Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[mårten1]

Rutger

"Du hjälper inte till direkt Nickola, och har inte du skändat nog för idag?" rösten är lugn och han släpper inte Julias ögon och fortsätter sikta på henne med geväret.

"Julia, om du släpper den där kniven kommer vi inte skada dig. Dock vill vi veta vad som händer och vi vill ha ditt passerkort till våning sjutton. Sen får du göra vad du vill men jag kan tänka mig att du har en del att förklara för din pappa när detta är över."
Hans röst är lugn och han försöker att inte tänka på de runt omkring, bara så länge Nickola håller sig i skinnet, hon verkar verkligen ha gått över gränsen men det är inget han kan göra åt.

 

[Anchorman]

Bengt

Den hopbundna mannen rullar och vrider sin kropp så han kan se Bengt bra, det är en underlig position han ligger i.
Mannen spottar lite på marken framför honom, spottet är rött av blodet ifrån munnen. Med ett lätt skratt säger han

Ha! Att du kunde slåss, vem fan kunde ana det.

Han lugnar ner sig något innan han fortsätter
Du, jag är ledsen för vad var det han hette...Lars. Hade han inte dragit pistolen hade han levt men så blir det ibland, saker går åt helvete. Men hey, no hard feelings right?

Mannen vrider sig på golvet, hans rånarluva har hamnat snett och han kan bara se ut genom ena ögonhålet nu, han svär lite när han inte lyckas rätta till luvan.
Han fortsätter istället prata med Bengt

Vi gör en deal, ge mig en cigg och klipp upp mig och låt mig gå, så berättar jag det ni behöver veta om våningen ovanför.

 

[Vicotnik]

Daniel Olander

Det är en svinlande känsla där jag står och tittar ner på hela situationen. Hur många våningar ner kan det vara? Fyra? Fem? Missar jag detta så lär jag inte överleva det är väl i alla fall 30 våningar ner? Svårt att se trots Lundes strålkastare.

Hur tänker du egentligen Daniel? Är du från vettet? Ska jag dö kan jag väl i alla fall försöka göra det för en annan människa. Jag skakar på huvudet

Kom igen Dan, du fixar det här Säger jag för mig själv.

Var på jag tittar ännu en gång ner i mörkret. Blundar och sväljer en stor klump av oro, drar ett djupt andetag sen hoppar jag. Du fixar det här Dan är de sista tankarna som far igenom huvudet när jag känner marken försvinna under mina fötter och jag sträcker ut båda mina händer för att försöka få tag i kvinnans klädder, hår eller va fan som helst för att få henne ur balans tillräckligt länge för att Sam ska komma fri.

 

[Anchorman]

Trapphuset

Kvinnan har nu vridit sig så hon står mot Rutger och Nicky som kommit nerifrån.
Hon svarar på Rutgers kommentar
Men för fan jag var ju på väg ner innan det här psykbrytet hoppade på mig.
Så här gör vi, jag tar med mig den här tjejen ner, när jag kommit ner släpper jag henne så kan....

Kvinnan blir bortdragen i en väldig kraft något eller någon har ryckt tag i en hennes axlar.

Daniel kom uppifrån hoppandes flera våningar ner i något som antingen är extremt modigt eller extremt korkat i vilket fall som helst får han tag i kvinnans axlar och drar ner henne.
Kniven som hon håller runt Sams hals slinter och skär upp ett fult sår över Sams vänsterkind, som tur är missar det ögat precis.

Daniel slänger kvinnan åt ena hållet och sig själv åt andra.
Daniel faller in i väggen i en enorm fart, något knäcks när han landar mot väggen och han tappar all luft och rasar ihop på golvet samtidigt som han ser stjärnor.

Kvinnan åker åt andra hållet mot trappräcket, hennes huvud åker in i räcket till trapporna, huvudet vrids på ett onaturligt sätt och hon faller ner död.

[Daniel har brutit två revben på höger sida, men det är ju ingen som kan konstatera det direkt]

 

[Vicotnik]

Daniel Olander
Smärtan skjuter igenom hela kroppen då jag slår i marken. Troligtvis är det samma reben som gått sönder den här gången som när vakterna misshandlade mig i fängelset. Det är dock inget jag tänker på då smärtan ganska så snart slårt ut allt vad tankeverksamhet hetet. Mina sista tankar innan jag svimmar av smärtan är: jag tror jag lyckades.

