Nekromanti Speltråd Zombies i Bergsfors

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Knallen från revolvern ringer i mina öron och jag tittar ner på den röda pölen under mannen. Ljungeld och floder av blod som sagt, men ingen gud. Ingen gud i Bergsfors denna dag. Vi får klara oss själva. Jag är äcklad över synen av den nästan huvudlöse forskaren, men tycker inte att jag har gjort fel som sköt honom.

Du har dödat min familj, du har dödat min familj...Efter hon sagt det tre fyra gånger vänder hon sig mot Lollo och börjar slå med båda sina händer mot Lollos bröstkorg. Slagen är bestämde men inte särskilt kraftfulla och gör ingen egentlig skada på Lollo.

Jag låter henne slå några slag, sedan knuffar jag bort henne. "Jag sköt honom med hans eget vapen. Det borde säga dig någonting. Och om hela din familj är som honom hoppas jag att du säger sanningen, men jag litar inte på dig så jag tänker se efter själv. Om du ursäktar".

Till Jesper säger jag: Skjut henne om hon gör något!" Jag ger honom revolvern och går fram till dörren till norra labbet och kastar en snabb blick in i det med Mp5:an redo.

 

[Cissi]

Lunde/sam

Spoiler

När Sam tar emot telefonen möts hon av tystnad en lång tystnad.
Precis när tankarna går om att något fel måste skett i telefonen så kommer det en röst fram.

Vem? Vem dödade Julia? Vem?

Som från ingenstans börjar Sams egen telefon att ringa, numret är inget som Sam känner igen eller har inlagt i sin kontaktlista.

Jag tittar på min egen telefon med stora ögon och svarar som på instinkt rösten i den andra. Det är något med tonläget som får mig att svara som jag gör, för jag vet inte vem jag pratar med. Nån Rutger känner?

"Det var en olycka... Hon föll i trappen.. Jag är så ledsen..."

Sen trycker jag på min egen telefon utan att vänta på svar från mannen i mitt öra.

"Sa... Lun... Hallå?"

Skriken från avdelningen har fått mig att komma på fötter men jag står kvar lutad mot trappräcket. Hoppas att Lollo, Jesper och Bengt klarar sig... Herre Gud! Bara dom mår bra!

 

[Feuflux]

Du har dödat min familj, du har dödat min familj...Efter hon sagt det tre fyra gånger vänder hon sig mot Lollo och börjar slå med båda sina händer mot Lollos bröstkorg. Slagen är bestämde men inte särskilt kraftfulla och gör ingen egentlig skada på Lollo.

Jag låter henne slå några slag, sedan knuffar jag bort henne. "Jag sköt honom med hans eget vapen. Det borde säga dig någonting. Och om hela din familj är som honom hoppas jag att du säger sanningen, men jag litar inte på dig så jag tänker se efter själv. Om du ursäktar".

Till Jesper säger jag: Skjut henne om hon gör något!" Jag ger honom revolvern och går fram till dörren till norra labbet och kastar en snabb blick in i det med Mp5:an redo.

Bengt

- Birgit?
Hon ser inte riktigt ut som jag minns henne. Hon ser... tyngd ut. Sliten. Inte i balans.

- Hjälp Lollo, säger jag till Jesper, jag har koll på henne. Och nej, jag litar inte heller på henne just nu.

Jag verifierar att säkringen på min pistol är på, och sen sätter jag den i bältet sådär som Clint Eastwood skulle ha gjort. Vänder mig återigen till Birgit.
- Har du fler beväpnade "kollegor" [säger just det ordet med nån slags sarkastisk ton] så kan du lika gärna tala om det nu, så kan vi kanske slippa onödiga dödsfall.
Sen slänger jag en blick på den huvudlösa mannen på golvet och gör en min som antagligen gör att det senaste jag sa helt tappar trovärdighet...

