Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Recca]

[Jag har sett det som att vi var i hissen... DOH! ]
Nicola:

Vi når fram till hissdörrarna och jag slår till med handen på hissknappen så att den ska börja åka ned till vår våning. Just då kommer Lollos fråga och min självsäkra attityd får ett hårt slag. Hade det synts på min hud hade jag blivit väldigt röd om kinderna, men det märks i alla fall att jag blir förlägen, blicken flackar lite och jag kommer inte alls på något bra genmäle.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Hihihi Hon glömde säkringen! Mitt huvud snurrar av alla kommentaren jag kommer på som kan vrida om kniven i såret, men jag håller igen. Jag vill egentligen inte vara ovän med Nicky. Det räcker så här. Hon lär tänka sig för innan hon hånler åt mig igen. A man can only be pushed so far och hon står ju praktiskt taget i tacksamhetsskuld till mig nu för att jag lät det hela vara.

 

[Recca]

Nicola:

Jag trycker på knappen igen. Tre, fyra gånger i snabb följd. Sen tittar jag otåligt upp mot numren som räknar ned innanför den mörka glaskåpan ovan hissdörrarna. När mitt lilla skådespel lagt några sekunders avstånd till den obekväma situationen, känns det lite bättre och jag kastar någon förstulen blick mot Lollo för att se om jag ser nån skadeglädje i hans ansikte.

 

[mårten1]

Rutger

Rutger suckar åt Lollo och Nicolas spel fram och tillbaka, vi har inte tid med sådant, vi måste försöka komma framåt, men aja, hissen är inte här än.
När de står där och väntar på hissen och den är snart nere verkar Rutger få en tanke.
"Kanske bäst att ge lite utrymme, vi vet inte vad som är där inne."
När han sagt det lutar Rutger madrassen mot en vägg, tar några kliv bakåt och står redo med hammare ifall det skulle komma ut något otrevligt ifrån hissen.

 

[Anchorman]

Sjukhusgänget

Hissen stannar när det bara är någon våning kvar. En övervakningskamera som sitter vid hissen vrids mot dem väntande och en röst hörs över intercomen.
Ni har inte tillåtelse att åka i denna hissen, stanna kvar där ni är, medicin och bandage finns det gott om, samt även en vagn med mat. Stanna där ni är ni klarar er bra där, vi kan inte låta er störa i våran forskning.

Lars tittar frågande på hans kompanjoner.


Bilen

Lunde kör förbi Vädergatan 14 och fortsätter mot skogen.
Det är bara ett par kilometer tills villaområdet slutar och vägen ut ur stan och således även vägen mot skogen kommer.
Zombierna som följt bilen har nu släppt då de verkar ha insett att det har varit lönlöst att springa efter.
Bara efter att ha kört några hundra meter på vägen ut ur stan så märker Lunde att en helikopter flyger ovanför henne. En blick framåt visar en vägspärr med beväpnade vakter i smittskyddsdräkter. Även en Jeep med ett stort vapen på flaket står här.
En röst hörs ifrån megafoner.
Vänd om, ingen får lämna staden, smittorisken är för stor. Vänd om och sök skydd, vi kommer öppna eld om ni närmar er.

 

[Cissi]

Jag kör ganska fort så jag får ställa mig hårt på bromsen när jag hör vaktposterna och ser att de är beväpnade. Craftern gör ett skrikande stopp och blir stående i vägkanten. Stackarna där bak, jag glömde helt att ropa till dem att hålla i sig. Hoppas de inte gjorde sig illa. Jag stirrar ut genom vindrutan och ropar över axeln.
"Och nu då?"

 

[mårten1]

Rutger

"Seriöst" Rutger går fram och trycker på knappen till interkommen.
"Ni som har orsakat detta kaos har bunkrat upp er i sjukhuset. Ni gav inga varningar eller någonting, ni verkar inte heller sammarbeta med dem utanför staden. För allt jag vet kan ni lika gärna sitta där uppe och göra studier på hur era sketna virus fungerar i praktiken för att ni släppte lös det med flit."
Rutger ryter till i slutet och går sedan ut ur hissen igen och plockar upp sin komradio till polisstationen. Han tänker ge dem en uppdatering på situationen och även berätta att de sitter och huttrar på sjukhuset de som är ansvariga för det som har hänt.
Dock lyfter han polisradion och tittar upp om någon vill stoppa honom.

 

[Recca]

Nicola:

Jag rycker på axlarna åt Rutger, helt med på hans handlande.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag står bredvid Rutger och tittar hårt på kameran.

