- Lina! Helvete! Jag tappade helt koll på henne när Jimmy blev skadad och behövde akutvård. Lina är död! Jesper och Nicola är okej, men jag vet inte exakt var de är. Inte långt borta i alla fall.
"Lina? Helvete!" Jag vänder i dörren och går tillbaka till Jesper "Var är Nicky? Jesper! Var är Nicky?" Jag lägger ner bågen och Lundes grejor på golvet och är redo att springa efter Nicky. Jag är helt övertygad om att hon är på väg att göra någonting riktigt dumt och få sig själv dödad.
Mormor Ganja
Stirrar först bara på honom, det är ändå en spektakulär syn, som från någon sketch, durkslag på huvudet, verkligen? Börjar sen inse att jag lever, och noterar att hjärtat hoppar upp och ner ur halsgropen. Väser sen nästan "Mig får man inte dö på så lätt!" spottar lite och säger sen "Morm, eh Felicia, och Tack, jag tror du räddade mitt liv, vill du ha en cigg?"
[Borde kanske påpeka för säkerhets skull att "Såhär" skriver jag saker som sägs och 'Det här' är saker som Jesper tänker. Bara så att ni inte blir förvirrade ]
Jesper kommer ut ur personalrummet, och hinner inte gå mer än några meter innan han ser Lunde.
'Helvete'
Han är helt oförberedd på att hon ska stå där, och hinner inte förändra sitt ansiktsuttryck.
Hans ögon och hans hållning säger att något är fel innan han hinner öppna munnen.
Hans hjärna kickar äntligen in, och ett trött leende sprider sig över hans läppar. Han orkar inte hålla uppe det länge, utan stapplar mot väggen, och sjunker till golvet med ansiktet i sina händer.
Han trycker pannan mot sina knän för att gömma sitt ansikte för Lunde.
Han kan inte släppa fram gråten, och kan inte andas. Han bara sitter på det iskalla golvet och skakar, och gungar fram och tillbaka.
Ett ögonblick möts våra ögon och leendet som jag kände var på väg fryser i mitt ansikte. Det har hänt något. Har någon dött? Axel?
Jesper sjunker ned på golvet och blir stilla. Jag sträcker verktygsbältet och motorsågen mot Lollo.
"Ta de här, jag kommer snart."
Jag går på tysta fötter fram till Jesper, sätter mig ned på knä framför honom och drar fingrarna genom hans hår.
"Jesper..." viskar jag. "Jesper vad har hänt?"
[/quote]
Iskaral said:
"Lina? Helvete!" Jag vänder i dörren och går tillbaka till Jesper "Var är Nicky? Jesper! Var är Nicky?" Jag lägger ner bågen och Lundes grejor på golvet och är redo att springa efter Nicky. Jag är helt övertygad om att hon är på väg att göra någonting riktigt dumt och få sig själv dödad.
Jesper reagerar först inte. Han kan inte röra sig. Han känner Lundes händer röra vid honom och rycker till.
Det är som att han inte längre klarar av att bli vidrörd av henne, som att det gör ont där hon tar i honom.
Han känner att det spänner i hans nacke, och att det är som att han är nära på att kräkas. Han vill inte berätta. Han vill inte förstöra chansen han hade med Lunde.
Han hade en chans att få något underbart, men pissade det åt helvete med att ligga med Nicky.
Han tittar upp mot Lunde. Tårarna har börjat rinna ned för hans ansikte, och hans tidigare vackra drag är förvridna i en mask av ångest och självförakt.
"Nej. Ingen är... Eller jo... Lina. Lina blev skjuten. Vi försökte rädda henne, men det var för sent. Herregud..." Han hostar till mellan tårarna.
Lollo kommer fram till dem där de sitter på golvet.
"Var är Nicky? Jesper! Var är Nicky?"
Jesper viftar med handen åt personalrummet.
"Där inne." Hans röst är tjock av gråt. "Hon ligger och sover på soffan."
Han sänker huvudet mellan knäna igen.
"Herregud, Lunde, förlåt mig, jag är så jävla dum. Så sjukt jävla dum."
Jesper viftar med handen åt personalrummet.
"Där inne." Hans röst är tjock av gråt. "Hon ligger och sover på soffan."
Jag går in i rummet Japer pekar mot och där ligger mycket riktigt Nicky i soffan och sover. Hon kramar Linas Katana som ett barn sin snuttefilt. Det är som en scen ur Kill Bill och jag kan inte låta bli att le. Jag står där en stund och tittar på henne. Jag skulle vilja säga något, men det kanske är bäst att låta henne sova en stund.