Jag tittar på kvinnan med den trasiga foten som precis fick en spark av Jesper och grips av avsmak inför allt våld. Är det vi som är the bad guys nu? Jag ryser till.

- Snälla inte mer våld, säger jag tyst, riktar inte till någon alls.
Känner mig ledsen, allt blir bara fel. Jag väntar på Birgits reaktion.

 

[mårten1]

Rutger

Spoiler

Vänder sig mot Rutger "En helikopter sa du? Så några kan ta sig härifrån? Ja, jag håller med, den där kvinnan verkar onekligen behöva det bäst, och sen tror jag nog att Nicola är den som behöver det, hon kommer ha en lång väg tillbaka, dessutom så är det svårt att lita på någon som har gått så långt, även om hon har ett riktigt ljust hjärta så är hennes sinne inte riktigt med oss längre, hon har varit med om för mycket och inte ... ja inte klarat av det." Fortsätter röka. Kommer inte riktigt ihåg om hon redan erbjudit Rutger en cigg så tänker att det inte kan skada "Cigg?"

"Kanske efter detta är över, har inte rökt förut men om inte zombis dödar mig gör nog inte en cigg det heller." säger jag med ett leende mot Felicia.
"Jag vill nästan skicka med Nickola också men..." jag suckar, "om de kan ta tre personer, beror lite på vikt kanske skicka med Jesper och en forskare? Det kanske kan hjälpa att få fram ett botemedel om de kan komma till en bättre forksningsanläggning. Jag vet inte, jag måste se vad de säger."

Vi kommer ut i trapphuset och där ser jag den nya killen. Det sticker till och jag gillar honom inte men han verkar vara på väg ner. "Jag skulle inte rekomendera att du går ut. De på våningen över gjorde ett virus för att döda alla brottslingar, dock gjorde det folk till zombis istället. Du kan se bevis några våningar ner om du tar en ficklampa, men jag skulle inte rekomendera att du går längre ner." rösten är lite hård, det hörs att jag kanske inte gillar honom men jag försöker trycka undan det och försätter upp med Anna.

Spoiler

Vi slänger in han på toaletten eller nåt, här stör han ju bara

"I toaletten blir han bara ännu mera hinder, släng in honom i ett patientrum eller nåt, då kan man ju duscha utan att behöva tänka på honom." säger jag med ett leende.

Jag ser Lunde sitta med två mobiler, jag kan inte fly från Nitro, det vore inte rätt. Han har räddad mitt liv flera gånger när vi varit ute på fält. Jag knackar Lunde lätt på axeln och får tillbaka min mobil. Jag hörde att hon just sagt att det var en olycka i trappen.

"Förlåt, jag borde inte skickat dig vidare, du vet vad hon betydde för mig. Men lotsar upp en till taket nu, ska försöka få med en forskare som är ansvarig. Jag vet att du har frågor men du vet att vi inte har lång tid. Men jag lägger inte på, så vill du något är det bara att fråga." det blir åter tyst i mobilen och vid sjuttonde våningen ber jag Anna vänta och smiter in på våningen, jag ser kaoset som har hänt där och vänder mig de två forskarna i korridoren.

"Skulle ett bättre labboratorium göra det lättare för att få fram ett botemedel, i sådana fall kan vi ta en och Jesper här ifrån men ni får vara snabba." jag är ganska kall i min röst och det hörs att jag vill ha snabba svar och inget svammel.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Jag lämnar ifrån mig Rutgers mobil och ger den lilla gruppen en hastig blick. Okej, nu är Rutger här... och Steve. Nu borde de få fason på vad som händer på avdelningen.
Jag sjunker ned i trappan och säger igen in i min mobil, rösten darrar.
"Hallå? Vem där?"

