Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Cassius]

Jimmy ramlar fram genom rummet, han är yr men det är inte första gången han försöker ta sig fram trots att han är kraftigt påverkad.

- Fy fan, känns som om jag halsat en flaska renat.

Han puttar upp dörren framför sig, han känner hur de svajar under fötterna. Magen är tom, full på galla. Det är förjävligt att kräkas galla, det känns som att de fräter i halsen och när de sprutar ur näsan, fy fan. Jimmy tar sig för munnen, spyan är påväg, han får kramp i pungen och tvingas sätta sig ner. Fan att han alltid får kramp i pungen när det ska kräkas. Men han tvingar ner gallan igen. Så jävla mycket skit som han svalt i sina dagar är detta ingenting.

Han reser sig, tar ett par steg och sätter sig ner i den svarta soffan. Han tittar sig inte så nog för, så när han märker att han satt sig på Nicolas fötter blir han lite chockad. Men han orkar inte resa sig och utsikten är de inget fel på.

 

[Recca]

Nicola:

Jag vaknar med ett ryck när mina fötter plötsligt utsätts för 90 kg gubbe. Jag blinkar i mörkret mot gubben i fråga, kämpar för att få loss fötterna under gubbarschlet och svär irriterat. "Jävla kuk. Va gör du."

 

[Cassius]

- Förlåt mig, jag är lite yr. Jag tror att jag precis blev opererad.

Han tittar på henne, han ler lite. Hans ögon och maskulinitet är talande.

- Kuk, haha. Ja, det är jag verkligen.

 

[Recca]

Nicola:

Jag rynkar pannan mot hans skumma blick. Lyckas i alla fall maka mig upp i sittande i soffan. Den är tresitsig så vi sitter på vardera änden. Filten jag hade över mig har halkat ner i knät och mina skor står på golvet lite inskjutna under den. Men just nu är det skönt att sträcka på tårna. Jag sveper in mina ben i filten, lutar ansiktet i händerna, armbågarna vilandes på knäna och gäspar. "Gu va trött jag är..."

 

[Cassius]

- Du skulle bara veta. Det känns fan inte som att jag sovit så här bra som första gången jag testade Benzo. Men sötnos, testa fan inte det. Sätter sig på hjärnan.

Han sträcker på sig och det smärtar i armen. Han lutar sig tillbaka och tar fram en cigarett.

 

[Recca]

Nicola:

"Kan du låta bli o röka?"

Jag reser mig tungt, går bort till diskhon och spolar upp vatten i ett glas. Plötsligt noterar jag kaffebryggaren och jag blir med ens sugen. Så jag börjar gräva i skåp, hittar filter, kaffe, fyller på med vatten och slår på bryggaren.

 

[Laowai]

Spoiler

Mikael/Lollo
"Du...Sitt inte här. Vi går in till Rutger och Bengt. Fixar nått att äta"

Jag tittar upp på Lollo och skakar på huvudet.
"Jag är inte hungrig..." mumlar jag men det är lögn. Jag är hungirg och trött och kall och har ont... överallt har jag ont. Jag vet inte ens om jag klarar av att resa på mig från det kalla golvet och Jesper...
Jag slår armarna om kroppen och försöker hindra mig själv från att darra men jag skakar okontrollerat. Jag pressar fram ett leende.
"Jag är okej, Lollo. Gå du..."

Jesper har hittat en undersökningsbänk som han har lagt sig på, ihopkurad till en liten boll.

Han har slutat gråta, och ligger bara och stirrar ut i tomma intet. Han ligger med ansiktet mot ett fönster, så han ser hela Bergsfors. Bara något enstaka ljus här och där.

Han ser flera hus som står i ljusan låga, säkert någon som stått och lagat mat, och sen blivit anfallen.

Han tömmer hela sitt sinne på allt. Alla känslor bara försvinner, och han ligger där, på den kalla britsen och bara andas.

"Du...Sitt inte här. Vi går in till Rutger och Bengt. Fixar nått att äta"

"Jag är inte hungrig..."

Jesper hör Lundes röst, och allt kommer tillbaka.

Hans strupe drar ihop sig, och det känns som att någon hoppat på hans bröstkorg.

'Jävla skit. Vafan skulle jag ligga med jävla Nicky för!' Han slår händerna ner i britsen så hårt han kan. Men den mjuka dynan bara absorberar slagen med ett otillfredställande "bomf".

