Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Cissi]

Lunde

Jag blir helt överrumplad av den plötsliga tillgivenheten och det tar ett ögonblick innan jag lyckas backa undan från Jesper. Fortfarande med tårarna rinnande. Jag ler tafatt och och känner hur världen runt om mig snurrar. Långt borta hör jag Rutger och Nicky käbbla om någonting men jag hör inte riktigt vad, men på tonfallet så är det något som inte stämmer. Jag försöker fokusera men har fortfarande bara Jesper för ögonen och känslan av hans läppar mot mina bränner i mig.
Men sen hör jag hur Nicky säger till Jimmy att stanna här och börjar kräva svar av dom andra. Undan för undan lyfts jag upp ur dimman och tillslut vänder jag mig mot henne. Jag stryker Jesper ömt över bröstet och går med långsamma, tvekande steg mot Nicky.

Jesper är speciell, men Jimmy är min vän, och jag har sett hans plågade blick, känt hans omsorg och upplevt hans kärlek.
Medan jag går flyttar jag fokus med blicken till Lina.

"Jonas berättade för oss att viruset togs fram för att komma åt kriminella. Det togs fram för att några människor ville leka gudar och nu sitter vi i skiten. Jesper blev biten av en zombie men blev inte sjuk så Jonas sa åt oss att åka hit för att hjälpa till med ett botemedel." Flyttar fokus till Nicky. Min röst är svag och jag gråter fortfarande.
"Vi hade kunnat dra, men gjorde det inte. Vi skyddar varandra och ni vet inte vad vi övergivit för att försöka ta oss hit, vad vi har riskerat. Ni känner inte oss och du vet ingenting om Jimmy. Du har inte sett honom med sin dotter i famnen och den glädje som fyllde hennes ögon när han kom in i rummet. Du har ingen rätt att döma honom."
Tittar tillbaka på Lina.
"Och ni hade ingen rätt att försöka bestämma över liv och död, oavsett vad som ligger bakom det beslutet."

Jag står mitt på golvet och känner mig plötsligt svimfärdig igen. Vad fan har flugit i mig? Jag borde ligga och kura i ett hörn till det här har blåst över! Jag borde gömma mig i Jespers famn tills allt blivit bra igen. Jag skakar på huvudet och ger Jimmy en sorgsen blick.

 

[Recca]

Nicola:

Jag hejdar mig när jag är på väg att säga något mer till Bengt. Istället låter jag Lunde tala till punkt. Jag blinkar till lätt och jag viker med blicken när skamsenheten återvänder angående de ord jag yttrade innan. Ord som krossade en gammal kåkfarare.

 

[Cassius]

Jimmy kinder är torra, han ignorerar deras förolämpningar och sympati. Vem fan är dom?

Han sätter sig och röker en cigarett. Han skiter i dom allihopa. Det är lättare att hata än ångest. Det är lättare att kämpa för överlevnad än att kämpa för att leva. När detta är över tar hans fängelsestraff vid. Han vill inte det. Han vill att smitan ska sprida sig, till de riktiga brottslingarna.

 

[Cissi]

Lunde

Jag tittar på Nicky och Lina med tårfyllda ögon.
"Vi tänkte försöka rädda poliserna, även om de lyckas få fram ett botemedel så hinner de kanske inte få ut det dit innan det är försent."

Jag gungar oroväckande och det ser ut som om jag tänker svimma igen men det känns plötsligt som om jag måste få säga det här.

"Ni kan skydda forskarna så att de kan jobba ifred, jag kan göra nytta för någon annan någon annanstans... och kanske kan ni som är kvar här se till att vi har en trygg plats att återvända till?"

Hoppet som plötsligt lyser i mina ögon riktar jag med all kraft mot Nicky.

 

[Recca]

Nicola:

Jag blir lite förvånad över de känslofyllda orden men de griper mig ändå. Jag tar hennes händer och kramar dem. "Okay. Se till o överleva ni också, okay?"
Jag har aldrig ens träffat den här tjejen innan men i den här galna situationen är alla syskon känns det som. Syskon i en trasig familj.

