungligen han och hon, men det sammanslogs för ganska länge sedan till "den". Det enda som är "hon" kvar i dagligt tal i svenskan idag är klockan och i viss mån båten. Vi har kvar det dialektalt, och perifert intressant är att solen i germanskan är en HON, medan hon i latinet är en han. En del forskare som har ylat om att solen är så typiskt manlig och månen så typiskt kvinnlig, får smäll på fingrarna av alla germaner, för vi har det tvärtom.

Nå.

Generellt gäller att han och hon, som senare blev den, lades på ord som är på något vis levande, och "det" sattes på prylar som inte var levande. Vi har fina exempel på att det heter en gris, men ett svin, en ko men ett nöt, en höna men ett höns. De senare orden är slaktorden, det man säger/sa när djuret skulle gå till slakt. En gris levde, men ett svin var bara en pryl. Vi är inte riktigt medvetna om den här distinktionen, men vi kan den i ändå i bakhuvudet. Det var därför det skrattades så mycket på ett möte på Mangakai för många år sedan, när vi diskuterade pluralformen av det inlånade ordet "otaku" (nörd på japanska). Någon föreslog noll-plural, alltså "flera otaku", varpå någon protesterade att nollplural i stort sett bara förekommer för neutra ord. Vadå, ska det heta "ett otaku", då, varpå alla började asgarva. "En otaku" lät som i alla fall en männika, men "ett otaku" lät som om det var något stackars offer som knappt hade mänskligheten kvar.

Hur som helst. Man kan dilla lite i det där med en och ett; det är inte vattentätt eftersom det har slutat ha betydelse, men tendenserna finns kvar: Alla djur är "en" (utom själva ordet "djur" som är "ett") och det underliga undantaget "lejon", som är ett, mest för att det bär efterleden "-on", som för oss betyder/har betytt frukt eller bär (lingon, hjortron, plommon, päron), som alla är "ett". Men det mest uppseendeväckande är att "barn" är "ett".

Ett barn är alltså inte levande. Och själv ordet "barn" är en form av verbet "bära", och betyder "det som blir buret". Ett barn är alltså för oss bara en pryl man bär omkring på, men vi vågar inte förmänskliga det med att kalla det för "en" förrän den går, och blir till "en unge".

Vet inte om det berikar någons rollspel, men eventuellt.

EDIT: Ser nu att det senare i tråden lades fram belägg som talar emot klacksparksinställningen till småbarn. Det låter jag vara osagt; jag är inte historiker. De språkliga indicierna är dock kvar, och lär vara ganska gamla.

EDIT 2: Lite mer perifert om "en" och "ett" är att när jag var ung, var alla TV-spelsmaskiner "en", men någon gång på 2000-talet började folk säga "ett Nintendo" eller "ett playstation", och jag tyckte att världen hade blivit tokig. (För övrigt är ngefär 80% av våra substantiv utra)
 
Last edited:

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,526
Location
Göteborg
varpå någon protesterade att nollplural i stort sett bara förekommer för neutra ord.
och det underliga undantaget "lejon", som är ett, mest för att det bär efterleden "-on", som för oss betyder/har betytt frukt eller bär (lingon, hjortron, plommon, päron), som alla är "ett".
Dessa saker är för övrigt sannolikt besläktade. Den populäraste teorin varför vi har så många bär som slutar på -on är att det är en pluralform (ett smulter, flera smultron, ett linga, flera lingon) som spred sig till singularis eftersom neutrum-ord ofta har nollplural. Det är belagt att det är så för till exempel päron (förr "ett pära") och plommon ("ett plomma"). Jämför öga—ögon och öra—öron, som har fått behålla sina singularformer.
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,531
Dessa saker är för övrigt sannolikt besläktade. Den populäraste teorin varför vi har så många bär som slutar på -on är att det är en pluralform (ett smulter, flera smultron, ett linga, flera lingon) som spred sig till singularis eftersom neutrum-ord ofta har nollplural. Det är belagt att det är så för till exempel päron (förr "ett pära") och plommon ("ett plomma"). Jämför öga—ögon och öra—öron, som har fått behålla sina singularformer.
Mycket av det där hänger kvar i diverse dialekter än idag. Alla mina far- och morföräldrar sade "öger" och "ögera" istället för ögon och ögonen till exempel.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,526
Location
Göteborg
Som potatis (jordpäron) i Västerbotten: en pära, flera pären.
Jag har förstått att det i grunden är samma ord (att man kallade dem päron för att de såg ut som sådana, likt hur värmlänningar och fransoser kallar dem jordäpplen). Men det får en ju att undra vilken av de två varianterna som bytte genus, och när? Var det ursprungligen en eller ett pära?
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,048
Location
Port Kad, The Rim
Väldigt mycket sernare, men det där reflekteras även i dagens svenska, utan att vi är medvetna om det. Kanske har det nämnts redan (har inte läst igenom alla sidor än), men en liten språklektion:

Som vi vet har vi två genus på ord i svenskan: utrum (en, den), och neutrum (ett, det). Utrum var ursprungligen han och hon, men det sammanslogs för ganska länge sedan till "den". Det enda som är "hon" kvar i dagligt tal i svenskan idag är klockan och i viss mån båten. Vi har kvar det dialektalt, och perifert intressant är att solen i germanskan är en HON, medan hon i latinet är en han. En del forskare som har ylat om att solen är så typiskt manlig och månen så typiskt kvinnlig, får smäll på fingrarna av alla germaner, för vi har det tvärtom.

Nå.

Generellt gäller att han och hon, som senare blev den, lades på ord som är på något vis levande, och "det" sattes på prylar som inte var levande. Vi har fina exempel på att det heter en gris, men ett svin, en ko men ett nöt, en höna men ett höns. De senare orden är slaktorden, det man säger/sa när djuret skulle gå till slakt. En gris levde, men ett svin var bara en pryl. Vi är inte riktigt medvetna om den här distinktionen, men vi kan den i ändå i bakhuvudet. Det var därför det skrattades så mycket på ett möte på Mangakai för många år sedan, när vi diskuterade pluralformen av det inlånade ordet "otaku" (nörd på japanska). Någon föreslog noll-plural, alltså "flera otaku", varpå någon protesterade att nollplural i stort sett bara förekommer för neutra ord. Vadå, ska det heta "ett otaku", då, varpå alla började asgarva. "En otaku" lät som i alla fall en männika, men "ett otaku" lät som om det var något stackars offer som knappt hade mänskligheten kvar.

Hur som helst. Man kan dilla lite i det där med en och ett; det är inte vattentätt eftersom det har slutat ha betydelse, men tendenserna finns kvar: Alla djur är "en" (utom själva ordet "djur" som är "ett") och det underliga undantaget "lejon", som är ett, mest för att det bär efterleden "-on", som för oss betyder/har betytt frukt eller bär (lingon, hjortron, plommon, päron), som alla är "ett". Men det mest uppseendeväckande är att "barn" är "ett".

Ett barn är alltså inte levande. Och själv ordet "barn" är en form av verbet "bära", och betyder "det som blir buret". Ett barn är alltså för oss bara en pryl man bär omkring på, men vi vågar inte förmänskliga det med att kalla det för "en" förrän den går, och blir till "en unge".
Varför heter det då ett sto, ett föl, ett får, ett lamm, ett kid?
 

Zimeon

Magister Katt
Joined
31 Mar 2013
Messages
255
Location
Åkersberga
Varför heter det då ett sto, ett föl, ett får, ett lamm, ett kid?
Jag är ingen språkhistoriker och kan därför inte svara på det. Det finns alltid undantag, sagt är "lejon" även neutrum. Att det heter ett lamm och ett kid är inte så konstigt, med tanke på att bägge är i stort sett slakttermer (rådjur hade man inte som husdjur eller nyttodjur). Men "ett sto" har jag också undrat över. Mycket märkligt. "Får" är väl slaktdjur till att börja med :p

Men även om undantag går att hitta (det går att hitta utra ord med nollplural också, om man anstränger sig), och vissa saker tycks vara helt på måfå (varför är stolen en "han/hon", men bordet ett "det"?), så är tendensen ändå kvar även i dagens språk.
 

