Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[mårten1]

Rutger

Rutger fortsätter att leda Anna, vart kan de andra vara? Har de redan gått upp till våningen över? Han hör röster en bit längre ner som han känner igen och kommer till de andra.
"Bengt, har du lust att kolla på Anna, dagens händelser verkar ha tagit hårt. Och vi hittade två till, de heter Erdan och Steve." Rutger leder Anna till en fåtölj där hon kan sitta ordentligt och ser till så filten är omvirad.
Han tittar upp förvånat på de andra, "Varför är ni här? Trodde ni skulle vara en våning upp vid det här laget? Vad har hänt?"

 

[Laowai]

Spoiler

Nicola:

Jag reser mig upp snabbt och går bort mot diskhon. Spolar upp vatten i ett glas och dricker djupt. Ryggen har jag vänd mot Jesper för jag behöver tänka lite. Det känns som att hans ögon bränner mellan skulderbladen. Fan skulle vi ha sex för? Dum dum dum, Nicky, grämer jag mig. Tänk om han är kär... Vi sitter helt isolerade här uppe. Det är ju en sak om det hade varit en fyllegrej... Då går det att dissa folk... Tänk om vi måste hålla ihop i flera månader i zombiekalypsens Bergsfors?? Tanken ger mig svindel.

Jag fyller ett till glas, kastar en snabb blick över axeln mot Jesper och dricker sedan lite lugnare. Men bra att vi inte hatar varandra längre i alla fall. Jag kanske bara ska spela med istället? Det var ändå ganska mysigt... När jag skönk ner över honom och kände honom inne i mig... Ett litet leende sprids på mina läppar när jag tänker på det. Det var ett ögonblick då vi rörde oss i takt med ylen från parkeringen som var oförglömligt. Lollos händer på min kropp-... Å gud! Var kom den tanken från!? Jag sätter i halsen och börjar hosta okontrollerat.

"Nicky?" Säger Jesper när hon inte svarar.

Kylan i sjukhuset blrjar göra sig påmind, och när rysningen sveper över hans skinn slår tanken honom som en slägga i bakhuvudet.

Nej.

NEJ!

'Lunde!' helvetes död. I stundens hetta, och i tiden efter hade han glömt henne helt.

Han lutar sig framåt, och tar tag i sitt hår och drar hårt i det. Hans hjärta skär i hans bröst och hans mage känns som att den är full av sten.

"Helvete. Vad fan har jag gjort..."

 

[Recca]

Nicola:

Medan jag hostar noterar jag Jespers utbrott. Lunde? Var hon hans tjej?

Ytterligare sekunder passerar innan jag till slut lyckas få kontroll över mina lungor. Jag sjunker ihop med ryggen mot diskbänken och tittar uppfordrande på Jesper. "Du, jag kommer inte säga nåt."

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag följer efter Lunde till hissen. Jag drar kortet och trycker in nr 16. Hissen stiger, men mitt hjärta sjunker. Alla mina goda intentioner. Det höll i fem minuter. Hon gjorde en liten gest av omtänksamhet. Det var allt som krävdes. Hon blev som alla andra tjejer, vad de är för mig. Bättre att hon är med Jesper. Jag ska låta henne gå, ta ett steg tillbaka. Det är vad jag ska göra.
*Harklar mig* "Det ska bli skönt att träffa de andra igen. De sitter säkert i någon soffa uppe på 17:e och myser medan forskarna tar fram botemedlet."

 

[Cissi]

Lunde

Jag tittar på Lollo med nya ögon. Han backade faktiskt, han lyssnade på vad jag sa.
"Lollo..." Jag stryker honom över armen. "Tack för att du lyssnade på mig."

 

[Laowai]

Spoiler

Nicola:

Medan jag hostar noterar jag Jespers utbrott. Lunde? Var hon hans tjej?

Ytterligare sekunder passerar innan jag till slut lyckas få kontroll över mina lungor. Jag sjunker ihop med ryggen mot diskbänken och tittar uppfordrande på Jesper. "Du, jag kommer inte säga nåt."

Jesper tittar upp. Hans ögon är fuktiga, och han verkar bita ner svårt bittra känslor.

"Det eh, det vore snällt av dig. Jag vill säga det själv. Om honalls bryr sig längre förstås. Jag kunde ha tiggt om att få följa med, men hon hade hellre med sig Lollo."

Han ställer sig upp, och börjar vanka i rummet.

"Tack. För att du inte nitade mig trots allt. För, ja, sexet. Hur jävla dumt det än var av mig så var det fantastiskt."

