Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Vicotnik]

Daniel Olander

Sakta sakta börjar mitt medvetende komma tillbaka. Först hör jag bara en massa med underliga ljud, men sakta så börjar de forma ord som jag känner igen. Vad exakt orden säger förstår jag inte men de låter inte så trevliga. Sakta börjar även kroppen komma tillbaka till liv. Utan att röra mig så känner jag hur kroppen vaknar till liv, ögona börjar smått rycka medan tankarna vandrar. Va fan hände? Hoppade jag verkligen? Jag ser framför mig hoppet, nu i efterhand känns allt så overkligt. Plötsligt hugger det till i bröstet och ögonlocken far upp och de isblå ögona stirrar rakt upp i taket. Jag ligger still på båren och lyfter min högerhand och låter den känna sig fram över kroppen. När den vidrör nedre vänstra delen av min bröstkorg hugger det åter igen till och smärtan far genom kroppen.

Helvete.

Det känns som rebena har fått sig en redig smäll. Jag låter handen försiktigt känna på vänster sidan men har svårt att avgöra vilket skick rebena är i. I stället så börjar jag långsamt att försöka sätta mig upp på båren. Hela kroppen värket och hotar med att säga upp sig permanent om jag inte tar bättre hand om den. Jag ser mig försiktigt omkring, ögona har ännu inte hunnit med att anpassa sig.

Ehh.. är det någon här? Hoppas inte.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Nicky:"Vi kan klättra förbi sjutton. Bara ta hisschaktet."

"Vet du verkligen säkert att det går den vägen? Dessutom tror jag inte att alla klarar det. Den där gamla tanten till exempel"

 

[mårten1]

Rutger

Han sitter där på femtonde, precis innanför dörren och bara tänker på vad som hänt, alla som dött, alla som skadats. Ingen kommer vara sig lik och nu Julia, varför skulle hon dö? Han tittar ner på henne, handen rör sig genom hennes hår, hon var nästan som en lillasyster till honom. Jobbar man i ett jobb där man kan tänkas dö varje dag så blir man rätt tajt och han besökte ofta nitros hus. Hon var så full av liv, tårar börjar rinna när minnena börjar flöda över honom, hon var knappt tonåring då.

Det är deras fel, han känner hur vreden sväller upp inom honom, läkarnas. De orsakade viruset som dödade hans elev, de gjorde så att poliskvinnan blev tvungen att skjuta sig själv och hennes partner blev ett skal. Det var dem som drog in Julia i detta och orsakade hennes död.
Tårarna rinner ner och han tar av hennes väst, ser att det finns extra magasin, en ficklampa, pepparsprej och ett passerkort sedan det blir mörkt, verkar som någon tagit bort lampan där uppe.

Han trär västen över sig, kan inte riktigt spänna den ordentligt men den hjälper. Han lägger fram sina eldbomber så att han lätt kan nå dem, lägger sin sprejflaska i en ficka och munstycket till brännaren öppet. Sedan går han upp en våning, öppnar försiktigt dörren men ingen verkar vara i hallen och lämnar sin mobil där, ifall nitro ringer hör de honom. Sedan går han upp till våning sjutton. Han tar fram mohammeds kort och öppnar dörren och stänger den försiktigt efter sig, det är tomt just nu.

"Jesper är här" ropar han in på våningen och lyssnar efter rörelser. Han siktar med geväret i midjehöjd och nedåt, man behöver inte två ben för att göra ett botemedel och de här galningarna ska inte få skada någon mer, redå att skjuta första ben han ser komma mot honom.

 

[Recca]

Mikael/Lollo

Nicky:"Vi kan klättra förbi sjutton. Bara ta hisschaktet."

"Vet du verkligen säkert att det går den vägen? Dessutom tror jag inte att alla klarar det. Den där gamla tanten till exempel"

Kort paus. Han har inte fattat. Måste ju säga det. "Du och jag klarar det."

 

[Anchorman]

Sextonde våningen alla utom Rutger

Mohammad, Erdan och Axel står bredvid varandra och tittar ner på Daniel när han vaknar upp.
Mohammad säger samtidigt som han lägger en hand på Daniels axel.
Jag heter Mohammad, jag vet inte vem du är men det var det galnaste jag sett när du kom flygandes ner för trapporna. Hur mår du? Är du skadad?

