Nekromanti Svensk film

[Rising]

Re: För många filmer - för många småbolag

Så ja, han är så jädra bra. Kanske inte för dig, men för en majoritet. Och det är det som betyder något, i vår värld.

Betyder... för vem? För dig? Du beskriver helt klart vad som har betydelse för filmbolagen, men menar du därmed att popularitet också skulle ha störst betydelse för var och en av oss individuella biobesökare, eller att det skulle ha störst betydelse i filmhistorien? Vad menar du egentligen?

Anser du att populära filmer inte får tillräckligt med uppmärksamhet, och att popularitet borde ha större betydelse i vårt samhälle? Att man borde tona ner kritikers åsikter till förmån för intäkter? Att det är ointressant att diskutera våra subjektiva åsikter om film - eftersom de är just subjektiva - och att vi istället borde enas om att enbart rekommendera populära filmer eftersom de verkar objektivt bra?

---

För mig personligen betyder det mycket mer att läsa dina och kranks personliga åsikter om vad ni tycker är bra film, än att få se en lista på vilka filmer som majoriteten gillar just nu. Jag tycker inte att popularitet som attribut betraktat behöver mer utrymme eller vikt i diskussioner om film, det är redan stort nog. Jag gillade exempelvis inte att diskussionen om Blair Witch till så stor del handlade om filmens succéfenomen, och så litet om filmens egna kvaliteter.

Men du tycks vilja slå ett slag för populariteten med ditt inlägg. Varför då, undrar jag?

Jag gillar Spielberg för att jag tycker han är en skicklig berättare, och det skulle jag nog göra även om han inte vore populär.

 

[seinet]

Jag var och såg på Kopps med min syster (för att utnyttja rabattkortet som är tidsbegränsat). Sedan såg jag även Noll Tollerans då jag tror det var Telia som skickade ut massa fribiljetter till företagskunder (farsans firma är kund till Telia eller hur det nu var). Annars är det inga fler jag kommer på just nu.

/Seinet Wintermute - Skall sova

 

[Ymir]

Re: Marknadsföringsfaktorn

Fast då utgår du från att folk går och ser Spielbergs filmer för att de genuint tycker att de är bra. Det kan lika gärna vara så att de går och ser dem pga de resurser filmmakarna lagt ut på tillgänglighet, reklam, och allmänn kollektiv hjärntvätt.

Hollywood gör inte bättre film än några andra, det vägrar jag tro - snarare tror jag att de gör sämre film. Men de gör lättillgänglig, lättsmält, och lockande film, som de lägger ner enorma mängder pengar på att marknadsföra. Det är sådant, inte kvalitét, som drar publik. De har ett marknadsmonopol i västvärlden, djupt förankrat i en angloamerikansk kulturdominans, som de inte är sena att utnyttja. Hade indiefilmskapare och icke-amerikanska filmmakare haft en bråkdel av de amerikanska storfilmbolagens resurser, och således kunde marknadsföra sig mera, hade betydligt fler människor också gått och sett deras filmer, det är jag övertygad om.

Så, nej, jag tycker inte Spielberg är bra, och ser inga övertygande argument för att han skulle vara det. Han kan lika gärna vara en halvklåpare uppbackad av enorma marknadsföringsresurser, hypad popularitet, skådespel och bröd åt folket, etc.

...Haken är väl mest att jag inte riktigt kan se hur man skulle gå till väga för att ta reda på hur det verkligen förhåller sig med den saken. Kanske om man typ via gudomlig intervention ger Wong Kar-Wai lika mycket pengar som Michael Bay får att marknadsföra sina filmer med (och smarta marknadsföringsagenter, etc), och ser vad som händer? Bay skulle självklart dra mer publik alltjämt, han gör ju mer lättsmält film, men det skulle förvåna mig storligen om inte Wongs film åtminstone jämnade ut skillnaderna i publiksiffror en hel del.

