Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Recca]

Nicola:

Vi kommer fram till rummet med fönstret. Här ligger också repet under fönstret och jag plockar upp det. "Det är tio meter..." Säger jag och betraktar kort snodden rep i min hand. "Om jag hade nåt jag kunde kasta upp det med och få det att fästa på taket så skulle det bli lättare att klättra. Men vart hittar man en änterhake på ett sjukhus?" Jag betraktar Jesper i halvljuset, noterar för första gången att han är ordentligt välväxt, troligtvis rejält muskulös men byggd mer som en björn än som en tyngdlyftare och lång. Undrar om han är efterbliven som Lars. Så himla synd det vore på en sån snygging. Men det skulle ju inte vara helt otroligt med tanke på det Lina sa, om att viruset anfaller människor med vissa typer av gener. Tänk om förståndshandikappade är immuna? Min blick skärps lite plötsligt där jag rycks ur mina tankar. "Vad har du i IQ?"

 

[Cissi]

Lunde

Spoiler

Mikael/Lollo

Jag fejkar skamsenhet "Jag vet inte *sväljer* Förlåt. Det var inte meningen att..."
Varför gör jag så här. Lunde är så fin. Jag borde kunna bli kär i henne på riktigt. Fast jag har träffat många tjejer jag borde ha kunnat bli kär i. Det blir som det alltid blir. Det är den där djävulen i mig. Han har varit i mig i vadå nio år nu nästan på dagen. För nio år sedan kissade jag i amazonasfloden och djävulen for in i mig. Han kom genom urinröret ridandes på en fisk av nästan mikroskopiska dimensioner. Det är bara inbillning. Jag vill inte tänka de här tankarna, men de återvänder hela tiden som en feberdröm.

Läkarna lyckades ta ut fisken och ta ner infektionen som nästan tog död på mig. Men djävulen fick de inte ut. De letade inte ens. Jag minns inte mycket av den första tiden på sjukhuset. När jag kom till sans upptäckte jag att jag blivit fastspänd i sängen. Min läkare berättade att jag hade kämpat som besatt...

Men jag var för svag i tron och djävulen vann. Jag kunde inte längre se gud i ansiktet, kunde inte älska honom. Eller någon annan. Jag måste sluta tänka så här. Måste sluta. Jag är tillbaka i bilen igen och inser att min säkert plågade uppsyn tjänar mig väl. Hoppas Lunde såg...

"Jag vet inte *sväljer* Förlåt. Det var inte meningen att..."

Jag drar mig lite ifrån Lollo och håller blicken på vägen, drar åt mig handen och griper hårt om ratten. Rycker till när smärtan rusar upp genom mina armar från mina händer. Jag sneglar på honom i backspegeln, han ser ångerfull ut. Jag känner hur mitt hjärta rusar, det dunkar i kroppen, såret på armen svider satan. Känslorna rusar inom mig, motstridiga känslor av uppgivenhet, lycka, målmedvetenhet, genans, oro, glädje, rädsla...
Pärlan hackar till och jag blir alldles stel, jag stryker med handen över instrumentpanelen och tänker, fina Bulan, ge inte upp nu!

Mina tankar spinner runt och landar på Lollo igen. Han verkar vara två personer. När vi träffades första gången och satt och pratade över en kopp kaffe var han jättetrevlig, flirtig, men jättetrevlig. Men så fort vi skulle göra det där inslaget om Bussarna så förändrades han, han vägrade lyssna på mig, tog över hela scenen, kom inte ihåg vad jag hette och betedde sig som ett svin. Då var det bara "jag tar min egen vikt i bänkpress" och "du ska inte med hem till mig på en sängfösare stumpan?".
Samma sak idag. Jag kände igen den där översittarblicken när jag såg honom i trapphuset men sen så har en annan Lollo skymtat fram, den trevliga Lollo... men så nu... Jag skakar på huvudet.

"Vem är du?"