 

[mårten1]

Rutger

[Tar mig lite frihet med informationen vi får men tänkte att det borde vara möjligt att vi får reda på detta? ]
[Antar att alla hör det som sägs]

Rutger kontaktar poliskvinnan igen, hör hur det är med dem och det verkar som än så länge är polishuset säkert, även om det är många som blivit zombis ute på fält. De har fått reda på att en av de ansvariga är på värkstaden vi skulle till vilket får Rutger att ironiskt skaka på huvudet. Dock när han fråga om hjälp utifrån så verkar det mest som att staden har spärrats av och ingen kommer
varken in eller ut.
Under tiden som han pratar med poliskvinnan syns det tydligt att han lugnar ner sig, och mot slutet säger han.

"Ok, så vi är fast här, det jag ville informera om var att de som verkar ansvariga för skiten sitter på 17e våningen på sjukhuset. De har bunkrat upp sig där och håller på med forskning. Dock om de forskar på botemedel eller för att se vad deras virus gör det har jag ingen aning om."

 

[Recca]

Nicola:

Precis som Rutger är på väg att säga "Sitter på Sjuttonde våningen.." så tar Nicky walkien från Rutger. "Han återkommer." Säger jag in i walkien och stänger av den. Sen vänder jag mig om mot kameran och säger högt och tydligt in i den "Det kommer komma folk hit med vapen och stoppa er. Jag känner Lina, hon sa att vi skulle träffas här!"

 

[Feuflux]

Bengt

Jag stirrar vantroget på intercomen. Det här är inte hur det skulle gå. Vi skulle komma hit och hjälpa till, inte inse att de på forskningsavdelningen inte vill veta av oss. Visste inte ens att det gick att spärra de här hissarna. Usch. Känner mig sviken även om jag inte jobbar här längre, eller ens haft nära kontakt med någon av forskarna. Efter Rutgers och Lollos kommentarer blir jag ännu mer vit i ansiktet.

Jag tar ett kliv mot intercomen:
- Hjalmar Borsén, Birgit Svensson, Stefan Stenhammar? Är någon av er där? Vad händer där uppe?

[Se namnen som en chansning att personer Bengt vet forskat på sjukhuset skulle vara just här]

 

[mårten1]

Rutger

Rutger tittar irriterat på Nicola, han nämde dock snabbt att det var på sjukhuset de var innan hon tog radion. Visst, hon verkar vilja skydda sin vän men hon får väl bestämma sig helt enkelt!
Hon verkar vela extremt mycket hela tiden som om hon inte vet vad hon vill egentligen.

Dock när Bengt tar tag i interkommen låter han det vara och hoppas att han kanske känner någon där som kan hjälpa oss att få lite svar på det hela.

 

[Anchorman]

Sjukhusgänget

Intercomen svarar på Bengt förfrågan, rösten är bekant och tillhör också en äldre kvinna, antagligen Birgit Svensson.
Håll er där nere Bengt, det finns inget ni kan göra ändå. Jag vet att du är duktig, men låt oss lösa det här. Vi måste…
Ett ljud hörs genom intercomen som får Birgit att sluta prata, ljudet låter som om någonting krossas. Ett par skrik följer och även vad som verkar vara skott ifrån något kraftigare vapen. Intercomen blir sen tyst.
Lars trycker på hissknappen en gång till för att vara säker, men den rör sig inte.
Bredvid hissen finns trapporna, dock vet Bengt att forskningsavdelningen är stängd om man inte har rätt passerkort, något som bara forskarna har.
Bengt vet även att det finns fler hissar, det finns hissar vid huvudentrén det finns även en personalhiss belägen vid receptionen. Receptionen ligger även den vid huvudentrén bara längre bak och kanske mer säker.
Personalhissen kräver dock en kod för att kunna använda överhuvudtaget, samt även där rätt passerkort för att komma upp till våning 17, alternativt om någon däruppe ger dem tillstånd att åka hela vägen upp.

Med hiss eller trappor kan man ta sig upp till våning 16 som är psykavdelningen där långtidvårdade patienter blir behandlade.