- Ymir, nyfiken

 

[Ymir]

Till skillnad från typ resten av mänskligheten, tycker jag om svensk film. (Jänkarna lär visst också göra det, förstås; det finns ett stort kotteri på syrrans filmforum som typ dyrkar Modysson). Jag håller dock med om att det finns en problematisk avsaknad av bredd, och alldeles för mycket av gammal tråkig skåpmat - polisfilm är vårt största gissel, tillochmed värre än det någonsin var i Hongkong. (Deras polisfilmer var åtminstone, well...häftiga). Men jag anar en positiv trend - om Arnfilmen faktiskt lyckas bli vettig, tex, kanske andra svenska filmskapare också vågar göra lite mer...häftig film. Och det tror jag vore gynsamt för marknaden, även om jag själv föredrar pretentiösa ångestdraman; för de som brukar gnälla på svensk film, brukar allt som oftast framhålla just en uppfattning om att den är gråtrist. Det är framförallt den uppfattningen som måste tvättas bort. Svenska filmskapare borde försöka sig på mer fantastiska, actionfyllda, eller bara i allmänhet mer eskapistiska rullar. Jag tror bland annat på historisk film som inte är insnöad på episka skeenden och maffiga fältslag - SVTs historiska produktioner brukar vara mycket välgjorda; någon borde definitivt kunna få till något ännu bättre på vita duken. Den gamla Ronja-filmatiseringen äger ju också stenhårt, tex.

That being said, så tycker jag det har gjorts en hel del bra och mycket bra svensk film på senare år. De jag har sett på bio är dock inte så många:

Sånger från andra våningen - sådär, lite väl gråtrist
Mun mot Mun - fantastisk ångestorgie, den kvintessentiella Ymir-filmen
Säg att du älskar mig - ganska bra, överlag ett gott hantverk
Fucking Åmål - bara en av de bästa filmerna, typ, någonsin
Lilja 4-ever - lite väl sentimental, men fortfarande mycket bra

Utövera dessa, är Smala Sussie och Den Osynlige hur bra som helst, Ett hål i mitt hjärta är bra, Livvakterna var bra as actionfilmer goes, Frostbiten var ball och gav mig fet Vampire-nostalgi, Den bästa sommaren är en härlig feelgood-film, Glasblåsarens barn är vacker och drömsk och mysig, Fanny och Alexander är förstås rätt gammal, men fortfarande ett mästerverk, En liten julsaga är så söt att jag knappt står ut...

Ja, sedan finns ju förstås bottennapp så hemska att de inte ens bör nämnas vid namn (*hostFlamholchost*), men överlag tycker jag ändå det görs ganska bra film i Sverige. Men då har jag också medelst kaustiksoda tvättat bort alla Wallander och Beck-filmer ur mitt medvetande.

Sedan, slår det mig, är det också så att jag börjat misstänka att jag faktiskt får bättre inlevelse i filmer som är på svenska. (Och då är en stor del av mina favoritfilmer ändå på för mig helt obegripliga språk). Det känns helt enkelt...närmare, och draman blir därför kraftfullare, och komedier roligare. Ett par svenska filmer är liksom bland de som gripit och/eller roat mig allra mest, någonsin. Tänk då så fantastiskt det vore, om det gjordes ännu bättre film i Sverige?

- Ymir, tycker och drömmer lite grann

 

[mördarmackan]

Re: För många filmer - för många småbolag

VARFÖR ska amatörfilmare få pengar till sina filmer? Så att de kan fullfölja sina filmer och sen så ska ingen se dem? För det är ju det som händer i de allra flesta fall
Helt enkelt så blir det så att det blir än fler filmer som ingen jävel ser.

 

[Lindenius]

Faktum är ju…

…att sannolikheten att filmen ska bli sämre ökar ju med antalet pengar som kastas in i projektet.

Ju mer pengar desto mer folk kring projektet. Ju mer folk desto större chans att det finns pellejönsar som kan sabba det.

Dessutom, stora pengar lockar alltid stora fiskar som bara bryr sig om pengar.

//erik. svår ekvation.

 

[Lindenius]

Vidare tycker jag att…

…det har blivit en konstig diskussion här. Hur har ni tänkt att filmpengar bara ska ges till etablerade och duktiga filmmakare om de inte fått chansen att testa på att ro små projekt i hamn?

Problemet måste väl snarare sitt i filmmakarna/de som bestämmer vilka nya idéer som ska få stöd. Jag tycker de (svenska filmerna) ofta signalerar någon sorts form av prettighet garanterat är frånstötande för den "valige biobesökaren". Plocka bort de pretentiösa människorna och anamma ett mer kapitalistiskt synsätt – d v s försöka lurka ut vad folk vill SE snarare än vilka projekt som är originella, eller vad filmmakarens efternamn är.