 

[Recca]

Rutger: "Du hjälper inte till direkt Nickola, och har inte du skändat nog för idag?"

Mina ögon blixtrar till och inom mig klickar ett litet räkneur ned mot harmageddon.

Så plötsligt rycks Julia bort av kraften från något jag knappt hinner se och en tung kropp rasar i marken vid våra fötter. Jag hoppar bakåt på ren reflex men det är egentligen försent att reagera. Jag möter Julias blick där hon ligger med huvudet vridet helt ur sync. Ett ögonlock fladdrar till och sedan är det tomt. Men visst hann jag se för ett ögonblick någonting i blicken - ånger kanske, hat, fruktan... frid?

 

[yjoben]

Erdan inser snabbt när han konstaterat att det direkta hotet är undanröjt att han måste spurta upp för att titta till situationen där uppe. Mår Steve bra trots skjutningen? Till sin lättnad är det bra med Steve. De säger inte något till varandra. Blicken mellan dem räcker. "Vi lever"..... Än så länge

 

[Cissi]

Jag faller åt sidan och ramlar ihop i trappan. På reflex för jag en hand mot ansiktet och känner det varma blodet över kinden och handen. Det gör inte så himla ont än. Jag ser mig förvrrat omkring. Det är ben omkring mig, många ben, och en bit bort ligger två kroppar.
Den svartklädda, unga kvinnan ligger i en onaturlig vinkel mot trappräcket. En annan kropp ligger mot väggen bara någon meter bort. På knän och en hand, den andra fortfarande tryckt mot ansiktet, kryper jag bort mot Danne och vänder ganska bryskt över honom på rygg. Han stönar men visar inga andra livstecken. Men det är ett livstecken.
"Vad håller du på med, idiot?" Viskar jag och lutar pannan mot hans bröst och snyftar till. "Förlåt... förlåt att jag inte fanns för dig..."

 

[mårten1]

Rutger

nej, Nej NEJ. Han titttar mot Lunde, hon lever, han blänger på den som hoppade men han verkar ha straffats direkt ändå. Sedan rör han sig mot Julia och stänger sakta ögonen och säger, nästan lågt för sig själv "Vi verkar inte vara mycket bättre än de på våning sjutton."

Det verkar nästan som all energi bara har dragits ut och han faller ihop och blir sittandes. Han kollar sedan på klockan, seriöst, det har knappt gått någon minut.
"Det har fixats en helikopter åt oss. Dock har den första bara plats på två och den landar om 15 minuter på taket. Ni kan ju diskutera vilka som ska åka med. Finns en stege i hisschaktet som tar er till taket utan att behöva bry er om våning sjutton och jag tvivlar på zombis kan klättra på stegar."

Rutger bara sitter där, stirrar rakt fram och verkar inte flytta sig. Först Jennie, sedan poliskvinnan och nu Julia, varför försöker han ens.

 

[Recca]

Nicky:

"Det har fixats en helikopter åt oss. Dock har den första bara plats på två och den landar om 15 minuter på taket. Ni kan ju diskutera vilka som ska åka med. Finns en stege i hisschaktet som tar er till taket utan att behöva bry er om våning sjutton och jag tvivlar på zombis kan klättra på stegar."

En klump av is fyller min mage när jag hör Rugge berätta om helikoptern. Plötsligt vill jag döda Rutger (ännu mer). Helikoptern var ju min. Det rycker reflexartat i min hand och svärdet glimmar till lite i ljuset från en kastad fackla.

Rutgers blottade nacke ropar efter mig där han sitter försvarslös men med en ansträngning pressar jag undan instinkterna.

Istället gör jag det varje hjälte ska göra i en sån här situation. Jag tar ett steg fram. "Jag kan hjälpa de två vi väljer, ta sig till helikoptern."

 

[Feuflux]

Spoiler

Den hopbundna mannen rullar och vrider sin kropp så han kan se Bengt bra, det är en underlig position han ligger i.
Mannen spottar lite på marken framför honom, spottet är rött av blodet ifrån munnen. Med ett lätt skratt säger han

Ha! Att du kunde slåss, vem fan kunde ana det.