Plötslig ömhet har krupit in i min röst och stolthet att min förmåga förlitas på. "Jag ska göra mitt bästa. Lovar."

 

[Laowai]

Lunde

Jag tittar på Nicky och Lina med tårfyllda ögon.
"Vi tänkte försöka rädda poliserna, även om de lyckas få fram ett botemedel så hinner de kanske inte få ut det dit innan det är försent."

Jag gungar oroväckande och det ser ut som om jag tänker svimma igen men det känns plötsligt som om jag måste få säga det här.

"Ni kan skydda forskarna så att de kan jobba ifred, jag kan göra nytta för någon annan någon annanstans... och kanske kan ni som är kvar här se till att vi har en trygg plats att återvända till?"

Hoppet som plötsligt lyser i mina ögon riktar jag med all kraft mot Nicky.

"Förlåt, jag ville bara göra det där innan du sticker." Lika mycket sagt för sig själv som till Lunde.

Han ställer sig upp, lite vimmelkantig av situationens absurditet. Förälskelse och högstadiedrama mitt i zombieapokalypsen liksom.

Han försöker orientera sig, men ser bara identiska korridorer runt sig.

"Jimmy, vad sägs om att vi hittar de där läkarna och ser om vi kan ordna upp det här?"

Jesper går närmare, och säger tyst.
"Förlåt för innan. Min morbror är polis, eller ja. Var. Det är lite känsligt."

Hans näsa fylls av cigarettröken.

"Kan jag bomma en tagg eller?"

 

[Cissi]

Jag nickar och torkar mig ansiktet med armen och ett blekt leende flyger över mitt ansikte.
Jag tittar mot Jesper och Jimmy som står och röker en bit bort.
"Jimmy... följer du med och startar en ambulans åt oss om vi inte kommer åt nycklarna, snälla?"

 

[Cassius]

- Gubben sa att nycklarna låg i ett skåp där nere. Bengt hette du va?

 

[Cissi]

- Gubben sa att nycklarna låg i ett skåp där nere. Bengt hette du va?

Peppad av Nickys ord och av min nyfunna styrka nickar jag åt Jimmys ord och går bort till honom och Jesper och ger dem varsin hastig kram. Jimmy håller jag i lite, lite längre och viskar hastigt.
"När du kan, passa på att sjappa med Saga." Jag tittar honom i ögonen och önskar att mjukheten som han hade där nyss kunde komma tillbaka men nu är han som en sten. Jag sväljer och slår ned blicken mumlar...
"Jag kommer att säga till alla som frågar att du dog, ingen kommer leta efter dig. Du försvann i virusets spår..."

Sen släpper jag honom och ger Jesper en hastig, blyg blick och går över till Bengt, Lars, Axel och Rutger som håller på att byta telefonnummer.

 

[mårten1]

Rutger inser att han kanske är lite orättvis som blockerar Nicola sådär, det är bara det att något med henne får honom att trigga ordentligt. Men aja sak samma, nu ska vi här ifrån.

Han har precis bytt telefonnummer med Axel och pratar med Bengt. "Bengt, kan man ta den här hissen ner till ambulansgaraget? Och skulle vi då kunna låna ditt kort?"

Rutger märker att Lunde kommer över och får för första gången verkligen se henne på nära håll. Hon är helt blodig i ansiktet och ner över tröjan och hon verkar ha väldigt ont. Han är ingen läkare men sett vad skador av bomber kan göra och detta ser inte bra ut alls.
Utan att tänka rycker han sönder armen på sin träningsjacka och lägger den på såret i pannan och tittar på Bengt.
"Du som kan sådant här, har du något vi kan binda om hennes sår ordentligt med? Vi måste få blödningen att stanna om hon ska kunna köra oss."

 

[Cissi]

Jag tar emot tyget och trycker det mot såret med en tacksam blick på Rutger. Funderar på om jag har hjärnskakning men tror inte det, det är ett skärsår, inte en fraktur. Jag kan nog köra... nog.

 

[Cassius]

Lunde

Jag tittar på Nicky och Lina med tårfyllda ögon.
"Vi tänkte försöka rädda poliserna, även om de lyckas få fram ett botemedel så hinner de kanske inte få ut det dit innan det är försent."

