Nekromanti Spelledaren har alltid rätt

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Spelaren har alltid rätt

En spelledare utan spelare kan sitta och ha rätt bäst han vill.

Eller snarare - några spelare utan spelledare kan önska spela bäst de vill. En person som är ansvarig för så mycket som en spelledare behöver extra svängradie. Så enkelt är det.

Annars kan spelarna lika gärna sätta sig ned med några slumptabeller och svårighetsgrader och slå fram vad som händer, för kan inte spelledaren påverka sin egen handling utan gnäll så skulle åtminstone jag ge fan i att spelleda.

Det handlar inte om maktmissbruk - det handlar om att göra vad som behöver göras för att spelet skall fortlöpa, eftersom spelledaren är den ende som egentligen har ett hum om vad handlingen går ut på. Sedan är det också spelledarens ansvar att improvisera efter spelarnas agerande, reaktioner och tärningsslag. Så om han eller hon inte får verktyg nog att göra detta så är det ungefär som att försöka skruva isär en IBM-burk utan vinkelslip.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Spelaren har alltid rätt

Så om han eller hon inte får verktyg nog att göra detta så är det ungefär som att försöka skruva isär en IBM-burk utan vinkelslip.
Det där är bara förtal, IBM är bland de bästa maskinerna i det avseendet. Dell Omniplex däremot, där tar det en halv dag att klämma i mer minne...

För att inte snacka om de gamla Mac-arna. Hur ända i i H-E kan man kalla en maskin användarvänlig när det krävs specialverktyg för att öppna den och det inte finns någon som helst dokumentation på stiften i pluggarna och sånt?!?!?
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
HAL (OT)

Inget förtal alls, jag talar av erfarenhet. Vi hade ett antal IBM 486:or en gång i tiden som vi hade riggade i ett nätverk. Varje gång ett nätverkskort strejkade eller minne skulle byggas på tog den, utan överdrifter, en timme att ta sig in i burken. De [svordom] [kraftuttryck] burkarna var mer konstruerade för att skära fingrarna av de som försökte meka med dem än att faktiskt gå att använda.

Plus att varje gång man lyckades öppna dem så blev det exponentiellt mycket svårare att öppna dem igen för att spärrarna kärvade fast!
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Spelaren har alltid rätt

"En person som är ansvarig för så mycket som en spelledare behöver extra svängradie. Så enkelt är det."

En person som utnyttjar sin större svängradie för att köra över folk kommer att få körkortet indraget. Så enkelt är det.

"Annars kan spelarna lika gärna sätta sig ned med några slumptabeller och svårighetsgrader och slå fram vad som händer, för kan inte spelledaren påverka sin egen handling utan gnäll så skulle åtminstone jag ge fan i att spelleda."

Tja, jag säger precis samma sak, fast som spelare. Kan jag som spelare inte vara med och påverka min egen handling så skulle jag ge fan i att spela.

Åkej, varför säger jag "min handling" som spelare? Det är väl spelledarens handling?

Onej. Rollspel är en interaktiv hobby. Grundfunktionen hos något som är interaktivt är att deltagaren påverkar. Ergo: spelarna måste släppas in i ståryn och få påverka den. Om spelledaren inte går med på detta så är rollspelet inte interaktivt. Då är det på sin höjd sagoberättande.

Således måste spelarna släppas in, och därmed få medbestämmanderätt över ståryn. Därmed blir det inte spelledarens ståry, eller ens spelarnas ståry, utan helt enkelt spelgruppens ståry. Ett kooperativ, helt enkelt.

Hela argumentationen leder till en term som West End Games myntade i TORG: "story creating game". Den säger egentligen exakt vad det handlar om.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Spelaren har alltid rätt

Kan jag som spelare inte vara med och påverka min egen handling så skulle jag ge fan i att spela.

