Re: Democracy through violence
Jag tror vidare att varje land måste finna sin egen väg och sin egen tolkning av demokratin. Vi underskattar gravt kulturskillnader och den historiska utvecklingen när vi tror att lite smarta bomber och en och annan hängd diktator är allt som grävs för att skapa en fungerande demokrati. Oavsett vad vi kanske tycker om kommunismen i Kina så kanske framtida historiker betraktar den som en historisk parantes, en nödvändig totalitär regim för att breda vägen för ett demokratiskt Kina som kanske existerar bra mycket längre än vad kommunismen någonsin gjorde. Det är stor skillnad på realpolitik och idealpolitik, på hur vi vill att världen ska fungera och på hur den fungerar. Det betyder inte att vi ska ge upp våra storslagna visioner men vi måste vara tålmodiga och acceptera att det finns fler vägar mot målet.
Eller så överskattar vi, i vanligt eurocentrisk ordning, vår egen betydelse för historien, eller rentav demokratin som fenomen. Jag köper inte 'Historiens slut'-teorin överhuvudtaget. (Å andra sidan har Fukuyama många andra bra poänger; transhumanism är verkligen läskigt tex). Demokrati på det sätt det praktiseras idag är
inte det ultimata samhällsskicket, och inte heller den riktning alla stater naturligt går emot. Det är en riktning som uppstod i USA och Europa, och som spritt sig i första hand pga vår totala kulturella, ekonomiska och militära dominans över jorden.
Jag skulle kanske inte satsa pengar på det, men det skulle inte
förvåna mig om denna västerländska dominans, och demokratin, omsider visar sig vara en parentes i världshistorien. Vi har redan bevisat
bortom alla tvivel att det rådande samhället inte är hållbart, och om vi överhuvudtaget överlever denna fullkomliga blunder, hoppas jag att den kapitalistiska marknadsekonomins saga är all. Men nu är vi ute på rena spekulationer.
Jag menar dock, att en stor miss många gör när de tex söker förklaringar på varför västerlandet sprang om Asien utvecklingsmässigt, är att låsa sig vid ett perspektiv där den europeiska utvecklingen är rimlig, naturlig, och kanske även ultimat. Eftersom vi inte har några andra världshistorier att jämföra med, är det förstås svårt att dra några väl underbyggda slutsatser, men kan det ändå inte lika gärna vara just så, att den europeiska utvecklingen blott är en anomali i historien? Kina har alltid utgjort 30-40% av världsekonomin, undantaget svackan under 18-1900-talet, och det
kommer det att göra igen i vår livstid...och demokratiseringsprocesserna i Kina går ju inte direkt lysande. Men nu kommer jag dragande med argument jag kört typ tio ggr förr, så låt mig sammanfatta istället:
Jag tror inte att kampen mellan ideologier och samhällen är över. Den går aldrig över, så länge människor fortfarande upplever orättvisa i någon form och är villiga att kämpa för att få ett bättre liv. Det är lite det som gör oss så balla som varelser.
- Ymir, there is always hope