"Herregud, Lunde, förlåt mig, jag är så jävla dum. Så sjukt jävla dum."
Jag ler och stryker Jesper över armen och slår sedan armarna om honom. Smeker honom över ryggen.
"Det är inte ditt fel, Jesper, du gjorde säkert allt du kan. Linas död är inte någons fel."
Jag känner hans värme mot min kropp, hans hud under mina fingrar. Han kände inte ens Lina men sörjer henne ändå, så fantastisk han är.
Jag sover väldigt lätt men det är den första riktiga vilan jag fått sedan helvetet brakade loss och jag är tacksam över den. Siluetten i dörren påverkar inte mina drömmar.
"Herregud, Lunde, förlåt mig, jag är så jävla dum. Så sjukt jävla dum."
Jag ler och stryker Jesper över armen och slår sedan armarna om honom. Smeker honom över ryggen.
"Det är inte ditt fel, Jesper, du gjorde säkert allt du kan. Linas död är inte någons fel."
Jag känner hans värme mot min kropp, hans hud under mina fingrar. Han kände inte ens Lina men sörjer henne ändå, så fantastisk han är.
"Du förstår inte... Det är inte för henne jag gråter. Eller, inte bara."
Han lyfter på huvudet och tittar Lunde rakt i ögonen, och verkar svälja det värsta av känslorna som stormar i honom.
"Jag har gjort något hemskt när du var borta. Jag och Nicky bråkade om en grej. En fånig jävla skitgrej, och sen sa jag att hon verkade ta jävligt lätt på Linas död. Så hon var på väg att nita mig."
Han sätter sig upp lite rakare och dunkar bakhuvudet i väggen, som för att straffa sig själv för det han just gjort.
"Sen slocknade hela sjukhuset. Vi såg ingenting och hittade varandra i mörkret för att kunna ta oss därifrån. Och jag hade ingen tröja för att jag hade rivit sönder den för att förbinda Lina och Jimmy, och hon hade bara träningsbyxor och sportbh, och hon."
Hans röst blir hes, och han börjar hosta.
"Aj, helvete. Förlåt." Säger han när han hostat färdigt. Han ser trött ut. Utmattad.
"Nicky. Hon kramade mig, tog i mig. Jag vet inte vad som hände. I ena ögonblicket så försökte jag provocera henne till ett slagsmål, bara för att kunna ventilera liksom. I andra så..."
Han kan kan inte få fram orden. Han är helt kall. Han försöker ställa sig upp, men han rasar ner till golvet igen, yr.
"Jag och Nicky. Vi, vi hade sex. Jag är så otroligt ledsen Lunde. Förlåt mig."
Han lyckas komma på fötter, och går undan ett par meter.
"Jag kan inte. Jag tror att jag älskar dig Lunde, men jag kan inte. Jag kan inte ha svikit dig såhär. Jag vill inte. Jag kan inte ha gjort såhär mot dig."
Hans ansikte förvrids återigen av tårar, och han går in i ett närliggande rum. Han klarar inte av att se hennes ögon. Att se henne gör för ont, för han vet att han har förlorat henne.
- Lina! Helvete! Jag tappade helt koll på henne när Jimmy blev skadad och behövde akutvård. Lina är död! Jesper och Nicola är okej, men jag vet inte exakt var de är. Inte långt borta i alla fall.
Lina är död... orden känns lustiga, hon var ju med dem som låg bakom allt visst ville han att hon skulle straffas hårt men skjuten av sina egna. Han rycks upp av att Lollo skriker efter Nicola och rusar iväg.
Han reser sig upp och ser att det finns en kaffeautomat där, han gör iordning två koppar samtidigt som Lars säger:
Lars said:
Lars hälsar på Rutger som har kommit tillbaka, han tittar ner på polisen som sitter på fåtöljen.
Bra jobbat Rutger, jävligt modigt.
Han stannar upp vid orden och tittar bort mot Anna som bara sitter där, "Det gick inte så bra som vi ville, henne jag talade med hon..." Rutger blir tyst och fortsätter inte meningen men han tar båda kopparna och försöker ge den andra till Anna som fortfarande bara stirrar rakt fram men hon tar koppen i alla fall utan att titta upp. Om det bara är för att ta tag i något, något varmt eller för att dricka vet han inte, men han sätter sig själv i fåtöljen bredvid, dricker en klunk men stirrar sedan bara rakt in i väggen, vi var så nära att få med båda två.