 

[Vicotnik]

Spoiler

Vi kommer ut i trapphuset och där ser jag den nya killen. Det sticker till och jag gillar honom inte men han verkar vara på väg ner. "Jag skulle inte rekomendera att du går ut. De på våningen över gjorde ett virus för att döda alla brottslingar, dock gjorde det folk till zombis istället. Du kan se bevis några våningar ner om du tar en ficklampa, men jag skulle inte rekomendera att du går längre ner." rösten är lite hård, det hörs att jag kanske inte gillar honom men jag försöker trycka undan det och försätter upp med Anna.

Daniel Olander
Öh.. Det där låter ju helt tokigt.

Jag följer efter Rutger och Anna upp för trappen.

Eh.. Så folk reser sig ur graven?

Att Rutger eller någon annan skulle tycka illa om mig bryr jag mig inte det minsta om, för ärligt talat vem bryr sig i en uteliggare? Ingen som inte själv är den sittuationen i alla fall, eller i alla fall när det kommer till Bergsfors.

Vad händer? Eh.. eller öh.. jag menar vad gör man åt det?

 

[Anchorman]

Sjuttonde våningen Alla spelare utom Erdan

Sam hör en bekant röst i luren, även om den inte låter exakt som den brukar, rösten är andfådd och hes.
Morgan säger:

Samantha, Lunde, mitt ljus mitt allt, vad underbart det är att höra din röst, mår du bra?

Birgit bryr sig inte längre om Lollo hon sitter bara med huvudet lutat fram. När Bengt kommer och söker kontakt får hon ett leende, någonting med det får det att se ut som om det är det första leendet på länge.
Hon skakar på huvudet när Bengt frågar om det finns fler sedan fortsätter hon:

Nej, det här var dem enda. Du måste förlåta mig Bengt, de tvingade mig, de...

Birgit stannar upp och tårar börjar rinna ner för hennes kinder efter att ha hämtat sig några sekunder fortsätter hon:

Dem har min familj, om jag inte gjorde vad dem ville så dödar dem allihop, min make, min son hans fru och mina två barnbarn.

Hon nickar mot det som är kvar av mannen med huvudet avskjutet
Han var den enda som visste vart dem var, nu kommer de dö allihop...

Birgit bryter ihop och slänger sig i Bengts famn.


Kvinnan med den avskjutna foten stirrar argt på sin fiende, han sköt foten av henne och nu förväntar han sig samarbete?
Kvinnan vrider sig om och lägger sig i en position som påminner om framstupa sidoläge, hon bryr sig inte om att svara Rutger.

Lollo ser ett stort labb när han har gått in genom dörren.
Det är inga här förutom en man som ligger fastspänd på en bår som sitter fast i väggen. Mannen är klädd i en blå flanellskjorta och blåjeans, skjortan är uppknäppt och flera sår finns på mannens bröstkorg.
När Lollo kommer in börjar mannen frusta och kasta sitt huvud från sida till sida, han har någonting för ansiktet, det påminner om det som man brukar sätta på munnen på aggressiva hundar. Det krävs inget geni att förstå att den här mannen är en zombie.

I labbet finns det fullt med provrör och behållare fylld med alla möjliga olika vätskor i alla konstiga färger.
Flera labbrockar hänger i lika många krokar längs långsidan vid dörren.
Labbet har inget fönster men är väl upplyst av stora lysrör i taket.
Det luktar en oigenkännlig lukt här inne som sticker i näsborrarna på Lollo. Ett ställ med provrör vänds om och om igen i en vändningsapparat som hindrar vätskorna i provrören att separera och skikta sig.
I nordvästra hörnet på ett av borden är det en makaber syn, flera kroppsdelar finns här, händer fötter men även ett huvud av en asiatisk kvinna.

 

[Cissi]

Lunde/Sam

Samantha, Lunde, mitt ljus mitt allt, vad underbart det är att höra din röst, mår du bra?

"Morgan..." Min röst bär knappt och tårarna börjar rinna igen.

"Jag mår bra... var är du? Är du okej? Gå inte ut! håll dig inne... har du pratat med mamma?... Vad ringer du från för nummer?"