Citerar mig själv i första inlägget:

Sedan är det också spelledarens ansvar att improvisera efter spelarnas agerande, reaktioner och tärningsslag.
Jag håller med om att spelarna måste få möjlighet att påverka, men de ska inte ha samma verktyg som spelledaren. Om spelledaren säger att något är på ett visst sätt, så är det på det sättet. Det kan betyda att en dörr har stålbelägg eller att det kommer tre personer gående på vägen. Ifrågasätter spelarna faktum så förstörs hela spelordningen - det är därför spelledaren alltid måste ha rätt. Likadant med regler. Gör SLPn 2t6 i skada enligt SL så gör den 2t6 i skada, inte 3t6 bara för att en spelare är bättre på vapenboken än SL. Sådant uppmuntrar bara till mer pjämmel, och tar bort fokus från handlingen oavsett om det är SLs, spelarnas eller gruppens handling.

Sedan är det jag menar med "handling" de bakomliggande faktorerna. Inte bara vad som händer. Jag brukar försöka motivera händelser, och lägga in dem där de har ett syfte. Detta gör jag som SL beroende på hur spelarna agerar och vilka val de gör. Om jag sätter in en Red Wizard i ett FR scenario så kan spelarna välja att handskas med honom hur de vill. De kan dräpa honom, samtala med honom eller helt enkelt strunta i honom. Oavsett vad så kommer han finnas där, och jag kan använda mig av honom som jag själv behagar beroende på vilket alternativ spelarna väljer och vad handlingen, målet med handlingen och upplägget på handlingen säger.

Säger jag att det regnar så får spelarna försöka hitta vindskydd eller gömma sig under trädkronorna. Jag gör inte så det slutar regna för att spelarna inte tycker om det, utan regnar det så regnar det.

Jag vet inte exakt hur mycket du hårddrar mina argument. Men den metod jag oftast spelleder efter ser ut såhär:

*Beskriva situationen/platsen/personen som spelarna kan interagera med. Tänka mig vad detta kan ha för syften och vilka begränsningar som rimligtvis kan finnas.

*Låta spelarna agera efter sina egna preferensramar, och sedan se vart det leder.

*Tolka och använda spelarnas agerande beroende på situationen/platsen/personen och ge utrymme för spelarnas fortsatta påverkan.


Så fortlöper det. Det är spelarna som spelar och jag som presenterar effekterna av hur de spelar, och helst ska inte ens "handlingen" märkas i det hela eftersom den ska utspela sig paralellt. Det handlar inte om att slussa spelarna mellan olika färdmål, utan att få dem att bege sig dit av egen fri vilja, utan att förstå att de blir slussade.
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
MHO

Gäller den gamla klassiska reglen om att spelledaren alltid har rätt än idag eller har denna kvarleva fått ge vika för ett mer nyanserat synsätt?

Som jag ser det så är det poänglöst att ha en spelledare om denne inte har den yttersta beslutsrätten och tillstånd att anpassa saker efter situationen. Då har man inte en spelledare längre eftersom han/hon slutat (få) leda.

Däremot är rollspel en frivillig aktivitet som resulterar i en gemensam fantasi. Spelledarens förmåga att alltid ha rätt bygger enbart på den bräckliga grunden av att de andra personerna runt borde väljer att låta honom/henne ha det. Om spelledaren missbrukar sin förmåga förlorar han spelarnas förtroende. Finns det ingen gemensamhet finns det inte heller något att ha rätt om.

Kort sagt: Spelledaren har alltid rätt så länge som han har rätt nog för att spelet skall överleva. Smarta spelledare inser detta och ser till att ha så rätt som möjligt, ur ett gemensamt perspektiv.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Göta kanal

I stort håller jag med (jag har en liten passus om regeltolkandet också, men det har jag redan tagit upp på annan plats), utom slutklämmen:

"Det är spelarna som spelar och jag som presenterar effekterna av hur de spelar, och helst ska inte ens "handlingen" märkas i det hela eftersom den ska utspela sig paralellt. Det handlar inte om att slussa spelarna mellan olika färdmål, utan att få dem att bege sig dit av egen fri vilja, utan att förstå att de blir slussade."

