Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[mårten1]

Rutger

Spoiler

"Rutger, åk upp med Anna. Mina skador dödar mig inte men jag tror att Bengt måste titta lite på henne... Jag klarar mig, det finns en hel del grejer här nere som kan vara bra att ha med sig upp."
Jag lyfter på en smutsig trasa och hittar en insektsnyckel som åker ned i verktygsbältet.
"Åk nu, ta med dig Erdan, Steve och lamporna, vi kan komma att behöva dom."

"Är du säker, du ser rätt trött ut? Och dina händer behövs tas om hand om inte smutsas ner av att du gräver bland verktygen." Rösten är full av omtanke när han tittar bort mot Lunde men hon verkar bestämd på att stanna kvar.

Spoiler

Jag går tillbaka till Rutger. Då kan jag ta kortet när de klivit in i hissen. Sedan går jag tillbaka till Lunde.

När Lollo kommer över tar Rutger honom ett enkelt steg åt sidan när han ger honom kortet.
"Håll händerna i styr nu, men ta hand om vår chaufför ok? Och kom upp så fort ni kan." Verkar som Rutger märkt Lollos blickar mot Lunde och ger honom en stadig blick som lärare kan ge till elever som är på väg att ställa till med problem.
"Hon är utmattad och ömtålig och du verkar vara en player, men håll dig lugn." Han slänger en oroande blick mot Lunde, varför ska hon vara så envis.

 

[Cissi]

Rutger

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Klicka för att visa.. <input type="button" class="form-button" value="Visa dolt innehåll" onclick="toggle_spoiler(this, 'Dölj innehåll', 'Visa dolt innehåll')" /></div><div class="ubbcode-body"><div style="display: none;">"Rutger, åk upp med Anna. Mina skador dödar mig inte men jag tror att Bengt måste titta lite på henne... Jag klarar mig, det finns en hel del grejer här nere som kan vara bra att ha med sig upp."
Jag lyfter på en smutsig trasa och hittar en insektsnyckel som åker ned i verktygsbältet.
"Åk nu, ta med dig Erdan, Steve och lamporna, vi kan komma att behöva dom."

</div>

"Är du säker, du ser rätt trött ut? Och dina händer behövs tas om hand om inte smutsas ner av att du gräver bland verktygen." </div></div>

Lunde

Jag tittar hastigt upp från verktygslådan och ler mot Rutger. Det gör ont satan i händerna, men jag såg ju motorsågen på golvet och har börjat fundera på hur man kan bygga om den till ett elaggregat. Jesper kan nog hjälpa mig! Jag fylls av glädje vid tanken på honom och mitt leende blir ännu bredare.
"Det är lugnt!"

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Rutger
"Håll händerna i styr nu, men ta hand om vår chaufför ok? Och kom upp så fort ni kan.....

Jag blir lite överaskad över att Rutger intar något slags papparoll och säger "Jag tar hand om henne" i en ton som inte avslöjar vad jag menar med det. Jag vet faktiskt inte själv riktigt vad jag menar

Rutger: "Hon är utmattad och ömtålig och du verkar vara en player, men håll dig lugn."

Jag nickar och tittar mot Lunde. Jag vet precis vad som skulle lugna mig just nu. Jag går bort till henne. "Hur mår du? Jag kan lite om första hjälpen sedan Afrika. Och turligt nog fanns det en förstahjälpenlåda i bilen" Jag pekar mot handleden "Det där var väl jag. Det minsta jag kan göra är att lägga på ett förband och stoppa blödningen tills Bengt kan titta på det"

 

[Cissi]

Lunde

Jag sitter på huk på golvet och håller på att sortera upp drivremmar jag hittade i en låda. Kan vara bra att ha. När Lollo kommer fram sätter jag mig på hälarna och tittar upp på honom, stryker bort den där hårslingan ur ansiktet och ler mjukt.
"Ja, det är väl inte mer än rätt att du fixar det."
Fast du räddade mig ju i och för sig, tänker jag, reser på mig, hoppar upp och sätter mig på arbetsbänken medan han hämtar förbandslådan och håller fram min vänsterarm. Tittar lite efter Rutger och de andra när de kliver in i hissen och åker.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag tar tag i Lundes arm, lägger på kompressen och börjar linda bandaget. "Vilken dag va? Fan nu är Kurt alldeles ensam i mörkret" Jag berättar om vad som hände vid min gamla församling, om Kurt Wagner, Handpåläggar-Hasse och (kåta) Kattis och Kurts pappa som Nicky först körde över och sedan mosade skallen på utan att veta vem det var. "Nu är han föräldralös"
"Hade han rätt när han kallade oss mördare?"