Jag snyftar mellan frågorna och kan inte hejda mig själv. Han lever. Han lever! Lättnaden är obeskrivlig. Han lever! Jag frågar igen.

"Var är du?"

 

[Anchorman]

Sam

Det blir tyst i luren en stund, Morgans andningar är det enda som övertygar Sam om att samtalet inte har brutits.

Jag hittade den här telefonen...på ett lik. Min har försvunnit någonstans.
Sam...jag är ledsen, Maggan och Janne, de finns inte hos oss mer. Förlåt Sam, jag gjorde vad jag kunde, men det var försent.

Sam kan höra hur Morgan sväljer genom telefonen.

 

[Cissi]

Sam

Det blir tyst i luren en stund, Morgans andningar är det enda som övertygar Sam om att samtalet inte har brutits.

Jag hittade den här telefonen...på ett lik. Min har försvunnit någonstans.
Sam...jag är ledsen, Maggan och Janne, de finns inte hos oss mer. Förlåt Sam, jag gjorde vad jag kunde, men det var försent.

Sam kan höra hur Morgan sväljer genom telefonen.

Jag börjar skaka och snyftar till. Mamma... Pappa... de... de finns inte, de är borta. Tårarna rinner och jag sjunker ihop, drar upp axlarna och lutar pannan mot knäna. Skakar okontrollerbart och får inte fram ett ord på vad som känns som en evighet.

"Var... var är du?" Viskar jag tillslut. "Jag kommer och hämtar dig... var är du?"

 

[Iskaral]

Jag vänder mig om till de andra och hör Birgit prata om sin familj. Jag går fram till kvinnan med den sönderskjutna foten och ger henne en spark i baken. "Bengt du måste lägga om den där foten. Hon har en hel jävla del att förklara både om zombiegrejen och om hennes (pekar mot Birgit) familj. Jag vill inte att hon blöder ut för fort. Kolla in labbet förresten. Som från någon jävla skräckfilm"

 

[Feuflux]

Bengt

Jag flyttar snabbt över till kvinnan med den skjutna foten och sätter mig på knä där. Har förbandslådan med mig och börjar jobba direkt. Tecknar åt Birgit att assistera.
- Prata med mig, säger jag (lite otydligt till vem av kvinnorna, men det spelar ingen roll). Vad händer här?

Och så en tillrättavisande kommentar med tillhörande irriterad blick till våra båda hetsporrar Lollo och Jesper [gissar att Rutger är för långt bort för att få in honom i synfältet].
- Inget mer våld nu! Ok? Undersök!

 

[Iskaral]

Mikael/Lollo

Nu verkar det ändå som att vi kan lita på Birgit och hon sa att det inte var fler. Dessutom kommer jag inte att förstå vad jag tittat på. Jag är ingen forskare. Jag gör ändå som Bengt säger. Det är ju bra att han morskar upp sig lite. Men det blir en kort tur till södra labbet, det som är konferensrummet och hissen. Om vi ska få ut något vettigt av det här är det från Birgit och fotdoktorn.

 

[mårten1]

- "Vad händer? Eh.. eller öh.. jag menar vad gör man åt det?"

"De ansvariga ligger där, och jag hoppas de försöker få fram ett botemedel. Vi har en som är immun så vi tänker att det kan hjälpa."

Jag suckar djupt, jag gjorde samma sak som de gjorde mot mig självklart kommer hon bara hjälpa mig. Jag lägger mitt automatgevär på ryggsäcken som fortfarande ligger vid utgången till trapphuset och rör mig in i korridoren, kollar på klockan men det är fortfarande lite tid kvar, om det är bäst för dem att jobba här hinner jag i alla fall få upp Anna på taket, och Nitro är ju fortfarande i telefonen.