För det första så tror jag inte på att spelare är så dumma att de inte förstår att de slussas. Frågan är väl mest om de kan acceptera det, och det handlar mest om rollpersonens incitament och samspelet mellan rollperson och spelare.

Och det är där som den verkligt känsliga balansgången kommer: rollpersonens incitament måste även till viss del vara spelarens incitament. Om de är samma så uppstår inga problem. Spelaren vill samma sak som spelledaren. Ingen slussning behövs. Om spelaren däremot inte vill samma sak som spelledaren så kan spelledaren försöka slussa rollpersonen dit bäst han vill. Det kommer bara i bästa fall leda till oengagerat och oinspirerat rollspel och i sämsta fall till rent gräl.

Oavsett om en spelare slussas medvetet eller omedvetet så slussas han. Det är inte interaktion. Och därmed är det inte heller rollspel. Möjligen kan det vara roll, men det är en helt annan sak.

Själv ser jag slussandet så här: rollpersonerna kan få sätta upp vilka stationer de vill som mål, precis som spelledarpersonerna. Skulle spelledarpersonernas målstationer vara dåliga för rollpersonerna så kommer rollpersonerna garanterat att försöka sätta käppar i hjulet för spelledarpersonerna. Och vice versa: om spelledarpersonerna uppfattar rollpersonernas destination som obra för dem så kommer de att försöka stänga slussarna. Men däremot är det ytterst få tillfällen då jag som spelledare sätter upp mina egna stationer åt spelarna och försöker slussa dem dit. Spelarna kan gott få slussa sig själva dit de vill. Det är när någon spelledarperson inte vill att spelarna slussar sig till en specifik plats som en konflikt uppstår. Då får man drama. Drama leder till ståry, och det är en ståry som hela spelgruppen skapar ihop.

Men att slussa någon nånstans... tja, insläppskön på krogen är mer intressant för min del.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,476
Location
Uppsala
Kul att klippa klistra?

Läs gärna en mening längre än du citerar.

Faehrengaust skrev:
En spelledare utan spelare kan sitta och ha rätt bäst han vill.

Rollspel ska vara ett samarbete mellan spelare och spelledare, inget annat.
Tycker mening två förklarar rätt tydligt att både spelare och spelare ska samarbete och att ingen av parterna kan existera oberoende av den andre.

/Faehrengaust, feltolkad
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Spelaren har alltid rätt

En person som utnyttjar sin större svängradie för att köra över folk kommer att få körkortet indraget. Så enkelt är det.
Sjukt, men tyvärr sant.

Rollspel är en interaktiv hobby. Grundfunktionen hos något som är interaktivt är att deltagaren påverkar. Ergo: spelarna måste släppas in i ståryn och få påverka den. Om spelledaren inte går med på detta så är rollspelet inte interaktivt. Då är det på sin höjd sagoberättande.

Således måste spelarna släppas in, och därmed få medbestämmanderätt över ståryn. Därmed blir det inte spelledarens ståry, eller ens spelarnas ståry, utan helt enkelt spelgruppens ståry. Ett kooperativ, helt enkelt.
Så långt håller jag med, men vad du utelämnar är spelledarens auktoritet i regelfrågor och vad som händer.

Spelledaren är som en ordförande i en diskussion. Han ska inte diktera diskussionen, men han ansvarar för ordning och för att diskussionen inte spårar ur för mycket.

För att detta ska funka så måste spelarna acceptera att spelledaren har beslutanderätt i regelfrågor och vissa andra frågor. De kan inte kräva förklaringar i stil med "Hur kunde de veta att vi var bedragare?", eftersom spelledaren vet att de har en förrädare i gruppen, vilket spelarna inte vet. De får acceptera det när spelledaren säger att de har -10 för att det är mörkt. Det är en del av samspelet och om spelarna inte accepterar sånt så blir det som att använda ett fusk i ett datorspel eller läsa slutet på en bok först.