//erik. eller vilka kriterier de nu har för att ge filmer pengar.

 

[krank]

Re: För många filmer - för många småbolag

Så ja, han är så jädra bra. Kanske inte för dig, men för en majoritet.

Jag tror, å andra sidan, at han snarare spelar på minsta gemensamma nämnare... Om många ska tycka att något är bra, är det liksom så man får göra... =)

Och det är det som betyder något, i vår värld.

I din kanske...

 

[Big Marco]

Re: För många filmer - för många småbolag

Betyder något... Ja, ur ett historiskt perspektiv, mänskligt kanske. De filmer som får uppmärksamhet betyder något. I gemenskapen.

För skall vi diskutera personligt kvalitetstyckande ndg film så blir det lätt meningslöst. Upplevelser är så subjektiva de kan bli, och med känsloargument såsom "bättre" eller "sämre" blir det ännu värre. Detta gör också att jag tycker illa om kritker som yrkesgrupp, då de ofta hamnar i en illa sits. För att förklara varför en upplevelse är si eller så behövs utrymme, vilket sällan ges. Vilket får effekten att kritiken blir onyanserad, privat (till skillnad från personlig) och helt värdelös som hjälp/råd huruvida filmen (eller liknande upplevelsebaserade media) är sevärd eller ej.
Dessutom påverkas upplevelser av dagsform, förväntningar och social press från flera håll. Totalsörja blir resultatet utan motiveringar till varför upplevelsen var si och så.

Så poängen var väl att den stora massan kommer att följa filmbolagens marknadspengar, uppleva den film som bolagen ger ut och tillräckligt många kommer att lämna salongen med en hyfsad tillfredsställelse i maggropen. Själv är jag sällan missnöjd med Spielberg, om vi fortsätter att använda honom som exempel, men han har drag som börjar upprepa sig nu efter 30 år i samma bransch.

För mig själv kan jag bara säga att jag blir trött när folk pratar om "bättre" eller "sämre" film. Det tyder på en avsaknad av insikt vad filmens syfte är. Att säga att Se7en är bättre än Transformers eller att Oldboy är sämre än Starwars är för mig rent felaktigt att säga. Att hävda att svensk film är sämre än koreansk, eller amerikansk, eller spansk, etc är också meningslöst på den lilla skalan. Sämre på vad? Underhållning per budgetpeng? Användandet av teknik och cool klippning? Manusbearbetning? Musikkomposition? Ljussättning? Skådespelartalanger? Ovanstående blir delelement som iaf kommer närmare någon form av objektiv bedömning, men det är bara ett litet steg. Men ett steg.

 

[Sodivra]

Resan till Melonia!

Bästa evor, jag köpte två ex.

 

[Saxifrage]

SVTs historiska produktioner brukar vara mycket välgjorda

*host* snapphanar *host*...

Men i övrigt håller jag i stort sett med.

/sax, skärgårdsdoktorn?

 

[Man Mountainman]

Re: Marknadsföringsfaktorn

Fast då utgår du från att folk går och ser Spielbergs filmer för att de genuint tycker att de är bra. Det kan lika gärna vara så att de går och ser dem pga de resurser filmmakarna lagt ut på tillgänglighet, reklam, och allmänn kollektiv hjärntvätt.

Sådär kan bara en kulturelitist resonera.

Att utgå från att folk egentligen ogillar Spielberg men ser på honom för att bolagen manipulerar massorna, well, det är ett konspirationstänkande. För det första leder det till frågan: om folk egentligen gillar en annan sorts film, varför gör inte filmbolagen den sortens filmer istället? Då skulle de slippa lägga massor av pengar på "tillgänglighet, reklam och allmän kollektiv hjärntvätt" och skulle dessutom kunna ge Spielberg foten och hyra billigare regissörer. För det andra: "folk gillar Spielbergfilmer" är helt klart en enklare förklaring till fenomenet att folk ser Spielbergfilmer än "folk manipuleras av storbolagen! Omg konspiration!". Låt oss snälla tillämpa Occams rakkniv. För det tredje: Vad är allt det här snacket om "genuint tycker att de är bra"? Finns det olika sätt att tycka att något är bra på, där vissa sätt är mer "genuina än andra"? Knappast: Folk ser filmer de gillar, och skulle inte Spielberg göra filmer som folk gillar så skulle folk snart sluta köpa biljetter till Spielbergfilmer. Marknadens osynliga hand och allt det där.