Jag rycker till och tittar på honom med förvånad blick när jag märker att jag ställde frågan högt.

 

[mårten1]

Rutger

"Det är en zombiapokalyps i bergfors." säger Rutger till de två som just kom in, det kanske låter lite kallt men de ser att han verkar ganska trött.
Dock reser han sig upp så han sitter mittemot poliskvinnan som sitter på ambulansläkarens plats, det lämnar även upp så att en av de två nya kan sitta på andra halvan av båren.
Han lägger en tröstande hand på hennes, verkar som när bombmannen lugnar ner sig kommer läraren fram och han ser försiktigt på poliskvinnan.
"Hur är det med dig?" han sneglar lite mot blodfläcken från den första polisen men innan han når dit vänder han tillbaka.
"Klarar du dig?" rösten är full av värme och omsorg, hon var trots allt i halvchock förut när hon såg ambulansen åka iväg och hennes kollega rulla ut, och det blir som värst i stunder då man kan slappna av och han märker själv att just nu är en sådan stund.

 

[yjoben]

Erdan slås nästan bak av kraften i ordet zombieapokalyps, känner sig väldigt skakad och tänker herrejävlar, dehär är stort. Fick fotboll, jag måste överleva,livet för kort jag är inte ens 25. Erdan sjunker ner och ser ut som en hösäck för en stund.
Steve slänger ut frågan Vart är vi påväg och vad ska vi göra? Och hur fan har detta hänt i lilla bergfors?

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Lunde
"Vem är du?"

Jag rycker till och tittar på honom med förvånad blick när jag märker att jag ställde frågan högt.

Knepig fråga det där. Jag väljer att reagera som om hon sagt 'Vem tror du att du är egentligen'. Jag kastar en skygg blick åt Lundes håll och säger:
"Jag var bara så glad att du...att vi klarade oss"

 

[Cissi]

"Jag var bara så glad att du...att vi klarade oss"

Jag svarar inte. Tittar inte på Lollo. Det känns som jag vill sjunka genom jorden. Det var länge sedan jag kände mig så tillintetgjord, så påverkad, så... Förbannat!
"Jag med..." Viskar jag och svänger ut Pärlan på ringleden, tillbaka mot sjukhuset.

 

[Laowai]

Nicola:

Vi kommer fram till rummet med fönstret. Här ligger också repet under fönstret och jag plockar upp det. "Det är tio meter..." Säger jag och betraktar kort snodden rep i min hand. "Om jag hade nåt jag kunde kasta upp det med och få det att fästa på taket så skulle det bli lättare att klättra. Men vart hittar man en änterhake på ett sjukhus?" Jag betraktar Jesper i halvljuset, noterar för första gången att han är ordentligt välväxt, troligtvis rejält muskulös men byggd mer som en björn än som en tyngdlyftare och lång. Undrar om han är efterbliven som Lars. Så himla synd det vore på en sån snygging. Men det skulle ju inte vara helt otroligt med tanke på det Lina sa, om att viruset anfaller människor med vissa typer av gener. Tänk om förståndshandikappade är immuna? Min blick skärps lite plötsligt där jag rycks ur mina tankar. "Vad har du i IQ?"

"Öh, va? IQ? Jag vet inte, har bara gjort mensas lilla 'provtest', och det sa att jag hade god chans att bli medlem i mensa." Han ser frågande ut.

"Vafan har det med saken att göra? Skulle inte du fasadklättra?"

Jesper verkar ha förstått att hans intelligens ifrågasatts, och verkar inte ha gillat det särskilt mycket.

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Jag svarar inte. Tittar inte på Lollo. Det känns som jag vill sjunka genom jorden. Det var länge sedan jag kände mig så tillintetgjord, så påverkad, så... Förbannat!
"Jag med..." Viskar jag och svänger ut Pärlan på ringleden, tillbaka mot sjukhuset.