Detta ska dock inte tolkas som att spelledaren pressar på spelarna sin auktoritet, utan den ges till honom av spelarna.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Kul att klippa klistra?

Tycker mening två förklarar rätt tydligt att både spelare och spelare ska samarbete och att ingen av parterna kan existera oberoende av den andre.

Självklart. Men jag tycker fokuset var fel, eftersom jag ser det lite mer som någon annan nämnde här; att spelledaren tar på sig sin roll av fri vilja för att ingen annan vill ta den just då eller i just det spelet - vilken anledning man än råkar ha.

Spelarna kan gå när de vill, och kommer aldrig få spela om handlingen inte finns till att börja med. Vilket i sin tur kräver att en spelledare tar tag i det hela. Därför tyckte jag att det passade bättre med motsatsen än med "en spelledare utan spelare kan sitta och ha rätt bäst han vill". Jag tycker den meningen uppvisar en skev bild av processen överhuvudtaget, oavsett vad du skriver i senare meningar.

Läs gärna en mening längre än du citerar.

Problemet i att ifrågasätta min saklighet torde vara aningen uppenbart, och leder definitivt inte till en mer konstruktiv diskussion.

Men låt gå för den här gången...
 

nudel

Veteran
Joined
3 Jan 2003
Messages
38
Location
Falun
Liten motfråga [OT, lite]

Oavsett om en spelare slussas medvetet eller omedvetet så slussas han. Det är inte interaktion. Och därmed är det inte heller rollspel. Möjligen kan det vara roll, men det är en helt annan sak

Ok att det inte är interaktion, men om spelaren slussas omedvetet då? Då blir det ju ändå _illusion_. Spelaren är nöjd för han tror han gör något smart och SL är nöjd då han får som han planerat.
Allt bra, allt klart och alla vänner utan övertramp.
Eller?
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Motmotfråga

"Ok att det inte är interaktion, men om spelaren slussas omedvetet då?"

Finns det så ouppmärksamma spelare? :gremwink:

Men visst, lyckas en spelledare föra mig bakom ljuset så till den grad att jag tror att jag gör som jag vill när jag i själva verket gör som han vill så är spelledaren bara att gratulera. Själv skulle jag som spelledare inte ta risken, dock - risken finns ju att spelarna genomskådar mig. Dessutom skulle jag förmodligen inte tycka att det var kul, av samma skäl som att jag inte är så förtjust i filmspoilers.
 

nudel

Veteran
Joined
3 Jan 2003
Messages
38
Location
Falun
Re: Motmotfråga

Finns det så ouppmärksamma spelare?
Dom finns. Åh jäsikens vad dom finns! En spelare ramlade nästan av stolen i förvåning när jag efter en kampanj erkände att jag "sl-fuskat" en hel del.

Men kul hade vi och bra blev det, även om jag numera lagt av med sånt trams. Raka rör ska det vara.

Så kan det gå.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,318
Location
Helsingborg
Re: Motmotfråga

"Finns det så ouppmärksamma spelare?"
Är verkligen majoriteten av spelarna sådana som analyserar äventyret under äventyrets gång?

Jag förstår mig inte på hur du tänker dig att rollspel går ut på eller ska spelas.. Själv accepterar jag att spelledaren hittar på en historia och sätter in min rollperson i den och knuffar den lite för att passa in bättre i hans/hennes historia.. Jag spelar rollspel (NEJ! håll inte nu för ögonen nu bara för att jag använder en dålig term!).. Rollspel med betydelsen att jag spelar en roll och bestämmer hur rollpersonen interagerar och reagerar på de situationer som min spelledare slänger in min rollperson i.. Det är så mestadelen av våra scenarior är byggda.. Jag är medveten innan spelmötet att jag kan bli styrd, men under spelmötet så sugs jag in så i berättelsen (om den är bra) att jag glömmer bort det..