Tårarna har börjat rinna ner för hans kinder igen, men han kan inte ligga kvar där.

"Jag kan inte göra såhär mot henne."

Han ställer sig upp och går ut från rummet. Ostadigt, men målmedvetet. Han tar sig fram till Lunde, men sätter sig på andra sidan korridoren. Han vill inte inkräkta på henne. Vill ge henne utrymme att ta sig därifrån om hon vill.

"Förlåt mig. Jag vet inte vad som hände."

 

[Cassius]

Nicola:

"Kan du låta bli o röka?"

Jag reser mig tungt, går bort till diskhon och spolar upp vatten i ett glas. Plötsligt noterar jag kaffebryggaren och jag blir med ens sugen. Så jag börjar gräva i skåp, hittar filter, kaffe, fyller på med vatten och slår på bryggaren.

- Kan du låta bli att vara en fitta?

Jimmmy tittar med ett leende som fått honom att bli avrunkad av timis-pliten Sonja. Socinom studenter blir alltid kära i oss lite klurigare fall. Det var bara att böla lite om att man hade det svårt när man växte upp och att man inte fått ge uttryck för sin kärlek och frustration. Jimmy bryter ut i ett skratt.

- Hahaha, men du min nubiska krigare. Varför är du så jävla förbannad på mig?

 

[Recca]

Nicola:

- Kan du låta bli att vara en fitta?
Jag stelnar till lite på hans ord men trycker undan irritationen. Fyller huvudet med kaffe.

- Hahaha, men du min nubiska krigare. Varför är du så jävla förbannad på mig?
Vattnet har inte börjat puttra än men det finns inget mer jag kan göra för att sysselsätta mig så jag vänder mig mot Jimmmy. Betraktar gubben, i mörkret ser han inte lika gammal ut, nästan som förr. Tio år har gått... "Du vet inte? På riktigt?" Jag ger honom en tvivlande blick. "Du lämnade Saga ensam för fan."

 

[Cassius]

Jimmy börjar höja rösten men stannar upp. Hon är så jävla dum och naiva att hon förstår hur världen ser ut. Herre gud.

- VEM FAN ÄR DU ATT..., tror du jag ville lämna henne ensam? Tror du att alla saker jag har gjort förutom den där krocken var menat för att skada henne? Det var för fan för att rädda henne.

Jimmy börjar resa sig upp men lyckas inte, axlen gör det inte möjligt.

- När jag försökte ta livet av mig, lämna den här nerpissade horan kallad världen så gjorde jag det för att hon skulle få vara hos någon som kunde ta hand om henne. Men det gick inte, jag förlorade henne ändå. Sen dess, varenda jävla val jag har gjort har varit med hennes bästa i första hand. Varenda bryt, varenda stöld har varit för henne.

 

[Cissi]

Lunde

"Förlåt mig. Jag vet inte vad som hände."

Vet inte vad som hände? Jag tittar inte på Jesper. Jag skulle kunna tala om för dig vad som hände men vad skulle det hjälpa? Jag blir plötsligt arg på mig själv och på Jesper och på Nicky och på Lollo som bara sitter där och tittar på mig.

Jag behöver komma bort, behöver vara någon annanstans! Jag vänder mig mot Lollo och slår armarna om honom, låter handen glida in i fickan på hans byxor och smyger in passerkortet till hissen i ovarallsärmen.
Sedan drar jag mig undan, reser mig upp på darrande ben ger Jesper en sårad blick och vänder sedan på klacken och går bort genom korridoren, tillbaka mot hisshallen.

För i helvete! Jag är van att stå på egna ben, jag byter ensam däck på en långtradare längs motorvägen om det skulle behövas, jag bryter arm med tradarchaffisarna i Docksta och kör mil efter mil ensam i min lastbil. Fan också om det här ska komma åt mig. Screw this shit! Jag måste samla mig.

Jag kommer ut i hisshallen, drar kortet och kliver in i hissen, trycker på källarplan och ser med tillfreddställelse hur hissdörrarna går igen och omsluter mig med ensamhet.
Jag andas ut och sjunker ned mot väggen i hissen medan den sjunker mot källaren, mot garaget, mot en plats där jag kan få samla mig.
När den kommit ner kliver jag ur, kilar fast dörren med en skruvmejsel så att jag ska få vara ifred och ser mig omkring. Vart ska jag börja?