Han börjar röra sig ut från rummet.

"Jag måste hitta något att ha på mig. Jag fryser som fan. Tack för att du inte säger något. Tack"

Han går ut och försöker hitta reda på något att ha på sig. Han glömmer i allt kaos att ta med sig geväret.

 

[Recca]

Nicola:

Jag följer honom med blicken, försöker se empatisk ut (och egentligen är jag väl det, himla tråkigt för honom ju) men det jag känner mest är lättnaden att slippa dras med en kärlekskrank kille just nu. Jag ägnar min egen sambo en tanke sen, hoppas att det är bra med honom, men av någon konstig anledning känner jag ingen skuld för det som hänt.

Till Jesper när han lämnar rummet säger jag bara "Lugnt." Och situationen känns som den löst sig till det bättre för alla inblandade. Eller ja... gott nog. Jag går och lägger mig igen, tillfreds, trött. Mmm...

 

[Iskaral]

Lunde
"Lollo..." Jag stryker honom över armen. "Tack för att du lyssnade på mig."

Jag rycker på axlarna med ett litet leende. Och kämpar mot en plötslig impuls att drämma näven i stoppknappen och trycka upp Lunde mot väggen igen. Slita upp godispåsen så att karamellerna flyger mot väggar, golv och tak.

 

[Cissi]

Lunde

Jag ler tillbaka. Han är väldigt snygg när han ler. Fantastiskt snygg. Jag rodnar och vänder mig bort. Står tyst resten av hissfärden och när hissen stannar på våning 16 viskar jag.
"Och tack för kyssarna..."

 

[Anchorman]

Sjukhuset

Hissen är nu framme på våning sexton.

 

[Cissi]

Sjukhuset

Hissen är nu framme på våning sexton.

Jag lyfter upp motorsågen och verktygsbältet från hissgolvet och kliver ut på våning 16. Lollo är precis bakom mig. Jag går mot korridoren från hisshallen och när vi svänger runt hörnet ser jag Jesper en bit bort. Han kommer ut ur ett rum och går med bestämda steg mot oss. Jag ler. Han ser oss inte än men efter några meter tittar han upp och våra ögon möts.

 

[yjoben]

Erdan och Steve hälsar på folket. Erdan tänker för sig själv: vad gör vi högt uppe i sjukhuset... Han slänger ut frågan, vad ska vi göra här? Vad är speciellt med sjuttonde våningen?

 

[Björn den gode]

Mormor Ganja
Skriker högt med en gäll sprucken stämma samtidigt som jag försöker sparka bort hemskheterna, och verkligen undvika att bli biten. Var det så här jag skulle dö alltså? Eller dö, det verkar ju inte riktigt vara vad som händer... fast man kan inte påstå att dom ser lyckliga ut. Känner också en liten stolthet när stövlarna träffar något mjukt och kladdigt, jag visst väl att jag någon gång skulle få nytta av det här att alltid gå i gummistövlar.

 

[Feuflux]

Spoiler

Mohammad: Jag har inte varit däruppe på länge, inte sen dem öppna, det finns sex rum däruppe. Kök och matsal i ett rum, toaletten, konferensrummet, ett datarum och två laboratorium.
För några dagar sen började bli mycket mer aktivitet än vanligt genom den där dörren. Jag reagera först men alla hade passerkort och tillåtelse att passera så jag lät dem.
Hela grejen är ju byggd för att det ska forskas medicin och sedan häromdagen så har det bara varit så gott som samma forskare där hela tiden. Tydligen har dem inte forskat på medicin så mycket då...
---
Rutger fortsätter att leda Anna, vart kan de andra vara? Har de redan gått upp till våningen över? Han hör röster en bit längre ner som han känner igen och kommer till de andra.
"Bengt, har du lust att kolla på Anna, dagens händelser verkar ha tagit hårt. Och vi hittade två till, de heter Erdan och Steve." Rutger leder Anna till en fåtölj där hon kan sitta ordentligt och ser till så filten är omvirad.
Han tittar upp förvånat på de andra, "Varför är ni här? Trodde ni skulle vara en våning upp vid det här laget? Vad har hänt?"
---
Erdan: Vad ska vi göra här? Vad är speciellt med sjuttonde våningen?

[Om jag inte tappat bort nåt så är Bengt, Lars, Axel, Mohammad, Rutger, Anna, Erdan och Steve nu i samma rum. Resten är nånstans i närheten.]