Utefter dina inlägg så tolkar jag att du mer gillar att spela handlingsspel, mer än rollspel.. Du vill skapa en person vars handlingar skapar saker i världen (typ du startar ett värdshus eller en fraktfirma) och spelledaren ska anpassa sig efter det.. Visst.. Helt ok, och då förstår jag varför du vill minska på spelledarens makt.. Notera att jag inser givetvis att du kan tänka dig att spela uppdrag á la Star Wars, precis som jag ibland vill spela "handlingsrollspel"..

"Finns det så uppmärksamma spelare?" Vaddå, brukar du sitta och analysera hur scenariot är upplagt under spelmötet? Visst rälsar vi (jag och den andre huvudspelledaren), men då och då brukar vi få frågor från spelarna efter spelmötet om vissa saker som hände i äventyret verkligen var planerade.. Det tar jag som beröm, då det tyder på att vi trots allt inte rälsar för mycket eller kan ge sken av det faktiskt inte är rälsade äventyr..

Huvudfrågan i mitt inlägg är: Vad brukar du i regel förvänta dig att du ska få göra under ett speltillfälle som spelare? Jag vill ärligt veta, då jag faktiskt inte förstår din kritik och framförallt din argumentation mot den stackars spelledaren..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som inte kunde hålla sig ifrån diskussionen
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Motmotfråga

"Utefter dina inlägg så tolkar jag att du mer gillar att spela handlingsspel, mer än rollspel.. Du vill skapa en person vars handlingar skapar saker i världen (typ du startar ett värdshus eller en fraktfirma) och spelledaren ska anpassa sig efter det.. Visst.. Helt ok, och då förstår jag varför du vill minska på spelledarens makt.."

Så puttenuttigt... men det är FEEEEL!!! :gremwink:

Det är faktiskt mycket enklare än så. Jag vill rollspela. Jag vill kunna leva en annan persons liv i ett annat universum och ta ledigt från mig själv.

Grejen är att jag inte ser motsättningen mellan vad du kallar för "handlingsspelande" och att gestalta sin roll. Däremot ser jag ofta motsättningen mellan att gestalta sin roll och följa spelledarens ståry. För min del är det inte rollspel. Möjligen är det "Simon Says".

Roll-delen av rollspelet är att leva sig in i en annan persons synsätt och tankevärld. Det tror jag att du håller med mig om. Observera att denna andra person är rollpersonen, inte spelledaren. Det innebär att rollpersonen inte nödvändigtvis följer spelledarens ståry. Tvärtom kan det uppstå situationer då det vore dåligt rollgestaltande att följa spelledarens ståry.

Till exempel, när vi spelade Shadows over Bögenhafen så fick vi höra att staden skulle slukas av Kaos när månen blev röd. Månen blev röd, så vad gjorde våra rollpersoner? Tja, inte sporrades de att undersöka den lokala kaos-kulten. Det vore meta. De uppträdde som varje sansad vidskeplig medborgare i Imperiet skulle ha gjort: de drog från stan, och därmed kvaddades spelledarens ståry. Alltihop på grund av att vi rollspelade, istället för att metarollspela.

Ett annat exempel, när spelledaren slängde in en Star Destroyer mot två medicinfregatter så var det för att hans ståry skulle leda till lite ångest över att ha förlorat femtontusen flyktingar och sårade då minst ett av skeppen skulle komma att sänkas innan det kunde hoppa. Vi gjorde precis vad spelledaren inte hade räknat med: vi gav oss på ett självmordsanfall mot Star Destroyern för att dra bort jakt och uppmärksamhet från medicinfregatterna så att de skulle få tid att hoppa. För vår del var valet självklart: sex döda rebelljaktpiloter i ena vågskålen, femtontusen civila och sårade i den andra. Var det dåligt rollspel att göra det valet? Nä, jag tror inte att du kan påstå det. Men jävlar var chockad spelledaren blev.