Han lugnar ner sig något innan han fortsätter
Du, jag är ledsen för vad var det han hette...Lars. Hade han inte dragit pistolen hade han levt men så blir det ibland, saker går åt helvete. Men hey, no hard feelings right?

Mannen vrider sig på golvet, hans rånarluva har hamnat snett och han kan bara se ut genom ena ögonhålet nu, han svär lite när han inte lyckas rätta till luvan.
Han fortsätter istället prata med Bengt

Vi gör en deal, ge mig en cigg och klipp upp mig och låt mig gå, så berättar jag det ni behöver veta om våningen ovanför.

Bengt

Vi gör en deal, ge mig en cigg och klipp upp mig och låt mig gå, så berättar jag det ni behöver veta om våningen ovanför.

Jag böjer mig fram och drar snabbt av hans rånarluva.
- Rökning är skadligt för hälsan din skithög.

Sätter mig tillrätta igen.
- Jag har inga problem med att låta dig ligga här och ruttna tills det dyker upp en zombie och äter dig. Av mig kan du inte vänta dig nån frihet. Däremot kan säkert nån av mina vänner släppa loss dig om du förtjänar det. Jag hoppas du vill berätta vad som pågår. Så kanske du kan få lite sinnesfrid i det här helvetet.

[Känns bra att kunna säga vänner om folket runt mig, de flesta är helt nya ansikten, men vänner räknar jag dom som likafullt]

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

När en man plötsligt landar på den rödhåriga kvinnan alldeles bredvid mig är jag helt säker på att det är en Zombie. Den hamnar mot väggen och jag höjer geväret för att skjuta den i skallen från mycket nära håll, men något med den känns fel. Kanske är det smärtan som syns i dess ansikte som får larmklockor att ringa. Hur som helst står jag kvar där när Lunde kryper fram till den och...Ber om ursäkt?! Jag står kvar som förstenad och bara stirrar på den, nej honom.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Helikopter? Det kommer en helikopter? Men den kan bara ta två? Och vi måste klättra genom hissschaktet för att ta oss dit.

Jag sätter mig på knä och lägger en hand på Dannes bröst, kollar att han andas. Sen pratar jag med... alla? ingen? Den som orkar lyssna? Utan att ta blicken från min kusin.

"Jag är ganska säker på att det bara var två vakter uppe på sjuttonde, annars borde de ha skickat ner fler vid det här laget. Vi har alla vapen nu... vi kan gå via trappan och sjuttonde. Vi kan pressa han däruppe på lite info och Danne kanske vet nått... han kom ju uppifrån... Kan ni hjälpa mig få upp honom till sextonde igen?"

Min röst är ganska stark i början men blir svagare och svagare tills jag nästan viskar fram min sista vädjan.

 

[Anchorman]

Sextonde våningen: Bengt, Erdan, Steve, Jesper och Anna

Under rånarluvan är mannen kortklippt och har ett par dagars skäggstubb, när han vrider sig på golvet skapar det en raspande ljud.

Ok.. jag berättar. Däruppe har vi säkert femhundra soldater som är redo att meja ner er allihop, precis som jag gjorde med din mes till son.
Mannen börjar skratta smått men snart eskalerar det till ett högt skratt som ekar genom trapphuset.

Trapphuset

Axel nickar när Sam ber om hjälp, Mohammad kommer uppifrån och hjälper till även han.
Mohammad synar honom snabbt och konstaterar att de bör lyfta försiktigt.
Mohammad lyfter överkroppen och Axel tar benen och tillsammans börjar de försiktigt vandra upp för trappan.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Jag undviker de andras blickar och följer efter Mohamed och Axel upp för trappan under tystnad. Fortfarande med handen tryckt mot ansiktet. Hur lindar man en sån här skada? Bandage runt hela huvudet? Det skulle se ut det...