Bengt blir inte ett dugg klokare av Mohammads berättelse.
- Men varför har de beväpnade vakter? Har de haft det länge eller kom de när zombiesmittan började spridas tidigare idag?

Sen kommer det in 1 bekant ansikte och 3 nykomlingar och Mohammad hinner inte svara.
- Hej Rutger, säger jag förvirrat. Och hej på er andra också. På 17e våningen sitter forkare som förhoppningsvis kan hitta ett botemedel, men som även är ansvariga för hela skiten.
Det sistnämnda säger jag riktar mot Erdan.

Jag noterar att enbart Anna är klädd som polis, och de båda andra nykomlingarna ser då inte ut som civilpoliser. Och två personer saknas? Med orolig röst säger jag till Rutger:
- Var är Lunde? Lollo? Gick något fel?

Jag går (medan jag väntar på svar) fram till Anna och försöker få kontakt, och försöka avgöra hur mycket chock hon befinner sig i. Puh, det var mycket på en gång, tänker jag. Huvudet snurrar.

Jimmy blev skjuten, säger Axel som svar på Rutgers fråga. Men han är omplåstrad och sover sig i form. Vi kommer inte upp en våning utan strid vad det verkar...

 

[mårten1]

Spoiler

Jag noterar att enbart Anna är klädd som polis, och de båda andra nykomlingarna ser då inte ut som civilpoliser. Och två personer saknas? Med orolig röst säger jag till Rutger:
- Var är Lunde? Lollo? Gick något fel?

"De är på väg, gick väl inte så bra som vi ville men de har klarat sig. Hissen tar ju bara fyra personer och då denna våning är säker ville jag bara att du skulle kolla till Anna så fort det gick men de borde vara här snart." Rutger står bredvid Bengt när han undersöker Anna där hon sitter inlindad i filten. Han upptäcker att de andra inte är här men innan han hinner fråga säger Axel.

Spoiler

Jimmy blev skjuten, säger Axel som svar på Rutgers fråga. Men han är omplåstrad och sover sig i form. Vi kommer inte upp en våning utan strid vad det verkar...

"Va!? Skjuten, vad har hänt egentligen? Men det är bara Jimmy och han klarade sig? De andra är bara någon annan stans?"
Det hörs på Rutgers röst att han är orolig och tittar sig omkring och märker att varken Nicola, Jesper eller Lina är här, vad är det som händer, de skulle ju hjälpa forskarna och nu är det även strömavbrott i staden, hur ska det här gå. Han sätter sig lite utmattat på en annan fåtölj bredvid Anna och Bengt, ryggsäcken lägger han på golvet och bara andas djupt. Vad ska de göra nu egentligen.

 

[Laowai]

Spoiler

Sjukhuset

Hissen är nu framme på våning sexton.

Jag lyfter upp motorsågen och verktygsbältet från hissgolvet och kliver ut på våning 16. Lollo är precis bakom mig. Jag går mot korridoren från hisshallen och när vi svänger runt hörnet ser jag Jesper en bit bort. Han kommer ut ur ett rum och går med bestämda steg mot oss. Jag ler. Han ser oss inte än men efter några meter tittar han upp och våra ögon möts.

[Borde kanske påpeka för säkerhets skull att "Såhär" skriver jag saker som sägs och 'Det här' är saker som Jesper tänker. Bara så att ni inte blir förvirrade ]

Jesper kommer ut ur personalrummet, och hinner inte gå mer än några meter innan han ser Lunde.

'Helvete'

Han är helt oförberedd på att hon ska stå där, och hinner inte förändra sitt ansiktsuttryck.

Hans ögon och hans hållning säger att något är fel innan han hinner öppna munnen.

Hans hjärna kickar äntligen in, och ett trött leende sprider sig över hans läppar. Han orkar inte hålla uppe det länge, utan stapplar mot väggen, och sjunker till golvet med ansiktet i sina händer.

Han trycker pannan mot sina knän för att gömma sitt ansikte för Lunde.

Han kan inte släppa fram gråten, och kan inte andas. Han bara sitter på det iskalla golvet och skakar, och gungar fram och tillbaka.

 

[Cissi]

Spoiler

[Borde kanske påpeka för säkerhets skull att "Såhär" skriver jag saker som sägs och 'Det här' är saker som Jesper tänker. Bara så att ni inte blir förvirrade ]

Jesper kommer ut ur personalrummet, och hinner inte gå mer än några meter innan han ser Lunde.