Nöjd med effekten av min superba uppvisning av sårbarhet vänder jag mig om och kollar in de nya medlemmarna i vår grupp; en kvinnlig polis som ser vilsen ut och två storväxta killar, en lite äldre och en....Erdan!.
Jag säger till Erdan med ett litet leende: "Dags att komma in i matchen Erdan! Kicka lite zombieröv!" Jag sträcker handen genom luckan: "Jag är Lollo. Tjejen som kör heter Lunde, han där är Rutger och så har vi en polis här som jag inte hälsat på än"

 

[Anchorman]

Mormor Ganja

Ju närmare Mormor Ganja kommer stan desto fler zombies dyker upp. Hon har gjort ett bra jobb hittills att hålla sig utom uppsikt.
Men nu när hon står här i korsningen mellan Saltvägen och Kungsgatan faller allt ihop.
Utan att hon har märkt det har en äldre kvinna, runt Mormor Ganjas egna ålder smugit upp bakom henne.
Hennes ansikte är kritvitt och hennes kropp är smal och kutryggigt, vid vänster handled är det ett stort fult sår.
Hon kastar sig mot Mormor Ganja och får grepp om hennes hals och brottar ner henne mot marken.
Saliv dryper ifrån hennes mun när hon försöker bita Mormor Ganja.


Sjukhuset

Bengt har nu lyckats få ut kulan och släpper ner den i en skål.
Mohammad hjälper till att rengöra såret och tillsammans lägger det på ett förband.
Den lilla operationen är nu färdig och Jimmy sussar sött.
Han är ju ganska stor, så han kanske vaknar tidigare än förväntat, men han är ju slocknad åtminstone en halvtimme till.

Axel kommer in efter att ha varit borta ett par minuter.

Mikropizza i vaktrummet om ett par minuter! Han har ett leende på läpparna när han säger det.


Ambulansen

Den nylige räddade polisen sitter helt tyst och bara tittar rakt fram, hon har inte sagt ett ord sen hon blev inslängd i ambulansen.

Ambulansen gör svängen vid rondellen, det är inte så långt kvar till sjukhuset nu.

 

[Feuflux]

Spoiler

Bengt har nu lyckats få ut kulan och släpper ner den i en skål.
Mohammad hjälper till att rengöra såret och tillsammans lägger det på ett förband.
Den lilla operationen är nu färdig och Jimmy sussar sött.
Han är ju ganska stor, så han kanske vaknar tidigare än förväntat, men han är ju slocknad åtminstone en halvtimme till.

Axel kommer in efter att ha varit borta ett par minuter.

Mikropizza i vaktrummet om ett par minuter! Han har ett leende på läpparna när han säger det.

Bengt

Jag slappnar av, dels för att operationen är över och gick bra, dels för att mat är på gång. Ger Mohammad en klapp på axeln och ler uppskattande mot Axel.

Men. Alla tankar har varit bortträngda ett tag nu för att kunna fokusera på Jimmy, men med avslappnandet och att garden är nere knyter det sig i magen igen.

Hur ska hela den här soppan kunna lösa sig? Dom vi skulle hjälpa försöker skjuta oss och det visade sig att det är dom som har skapat zombierna, som i sin tur vill äta upp oss. Nej usch, bort med de här tankarna nu. Mat först.

 

[Cissi]

Ambulansen

Den nylige räddade polisen sitter helt tyst och bara tittar rakt fram, hon har inte sagt ett ord sen hon blev inslängd i ambulansen.

Ambulansen gör svängen vid rondellen, det är inte så långt kvar till sjukhuset nu.

Lunde

Jag lyssnar på vad som sägs men rör mig inte. Koncentrerar mig på bilkörningen och försöker att inte tänka på mina skador. Jag ler för mig själv. Händerna har jag skurit upp själv på den improviserade svärdet, huvudet skar jag upp när jag svimmade och föll över motorsågen och såret i armen har jag fått av Lollo. Jag skulle verkligen behöva lägga om mina sår och tvätta mig. Och vila.