Daniels revben smärtar kraftigt och hungern är enorm.

Jesper tar emot pistolen lite motvilligt, det känns som att alla skulle behöva var sitt skjutvapen just nu men om Bengt inte vill ha sitt så får han hålla det så länge.
Jesper säger till Bengt samtidigt som han stoppar pistolen i bältet
Hur går det Bengt? Behöver du prata?
Ingen borde få uppleva det Bengt går igenom just nu tänker han.

Den fastbundna mannen skriker ut när Sam lämnar honom där.
Din jävla hora! Ditt fega jävla as! Kom tillbaka hit, jag behöver inga händer jag biter ihjäl dig!
Mannen slänger sig åt alla håll i hopp om att ta sig loss men buntbanden gör sitt jobb.


Sjuttonde våningen Rutger

Efter att ha gått igenom två dörrar är nu Rutger på sjuttonde våningen.

Rutger ser en lång korridor som går i mitten, med flera dörrar på båda sidorna.
Dörren närmast till höger är öppen och det skramlar lätt därifrån, någon som diskar?
När Rutger ropar ut Jesper är här. Så slutar skramlet direkt.
Rutger hör fotsteg ifrån rummet och sedan något annat, nåt annorlunda ljud, kan det vara ett pumphagel som pumpas?
Fotstegen kommer närmare och ut kliver en äldre man med kraftig ölmage och stripigt hår.
Han höjer sitt gevär...

 

[Vicotnik]

Spoiler

Mohammad, Erdan och Axel står bredvid varandra och tittar ner på Daniel när han vaknar upp.
Mohammad säger samtidigt som han lägger en hand på Daniels axel.
Jag heter Mohammad, jag vet inte vem du är men det var det galnaste jag sett när du kom flygandes ner för trapporna. Hur mår du? Är du skadad?

Daniels revben smärtar kraftigt och hungern är enorm.

Daniel Olander
Jag rycker till då vakten lägger sin hand på min axel och det hugger till i bröstet, ansiktet förvrids kort i smärta. Innan jag hinner bita ihop.

Jag eh... mår bra. Får jag ur mig innan jag ställer mig upp och tar ett steg framemot min ryggsäck då smärtan återigen hugger till i bröstet och jag förlorar balansen och går ner på knäna. Svär tyst för mig själv samtidigt som jag kryper sakta bort mot ryggsäcken.

Jag hittar ut... själv. Ska bara.. Åter igen hugger det till i bröstet och jag faller ihop på golvet i smärta.
Ryggsäcken, sen går jag... Sakta tar jag mig åter igen upp på knäna och fortsätter röra mig mot ryggsäcken, den innehåller trots allt hela mitt liv... vilket inte är mycket.

 

[Cissi]

Din jävla hora! Ditt fega jävla as! Kom tillbaka hit, jag behöver inga händer jag biter ihjäl dig!

Jag drar igen dörren bakom mig, ignorerar hans svordomar och hot men en gnagande känsla av olust griper tag om mig. Jag letar mig fram genom korridoren och in i omklädningsrummet där duscharna är. Ljuset från min ficklampa faller över Nicky och Lollo som står nära varandra därinne. Jag rodnar, tack och lov för mörkret.

"förlåt.." mumlar jag och hämtar några pappershanddukar på en toalett. "skulle bara..."

Jag tycker en av pappershanddukarna mot ansiktet och skyndar därifrån. Det kändes som om jag klev in i nått väldigt privat men känslan som kommer över mig är inte skam utan... vad? Svartsjuka? Men ge dig! Lollo? Mmm... Om jag skulle leta efer en kille som skulle svika mig så fort tillfälle gavs så skulle han vara som Lollo... eller vänta nu! Det var ju Jesper.
Varför funderar jag ens? Det här är en galen situation, vi är galna, hela världen har blivit galen och jag funderar över kärlek och karlar. Shit!

Jag lyfter blicken och ser Danne en bit bort. Han står bredivd en bår med Mohamed och Axel bredvid sig och försöker fiska upp sin väska från golvet. Ljuset från min ficklampa faller över dem. Jag går fram och sticker in en hand under Dannes arm som stöd.