 

[Björn den gode]

Mormor Ganja
Ganja hade hamnat lite efter igen, och när hon sen tar sig upp för trappan så är kaoset totalt. Kvinnans skrik ekar, och sen plötsligt så dyker det upp någon ovanifrån, tumult utbryter, folk skriker, kaos, men Felicia står bara där, tittar, lugnt och sansat. Utifrån ser det nog ut som en chockreaktion, att hon kanske blivit apatisk, så tom är blicken, men i själva verket så är hon bara lugn, onaturligt lugn javisst, men ändå bara lugn, rökat och hela det overkliga i situationen är förmodligen vad som gör det. Hon tittar på situationen som om det vore en film, och tankarna vandrar.

Det finns verkligen ingenting jag kan göra just nu, jag borde försöka hålla mig undan, fast vem vet var dom kommer kasta sig här näst, vad ...

Tankarna avbryts av att hon inser att det redan är över, lika plötsligt som allt brakade lös, lika plötsligt är det över, någon ligger död, några ligger skadade, och folk börjar prata om en helikopter. Ja, inte är den till för mig i vart fall, nog borde ungdomarna ta chansen, dom som fortfarande har sina liv framför sig.

Så börjar två män lyfta upp den där galningen som kom flygande. Förhoppningsvis är dom på samma sida som, eller vadå sida förresten, jag vet inte ens varför folk håller på och slåss så förbannat, vi borde väl ändå slåss med zombies inte varandra.

Felica går fram till kvinnan som blöder över kinden, tänker att det där måste göra ont som fan, och ändå är hon så lugn. "Hej... har du mycket ont? Vill du ha något?" Hon tycker nästan att hon ser bekant ut, fast kan inte riktigt komma på vem det är, å andra sidan så har en hel del ungdomar passerat mormor ganjas hus genom åren, eller så är det en dotter till någon jag känner, inte för att det spelar någon roll egentligen, alla har ett syfte i världen.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

"Hej... har du mycket ont? Vill du ha något?"

Jag vänder mig mot den äldre kvinnan som plötsligt är framme hos mig. Jag såg inte vars hon kom ifrån men hon är där. Jag känner igen henne... men kan inte placera henne just nu. Bergsfors är ju inte en jättestor stad och tanten ser ut som någon som skulle kunna beskrivas som ett "original", så det är inte omöjligt att jag träffat henne.
Den plötsliga omsorgen får mina ögon att tåras och jag sväljer tappert, skakar på huvudet och pressar fram ett leende.

"Det är okej... tack..."

 

[Björn den gode]

Nog ser hon ut som ett original alltid, och inte har dagens händelser gjort att hon ser bättre ut, från att ha varit ett hippieorginal med kläder i alla möjliga färger så är nu kläderna fulla av smuts, olja och blod.

Tittar på henne och suckar lite. "Men du, jag kan se att du har ont, det är ok, du behöver inte vara sådär jävla tuff, så länge du inte hoppar på mig eller faller ihop i en hög och gråter så är det bra, men du kan väl ändå säga som det är" Torkar långsamt bort lite blod från flickans kind med en näsduk som plötsligt dök fram ur väskan. " Klart som fan att det inte är ok, du blöder... och det där måste göra ont, en alvedon kan du väl ta i vart fall... Felica heter jag förresten."

 

[Cissi]

Lunde/Sam

"Men du, jag kan se att du har ont, det är ok, du behöver inte vara sådär jävla tuff, så länge du inte hoppar på mig eller faller ihop i en hög och gråter så är det bra, men du kan väl ändå säga som det är" Torkar långsamt bort lite blod från flickans kind med en näsduk som plötsligt dök fram ur väskan. " Klart som fan att det inte är ok, du blöder... och det där måste göra ont, en alvedon kan du väl ta i vart fall... Felica heter jag förresten."

Jag torkar bort en tår som trillar ner över min kind och sväljer igen. Jag måste vara tuff... Sam är tuff. Lunde hade trillat ihop i en hög och gråtit... Sam är hårdare... men jag är så trött. Jag nickar men vänder bort blicken. Det är ett lite för stort steg att gå från att vara arg oc full av adrenalin till att bli ompysslad som ett litet barn.

"Sam..." viskar jag till svar. "Kalla mig Sam... Lunde går också bra..."

 

[Björn den gode]

Mormor Ganja
Rotar lite i handväskan och får fram en liten vit tablett, "Här, vill du ha en cigg också Sam?" Skrattar till lite eller om det bara är halsen som rosslar "Känns som att det kanske är det du behöver mest."