Du verkar tro att inuti varje Spielbergdiggare så finns det ett Norénfan som kämpar för att komma ut, men hindras av de elaka bolagens hjärntvätt. Ibland får man helt enkelt acceptera att folk har en annan smak än en själv.

/Kalle, som tror att Ymir är beredd att beskriva sig själv som "kulturelitist" och alltså hoppas att han inte tar allt för illa upp av det tillmälet.

 

[walium]

Dnalor har en poäng

"Hollywood gör inte bättre film än några andra, det vägrar jag tro - snarare tror jag att de gör sämre film. Men de gör lättillgänglig, lättsmält, och lockande film, som de lägger ner enorma mängder pengar på att marknadsföra."

Så objektivt bra film är alltså svårtillgänglig, svårsmält och frånstötande?

Jag tror att vi har ännu ett fall där någon försöker upphöja den individuella smaken till norm uppbackad av diverse nonsensteorier. Varför är det så svårt att nöja sig med att tycke och smak är personligt? Det är inget fel i att stå för vad man själv gillar utan att försöka konvertera massorna.

Visst spelar marknadsföringsbudgeten in, ju fler som får reda på att en film existerar desto fler går också och ser den. Men det finns många skäl att se filmer förutom att reflektera över svåra livsfrågor, stötta konstnärlig verksamhet och känna sig förmer än populasen.

 

[Arfert]

Re: Dnalor har en poäng

Sen har det ju faktiskt hänt att filmer fallit platt till marken när det gäller antal besökare, TROTS massiva produktions- och marknadsföringsbudgetar... En massa reklam kan dra folk första helgen, men efter det hänger det faktiskt på om filmen är bra eller inte.

 

[Arfert]

Re: Marknadsföringsfaktorn

Totalt medhåll. Spielberg är överlag bra, och när han då och då gör filmer som inte är bra (som Peter Pan-filmen, till exempel), då ser inte lika många filmen. Ingen hjärntvätt här inte.

 

[Arfert]

Re: Faktum är ju…

Snicksnack. Här gäller Sturgeons lag, 90% av alla lågbudgetrullar är OCKSÅ skit. Sen finns det ju en speciell genre som är trist (action-popcornrullen), men det är ju en annan sak.

 

[solvebring]

Jag har inte varit på bio sedan jag var 11-12 år någonstans, med undantaget då Götakanal 2 kom... Så den såg jag på bio.

 

[Big Marco]

Re: Marknadsföringsfaktorn

Ingen hjärntvätt här inte.

På ett hyperteoretiskt plan är det hjärntvätt eftersom vi bara för se de filmer som blir gjorda! Tänk på alla fantastiska filmer som aldrig blir skapade - så mycket vi går miste om!

,-)

 

[Ymir]

Re: Marknadsföringsfaktorn

Well, sure, men du övertolkar mig lite. Eller så uttryckte jag mig klumpigt. Vad jag framförallt ville ha sagt, var att marknadsföring torde vara en oerhört viktig faktor vad gäller filmers publiksiffror, och att man borde kunna sälja nästan vilken film som helst med rätt marknadsföring.

Nåväl, lite lösryckta repliker:

För det första leder det till frågan: om folk egentligen gillar en annan sorts film, varför gör inte filmbolagen den sortens filmer istället?

För att de filmerna kräver intelligenta manus, konstnärlig talang och genuin kärlek till filmkonsten. Kapitalismen är mer hänfallen åt traditionella fabrikproduktioner.

För det andra: "folk gillar Spielbergfilmer" är helt klart en enklare förklaring till fenomenet att folk ser Spielbergfilmer än "folk manipuleras av storbolagen! Omg konspiration!". Låt oss snälla tillämpa Occams rakkniv

True, true. Men det innebär inte tvunget att marknadsföring (läs: manipulation) inte spelar en stor roll för vilka filmer som blir populära här i världen. Sedan är det ju självfallet upp till var och en om man vill se det som ett problem eller ej.

För det tredje: Vad är allt det här snacket om "genuint tycker att de är bra"? Finns det olika sätt att tycka att något är bra på, där vissa sätt är mer "genuina än andra"? Knappast: Folk ser filmer de gillar, och skulle inte Spielberg göra filmer som folk gillar så skulle folk snart sluta köpa biljetter till Spielbergfilmer. Marknadens osynliga hand och allt det där.

