...men man kan inte trolla fram varor. Det var det som var det centrala i mitt argument. Någonstans måste konsumtionsvarorna tillverkas, och detta till lågt pris - annars skapas ingen materiell välfärd i ett kapitalistiskt samhälle.Man kan faktiskt skapa pengar!
Tja, kapitalismen är ju en fin utopisk tanke och så va, men... den fungerar ju inte i praktiken. Så varför sträva efter något som dels är totalt omöjligt och dessutom leder till enorma mängder svält, fattigdom, lidande, krig och död? För jag lovar dig - det är det kapitalismen leder till - och har lett till. Se på det "fria" kapitalistiska Amerika - ett sinnessjukt ickedemokratiskt system, total brist på sociala skyddsnät, kass utbildning och sjukvård, klasskillnader större än mount everest...Varför sträva efter något som är totalt omöjligt och som gång på gång lett till diktaturer med stort lidande?
Det har jag inte sagt att jag anser. Det hade nog gått att hantera situationen på en uppsjö olika sätt, men nu blev det som det blev. Vad jag hela tiden argumenterat för, är snarare att just det inte var -så- fruktansvärt som vissa här verkar tycka. Bilden av Sovjetunionen som föga mer än nån sorts ondskefullt, totalitärt imperium som enbart var destruktivt för samhället är ensidig, skev, naiv och orättvis.även om man erkänner nyttan med tsardömets fall, vilket jag rent pragmatiskt kan sträcka mig till att göra; varför anser du att det var nödvändigt att överge sträng doktrinär kommunism för att uppnå de där målen?
Där är vi nog ganska överens. Det är dock just 'oftast' som jag vill betona här. Jag kan nog definitivt komma på flera historiska undantag, totalt stagnerade samhällen som faktiskt mått -bra-, men då måste jag forska lite. I'm all for that om du tvunget vill föra den tråden vidare. (Högmedeltida Europa är en gissning, på rak arm). Exempel på motsatsen finns ju också, förstås - ta bara början av jordbruket, eller industrialismen, eller Europa efter digerdöden. Vid snabba samhällsförändringar av dessa typer sker oftast tillväxt, men för samhället i gemen sker en plågsam invänjningsprocess som definitivt sätter sina spår i statistiken över människors välmående.Ang tillväxt - om du menar att frånvaro av tillväxt alltid är dåligt, men tillväxt bara ibland är bra, så är det logiskt som resonemang, och jag kan från en pragmatisk synvinkel hålla med dig. Men det är realpolitik.
Däremot, skulle jag vilja säga att effekterna av ekonomisk tillväxt oftast är eftersträvansvärda, då dessa exempelvis inkluderar högre medellivslängd, medianköpkraft och generellt sett bättre hälsa. För att inte tala om sådant som det medium som tillåter oss att tala med varandra nu.
Men visst finns det ickekommunistiska regimer som vid en given tidpunkt inte ägnar sig åt storskaligt förtryck. Att t ex säga att det är lika illa i dagens Sverige som i Sovjet eller Kina förtrycksmässigt är bara barnsligt.Fast det var ju inte alls ett svar på om det är för att de är kommunistiska, eller för att de är regimer. Det du skriver om kommunistregimer (de urartar i förtryck och går åt skogen varje gång) gäller ju alla regimer, nu och då. Det ligger ju definitivt i regimens natur. Eller hur förklarar du förtrycket i de regimer som inte är kommunistiska?
Det japanska kärnvapenprojektet var mer framgångsrikt än det tyska. (Jag har en bok i ämnet i hyllan på jobbet.) Japanernas främsta problem var framställningen av vapenuran. De valde en olämplig metod (gasdiffusion) och hann därför inte producera tillräckligt mycket klyvbart material före krigsslutet. Om de hade valt en annan metod (centrifuger, den metod Saddam Hussein och AQ Khan använde), kanske de hade haft en uranbomb våren 1945. Goodbye, Okinawa i så fall.Du är nog felinformerad... visserligare var även tyskarna intresserade av en atombomb men de var aldrig i närheten av att bygga en, de körde fast redan 42, och sedan lade projektet på is... Den japanska känner jag inte till, men misstänker att de i så fall var ännu längre efter.
Produktionskapaciteten från sommaren 1945 var en bomb i månaden. B-36 var under utveckling för insatser mot Europa från Nordamerika. Island och Grönland skulle kunna tjäna som framskjutna flygbaser. Och så vidare.Kanske, kanske inte. Man hade två bomber, och det hade tagit tid att anrika uran/plutonium för en till. Det är också rimligt att anta att utan Sovjet så skulle England fallit, varvid leveransen av en atombomb hade blivit ett mycket reellt problem.
Jag kallar mig socialist, och jag har inte läst Marx, Engels eller Lenin. Varför? För att jag inte tror på ideologer. Jag förhåller mig starkt skeptisk till hela konceptet att en skäggig snubbe på artonhundratalet skriver en bok där han förklarar Hur Det Är, varpå alla vi andra förväntas förhålla oss till detta. Jag behöver ingen Marx för att förklara varför jag tycker som jag tycker. Det räcker för mig att observera min omvärld och använda mitt förnuft. Ideologer är filosofer, och därmed per definition världsfrånvända, medan politiken är något som sker i verkligheten, hela tiden. Man kan låta sig inspireras av dem, men att underkasta sig dem och följa dem är för mig auktoritetstro och dogmatism. Det är inte mycket bättre än de kristna som till punkt och pricka följer bibeln.Med tanke på den argumentationskvalitet som råder bland vänsterdebattörer i allmänhet, så är min tro att proportionen är lägre än dem som läst Burke, Hume eller Paine i muf, vilket innebär att den är oerhört liten.
Och spelar men det eminenta spelet Hearts of Iron 2 framstår detta med all önskvärd tydlighet. Om ett krig drar ut på tiden vinns det med produktionsresurser. Har man mindre resurser än sin motståndare måste man klara av ett snabbt avgörande. Något som både Tyskland och Japan misslyckades med att driva fram.Hursomhelst, de allierade hade vunnit kriget på överlägsen produktionskapacitet. Tyskland kontrollerade under kriget 15-20% av den globala industrikapaciteten, Japan cirka 3%. USA hade inom sina gränser 45% av världens samlade industriproduktion. Det finns en skämtsamt kommentar om att kriget vanns på löpande bandet i Detroit. (US Navy hade 4 hangarfartyg 1942 och ca 50 1945. Produktionhastighet: ca 1 per månad.)
Men vitsen är ju att det går bättre även för dem som producerar sakerna. Även deras levnadsstandard ökar, fast inte i samma takt. Det är inte heller ett statiskt förhållande, så småningom mognar även deras ekonomier.Marknadsekonomi är en mycket bra medicin för att det egna landet ska må bättre, visst - men någonstans måste saker produceras, och det så sjukt billigt det bara går - annars går hjulen inte runt.