Öronvax
"Det här är nog det mest befängda du sagt i en dylik diskussion hittills. Du menar att timmar, timmar och timmar med förberedelser till exempel inför en intrigkampanj, med skapandet av förutsättningar, SLPs och vad man nu kan göra som SLP egentligen inte behövs, utan att det är bättre att bara sätta sig ned som SL och fråga spelarna vad de vill göra?"
Näpp. Om du tror det så har du inte lyssnat.
Studera det där fallet med de två medicinfregatterna och Star Destroyern. Vi spelare har just beslutat oss för att sex jaktpiloter är ett billigt pris för en fregatt och femtontusen sårade och civila. Således ger vi oss på Star Destroyern i vad som garanterat är ett självmordsanfall. Det här är något som spelledaren inte hade planerat - det går helt enkelt mot hans ståry. Vad ska han göra? Förbjuda oss att göra vad vi uppfattar som det naturliga valet och rädda ståryn på bekostnad av sex sura spelare som lika gärna kunde läsa en bok istället? Eller ska han tillåta oss att göra det, och därmed se alla sina timmars hårt slit försvinna?
Vi pratade igenom den här händelsen rätt länge efter att det inträffade, och en av lärdomarna som vi drog var just det att så länge som det finns spelare med i ståryn så måste de få handlingsfriheten att göra som de vill. Därmed kan ståryn ta oerhört oväntade svängar, och därmed går det inte att som spelledare planera vad som ska hända. Däremot går det ypperligt att planera vad spelledarpersoner vill ska hända, och planera hur dessa använder sina resurser för att uppnå detta mål. Men det är faktiskt inte samma sak. Fregattincidenten var planerad efter spelledarens önskade ståry. Vårt självmordsanfall sabbade detta, och tvingade spelledaren att tänka om totalt.
Istället för att få igenom sin ståry så började spelledaren istället tänka i termer om vad fartygscheferna på Star Destroyern och fregatterna skulle göra,
givet en helt ny och oförutsedd situation. Spelledaren sänkte sig helt enkelt till vår nivå: han flöt med strömmen och skapade ståryn tillsammans med oss, istället för att slussa oss genom sin ståry.
Men planeringen som han gjorde var åtminstone delvis användbar: han hade rätt god koll på de tre kaptenerna (han hade tänkt att använda den kejserliga kaptenen som ärkenemesis i nästa kapitel, och de två rebellkaptenerna kände vi sedan tidigare). Han hade gjort sin hemläxa och smällt upp en förutsättning med två fregatter, en klase X-vingar, en Star Destroyer och en klase TIEs. Det han hade gjort för mycket var att bestämma vad som skulle hända. Han hade satt upp en ståry att slussa oss igenom, och vårt rollagerande sabbade den.
Vad blev resultatet av den här oväntade svängningen? Tja, det blev en av de mest intensiva strider som jag någonsin har varit med om under drygt tjugo års rollspelande. Våra rollpersoner fick en hedersbegravning och en postum Dödsstjärneorden i en gripande och riktigt snyftig ceremoni.Samtliga spelare kände att det här var jävlarimig ett
slut, och den euforiska känslan av händelsen satt kvar i dagar. Var och en av oss kände att
SÅ ska en kampanj avslutas!
Jag är djupt övertygad om att om vi hade kört på spelledarens linje så hade vi fått en hyfsad fortsättning på kampanjen med ett hyfsat slut. Men vi hade
aldrig fått ett sånt här maffigt slut, och kampanjen som följde var ändå ungefär lika hyfsad som fortsättningen förmodligen skulle ha varit. Så vi förlorade ingenting (utom sex rollpersoner) på att överge spelledarens ståry, men vann ett riktigt jävelepiskt hjälteslut. Det kändes verkligen som att hela kampanjen hade lett fram till det här slutet. Grejen var bara det att ingen hade kunnat förutse det.
---
Vilket är ungefär hela poängen.
Var och en av spelarna, inklusive spelledaren, tar med något till spelsessionen. Det kan vara en intressant rollperson med egna planer och en komplex bakgrund, eller det kan vara spelledarpersoner med egna planer och en komplex bakgrund. Det kan vara delar av miljön, visioner inför framtiden, eller till och med något så immateriellt som kritik och önskemål.
Allt detta läggs samman vid spelmötet. Alla dessa element interagerar med varandra, och skapar nya förutsättningar som samtliga parter reagerar inför. Precis som du själv sade
här. Enda skillnaden är att det inte finns någon ståry att slussa spelare igenom. Den växer fram, organiskt, som resultat av ett antal olika personers inflytande och bidrag.
Observera att jag därmed
inte säger att spelledaren inte ska förbereda någonting. Han ska bara inte förbereda någon
ståry. Han får gärna förbereda spelledarpersoner, vilka mål de vill uppnå och på vilket sätt, men det är faktiskt inte samma sak. Och han måste vara beredd på att spelarna faktiskt kan hitta på saker som kastar alla framtidsplaner för spelledare och spelledarpersoner i putten.