"Tack, din idiot, för att du nästan tog livet av dig nyss... glömde du att jag bara har en kusin?"

 

[mårten1]

Skumt, känns som världen står still, han kan tänka hundra tankar på en gång och mannen framför honom verkar inte ens röra sig. Adrenalinet pumpar som på max, han hör blodet pumpar i öronen och innan mannen får upp sitt gevär att sikta på Rutger skjuter han tre skott mot den andra mannens midja eller ben. Han vet vad han måste göra, får mannen upp geväret kommer hans anfall bli kort. Men på korta avstånd har ett hagel en mindre spridningskon, han kan nästan räkna ut vinkel och spridning på geväret och ser nästan konen framför sig. En vinkel på x radianer ger en omkrets på y cm vilket betyder att han han borde klara sig närmare mot väggen.
Väldigt vad man tänker lustiga tankar när adrenalinet pumpar.

Han ser sig själv sidsteppa och röra sig snabbt fram mot mannen. Mannen reagerar på skotten i benen men höjer ändå geväret mot Rutger som plötsligt står bredvid honom. Rutger slår på handen som höjer och stabiliserar hagelgeväret med baksidan av sitt gevär så att det siktar upp i taket. Direkt efteråt slår han ner med kolven mot pannbenet på mannen som faller in i köket och Rutger sparkar bort geväret från honom.

Plötsligt är det som tiden spolas tillbaka, han hör sitt tredje skott avfyras från MP5an och han vet exakt vad han ska göra, han tar sitt första sidsteg och rör sig snabbt mot mannen han just har skjutit.

 

[Vicotnik]

Daniel Olander
Jag når precis fram till och får tag på min ryggsäck då Sam gå in för att stötta mig. Åter igen rycker jag reflexmässigt till och försöker ta mig loss, den snabba rörelsen får det dock att hugga till ordentligt i bröstet. Hade inte Sam varit där med en stöttande arm så hade jag troligtvis fallit ihop på golvet.

Öh.. nä, jag mår.. bra.

Jag återfår ganska så snart balansen med hjälp av Sam.

Eh.. Sam? Åter igen smakar jag på namnet, kan fortfarande inte plasera det riktigt.
Här. Var på jag tar av mig min föredetta vita keeps, en liten del smutsen på keeps är bort skrapad och avslöjar vagt något som skulle kunna vara en gokart loga. Då keepsen lämnar mitt håret fritt så faller håret ner som det vill och täcker stora delarna av huvudet och ansiktet.

Var på jag sakta tar mig bort mot en bänk och sätter mig ner och börjar rota i ryggsäcken och fiskar tillslut upp en ravioliburk, en svensk starkök och en stor jävla kniv som jag använder till att öppan burken med ravioli.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Jag sätter mig bredvid Danne och håller upp min ficklampa så han ser var han gör. Kniven ser otäck ut.
Jag håller kepsen i ena handen och ler i mörkret.
"Jag tappade min keps i Botswana för två år sedan." Säger jag och vrider på den vita tygsaken.
"Jag grät som ett barn, folket på bussen trodde att någon hade dött eller att jag var skadad eller nått. Förmodligen så hittades den av nån native som går runt därnere nu med en gocart-keps från Bergsfors."

Jag tystnar och tittar på Danne. Osäker på om han fortfarande inte vet vem jag är. Alldeles lätt knuffar jag till honom lite.

"Jag fick min keps av min kusin, han kallade mig alltid Sam, eller Sammi. Jag heter Samantha..." Jag tystnar och drar ett andetag.

"Jag fick den av dig."

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

...Kort paus. Han har inte fattat. Måste ju säga det. "Du och jag klarar det."

Nu förstår jag. Och jag minns Nickys reaktion efter den där första zombieattacken vi gymmet.

"Nicky du kan inte. Jag menar vi måste ju hålla ihop. Fan du åkte ju nyss ner för att rädda den där tanten och du verkar ju ha slagits med en armé där nere för få hit henne. Och nu ska du dra. Nej om du vill ge dig av och lämna alla då får du göra det själv. Ensam!"