"Förlåt" känns lustigt att det är jag som ber om ursäkt.
"en tjej som var som en lillasyster för mig dog på grund av er" börjar snegla åt uteliggarens håll men tvingar mig att hålla blicken på de två forskarna
"och det fick mig att, gå lite över styr. Hade helst velat att ingen dog men är inte så van med gevär. Men nu är ett botemedel viktigast" jag drar ett djupt andetag och stabiliserar min röst. "är detta labbet optimalt för er annars kan vi kanske få iväg en och Jesper om det skulle hjälpa er."

Jag tittar även lite mot Jesper för att se hans reaktion på att åka.
"Men jag behöver att svar snabbt för det kommer gå fort rätt snart. Och vi har alla redan förlorat mycket i den här skiten så snälla, hjälp oss att hjälpa er med ett botemedel."

 

[Anchorman]

Sjuttonde våningen

Sam som sitter i trapphuset och pratar i telefon fortsätter sitt samtal
Morgan säger i andra änden
Lunde lyssna på mig, det är försent för mig. Dem var efter mig... jag ramlade och bröt något, jag har tagit mig in i nån butik här, men de dunkar på dörren det är bara en tidsfråga innan de tar sig in.

Lollo fortsätter sin utforskning och har nu tagit sig in i det södra labbet.
Det här labbet har vissa likheter med det förra; mycket provrör och behållare, men härinne syns det inga kroppsdelar eller zombies.
Stället har flera mikroskåp som står på bänkarna, även många tablets och en bärbar dator som står igång och visar en nedräkning, nedräkningen står på 42minuter och 17 sekunder och tickar nedåt varje sekund.

Lukten som fanns i förra labbet är inte här, här är istället en fräsch lukt.
Det här rummet har inte heller några fönster.


Ute i korridoren har Birgit börjat leta igenom den döde mannens kläder samtidigt som Bengt lägger om foten på den förvånansvärt lugna patienten.
Birgit vänder sig till Rutger när han börjar sin utläggning.
Har ni inte fattat nånting? Det finns inget botemedel och kommer aldrig finnas, dem som har blivit zombies kan inte vändas tillbaka. Enda anledningen att dem har varit här och fortsatt forska har varit för att förstå vad som gick fel och fixa det, så de kan släppa ut viruset igen.
Bergsfors var bara ett test för dem, de vill släppa ut viruset i hela världen, de kommer döda miljontals människor bara för att dem har en viss gen, en gen som tydligen gör människor mer benägen till allvarliga brott.

Birgit fortsätter leta efter hon pratat med Rutger, hon kastar ut en walkie-talkie och ett gäng med pennor som mannen hade i sin labbrock på golvet. Stressen blir mer och mer påtaglig när hon inte hittar det hon söker och hon utbrister.
Det måste ju finnas någonting här, nånting! Nåt som visar vart dem kan vara!
Bestämt kastar hon sig mot kvinnan som får foten omlagd, något som får Bengt att tappa bandaget och ramla bak.
Andrea, du ljuger för mig, du måste veta nåt, det är min familj, dem har inte gjort något dem är oskyldiga!

Kvinnan som tydligen heter Andrea svarar tyst.
De är på zooet, nånstans där vet inte exakt vart, men dem är där.


Anna har tryckt sig mot Daniel där dem står i korridoren och väntar på att Rutger ska komma tillbaka.

 

[Cissi]

Lunde lyssna på mig, det är försent för mig. Dem var efter mig... jag ramlade och bröt något, jag har tagit mig in i nån butik här, men de dunkar på dörren det är bara en tidsfråga innan de tar sig in.

"NEJ!" Jag reser mig häftigt upp, det hugger till lite i sidan. "Sluta! Det är inte försent. Jag kan hämta dig. Säg vars du är! Morgan, snälla du! SÄG VARS DU ÄR!"