 

[Feuflux]

Intercomen svarar på Bengt förfrågan, rösten är bekant och tillhör också en äldre kvinna, antagligen Birgit Svensson.
Håll er där nere Bengt, det finns inget ni kan göra ändå. Jag vet att du är duktig, men låt oss lösa det här. Vi måste…
Ett ljud hörs genom intercomen som får Birgit att sluta prata, ljudet låter som om någonting krossas. Ett par skrik följer och även vad som verkar vara skott ifrån något kraftigare vapen. Intercomen blir sen tyst.
Lars trycker på hissknappen en gång till för att vara säker, men den rör sig inte.
Bredvid hissen finns trapporna, dock vet Bengt att forskningsavdelningen är stängd om man inte har rätt passerkort, något som bara forskarna har.
Bengt vet även att det finns fler hissar, det finns hissar vid huvudentrén det finns även en personalhiss belägen vid receptionen. Receptionen ligger även den vid huvudentrén bara längre bak och kanske mer säker.
Personalhissen kräver dock en kod för att kunna använda överhuvudtaget, samt även där rätt passerkort för att komma upp till våning 17, alternativt om någon däruppe ger dem tillstånd att åka hela vägen upp.

Med hiss eller trappor kan man ta sig upp till våning 16 som är psykavdelningen där långtidvårdade patienter blir behandlade.

Bengt

Jag ser ingen anledning att inte direkt berätta informationen om hissar med mera för mitt sällskap, så det är precis vad jag gör. Och sen avslutar jag med ett:
- Vad ska vi göra tycker ni?

 

[mårten1]

Rutger

"De kanske får vad de förtjänar men de är troligen de som främst kan fixa ett botemedel."

Rutger verkar fundera lite men fortsätter
"Ok, de verkar ha zombis, så att åka upp med hiss kommer höras, trapporna kanske går... eller kanske hisschaktet? Hissdörrar går ju att bända upp och jag tror inte vi hittar några zombis där inne."
Skit, hur de än gör så är hissarna troligen snabbast sätt upp och de kommer ha mest energi för att försöka hjälpa till då.
"Sak samma, vi borde ta hissarna, de kan åtminstone ta oss till 16e våningen. Ska vi klättra något så är det lättare med en våning än med 17"

 

[Cassius]

Spoiler

Jag kör ganska fort så jag får ställa mig hårt på bromsen när jag hör vaktposterna och ser att de är beväpnade. Craftern gör ett skrikande stopp och blir stående i vägkanten. Stackarna där bak, jag glömde helt att ropa till dem att hålla i sig. Hoppas de inte gjorde sig illa. Jag stirrar ut genom vindrutan och ropar över axeln.
"Och nu då?"

Jimmy tittar förvirrat på avspärrningen.

- Lunde, du och jag går genom skogen, ni andra passar bilen. Vi borde kunna komma dit utan att synas.

Han tittar frågande på dom andra och funderar "Det stod väl för fan på lappen att dom skulle vara i stugan.".

 

[Cissi]

Jag srirrar på Jimmy i backspegeln. Ja, för all del. Jag vänder craftern och kör tillbaka mot stan. När vi är utom synhåll från avspärrningen kör jag in på en skogsväg och parkerar drygt hundra meter in på den. Hoppar ur och går runt, öppnar skåpet från utsidan och ser över männen där inne. Sedan drar jag till mig en motorsåg och vänder mig mot Axel.
"Ta hand om Jesper..." mumlar jag och säger sen till Jimmy,
"efter dig."

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

"Vi ser hur det ser ut vid huvudentrén och receptionen" säger jag. Jag rör mig åt det håll Bengt gestikulerat mot när han förklarade alternativen och tar täten. På vägen förbi de andra ger jag Lars en vänskaplig klapp på axeln. Jag var faktiskt onödigt elak tidigare och dessutom reagerade inte Nicky som jag hade hoppats.

Jag ser inte hur Lars tittar länge efter mig med en outgrundlig blick. Sedan säger han "så det finns en pistol till?"

Väl framme i täten ångrar jag mig, men det är för sent. Jag går med pilbågen i händerna och en pil laddad så att jag snabbt ska kunna dra och avfyra. Jag borde vara mer fokuserad, men min uppmärksamhet fångas åter av inskriptionen på bågen som säger att den givits i gåva av en "Lunde". Jag såg det redan i Berits lägenhet och det ringer en klocka någonstans, men jag kan inte komma på vem den där Lunde är.

 

[Recca]

Nicola:

Medan de andra drar benen efter sig siktar jag mot trapphuset, trycker upp dörren och går in där. När jag vänder mig mot övriga verkar de vara på väg i en annan riktning. Äsch, de saktar bara ner mig ändå. Sjutton våningar är ju ingenting.