"Du förstår inte... Det är inte för henne jag gråter. Eller, inte bara."
Han lyfter på huvudet och tittar Lunde rakt i ögonen, och verkar svälja det värsta av känslorna som stormar i honom.
"Jag har gjort något hemskt när du var borta. Jag och Nicky bråkade om en grej. En fånig jävla skitgrej, och sen sa jag att hon verkade ta jävligt lätt på Linas död. Så hon var på väg att nita mig."
Han sätter sig upp lite rakare och dunkar bakhuvudet i väggen, som för att straffa sig själv för det han just gjort.
"Sen slocknade hela sjukhuset. Vi såg ingenting och hittade varandra i mörkret för att kunna ta oss därifrån. Och jag hade ingen tröja för att jag hade rivit sönder den för att förbinda Lina och Jimmy, och hon hade bara träningsbyxor och sportbh, och hon."
Hans röst blir hes, och han börjar hosta.
"Aj, helvete. Förlåt." Säger han när han hostat färdigt. Han ser trött ut. Utmattad.
"Nicky. Hon kramade mig, tog i mig. Jag vet inte vad som hände. I ena ögonblicket så försökte jag provocera henne till ett slagsmål, bara för att kunna ventilera liksom. I andra så..."
Han kan kan inte få fram orden. Han är helt kall. Han försöker ställa sig upp, men han rasar ner till golvet igen, yr.
"Jag och Nicky. Vi, vi hade sex. Jag är så otroligt ledsen Lunde. Förlåt mig."
Han lyckas komma på fötter, och går undan ett par meter.
"Jag kan inte. Jag tror att jag älskar dig Lunde, men jag kan inte. Jag kan inte ha svikit dig såhär. Jag vill inte. Jag kan inte ha gjort såhär mot dig."
Hans ansikte förvrids återigen av tårar, och han går in i ett närliggande rum. Han klarar inte av att se hennes ögon. Att se henne gör för ont, för han vet att han har förlorat henne.
Jag lyssnar under tystnad, när Jesper reser sig upp sitter jag kvar på knä på golvet, mina händer ligger i mitt knä, huvudet böjt. Jag sitter helt stilla och låter orden sjunka in.
Jesper har legat med Nicky...
Jag hade kunnat ligga med honom. Så fort orden är formulerade vet jag att det är sant, jag hade kunnat och hade velat ligga med honom. Han sa att han tror att han älskar mig, men bara tills en tjej som Nicky kommer inom räckhåll, eller hur?
Att älska mig höll honom inte borta från Nicky, att älska mig fick honom inte att vänta på mig den timman jag var borta. Jag sväljer hårt och blinkar bort en tår. Vägrar gråta. Jag har inte avsvurit Jesper något löfte om trohet, vi är inte ett par, att jag nobbade Lollo för hans skull var mitt val. Han hade inte avkrävt det av mig, det var mitt eget val. Byggt på den närhet jag inbillat mig att jag funnit hos Jesper, den ömhet han visat mig då han tröstade mig.
Tankarna snurrar i mitt huvud, känslorna är ett enda virrvarr. Jag önskar jag kunde springa efter honom och skrika på honom, svära åt honom och gråta... men jag är bara tom.
Jag förstår honom ju. Nicky är en vacker kvinna. Tjejer som mig har inget att sätta emot tjejer som Nicky och jag är för svag för att slåss om honom. Jag skulle aldrig kunna ta steget att förföra Jesper för att få honom dit jag vill. Jag är för blyg. Utanför garaget, utan en bil omkring mig, är jag ingenting. Inte värd Jesper, inte med tjejer som Nicky i närheten. Som är starka och bara tar det de vill ha.
Tomheten griper tag i mig. Platsen i mitt bröst där mitt hopp satt, där de varma känslorna för Jesper satt, är ett enda mörker. Jag hade inte en varit borta en timma. Jag skakar till, gömmer ansiktet i mina blodig händer och börjar gråta.
"Du förstår inte... Det är inte för henne jag gråter. Eller, inte bara."
Han lyfter på huvudet och tittar Lunde rakt i ögonen, och verkar svälja det värsta av känslorna som stormar i honom.
"Jag har gjort något hemskt när du var borta. Jag och Nicky bråkade om en grej. En fånig jävla skitgrej, och sen sa jag att hon verkade ta jävligt lätt på Linas död. Så hon var på väg att nita mig."
Han sätter sig upp lite rakare och dunkar bakhuvudet i väggen, som för att straffa sig själv för det han just gjort.