Ensam ja. Det var det som fick henne att ändra sig tidigare. Fast inte när vi just kommit till sjukhuset. Fan också! I ren desperation avslutar jag med ett
"Jag trodde inte du var en sådan fegis" samtidigt som jag vänder mig om och går mot där jag tror de andra är

 

[Vicotnik]

Daniel Olander

Det är med van hand som jag öppnar burken med kniven. Kniven åker sen tillbaka till ryggsäcken var på jag sen börjar äta den kalla raviolin med fingrarna. När Sam knuffar till mig så hugger det till ordentligt i bröstet det är med nöd och näppe jag lyckas hålla kvar i burken.

Helvet mumlar jag för mig själv medan jag slickar av ena fingret från såsen. Granskar fingret och slickar sen av lite blod från ett mindre skärsår som jag fick från burken. Var på jag tittar på Sam.

Samantha, eh.. jo det är ett namn som låter bekant. Kommer tyvärr inte ihåg så mycket av min skolgång. Öh.. du ser det mesta är.. jo bara en sån där dimma du vet?

Sen går min blick åter till burken med ravioli och sen tillbaka till Sam

Eh.. Förlåt, vill du ha lite? Var på jag räcker fram burken.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Jag tittar på min kusin, som verkar ha knarkat bort hela minnet av mig och blir bara... hungrig. Jag har inte ätit mer än två bananer på tolv timmar, om man inte räknar med kopparna kaffe som jag druckit under dagen. Jag klämmer fast ficklampan under armen, sätter kepsen bak och fram på huvudet och drar fram min egen kniv ur verktygsbältet och använder den för att fiska upp raviolibitar ur burken. Det känns underligt bekant. Som om vi har ätit ur samma konservbruk tidigare. Vilket vi säkert har...

"Tack"

Jag bestämmer mig för att inte pressa honom. Om han kommer ihåg mig eller inte spelar ingen roll just nu. Ingen som helst.

Jag tycker mig höra dova skott någonstans uppifrån. Antingen har de börjat döda varann där upp eller så har jag börjat få hörselhallicinationer. Och var tog Rutger vägen? Kände han den där... Julia? Och hur är det med Bengt? Jag måste titta till honom. Erdan och Steve? De verkar ta hand om Anna... Mohammed och Axel står och pratar med Jesper, han ser orolig ut. Och vad höll Nicky och Lollo på med i duschen? Varför bryr jag mig? Vilka ska vi skicka med helikoptern? Det var gott med ravioli... även om den säkert hade varit godare varm...

 

[Vicotnik]

Daniel Olander

Jag sitter tyst och ser på medan Sam äter. Sakta börjar jag få ordning på mina tankar över de senaste dagarna, inte för det har hänt så mycket utan snarare att de varit väldigt konstiga.

Eh.. Du ser rätt så härjad ut
Det där lätt inte alls som jag tänkte att det skulle låta.

Eh.. allså jag menar inte på det dåligt sätt.
Fan, skärp dig Dan, fokusera för fan Daniel.

Öh.. eh.. hur kommer det sig att ni, eller jag menar du är här?

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Eh.. Du ser rätt så härjad ut
Det där lätt inte alls som jag tänkte att det skulle låta.

Eh.. allså jag menar inte på det dåligt sätt.
Fan, skärp dig Dan, fokusera för fan Daniel.

Öh.. eh.. hur kommer det sig att ni, eller jag menar du är här?

Jag tuggar sväljer ner en bit ravioli och ler.

"Jag antar att det har varit en hård dag... mycket har hänt, Danne. Bergsfors är helvetet på jorden."

Jag nickar bortåt korridoren.

"Jag är här för att ett gäng människor ville skapa ett virus som slog ut obekväma individer... kriminella, missbrukare... De misslyckades katastrofalt och släppte ut ett zombievirus i Bergsfors. Massor med folk har dött, ännu fler kommer dö och hela stan är avspärrad. Jag stötte på ett gäng killar på industriområdet och vi fick reda på att de ansvariga håller till på sjukhuset. Vi åkte hit med Jesper."

Jag söker efter Jesper med blicken. Han står i fikarummet, jag känner igen hans siluett.