Som sagt var: i samma ögonblick som spelledaren släpper in spelarna i sin ståry så är det inte hans ståry. Då är det spelgruppens ståry. Om spelledaren håller så stenhårt på hans ståry att lite rollspelande eller ondsinta tärningar kan kvadda den, så har han gravt missuppfattat vad rollspel går ut på.

"Vad brukar du i regel förvänta dig att du ska få göra under ett speltillfälle som spelare?"

Jag vill kunna gestalta min roll, utan några stårybojor. Jag vill vara med och skapa äventyr tillsammans med mina medspelare. Jag vill kunna uppleva ett annat liv, helt enkelt.

Och det kräver att spelledaren inte betraktar äventyret som sitt, utan som vårt, och låter medspelarna göra saker som han inte hade tänkt sig. Helst ska han inte ens ha tänkt sig något, utan precis som vi andra flyta med strömmen och skapa ståryn tillsammans med oss.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Motmotfråga

Helst ska han inte ens ha tänkt sig något, utan precis som vi andra flyta med strömmen och skapa ståryn tillsammans med oss.

Det här är nog det mest befängda du sagt i en dylik diskussion hittills. Du menar att timmar, timmar och timmar med förberedelser till exempel inför en intrigkampanj, med skapandet av förutsättningar, SLPs och vad man nu kan göra som SLP egentligen inte behövs, utan att det är bättre att bara sätta sig ned som SL och fråga spelarna vad de vill göra?

Om DET är rollspel så får du gärna förklara vad det är jag gjort de senaste 11 åren.


SL: Tja, vad vill ni göra idag?
Spelare 1: Vet inte riktigt. Mörda presidenten?
Spelare 2: Låter bra, jag köper ett gäver och fixar en hotellvåning.
Spelare 1: Klockrent. Jag mutar alla poliser i området så de befinner sig i Thailand.
Spelare 2: Ok. Då åker jag dit och gör mig redo för att skjuta presidenten, för han dyker ju upp typ kl 14.
SL: ...
Spelare 1: Japp.
Spelare 2: Skjuter. (Slår tärningar.) Träff. Kritisk skada i huvudet, han dörr! Sen kommer, typ, SVOT och försöker storma hotellet, men jag hoppar ut genom fönstret i containern som står där nedanför. (Slår tärningar.) Näe, jag misslyckas. Du får ta och ge mig första hjälpen.
Spelare 1: Ok. Jag åker dit från polissationen och hjälper dig.
SL: Ok, bra. Ni får 100 Xp.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Öronvax

"Det här är nog det mest befängda du sagt i en dylik diskussion hittills. Du menar att timmar, timmar och timmar med förberedelser till exempel inför en intrigkampanj, med skapandet av förutsättningar, SLPs och vad man nu kan göra som SLP egentligen inte behövs, utan att det är bättre att bara sätta sig ned som SL och fråga spelarna vad de vill göra?"

Näpp. Om du tror det så har du inte lyssnat.

Studera det där fallet med de två medicinfregatterna och Star Destroyern. Vi spelare har just beslutat oss för att sex jaktpiloter är ett billigt pris för en fregatt och femtontusen sårade och civila. Således ger vi oss på Star Destroyern i vad som garanterat är ett självmordsanfall. Det här är något som spelledaren inte hade planerat - det går helt enkelt mot hans ståry. Vad ska han göra? Förbjuda oss att göra vad vi uppfattar som det naturliga valet och rädda ståryn på bekostnad av sex sura spelare som lika gärna kunde läsa en bok istället? Eller ska han tillåta oss att göra det, och därmed se alla sina timmars hårt slit försvinna?