"Sen slocknade hela sjukhuset. Vi såg ingenting och hittade varandra i mörkret för att kunna ta oss därifrån. Och jag hade ingen tröja för att jag hade rivit sönder den för att förbinda Lina och Jimmy, och hon hade bara träningsbyxor och sportbh, och hon."
Hans röst blir hes, och han börjar hosta.
"Aj, helvete. Förlåt." Säger han när han hostat färdigt. Han ser trött ut. Utmattad.
"Nicky. Hon kramade mig, tog i mig. Jag vet inte vad som hände. I ena ögonblicket så försökte jag provocera henne till ett slagsmål, bara för att kunna ventilera liksom. I andra så..."
Han kan kan inte få fram orden. Han är helt kall. Han försöker ställa sig upp, men han rasar ner till golvet igen, yr.
"Jag och Nicky. Vi, vi hade sex. Jag är så otroligt ledsen Lunde. Förlåt mig."
Han lyckas komma på fötter, och går undan ett par meter.
"Jag kan inte. Jag tror att jag älskar dig Lunde, men jag kan inte. Jag kan inte ha svikit dig såhär. Jag vill inte. Jag kan inte ha gjort såhär mot dig."
Hans ansikte förvrids återigen av tårar, och han går in i ett närliggande rum. Han klarar inte av att se hennes ögon. Att se henne gör för ont, för han vet att han har förlorat henne.
Jag lyssnar under tystnad, när Jesper reser sig upp sitter jag kvar på knä på golvet, mina händer ligger i mitt knä, huvudet böjt. Jag sitter helt stilla och låter orden sjunka in.
Jesper har legat med Nicky...
Jag hade kunnat ligga med honom. Så fort orden är formulerade vet jag att det är sant, jag hade kunnat och hade velat ligga med honom. Han sa att han tror att han älskar mig, men bara tills en tjej som Nicky kommer inom räckhåll, eller hur?
Att älska mig höll honom inte borta från Nicky, att älska mig fick honom inte att vänta på mig den timman jag var borta. Jag sväljer hårt och blinkar bort en tår. Vägrar gråta. Jag har inte avsvurit Jesper något löfte om trohet, vi är inte ett par, att jag nobbade Lollo för hans skull var mitt val. Han hade inte avkrävt det av mig, det var mitt eget val. Byggt på den närhet jag inbillat mig att jag funnit hos Jesper, den ömhet han visat mig då han tröstade mig.
Tankarna snurrar i mitt huvud, känslorna är ett enda virrvarr. Jag önskar jag kunde springa efter honom och skrika på honom, svära åt honom och gråta... men jag är bara tom.
Jag förstår honom ju. Nicky är en vacker kvinna. Tjejer som mig har inget att sätta emot tjejer som Nicky och jag är för svag för att slåss om honom. Jag skulle aldrig kunna ta steget att förföra Jesper för att få honom dit jag vill. Jag är för blyg. Utanför garaget, utan en bil omkring mig, är jag ingenting. Inte värd Jesper, inte med tjejer som Nicky i närheten. Som är starka och bara tar det de vill ha.
Tomheten griper tag i mig. Platsen i mitt bröst där mitt hopp satt, där de varma känslorna för Jesper satt, är ett enda mörker. Jag hade inte en varit borta en timma. Jag skakar till, gömmer ansiktet i mina blodig händer och börjar gråta. </div></div>
Rutger reser sig upp och vänder sig mot Bengt.
"Bengt, de där uppe, tror du att de går att förhandla med? Vi har en sak de vill ha, antar jag. Blod som är immun mot smittan, och du var väl ambulansförare?"
Han ser lite frågande mot Bengt men fortsätter
"Så jag tänkte om vi kanske kunde ta lite blod från Jesper och se om vi kunde byta mot information och eventuellt säkerhet. Dock måste vi se om vi kan få lite mera information om situationen innan vi försöker förhandla någonting alls."
Rutger tar upp sin mobil och ringer sin plutonchef han hade i militären. Han ska ha klättrat lite i rankerna och eftersom han jobbade inom CBRN/E borde han vara inkopplad på detta då militären har spärrat av hela Bengtfors. Han ringer runt tills han kommer till någon som han kan byta information med, börjar med dem i hans förra pluton.
Jag står en stund och ser på Nicky som sover. Hon ser annorlunda ut. Avslappnad. Vacker. Jag skulle vilja gå fram och stryka bak hennes hår eller nått, men vill inte överaska henne för Fan vet hur snabbt hon kan dra det där svärdet. jag känner med handen på min fortfarande ömma näsa. "min krigarprinsessa" mumlar jag med ett snett leende och vänder tilbaka ut i korridoren.