 

[Cissi]

Mikael/Lollo

"Nu är han föräldralös, Hade han rätt när han kallade oss mördare?"

Lunde

Jag lyssnar under tystnad och känner hur tröttheten griper tag om mig när jag sitter stilla, hans röst är lugnande och hans händer varsamma mot min arm. När han ställer frågan om vi är mördare tittar jag upp och möter hans blick.
"Jag vet inte, Lollo. Förmodligen... Men... aj!" Jag rycker till när han kommer åt min hand. Jag skulle behöva byta bandage på händerna också, det har blött igenom så mycket nu att det börjat droppa blod igen. Fan, svärden skar bra. Heja Axel!
"... jag hoppas de kan ta fram ett botemedel..." mumlar jag och ser honom djupt i ögonen. "Jag har min familj därute... jag kämpar för dom."

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

"... jag hoppas de kan ta fram ett botemedel..." mumlar jag och ser honom djupt i ögonen. "Jag har min familj därute... jag kämpar för dom."

"Kurt lär inte vilja se mig igen och annars har jag ingen" Någonting med Lunde får mig att vilja bli en bra människa. En sådan där fin kille som Jesper som visar känslor och bryr sig en massa och så. Jag känt så förut förstås och det har alltid gått över, men jag säger i alla fall: "...Så jag kan väl lika gärna hjälpa dig med dina. Vi kan åka och leta din familj när vi har pratat med de där forskarna"

 

[Cissi]

Lunde

Jag blinkar bort en tår när jag åter blir påmind om de jag inte lyckats nå. Om Morgon som jag försökt få tag i hela dagen, om mina föräldrar. Undrar om Jimmys kompis fick tag i dom... Jag böjer på nacken och tittar ned på mina händer som vilar overksamma i mitt knä.

Där är han igen, den trevliga Lollo. Den där killen som fick mig att skratta över en kopp kaffe och som berättade de galnaste historier om Afrika.

Jag tittar upp och lyfter handen på ren reflex mot hans ansikte. Han har nått skräp i håret. Jag stryker bort det och ler.
"Tack, Lollo."

 

[Laowai]

Spoiler

Nicola:

Jag går nästan sönder när han tar över så där. Åhhh. Jag kastar bak huvudet och trycker mig mot hans kropp, rider honom genom det tunna tyget... [Fade]

Efteråt bjuder jag honom glatt att följa med till den där sköna soffan i personalrummet, jag vinkar med mig honom, ägnar inte så många ord egentligen. Jag sjunker ner i soffan. Nöjd då dagens hemska sanningar för några värdefulla minuter skjutits ur mitt medvetande tillåter jag sömnen krypa över mig.

Jesper vet egentligen inte vad det är som har hänt, men följer efter Nicky. Han har på sig sina kläder igen, och sitter bredvid henne i soffan, alltjämt med bar överkropp och undrar vad fan det var som hände.

Jesper vänder sig om mot Nicky, och upptäcker att hon har somnat.

Hennes ansikte har mjuknat avsevärt sedan innan, och hon är oerhört vacker där hon ligger, hennes andning djup och långsam.

'Gud, varför kunde hon inte visa den sidan från början?'

Hon mumlar något i sömnen och Jesper ler.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Lunde
Där är han igen, den trevliga Lollo. Den där killen som fick mig att skratta över en kopp kaffe och som berättade de galnaste historier om Afrika.

Jag tittar upp och lyfter handen på ren reflex mot hans ansikte. Han har nått skräp i håret. Jag stryker bort det och ler.
"Tack, Lollo."

Jag tänker inte ens. Jag ser Lunde i ögonen, lägger en hand om henne och böjer mig fram för att kyssa henne, allt i en rörelse.

 

[Recca]

Nicola:

My sweet dreams avbryts av drömmar om en tunnel. Jag går mot fyra skepnader vars mörka siluetter kontrasterar bussens orangea färger där den står i slutet av vägtunneln. Jag sneglar på dem medan jag går, hoppas de inte ska lägga märke till mig. Jag kramar min medalj... Jag vet vad som kommer ske (för den här tunneln har jag vandrat många gånger).

De ler och deras blickar är fyllda av hot. Så plötsligt jag att en av dem är Jesper och jag slår upp ögonen med ett ryck.

Jag kommer upp i sittande ställning, gnuggar ögonen, undviker Jespers blick, undviker att se på honom för jag är rädd att han ska se ut som i drömmen.