"Han är immun, läkarna här behöver honom för att ta fram ett botemedel. Men allt har gått åt helvete. De däruppe försöker döda oss och har lyckats med några stycken. Ute i stan är det fullt med zombies så vi är typ fast här... Jag..."

Jag tystnar och biter mig i läppen. Plötsligt så inser jag att jag hela dagen haft valet att försöka nå Morgan... och mina föräldrar, utan att göra det. Jimmy tog chansen att träffa Saga... vad har jag gjort? Hängt på ett gäng främlingar och riskerat mitt liv? För vad? För att spela hjälte?

"Det är ett helvete, Danne..." Viskar jag och torkar bort tårarna, som plötsligt svämmar över i mina ögon, med armen.

 

[Vicotnik]

Daniel Olander

Öh.. Zombies? Eh.. Nu driver du med mig allt va? Rösten är skeptisk men den blick som Sam får är tveksam och inte alls lika skeptisk som rösten. Längre än så kommer jag inte innan Sam får ögona fyllda av tårar. Tveksamt ställer jag ifrån mig den nu mer tomma ravioliburken på bänken. Där efter lägger jag en tröstande hand på hennes axel.

Sam, grått inte.
Daniel.. eh eller jag menar jag kan Bergsfors utan och innan. Alltså jag hittar även i kloakerna riktigt bra. Där bör det vara lungt... Öh alltså om det nu är Zombies på gatan.

 

[Cissi]

Sam, grått inte.
Daniel.. eh eller jag menar jag kan Bergsfors utan och innan. Alltså jag hittar även i kloakerna riktigt bra. Där bör det vara lungt... Öh alltså om det nu är Zombies på gatan.

Jag tittar på Danne, lyfter en hand till kinden och rycker till. Såret blöder fortfarande och har börjat svida. Jag behöver tvätta det. Jag trycker igen en av pappershanddukarna mot kinden.

"Men... vart skulle vi ta vägen? Vad skulle vi göra?"

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag lämnar Nicky i mörkret och går mot personalrummet med en obehaglig pirrande känsla i ryggen. Jag kommer in genom dörren precis när Lunde säger "Det är ett helvete, Danne..." Danne svarar. En till tänker jag. Var hittar hon dem egentligen? Soffan ser inbjudande ut, men jag sätter mig inte ner. Då skulle jag också sitta där och lipa. Mina ögon blir glansiga bara av att se Lunde och hennes nya Lodis trösta varandra. Jag harklar mig för att få bort klumpen i halsen.
"Du Lunde, vet du var Rutger är någonstans?"

 

[Cissi]

"Du Lunde, vet du var Rutger är någonstans?"

Jag tittar upp på Lollo. Han verkar inte ha Nicky med sig... undrar vad de höll på med?

"Jag tror han stannade där nere, med... Julia? Ge honom lite tid, han kommer nog snart."

Jag släpper honom inte med blicken. Tittar på honom med betänksam blick. Minnet av hans händer på min kropp kommer över mig och jag känner hur mina kinder hettar till. Dannes hand på min axel påminner mig alldles för mycket om hur jag längtar efter att bli omfamnad, bara hållen. Så som Jesper höll mig förut... för vad ska vi göra nu?

 

[Vicotnik]

Daniel Olander

Min blick följer Sams hand till såret.

Eh.. Vänta. Jag har sårtvätt.

Rotar lite i ena fickan och plockar upp en flaska med sårtvätt och även ett bandage. Efter Bengt såg över min hand så behövdes det bara ett bandage till handen och det andra slutade upp i min ficka. Jag tar upp min kniv och skär los en bit av bandaget. Var på jag försiktigt flyttar bort Sams hand från såret och börjar tvätta det.

Eh.. inte tänkt så långt. Öh.. kanske läman stan? Antar du har familj kvar? Eh.. kanske leta upp dem?

När Lollo kommer in i rummet så skinner jag upp och kan inte låta bli att peka på Lollo.

Oh... Jag känner dig. Eh.. eller jag menar jag vet vem du är. Du är ett sånt där.. eh.. Nyhetsankare eller hur? Jag har sett dig på TV. Sam han är en sån där.. kändis från tv.