Där sitter Lunde och gråter. All skit som hänt börjar ta ut sin rätt. Men var är Jesper? Jag sätter mig ner på huk intill Lunde och lägger en hand på hennes axel och säger: "Du...Sitt inte här. Vi går in till Rutger och Bengt. Fixar nått att äta"
Jag tittar upp på Lollo och skakar på huvudet.
"Jag är inte hungrig..." mumlar jag men det är lögn. Jag är hungirg och trött och kall och har ont... överallt har jag ont. Jag vet inte ens om jag klarar av att resa på mig från det kalla golvet och Jesper...
Jag slår armarna om kroppen och försöker hindra mig själv från att darra men jag skakar okontrollerat. Jag pressar fram ett leende.
"Jag är okej, Lollo. Gå du..."
Mohammad reser sig snabbt och går fram till Jimmy när han sätter sig upp. Du vaknade snabbare än jag trodde, välkommen tillbaka.
Ta det lugnt med axeln, vi har satt fast den med bandage så du inte ska svänga armen.
Jimmy är fortfarande snurrig, medlet verkar inte ha släppt helt än. Det är bara Mohammad som är i rummet.
Flera signaler går fram i Rutgers telefon innan någon svarar. Nilsson Får Rutger som svar efter ett halvt dussin signaler gått fram.
Mormor Ganja
Stefan slår bort cigarettpaketet när Felicia sträcker fram det. Ingen tid med sånt, hela stan har ju slocknat.
Stefan snurrar runt och kollar, han stannar när han ser en hög byggnad ganska långt bort. Sjukhuset! Det lyser fortfarande där, kom igen vi åker dit.
Stefan kastar sig upp på en flakmoppe som Mormor Ganja totalt missat att han kom med. Hoppa upp på flaket så åker vi!
Stefan har ett underligt leende på läpparna, nästan som han tycker det här är kul och inte förstått allvaret i det som verkar försiggå runt dem.
"Nitro-nillson, det är fyrverkeri-strul här och jag behöver hjälp om du är kvar i det militära. Jag är i Bergfors och då tror jag du förstår varför jag behöver hjälp."
Det visar sig att Nilsson är inkallad och plaserad inte alls långt från yttre gränserna från Bergfors. Rutger förklarar situationen de är i och berättar om dem på våningen över och undrar om han vet något om dem. Samt frågar om de vet något om elavbrottet som mörklagt staden.
Jösses är du där, tur att du lever. Vi vet ingenting om några forskare. Men kan ni fixa något botemedel inifrån så blir ni hjältar i hela landet.
Helvete Rutger... Helvete.
Jag ska se om jag inte kan fixa in en helikopter och hämta ut er, jag lovar inget men håll dig nära telefonen.
"Självklart, telefonen är min livlina nu så den går inte långt bort. Sen har vi en som är immun, men vi får försöka fixa något med forskarna här, de verkar forska på något i alla fall. Vi gör vårt bästa så får du fixa taxi och champagne för tolv pers så ses vi när allt är över." Precis innan Rutger ska lägga på ångrar han sig och fångar snabbt Nillsons uppmärksamhet igen. " Snabb fråga, men ni kan inte fixa ljus i staden så att inte sjukhuset är som ett fyrtorn? Eller lyckades zombisarna verkligen slå ut alla aggregaten i staden?"
Mormor Ganja
Tittar lite surt på honom när han inte ens vill ta emot en cigarett. Plockar upp cigarettpaketet från marken då hon tappade det efter hans plötsliga reaktion. Men oavsett vad man tycker om karn, helt borta verkar han inte vara och han är sannerligen bättre än dom andra jag nyligen stött på. "Far iväg då!", sätter mig på flaket och börjar tända en cigarett samtidigt som jag håller utkik efter galningar, sjukhuset kanske inte är en helt dum idé ändå, om det är någon som vet vad som har hänt så borde det ju vara folket där.
Erdan tänker; undra om mor kände den polisen som dog precis innan jag anslöt till färden mot sjukhuset eller Anna för den delen, jag måste få tag i en laddare till min telefon. Letar febrilt i de rummen som det finns tillgång till och hittar efter ett tag en universalladddare och laddar telefonen. Han väntar på att den ska ladda en stund.
Erdan känner att han vill bidra med något och gör sällskap med Bengt och Anna. Han säger: "min mor var polis. Hon heter hilda och jobbade på grova brottsroteln, träffade du henne något?"
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
]