Stämma

WC-zonmö i behov av IQ-hjälp
Joined
17 Jul 2020
Messages
385
Location
Södertälje/Uppsala
Språkliga animat/inanimatdistinktioner fungerar ofta även som mänskligt/icke-mänskligt. Det är också lite flytande gränser till följd av språkhistoriska nycker.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,526
Location
Göteborg
Va? Har man bytt namn på genus "reale"? När jag gick i småskolan var det maskulinum, femininum, reale och neutrum.
Jag har alltid sagt utrum, och tycker att det är ballare. Neutrum är ”inget av dem” (varken maskulinum eller femininum), så utrum är ”någon av dem”. Men jag har hört reale också.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,738
Location
Helsingborg
När maskulinum och femininum i princip försvann ifrån rikssvenskan så slutade skolan lära ut reale. Varken klockan eller solen är längre hon utan är nu "den". Vargen, Vägen och hästen är inte längre han utan är också "den".
Så istället för att lära ut maskulinum, femininum och reale så lär man ut Utrum. "Någon av dem" ord som alla slutar på -n istället för neutrums "-t".
 

Zimeon

Magister Katt
Joined
31 Mar 2013
Messages
255
Location
Åkersberga
Reale hette det för mig också, men jag fick lära om. Precis som imperfekt som numer heter preteritum (eftersom imperfekt är en väldigt missvisande term rent grammatiskt).

Men klockan brukar fortfarande vara "hon" i konversationer som "Vad är klockan" - "Hon är fem över tre." Att solen (och boken) i grund är femininum märks på dialektala "sola" och "boka" istället för solen och boken. Men det är lite mer perifert.
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
1,098
Generellt gäller att han och hon, som senare blev den, lades på ord som är på något vis levande, och "det" sattes på prylar som inte var levande. Vi har fina exempel på att det heter en gris, men ett svin, en ko men ett nöt, en höna men ett höns. De senare orden är slaktorden, det man säger/sa när djuret skulle gå till slakt. En gris levde, men ett svin var bara en pryl. Vi är inte riktigt medvetna om den här distinktionen, men vi kan den i ändå i bakhuvudet. Det var därför det skrattades så mycket på ett möte på Mangakai för många år sedan, när vi diskuterade pluralformen av det inlånade ordet "otaku" (nörd på japanska). Någon föreslog noll-plural, alltså "flera otaku", varpå någon protesterade att nollplural i stort sett bara förekommer för neutra ord. Vadå, ska det heta "ett otaku", då, varpå alla började asgarva. "En otaku" lät som i alla fall en männika, men "ett otaku" lät som om det var något stackars offer som knappt hade mänskligheten kvar.

Hur som helst. Man kan dilla lite i det där med en och ett; det är inte vattentätt eftersom det har slutat ha betydelse, men tendenserna finns kvar: Alla djur är "en" (utom själva ordet "djur" som är "ett") och det underliga undantaget "lejon", som är ett, mest för att det bär efterleden "-on", som för oss betyder/har betytt frukt eller bär (lingon, hjortron, plommon, päron), som alla är "ett". Men det mest uppseendeväckande är att "barn" är "ett".
Låter inte det här mer som att skillnaden inte så mycket är "levande" eller inte som om det är en företeelse som personifieras eller inte? Och inte heller det är förstås helt vattentätt, som påpekas.
 

Theo

Hero
Joined
20 Nov 2017
Messages
1,098
Va? Har man bytt namn på genus "reale"? När jag gick i småskolan var det maskulinum, femininum, reale och neutrum.
Jag lärde mig också reale i grundskolan på 80-talet. Tempusformerna har också blivit konstiga (eller mindre konstiga beroende på hur man räknar) nuförtiden... :)
 

Zimeon

Magister Katt
Joined
31 Mar 2013
Messages
255
Location
Åkersberga
Låter inte det här mer som att skillnaden inte så mycket är "levande" eller inte som om det är en företeelse som personifieras eller inte?
Jo, precis. Mitt ordval var lite sådär. Det finns ju tendenser som pekar på att "alla ord som XXXXXX är utra, men alla utra är inte XXXXX". Typ, saker som vi är rädda för, är otäcka och stora, är ofta neutrum: ett hav, ett monster, ett vidunder, ett konglomerat. Onämnbara, breda koncept. Men en drake, en sjö, en skog, en firma.

Men det där brukar braka ihop när man skådar närmare. :p
 
Top