'Helvete'

Han är helt oförberedd på att hon ska stå där, och hinner inte förändra sitt ansiktsuttryck.

Hans ögon och hans hållning säger att något är fel innan han hinner öppna munnen.

Hans hjärna kickar äntligen in, och ett trött leende sprider sig över hans läppar. Han orkar inte hålla uppe det länge, utan stapplar mot väggen, och sjunker till golvet med ansiktet i sina händer.

Han trycker pannan mot sina knän för att gömma sitt ansikte för Lunde.

Han kan inte släppa fram gråten, och kan inte andas. Han bara sitter på det iskalla golvet och skakar, och gungar fram och tillbaka.

[/quote]

Lunde

Ett ögonblick möts våra ögon och leendet som jag kände var på väg fryser i mitt ansikte. Det har hänt något. Har någon dött? Axel?
Jesper sjunker ned på golvet och blir stilla. Jag sträcker verktygsbältet och motorsågen mot Lollo.
"Ta de här, jag kommer snart."

Jag går på tysta fötter fram till Jesper, sätter mig ned på knä framför honom och drar fingrarna genom hans hår.
"Jesper..." viskar jag. "Jesper vad har hänt?"

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag står kvar en liten stund med Lunde och Jesper, men sedan blir jag otålig på att få höra vad som hänt så jag går till ett rum en bit bort som det hörs röster från, släpandes på båge, kofot, verktygsbälte och motorsåg.

 

[Feuflux]

Rutger: "Va!? Skjuten, vad har hänt egentligen? Men det är bara Jimmy och han klarade sig? De andra är bara någon annan stans?"

- Lina! Helvete! Jag tappade helt koll på henne när Jimmy blev skadad och behövde akutvård. Lina är död! Jesper och Nicola är okej, men jag vet inte exakt var de är. Inte långt borta i alla fall.

Jag har konstaterat att Anna är helt ok fysiskt, men har fått sig en rejäl psykisk smäll. Där är mina kunskaper extremt begränsade. Jag gör mitt patenterade "klapp på axeln" och hoppas komma på nåt bra att säga senare...

 

[Anchorman]

Sjukhuset

Mohammad fortsätter svara på Bengts frågor:
Nej, de kom inte idag måste kommit tidigare, vet inte exakt vilken dag de kom in där. Vart dem har fått vapnen ifrån har jag ingen aning.
Mohammad passar på att hälsa på alla andra som har kommit i rummet.
Jag går och kikar till Jimmy.
Säger han och går ut ur rummet.

Lars hälsar på Rutger som har kommit tillbaka, han tittar ner på polisen som sitter på fåtöljen.
Bra jobbat Rutger, jävligt modigt.

Han slänger en blick runt sig och konstaterar att det börjar bli lite trångt i deras lilla rum.
Jag går en sväng till pojkrummet.


Även han går ut ur rummet och snubblar nästan på Lunde och Jesper som sitter på golvet.
Han vinkar hej till Lollo när han passerar honom innan han smiter in på toaletten.

Anna som sitter på fåtöljen säger inte ett knyst när Bengt försöker få kontakt med henne. Hon har armarna i kors och tittar ner med huvudet.


Mormor Ganja


Mormor Ganja och "tanten" rullar runt på marken flera gånger innan Mormor Ganja lyckas sparka bort henne.
Hon lyckas skapa tillräckligt med avstånd så att hon kan resa sig med tanten mitt emot henne.
Först nu märker Mormor Ganja att alla lysen har slocknat i staden.
Hon har inte mer tid att reflektera över det innan tanten slänger sig mot henne igen.

Precis när tanten ska ta tag i Mormor Ganja faller hon ner alldeles framför henne.
En blick avslöjar varför, en liten yxa sitter fast i hennes huvud.
En man som ser ut att vara runt fyrtio år kommer fram och drar ut yxan.
Hans klädsel är minst sagt iögonfallande.
Upptill har han på sig hockeyskydd ovanför sin svarta tröja. Nertill har han på sig kamouflage byxor med knäskydd på knäna. På fötterna sitter stora svarta kängor.
I bältet sitter en hammare han sätter även ner sin yxa här.
I sin högerhand har han vad som verkar vara en bakplåt med ett rep fäst runt den så att han kan hålla den som en sköld.
På huvudet har han ett durkslag i metall.
Jag trodde jag var den enda som levde, goddag på dig. Stefan heter jag.
Hans blick flackar åt alla håll när han pratar och han studsar lätt på tårna, hans fria hand skakar.