 

[Cissi]

Lunde

Jag öppnar munnen för att protestera men innan ett ljud undslipper mig möts våra läppar. Kyssen är hårdare än tidigare, men inte ovarsam. Hans hand om min rygg hindrar mig från att komma undan. Jag sätter upp händerna mot hans axlar och försöker vrida undan huvudet men han är obeveklig. Efter nått ögonblick glider mina händer in bakom hans nacke och jag drar honom mot mig.

 

[Feuflux]

Spoiler

Sjukhuset

Axel, Lars Bengt och Mohammad sitter och smaskar på de mikropizzor som finns. Alla känner det nog att de skulle vilja ha fler men det här stillar den värsta hungern.

Medan de avnjuter de sista tuggorna slocknar helt plötsligt allt ljus även all annan el verkar stängas av.
Ett tiotal sekunder senare tänds allt upp igen, dock är belysningen nu mer dämpad och verkar inte som om alla elektronikprylar har satts igång igen.
Mohammad reser sig nervöst och går mot fönstret och kollar ut.
Fan allt är slocknat överallt, strömmen måste ha gått i hela stan. Sjukhuset har en reservgenerator så att inga livsviktiga maskiner stängs av.
Men på grund av nedskärningar är den väldigt gammal, den borde ha bytts för längesen.

Mohammad gör sig redo för att sätta sig igen men hejdar sig i sista stund och slänger ytterligare en blick ut för fönstret.
Verkar som ambulansen kommer tillbaka i alla fall.

Bengt (är kungen av SLP-häng)

Skönt att ambulansen är tillbaka. Mindre skönt att vi går på reservström, men till skillnad från resten av staden har vi ljus i alla fall. Frågan är bara varför strömmen har gått, men eftersom det är omöjligt att avgöra så trycker Bengt bort tanken.

Istället fokuserar han på nåt han tänkt på länge, men inte hunnit med.
- Mohammad, du som sitter så här nära dörren till 17e våning där vi blev beskjutna. Vad vet du om vad som pågår där? Du måste ha någon order, och befogenheter om vad du får göra. Som läget är måste du berätta vad du vet.

 

[Laowai]

Nicola:

My sweet dreams avbryts av drömmar om en tunnel. Jag går mot fyra skepnader vars mörka siluetter kontrasterar bussens orangea färger där den står i slutet av vägtunneln. Jag sneglar på dem medan jag går, hoppas de inte ska lägga märke till mig. Jag kramar min medalj... Jag vet vad som kommer ske (för den här tunneln har jag vandrat många gånger).

De ler och deras blickar är fyllda av hot. Så plötsligt jag att en av dem är Jesper och jag slår upp ögonen med ett ryck.

Jag kommer upp i sittande ställning, gnuggar ögonen, undviker Jespers blick, undviker att se på honom för jag är rädd att han ska se ut som i drömmen.

Jesper tittar upp när Nicky rycker till.

"God morgon. Sovit gott?" Säger Jesper och ler.

Han märker att något är fel och att Nicky inte verkar titta på honom.

"Hur är det? Drömde du en mardröm?" Han flyttar sig lite närmare, och sträcker försiktigt ut handen. Han vill inte inkräkta på Nicky om hon vill vara i fred, men han vill visa att han finns där.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo


Fick dig! Jag är i mitt rätta element nu och ett lugn kommer över mig. All skräck, all sorg, all vämjelse som den här dagen fört med sig bara rinner av mig. Mina händer rör sig vant och skickligt över Lundes kropp, manipulerar henne, vrider och vänder på henne medan jag kysser henne, munnen, halsen. Jag trycker upp henne mot en vägg och ser på henne, hon som snart ska bli min. Overallen hänger löst på hennes kropp. Hon är som en påse med godis. Och jag öppnar den. Bara underkläder under som i en porrfilm; kontrasten med den söta oskyldiga varelsen framför mig gör mig väldigt väldigt hård

 

[Cissi]

Spoiler

Mikael/Lollo


Fick dig! Jag är i mitt rätta element nu och ett lugn kommer över mig. All skräck, all sorg, all vämjelse som den här dagen fört med sig bara rinner av mig. Mina händer rör sig vant och skickligt över Lundes kropp, manipulerar henne, vrider och vänder på henne medan jag kysser henne, munnen, halsen. JAg trycker upp henne mot en vägg och ser på henne, hon som snart ska bli min. Overallen hänger löst på hennes kropp. Hon är som en påse med godis. Och jag öppnar den. Bara underkläder under som i en porrfilm; kontrasten med den söta oskyldiga varelsen framför mig gör mig väldigt väldigt hård

Lunde

Jag blir nästan rädd när hans händer börjar utforska min kropp, så ovan vid situationen, förvånad över vad som händer. Det pirrar i mig och jag flämtar till när han trycker sig mot mig, pressar mig mot väggen. Han drar ner dragkedjan på overallen och plötsligt känner jag hans händer direkt mot min hud. Andra händer mot min hud tränger in i mitt medvetande. Jespers starka händer, Jespers läppar och mjuka blick. Jag stelnar till och trycker Lollo ifrån mig.
Jag är inte en sån här tjej, jag känner inte den här mannen, och jag lovade Jesper att komma tillbaka till honom.
"Lollo... snälla, sluta." Viskar jag. "Förlåt mig... snälla sluta."