 

[Vicotnik]

Daniel Olander
För mig låter det hela så totalt främmande och konstigt, men läkare eller kanske i det här fallet forskare brukar veta vad de pratar om. Då Anna trycker sig mot mig så bränner det i bröstet från de trasiga rebena, jag biter ihop och lägger armen om Anna. Scenen framför mig känns som de skulle komma ur någon dålig hollywood rulle, men något är fel i den för jag är där mitt i alltihopa.

Spoiler

Kvinnan som tydligen heter Andrea svarar tyst.
De är på zooet, nånstans där vet inte exakt vart, men dem är där.

Hmm... Vi kan alltid ta kloakerna ditt. Det är ganska så tysta ord som lämnar mina läppar, frågan var om det ens var menat att sägas högt. Jag kommer på mig själv att ha yttrat orden högt, men innan någon rikigt hinner svara på dem så börjar jag sakta röra mig vidare tillsammans med Anna så att vi till slut ska kunna nå taket. Kvinnan är helt klart chockad och ska inte behöva se den minst sagt makabra scenen som har utspelat sig i korridoren.
Här håll de här pennorna. Säger jag till Annan och räcker henne de pennorna jag har i fickan, hon tar emot dem i vad som verkar vara en automatisk rörelse, hennes blick vandra ganska så snart ner mot pennorna medan vi rör oss vidare mot taket.
I mitt eget sinne så hoppas jag att pennorna i alla fall ska hålla hennes vaga uppmärksamhet borta från det som händer runt omkring henne.

 

[mårten1]

Rutger

De har inte ens försökt, de skiter i motgift och vill fortsätta med viruset. Orden blir som en hårt slag i solarplexus. Rösten låter urhålkad och besegrad.
"Döda miljoner...Birgit, vi måste försöka varna folk och du bättre än någon annan. Om du vill kan vi ha en plats åt dig på helikoptern. Vi kan försöka hjälpa din familj men vi måste också varna folk utanför detta."
Jag går ut mot trapphuset igen, tar med mig geväret och tar upp telefonen. Jag berättar för Nitro det jag vet om viruset, att detta är en testrun och de tänker göra det över hela världen utan att ens ha en tanke på ett botemedel.
Jag ser Lunde, hon verkar skrika i sin telefon och ser smått panikslagen ut, uteliggaren är på väg med Anna mot taket och jag följer med dem. Lunde är säker för tillfället och tiden till helikoptern är snart slut.
Jag håller telefonen men säger detta både till uteliggaren och Nitro.
"Det finns en kvinna på taket som är lite labil efter allt som hänt. Men är vi försiktiga kanske hon inte blir för aggressiv."

 

[Vicotnik]

Daniel Olander
Jag nickar som svar. Beväpnad? eh jag menar är hon beväpnad? Kläcker jag ur mig efter en lite stund. Mina tankar går till kniven som ligger i min ryggsäck, för visso inget skjutvapen men det kan räcka med lite tur. Pennorna verkar i alla fall ha get Anna lite annat och tänka på då hon nu verkar mest fokusera på att hålla i dem med sin ena hand och den andra armen nästan krampaktigt runt min midja, lite som om hon försöker hindra mig från att försvinna.

 

[Anchorman]

Rutger, Anna och Daniel

De tre kommer upp till dörren som leder till taket, Birgit klargjorde att hon inte går någonstans utan sin familj.
När de försöker öppna dörren upptäcker det att den är låst, inte med något lås som går att öppna ifrån insidan utan antagligen något som sitter på utsidan.

Sam

Lunde lyssna på mig, du får inte riskera ditt liv för min skull förstår du, men om ni får kontakt med militär eller polis som kan hjälpa mig så skicka dem.
Jag är i en butik nere i en källare nånstans i centrum, allt gick så fort, jag vet inte vilken gata jag är på.
Men det ser ut att vara en inredningsbutik.

Nicky

Helikoptern är när nu och börjar gå ner för landning. Nicky ser två personer sitta där fram, båda män, båda är klädda i militärkläder.
Det börjar rycka i dörren som Nicky låste tidigare.