 

[mårten1]

Rutger

Rutger blir lite mer orolig då Anna inte svarar, men han vet inte så mycket vad han kan göra, dock har han hört att folk i chock ska hållas varma så han plockar fram en värmefilt som brukar ligga över båren och lägger runt Anna så att hon åtminstone håller sig varm.
Sedan vänder han sig mot de nya och sträcker ut en hand.
"Rutger som sagt, synd att vi inte kunde träffas under bättre omständigheter." han skakar deras händer [om ni nu vill göra det ] och sätter sig sedan hos poliskvinnan igen. Dock vet han inte vad han kan göra så han sätter sig bara mitt emot henne, ifall hon skulle behöva någonting.

 

[Recca]

Nicola:

Jag blinkar. "Nä, det var inget." Ger honom en urskuldande blick - ojdå han tog illa upp. Men det besvarar min fråga iaf... Inte för att jag tror på de där testen.

"Jag hade tänkte det..." Men jag tvekar, jag tittar på min hand med det blodiga bandaget, jag sneglar på repet. Fylld av plötslig osäkerhet. Det här är inte zombier, det är människor beväpnade med skjutvapen.

 

[Laowai]

Nicola:

Jag blinkar. "Nä, det var inget." Ger honom en urskuldande blick - ojdå han tog illa upp. Men det besvarar min fråga iaf... Inte för att jag tror på de där testen.

"Jag hade tänkte det..." Men jag tvekar, jag tittar på min hand med det blodiga bandaget, jag sneglar på repet. Fylld av plötslig osäkerhet. Det här är inte zombier, det är människor beväpnade med skjutvapen.

Jesper nickar kort.

"Aight, men ville du att jag skulle hjälpa dig klättra eller?"

Han knyter repet om midjan och verkar vänta otåligt. Dagens händelser börjar sakta men säkert ordna upp sig för Jesper, och han är skitförbannad över att han inte kunnat göra mer åt saken.

 

[Recca]

Nicola:

Jag tvekar lite till. Står där i valet och kvalet. Fattar inte varför den här grobianen är så kåt på att skicka ut mig ur fönstret. Men äsch... Jag vill inte klättra på tegelväggen, vill inte ramla.

"...Vi kanske borde vänta på Rutger och Lollo ändå. De ska ju komma strax. Har du en mobiltelefon? Vem hade deras nummer?" Börjar gå förbi Jesper mot övriga gänget.

 

[Laowai]

"Men det var ju du som ville ha hjälp att klättra upp? För mig kvittar det helt jävla vilket!"

Jesper tar av sig repet, och kastar in det i väggen.

Han hänger geväret över ryggen och går ner till femtonde våningen igen för att få lite tid för sig själv. Fuck det här.

Han osäkrar geväret, men är för jävla irriterad för att riktigt idas hålla det vid axeln.

 

[yjoben]

Vi gör vad vi kan säger Erdan något deprimerat.
Erdan försöker få kontakt med kvinnan som är helt tyst. Sträcker fram sin hand och säger Erdan

 

[Recca]

Nicola:

Jag fylls av plötslig ilska. "Vafan är ditt problem!?"

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Till Lunde: "Sex skott kvar. Sedan är jag rökt. Vi behöver hitta mer vapen. Håll utkik efter jag vet inte; sportaffärer, jakt och fiske, vad som helst"

 

[Laowai]

Nicola:

Jag fylls av plötslig ilska. "Vafan är ditt problem!?"

"Att min bäst vän är biten och kan lika gärna vara död, Lunde kan vara död hon med, och Jimmy ligger dä inne och blöder och kan få nån jävla infektion och dö han med och jorden håller på att gå FACKING UNDER! Vafan är DITT, jävla retard!"

Jesper kängar upp dörren till trapphuset med en smäll. Han väntar inte på Nickys svar, utan går ner, rosenrasande.

"Jävla fittbrud!" Ropar han argt uppåt.