 

[Recca]

Nicola:

Jag stirrar helt förbryllat på Jimmy. Skojar han? Vilket dumhuvud! Jag börjar plötsligt skratta, helt hejdlöst skrattar jag.

 

[Cassius]

- Det är tur att jag kan underhålla dig, det kanske finns fler sätt jag kan göra det på...

Jimmy ler, det är inte första gången en snut eller väktare försöker läxa upp en, människor som levt i sin skyddade lilla verkstad. Nicco tycker att hon är bättre, att stå vid en dörr och ringa polisen är inget jobb. Hon har inte fött några barn, de kan man se på hennes bröst, hon är ytterligare en naiv idiot som tror att de vet hur det är leva i verklighet.

 

[Recca]

Nicola:

Jag hämtar mig, skakar på huvudet lite åt Jimmys kommentar, vänder mig mot kaffebryggaren och stirrar stint på den. Jag har satt på vatten för två koppar. Starkt kaffe blir det. Jag kastar med huvudet och sträcker på mig lite, fortfarande sådär seg som man blir av avslappning. Sen tittar jag bort mot Jimmy. "Som jag minns det var du ju småkriminell redan innan ni fick Saga. Sen så skärpte du dig ju. Skitduktigt. Fruktansvärt det som hände..."

 

[Cassius]

- "småkriminell", du menar att jag hade slagit ansiktet på folk som ville sätta sig på mig. Ja, det har jag gjort. Men vad skiljer det från ditt såkallade "arbete".

Jimmy tittar på henne, ganska förvirrat.

- Jag vet inte vilken skit du har blivit i lurad. Jag jobbade på Begfors Metall innan nedläggningen och sen stämplade jag.

Jimmy reser sig upp tillslut och går mot Nicky, precis när han står några decimeter ifrån henne så säger han nästan viskande.

- Ursäkta, jag tänkte ta lite kaffe.

 

[Anchorman]

Mormor Ganja

Färden på flaket är inte vidare bekväm, samt verkar Stefans körning inte vara den bästa det plus det faktum att gatorna inte är tomma blir till en galen färd.
Stefan har en ovana skrika ut "YEEEEEHHHHAAAAA" vid varje intensiv sväng och varje gång flakmoppen hoppar till.
Det verkar även som han själv väljer de svårare vägarna bara för att det ska bli lite mer spännande.
Vid två tillfällen svingar han sin hammare samtidigt som han kör för att knocka galningar vilket nästan leder till att hela moppen tippar över och välter.

Sjukhuset är nu framför dem, fortfarande den enda lysande byggnaden i staden vad dem kan se.
Garageporten är stängd och både huvudentrén och akutentrén är fylld med galningar.
En mindre ingång är helt förstört, ser ut som om någon har försökt få in något här som är för stort för utrymmet.

Stefan ställer sig upp med ena foten på styret och andra på sadeln. Han plockar upp hammaren och hänger skölden på andra armen och skriker ut följande.
Kom ni zombies, kom ni underbara, fantastiska blodätande zombies, kom så ska jag döda er allihop.

Stefans höga stämma verkar locka till sig många av dem han kallar för zombies...


Lunde

Garaget ser ut som det gjorde när Lunde istället åkte upp för en stund sedan.
Det finns ett antal dörrar här.
På en står det "Endast personal"
På en annan är det märkt "Maskinrum" här verkar det dock som att en kod eller nyckel behövs för att få upp dörren.


Resten av Sjukhuset

Rutgers samtal fortsätter:
Vi jobbar på lyset men vi kan inte göra så mycket utan att ta sig in till staden men jag hör av mig så fort jag vet mer.
Du Rutger spelar inte hjälte nu... Efter det klickas samtalet.

Anna skakar på huvudet när Erdan pratar om sin mamma.
Nej, jag är ganska ny, jag vet inte vem det är.
Erdan verkar vara den enda som lyckas få kontakt med Anna.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jesper: "Förlåt mig. Jag vet inte vad som hände."
Lunde: Jag vänder mig mot Lollo och slår armarna om honom, låter handen glida in i fickan på hans byxor och smyger in passerkortet till hissen i ovarallsärmen.
Sedan drar jag mig undan, reser mig upp på darrande ben ger Jesper en sårad blick och vänder sedan på klacken och går bort genom korridoren, tillbaka mot hisshallen.