 

[Recca]

Nicola:

Jag reser mig upp snabbt och går bort mot diskhon. Spolar upp vatten i ett glas och dricker djupt. Ryggen har jag vänd mot Jesper för jag behöver tänka lite. Det känns som att hans ögon bränner mellan skulderbladen. Fan skulle vi ha sex för? Dum dum dum, Nicky, grämer jag mig. Tänk om han är kär... Vi sitter helt isolerade här uppe. Det är ju en sak om det hade varit en fyllegrej... Då går det att dissa folk... Tänk om vi måste hålla ihop i flera månader i zombiekalypsens Bergsfors?? Tanken ger mig svindel.

Jag fyller ett till glas, kastar en snabb blick över axeln mot Jesper och dricker sedan lite lugnare. Men bra att vi inte hatar varandra längre i alla fall. Jag kanske bara ska spela med istället? Det var ändå ganska mysigt... När jag skönk ner över honom och kände honom inne i mig... Ett litet leende sprids på mina läppar när jag tänker på det. Det var ett ögonblick då vi rörde oss i takt med ylen från parkeringen som var oförglömligt. Lollos händer på min kropp-... Å gud! Var kom den tanken från!? Jag sätter i halsen och börjar hosta okontrollerat.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

"Lollo... snälla, sluta." Viskar jag. "Förlåt mig... snälla sluta."

Jag kan först inte tro att det är sant, att hon bara säger det för att... Men nej. inte Lunde. Jag släpper henne, sliter blicken från henne och vänder mig om mot garaget. Jag är så frustrerad. Jag vill skrika. Jag vill skrika så att det ekar ett ord som på pricken beskriver det jag inte verkar få göra ikväll. Men jag biter ihop. Och väntar på att hon ska få på sig kläderna.

 

[Anchorman]

Sjukhuset

Mohammad är tyst samtidigt som han petar ut en bit pepperoni som fastnat i tänderna med en tandpetare. Efter han har begrundat resultatet säger han samtidigt som han lutar sig fram över det lilla runda bordet där de fyra personer sitter. Han låter alla andra också luta sig in innan han fortsätter.


Jag har inte varit däruppe på länge, inte sen dem öppna, det finns sex rum däruppe. Kök och matsal i ett rum, toaletten, konferensrummet, ett datarum och två laboratorium.
För några dagar sen började bli mycket mer aktivitet än vanligt genom den där dörren. Jag reagera först men alla hade passerkort och tillåtelse att passera så jag lät dem.
Hela grejen är ju byggd för att det ska forskas medicin och sedan häromdagen så har det bara varit så gott som samma forskare där hela tiden. Tydligen har dem inte forskat på medicin så mycket då...
Både Axel och Lars nickar.


Hissen plingar till ner den kommer till sextonde våningen. Dörrarna öppnas och det ser ut som det gjorde när de åkte ner en stund tidigare. Verkar inte vara någon vid hissen men det hörs röster en bit bort.
Steve skickar ner hissen när dem kliver ut.


Hissen har nu nått fram till garaget igen.

 

[Cissi]

Spoiler

Mikael/Lollo

"Lollo... snälla, sluta." Viskar jag. "Förlåt mig... snälla sluta."

Jag kan först inte tro att det är sant, att hon bara säger det för att... Men nej. inte Lunde. Jag släpper henne, sliter blicken från henne och vänder mig om mot garaget. Jag är så frustrerad. Jag vill skrika. Jag vill skrika så att det ekar ett ord som på pricken beskriver det jag inte verkar få göra ikväll. Men jag biter ihop. Och väntar på att hon ska få på sig kläderna.

Just som jag drar upp dragkedjan på overallen igen hör jag hur hissen landar. Jag ser inte fram emot resan upp med Lollo men samlar ihop mina saker och går tigande genom garaget. Det brinner i min hud där han tog på mig, mina kinder är heta av upphetsning och genans.
Jag vänder mig om och tittar på honom med glödande ögon, en annan tid, en annan plats kanske, Lollo.
Jag ler prövande, blygt.
"Kom nu... de andra väntar på oss."