Jag gungar oroväckande och det ser ut som om jag tänker svimma igen men det känns plötsligt som om jag måste få säga det här.

"Ni kan skydda forskarna så att de kan jobba ifred, jag kan göra nytta för någon annan någon annanstans... och kanske kan ni som är kvar här se till att vi har en trygg plats att återvända till?"

Hoppet som plötsligt lyser i mina ögon riktar jag med all kraft mot Nicky.

"Förlåt, jag ville bara göra det där innan du sticker." Lika mycket sagt för sig själv som till Lunde.

Han ställer sig upp, lite vimmelkantig av situationens absurditet. Förälskelse och högstadiedrama mitt i zombieapokalypsen liksom.

Han försöker orientera sig, men ser bara identiska korridorer runt sig.

"Jimmy, vad sägs om att vi hittar de där läkarna och ser om vi kan ordna upp det här?"

Jesper går närmare, och säger tyst.
"Förlåt för innan. Min morbror är polis, eller ja. Var. Det är lite känsligt."

Hans näsa fylls av cigarettröken.

"Kan jag bomma en tagg eller?"

Han slår fram en cigarett, det är gula blend. Han tittar på paketet med avsmak. Men nöden har ingen lag.
Han håller upp paketet framför honom och säger:

- Det är lugnt grabbe, min familj har också ett svart får.

Han ler. Lunde ger han en nick. Han viskar fram.

- Tack bru.. Lunde.

 

[Laowai]

Lunde

Jag tittar på Nicky och Lina med tårfyllda ögon.
"Vi tänkte försöka rädda poliserna, även om de lyckas få fram ett botemedel så hinner de kanske inte få ut det dit innan det är försent."

Jag gungar oroväckande och det ser ut som om jag tänker svimma igen men det känns plötsligt som om jag måste få säga det här.

"Ni kan skydda forskarna så att de kan jobba ifred, jag kan göra nytta för någon annan någon annanstans... och kanske kan ni som är kvar här se till att vi har en trygg plats att återvända till?"

Hoppet som plötsligt lyser i mina ögon riktar jag med all kraft mot Nicky.

"Förlåt, jag ville bara göra det där innan du sticker." Lika mycket sagt för sig själv som till Lunde.

Han ställer sig upp, lite vimmelkantig av situationens absurditet. Förälskelse och högstadiedrama mitt i zombieapokalypsen liksom.

Han försöker orientera sig, men ser bara identiska korridorer runt sig.

"Jimmy, vad sägs om att vi hittar de där läkarna och ser om vi kan ordna upp det här?"

Jesper går närmare, och säger tyst.
"Förlåt för innan. Min morbror är polis, eller ja. Var. Det är lite känsligt."

Hans näsa fylls av cigarettröken.

"Kan jag bomma en tagg eller?"

Han slår fram en cigarett, det är gula blend. Han tittar på paketet med avsmak. Men nöden har ingen lag.
Han håller upp paketet framför honom och säger:

- Det är lugnt grabbe, min familj har också ett svart får.

Han ler. Lunde ger han en nick. Han viskar fram.

- Tack bru.. Lunde.

"Bussigt, tack."

Jesper tar ciggen och tänder den.

Pappret prasslar när det brinner, och Jespers ögonlock nästan vibrerar när han tar sitt första bloss på nästan fyra år.

"Ååh, dra åt helvete..." Jesper börjar niccokicka nästan omedelbart, och lutar sig tungt mot väggen, och glider ner längs väggen till golvet där han sätter sig med en duns.

"Tack. Jag tror att jag behövde det där..."

Han blir kramad av Lunde som han sitter där, men hinner inte reagera mer än att han återgäldar kramen.

 

[Recca]

Nicola:

Jag vänder mig med avsmak från rökarna. Minsta ursäkt för att blossa...
Lina står och nästan trampar otåligt, så jag ger henne en försäkrande blick. Sedan ägnar jag ett par ögonblick åt att studera bandaget kring min skadade hand. Det har iaf slutat blöda, men det dunkar obehagligt i hela handen. Molande värk. Jag vill be Bengt kika på handen men tycker inte vi har tid. Istället tittar jag på Muhammed. "Vet du om det finns nåt skåp med medicin, typ smärtstillande, på den här våningen?"

