Jag skulle säga att i princip inga rollspel håller för scenariet "SL är en röv".
Om du läst det jag skrev så tycker jag det är uppenbart att jag INTE menar scenarion där 'SL är en röv'. Håller helt med om att det är svårt att värja sig mot. Men jag hävdar att det finns gott om tillfällen där SL helt enkelt inte tycker en plan som initieras av en spelare är fullt lika brilliant som spelaren i sig gör.
Andra fall är, som någon annan varit inne på, är där spelaren sitter på en massa domänkunskap och skolar SL i hur saker funkar 'på riktigt' och därmed övertalar SL till hur utfallet bör bli.
När det gäller att "spela smart", så skulle jag säga att det finns typ två sätt att vara en icke-dålig SL:
- Vara en så neutral domare man bara kan, och alltid bara neutralt uttolka spelvärldens ramar med grund i vad spelarna beskriver.
- Vara ett fan av spelarnas smarta planer, och hellre fria än fälla.
Ja, jag håller med. Men även när SL är båda av dessa kan meningsskiljaktigheter uppstå eller att man har olika syn på saker. SL kan också sitta inne på information om äventyret som spelaren inte har eller inte har listat ut.
Jag tycker helt sonika att det många här tycker är att spela smart är för mig antingen att man gör rimliga eller turliga chansningar i sitt spelande. Som kan gå hem eller inte. Jag menar självklart inte med detta att förringa deras/er upplevelse utan det är nog snarare att vi väger in olika saker i begreppet.
För mig är att spela smart när man faktiskt överlistar en annan spelare i ett spel som schack som har mer stringenta regler som spelarna rör sig inom än vad rollspel överlag har (undantag finns så som taktisk strid i ex. d&d4 eller savage worlds där jag mycket väl tycker att en spelare kan använda sina förmågor smart för att överlista SL's taktik).
Givetvis krävs ett mått av blorbighet, alltså att SL inte använder typ kvant-ogres eller på annat sätt rycker undan mattan för spelarna. Ska det finnas någon poäng med att försöka vara smart behöver världen ligga still under fötterna, så att säga.
Men det är inte mer godtyckligt än att man låter SL bestämma vilka monster spelarna ska möta (SL väljer vilka vägar spelarna "får gå" genom att ställa odödliga drakar i vägen…).
Jag hoppas att du läste och tog in att jag menade att rubicons handbok i överlevnad-exemplet var tillspetsat och jag menar självklart inte att det är något som SL bör göra (eller att det är så jag tycker man borde vara som SL eller att det är ett bra sätt att vara SL på). För, i stort sett, enda sättet en spelare kan vara smart på är om det finns en närapå deterministisk förutsättning som spelaren spelar mot (något som är ovanligt i rollspel) och kan överlista. Typ att SL är bokstavstroende vad som står skrivet i äventyret och om spelaren kommer på ett fiffig genväg så bara händer det.
Med detta sagt så är ett äventyr i rollspel eller spelvärld lika komplett som verkliga världen. Det kommer dyka upp tillfällen när SL måste agera på en kurvboll (och för att det måste sägas så menar jag INTE att SL där och då skall bete sig som en röv) och behöver då göra en bedömning om den här kurvbollen är smart eller inte. Och det är en bedömning där SL avgör om kurvbollen är smart eller inte.
Min poäng är att det blir en av SL subjektiv bedömning av smartheten. Alltså ligger smartheten i hur väl spelaren kan lägga fram sin idé för SL som smart eller kanske övertyga SL till det lite beroende på.
Cog.