Vi pratade igenom den här händelsen rätt länge efter att det inträffade, och en av lärdomarna som vi drog var just det att så länge som det finns spelare med i ståryn så måste de få handlingsfriheten att göra som de vill. Därmed kan ståryn ta oerhört oväntade svängar, och därmed går det inte att som spelledare planera vad som ska hända. Däremot går det ypperligt att planera vad spelledarpersoner vill ska hända, och planera hur dessa använder sina resurser för att uppnå detta mål. Men det är faktiskt inte samma sak. Fregattincidenten var planerad efter spelledarens önskade ståry. Vårt självmordsanfall sabbade detta, och tvingade spelledaren att tänka om totalt.

Istället för att få igenom sin ståry så började spelledaren istället tänka i termer om vad fartygscheferna på Star Destroyern och fregatterna skulle göra, givet en helt ny och oförutsedd situation. Spelledaren sänkte sig helt enkelt till vår nivå: han flöt med strömmen och skapade ståryn tillsammans med oss, istället för att slussa oss genom sin ståry.

Men planeringen som han gjorde var åtminstone delvis användbar: han hade rätt god koll på de tre kaptenerna (han hade tänkt att använda den kejserliga kaptenen som ärkenemesis i nästa kapitel, och de två rebellkaptenerna kände vi sedan tidigare). Han hade gjort sin hemläxa och smällt upp en förutsättning med två fregatter, en klase X-vingar, en Star Destroyer och en klase TIEs. Det han hade gjort för mycket var att bestämma vad som skulle hända. Han hade satt upp en ståry att slussa oss igenom, och vårt rollagerande sabbade den.

Vad blev resultatet av den här oväntade svängningen? Tja, det blev en av de mest intensiva strider som jag någonsin har varit med om under drygt tjugo års rollspelande. Våra rollpersoner fick en hedersbegravning och en postum Dödsstjärneorden i en gripande och riktigt snyftig ceremoni.Samtliga spelare kände att det här var jävlarimig ett slut, och den euforiska känslan av händelsen satt kvar i dagar. Var och en av oss kände att ska en kampanj avslutas!

Jag är djupt övertygad om att om vi hade kört på spelledarens linje så hade vi fått en hyfsad fortsättning på kampanjen med ett hyfsat slut. Men vi hade aldrig fått ett sånt här maffigt slut, och kampanjen som följde var ändå ungefär lika hyfsad som fortsättningen förmodligen skulle ha varit. Så vi förlorade ingenting (utom sex rollpersoner) på att överge spelledarens ståry, men vann ett riktigt jävelepiskt hjälteslut. Det kändes verkligen som att hela kampanjen hade lett fram till det här slutet. Grejen var bara det att ingen hade kunnat förutse det.

---

Vilket är ungefär hela poängen.

Var och en av spelarna, inklusive spelledaren, tar med något till spelsessionen. Det kan vara en intressant rollperson med egna planer och en komplex bakgrund, eller det kan vara spelledarpersoner med egna planer och en komplex bakgrund. Det kan vara delar av miljön, visioner inför framtiden, eller till och med något så immateriellt som kritik och önskemål.

Allt detta läggs samman vid spelmötet. Alla dessa element interagerar med varandra, och skapar nya förutsättningar som samtliga parter reagerar inför. Precis som du själv sade här. Enda skillnaden är att det inte finns någon ståry att slussa spelare igenom. Den växer fram, organiskt, som resultat av ett antal olika personers inflytande och bidrag.

Observera att jag därmed inte säger att spelledaren inte ska förbereda någonting. Han ska bara inte förbereda någon ståry. Han får gärna förbereda spelledarpersoner, vilka mål de vill uppnå och på vilket sätt, men det är faktiskt inte samma sak. Och han måste vara beredd på att spelarna faktiskt kan hitta på saker som kastar alla framtidsplaner för spelledare och spelledarpersoner i putten.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Re: Öronvax

Något som jag anat ganska länge är i ärlighetens namn att våra åsikter inte går så mycket isär (förutom när det gäller regler) som man ibland kan tro.