En redbull skulle sitta fint också... Jag har för mig att jag såg en automat med läsk nånstans på vägen hit [är det rimligt, Anchorman?].

 

[Iskaral]

Nicola:

Jag tittar på Jimmy. "Du följer med oss, okay." Blicken vandrar över de som är här och når Jesper. "Ska du med eller ska du till polisstationen?"

Jag ger Nicky en arg, sårad blick. Hon har ratat mig för kåkfararaset...Thats it! Jag åker med Rutger.

 

[Cassius]

Jimmy tittar på dom alla, uppenbart relativt oberörda av allt som har hänt. Jävla psykon. De kallar mig för brottsling, men de här jävlarna borde sitta på hispan allihopa. Lunde verkar vissa lite känslor, hon är nog den enda som kommer bli galen av det här. Jesper klarar sig, han verkar också vek. Deras barn kommer lida av sjukdomar. Såna där veka jävlar som får stryk i skolan för att de gråter när de ramlar.

Hur fan har de överlevt så här långt? Men Jimmy avundas dom, det måste vara skönt att känna så mycket. De andra är uppenbart sjuka. Rutger som fittan verkar heta beter sig som att inget har hänt, Lollo står där med sitt jävla flin som att vore en film. Bengt är säkert dement eller något. Han fattar nog inte riktigt vad som händer, utan står där och glor. Var det dregel som föll från hans mun? Han borde fan vara inskriven någonstans, bli avrunkad av någon sjuksköterska, få morfin så att somnar in.

Jimmy cynism riner ur hans porer, fy fan för människor. Fy fan.

 

[Recca]

Nicola:

Jag tittar på Lollo och nåt ömt kommer in i rösten, vi har ju ändå varit med om en massa tillsammans. "Ska du med upp en våning eller sticka på självmordsuppdrag?"

 

[Cassius]

Nu pratar ärkehoran med med bratfittan. Fy fan, jag äcklas. Jag borde göra något riktigt hemskt med henne...

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Nicola:

Jag tittar på Lollo och nåt ömt kommer in i rösten, vi har ju ändå varit med om en massa tillsammans. "Ska du med upp en våning eller sticka på självmordsuppdrag?"

Jag vill ju, men... Jag gör en liten gest åt Jimmys håll, rycker på axlarna, säger "Vi ses Nicky" och går bort till Rutger. Då och då tittar jag åt Nickys håll tills dess hon eller jag har gett sig av.

 

[Anchorman]

Sjukhuset

Mohammad svarar på Nicolas fråga.
Vi har ingen läskautomat här, vi har det på alla andra våningar, men här är patienterna lite för oberäkneliga för att ha sånt.
Men lite smärtstillande kan jag allt fixa fram, ge mig två minuter. Kan nog även hitta något som ger dig lite energi.

Mohammad vandrar iväg och börjar rota inne i ett litet rum några dörrar bort.

Lina som har varit förvånansvärt tyst den senaste stunden säger högt så att alla hör.
Ni bråkar, dem hånglar, hundra pers gråter, nu får det fan vara nog! Jag har passerkortet jag ska upp till sjuttonde.
Bestämt går hon iväg mot trapphuset där hon tidigare såg dörren till sjuttonde våningen.


Erdan

Steve springer efter Erdan, jobba framåt är väl tanken och att möta två är väl bättre än att möta tre.
Erdans vältränade ben efter år av fotboll träffar zombien klockrent i magen, den vacklar bakåt men hämtar kraft och fortsätter framåt.
Andra sparken får den att ramla ner i marken men den verkar inte påverkas nämnvärt utan börjar resa sig igen.
Under tiden har Steve tagit hand om den andra genom att köra in kniven genom ögat på zombien.

Medan Erdan fokuserar på zombien framför sig har han tappat fokuset ifrån de tre bakom honom och en av dem flyger på honom och hoppar upp på hans rygg samtidigt som han försöker bita honom i halsen bakifrån.