Jag tittar efter Lunde och sedan på Jesper "Förlåt för vadå?", men Jesper ser så eländig ut att jag inte väntar på något svar. Jag går in till Rutger, Bengt och poliskvinnan istället. Rutger ger mig en frågande blick så jag säger:
"Lunde är rätt nere. Hon gick iväg"

Rutger tittar fortfarande på mig och jag minns plötsligt Rutgers ord nere i källaren

Spoiler

"Håll händerna i styr nu, men ta hand om vår chaufför ok? Och kom upp så fort ni kan." Verkar som Rutger märkt Lollos blickar mot Lunde och ger honom en stadig blick som lärare kan ge till elever som är på väg att ställa till med problem.
"Hon är utmattad och ömtålig och du verkar vara en player, men håll dig lugn." Han slänger en oroande blick mot Lunde, varför ska hon vara så envis

Jag rycker tilll och innan jag hinner tänka kastar jag ur mig: "Det var inte jag, det var Jesper!"

Fan vad lamt! Jag vänder mig om mot kaffeautomaten för att dölja rodnaden på mina kinder. "Jag tror hon behöver äta nått. Jag hittar henne" Jag väljer varm choklad x 2 på Jobmealmaskinen och hittar ett par medhavda matlådor i kylen. Sedan vänder jag mig om till Rutger och Bengt igen: "Så vad fan gör vi nu?"

 

[Recca]

Nicola:

Jag lyssnar på honom till punkt. När han kommer fram sådär så börjar hjärtat rusa oroligt och jag stelnar nog litegrann trots att jag lägger mig till ett med ett lugnt yttre - slappnar av i ansiktet samtidigt som knogarna vitnar på diskbänken. När jag var tonåring var Jimmy den där coola äldre killen, såg bra ut, var tuff, ihop med snygga och populära Anna-Klara - kriminell, det var ryktet i alla fall. Han hade gjort det mesta helt enkelt. Då var det med skräckblandad förtjusning man mötte hans blick och försökte hålla den eller vända sig om lite tjusigt så att han skulle kolla in rumpan. Sen när jag blev äldre, växte upp och efter misshandeln, då fattade jag att han inte var cool alls, bara en annan jävla loser - men i detta nu är det ändå jag som viker undan blicken som vore jag den där generade skolflickan och han fortfarande hård och tuff.

 

[mårten1]

Rutger

Spela hjälte, skulle inte falla mig in, vill bara fixa en deal så att alla här kan vara säkra och komma ifrån Bergfors så fort som möjligt.

Spoiler

Jag rycker tilll och innan jag hinner tänka kastar jag ur mig: "Det var inte jag, det var Jesper!"

Rutger reagerar på Lollos kommentar, han verkar ju skyldig till något. Han tittar åt hans håll men de har inte tid med det här. Tid, kanske är just det som behövs, de hade ju säkrat garaget och han tror att Lunde är där, vad än som hänt skulle hon nog bara inte sticka iväg sådär om hon verkligen inte ville vara ifred.
"Lollo, jag tror vi kanske ska ge Lunde lite andrum, hon slår mig inte som en person som bara sticker iväg. Men en plan börjar komma igång."

Han ser sig omkring, en bråkig skara som sagt men saker måste göras och han tror det är bäst att sätta folk i arbete.
"En vän i militären försöker fixa en helikopter åt oss, så vi behöver säkra taket. Men vi måste också försöka fixa botemedlet. En tanke är att vi försöker förhandla med forskarna om lite av Jespers blod, de får inte veta att det är han som är imun men ett botemedel behövs, vi vet inte hur länge militärernas barrikader håller och då är landet och världen i fara."

Han tittar lite snabbt runt men fortsätter för att inte bli avbruten.
"Jag kan försöka förhandla, om du Bengt fixar lite blod. Lollo, kan du ta med Nicola, Jimmy och Axel och se hur taket är? Jespers gevär kanske hade varit trevligt men tror inte han skulle vara på topp om vi tar hans blod."

 

[Cassius]

Att få fitta nu hade inte varit fel. Han ser blicken från Nicola, men han skakar bort det. Han sträcker sig förbi henne för att ta en kaffekopp, hans axel snudar vid hennes arm. Det smärtar men han sväljer det. Inte fan ska jag böla inför en sån här brud. Det enda en sån fattar är hårda tag. Hans tankar lockar hans skrev till att hårdna.

- Nu blev du tyst, jag väntar på förolämpningen, de där läpparna kan väll göra mer än att säga fula ord?