"Handling" är uppenbarligen ett begrepp som kan tolkas på lika många sätt som det finns spelgrupper. Jag brukar aldrig skriva någon färdig "ståry" i den bemärkelse du verkar använda begreppet. Istället kladdar jag ned ett par milstolpar som kan anses vettiga och plockar in dem där de behövs - om de behövs. Detta kan vara händelser, SLPs eller något annat, och oftast hittar jag inte på dem förrän fem minuter innan spelet börjar, om det inte är del av en längre kampanj. Då kanske jag tar tio minuter :gremwink:
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Öronvax

"Något som jag anat ganska länge är i ärlighetens namn att våra åsikter inte går så mycket isär (förutom när det gäller regler) som man ibland kan tro."

Är inte kommunikation underbart? :gremwink:

"Istället kladdar jag ned ett par milstolpar som kan anses vettiga och plockar in dem där de behövs - om de behövs. Detta kan vara händelser, SLPs eller något annat, och oftast hittar jag inte på dem förrän fem minuter innan spelet börjar, om det inte är del av en längre kampanj. Då kanske jag tar tio minuter"

Då förbereder jag mig längre som spelare än vad du förbereder dig som spelledare. :gremwink:
 

Kimon

Swordsman
Joined
21 Nov 2001
Messages
679
Location
Uppsala
Rälsningsvarianter

Det här är något som spelledaren inte hade planerat - det går helt enkelt mot hans ståry. Vad ska han göra? Förbjuda oss att göra vad vi uppfattar som det naturliga valet och rädda ståryn på bekostnad av sex sura spelare som lika gärna kunde läsa en bok istället? Eller ska han tillåta oss att göra det, och därmed se alla sina timmars hårt slit försvinna?

Nu är det ju lätt för mig att med gott om tid etc... att hitta ett antal alternativspår till de binära förslaget förbjuda spelarna eller inte. Men jag gör två alternativupplägg för att kunna ställa min fråga längre ner:

1. Strax efter att ni inlett er attack mot StarDestroyern, eller snarare försvar av medicinfreggatterna dyker en Calamari cruiser upp ur hyperspace med lite A/X/Y-wings. Ni får en direkt order av fartygsbefälet på cruisern att skydda freggatterna medans cruiserns jaktskepp tar sig an perimeterförsvaret för att på så sätt skapa en lucka för ert nästa hopp.

2. Istället för att skjuta er ärkehjältiga miniskvadron av X-wings till småbitar så tar StarDestroyern er till fånga för att förhöras av lämplig droid/officer vid senare tillfälle. "Where is the location of the rebel base" etc...

Och nu lite frågor:
Är något av de ovanstående två alternativen att betrakta som rälsning? Och i sådant fall varför/varför inte?
Är det en "sista-minuten" räddning av spelledaren och därför inte önskvärd?


Visst finns det också en "flipside" av rälsning, där spelarna drar upp grandiosa planer och förutsätter att spelledaren spelar med. Dvs att spelarna, med sina snirkliga och utvecklade planer försöker rälsa från sin ända av spelbordet. Och skapar "vattentäta" handlingsplaner och där besvikelsen från spelarna kan bli minst lika stor när spelledaren lägger käppar i hjulet.

Det jag tänkte på var den väluttänkta planen att nita vampyrer med spårljusammo (vilket borde gå för övrigt IMHO), där spelaren inte fick igenom sin story. Är inte det ett exempel på ett försök till "rälsning" från spelarens sida?
Att man som spelare söker ett visst (ur spelarens synvinkel givet) resultat från spelledaren men att det inte kommer, är ju i allra högsta grad besläktat med att man som spelledare söker ett visst (ur spelledarens synvinkel givet) resultat från spelarna.
 
Top