Med det åsyftade jag, hur jag ibland liksom får en känsla av att marknaden fördummar folk. Jag tror att folk i gemen har potentialen att ta till sig långt mycket intressantare och intelligentare film än de normalt sett gör, och därmed få ut mycket mer av filmtittandet, men att folk avskräcks från sådana filmer för att de är för svåra att komma i kontakt med, gör för lite reklam för sig, och alltid får nån slags stämpel om sig att vara svåra, tråkiga och dryga. Likriktningen i det dominerande filmklimatet gör folk hemmablinda, liksom. Med det menar jag inte att man inte genuint kan älska Transformers eller Pearl Harbor, men kanske att man ibland missar mer annorlunda filmer därute som man också hade älskat, bara för att man inte uppmuntras eller orkar göra sig mödan att skaffa fram och se dem. Eller ens hör talas om dem, för den delen.

Och visst, jag är väl kulturelitist. Men liksom, för mig är film ett fantastiskt fönster till andra kulturer, situationer och världar. Är det verkligen så konstigt att jag inte kan relatera till hur någon kan hysa en total ovilja att se icke-amerikansk film, bara för att de är annorlunda eller har subtitles? Hur kan man som filmtittare inte ens vara en gnutta nyfiken på vad folk kokar ihop för filmer i Brasilien, Frankrike, Polen, Kina och Pakistan? Hur faen pallar man vara så jävla insnöad i sin lilla fina angloamerikanska kulturbubbla? Den borde liksom bli trång och kvävande efter ett tag.

- Ymir, förtydligar

 

[Feliath]

Re: För många filmer - för många småbolag

Nu är jag ju inte Marco, vilket vi nog bägge är tacksamma för, men jag svarar i alla fall:

menar du därmed att popularitet också skulle ha störst betydelse för var och en av oss individuella biobesökare

Ja: på ett rent statistiskt plan är det ju så att ju större andel av befolkningen som gillar en viss film, desto större är chansen att du befinner dig i den andelen. Kontrastera detta med exempelvis kritikers åsikter, som är fundamentalt värdelösa på alla sätt.

Att man borde tona ner kritikers åsikter till förmån för intäkter? Att det är ointressant att diskutera våra subjektiva åsikter om film - eftersom de är just subjektiva

Ja. absolut. Subjektiva åsikter är i realiteten värdelösa för andra, och kritiker borde inte ens tillåtas existera — inte på ett legalt plan alltså utan på basnivå, av samhället. Det är helt bisarrt att västvärlden fortfarande tolererar att bli manipulerad av en grupp totala självgoda lögnare på det sättet. (Korkade vitsar om politiker etc. undanbedes; dem är man tvungen att stå ut med. Kritiker kan plockas ur samhället helt utan skador och med en stor positiv effekt för förståelsen.)

att vi istället borde enas om att enbart rekommendera populära filmer eftersom de verkar objektivt bra?

Objektivt bra existerar inte för kultur. Det rimligaste är att hålla käften. Eller förklara helt värdeneutralt vad för sorts film man har att göra med, så får vajre individ avgöra utifrån sina egna preferenser om »en mecharulle med många explosioner« har större chans att vara roande än »ett psykodrama om tre vietnameser på en sampan« eller »en komedi om två killar vars enda syssla i livet är att krubba choklad«.

För mig personligen betyder det mycket mer att läsa dina och kranks personliga åsikter om vad ni tycker är bra film, än att få se en lista på vilka filmer som majoriteten gillar just nu.

Men om det inte beror på att du helt enkelt roas av att katalogisera andras åsikter, så beror det på att du helt enkelt lurar dig själv. Du bedrar dig om du tror att du har någon reell nytta av andras subjektiva åsikter om subjektiva saker. Du kan förstås ha nytta av att exempelvis Marco nämner en film som du aldrig hört talas om, vilket gör dig medveten om att filmen alls existerar, vilket i sin tur gör att du nu kan se den om den skulle råka intressera dig — men den upplysningen, om något blotta existens, den är ju ett objektivt konstaterande av fakta och fullt genomförbar helt utanför något subjektivt ramverk.


/Feliath — Schweppes Lemon och usla kakor från Tyskland