Nekromanti Sverok i Ordfront
- Thread starter walium
- Start date
Man Mountainman
Storsvagåret
Re: Brus
Well, det är kanske bara jag som är dum, men jag tror på en ny extremvänstervåg, och den kommer vara rena monstret.
Jag tror att den kollektivistiska backlashen kommer att komma högerifrån. Och, tja, västerifrån. Dagens amerikanska ungdom verkar ju av allt att döma vara mer konservativ än nånsin, och värre lär det bli. Kyrkan kommer att bli cool innan kommunismen blir det.
Stackars oss.
Well, det är kanske bara jag som är dum, men jag tror på en ny extremvänstervåg, och den kommer vara rena monstret.
Jag tror att den kollektivistiska backlashen kommer att komma högerifrån. Och, tja, västerifrån. Dagens amerikanska ungdom verkar ju av allt att döma vara mer konservativ än nånsin, och värre lär det bli. Kyrkan kommer att bli cool innan kommunismen blir det.
Stackars oss.
Jag tror att det finns fler alternativa sysselsättningar idag än att engagera sig i idrotts- och andra föreningar. Det betyder inte att ungdomar är oengagerade, se bara på diskussionerna på detta och andra forum. Internet är nutidens engagemang, tyvärr verkar inte vuxenvärlden ha greppat vikten av att ta tillvara den sortens diskussioner. Traditionellt föreningsliv tror jag är dött.
Jag har engagerat mig i olika sorters föreningar - vår bostadsrättsförening, kattklubben och Medeltidsföreningen i Umeå. Tyvärr är min erfarenhet av styrelsearbete i dessa föreningar att det är för mycket maktspel och käbbel som efter en kort tid tar död på min vilja att lägga ner energi och för lite kamratskap och roligheter.
I min rollspelsgrupp råder dock det motsatta - samarbete, glädje, gemenskap, kamratskap - ge mig en förening som ger mig samma trivselfaktor så ska jag glatt vara både ordförande, sekreterare och kassör i den. Bra aktiviteter som rollspel ger mer energi än det tar.
Politik är för mig något personligt och jag har svårt att ställa mig i den fålla som ett parti utgör - tyck så här om det här, liksom. Annars skulle jag gärna arbeta politiskt, nu nöjer jag mig med att snacka och skriva istället.
Snart börjar antagligen det ideella arbetet i sonens knattelag - ser inte direkt fram mot det, men jag gör väl min moderliga plikt och ställer upp...
/Magoo
Jag har engagerat mig i olika sorters föreningar - vår bostadsrättsförening, kattklubben och Medeltidsföreningen i Umeå. Tyvärr är min erfarenhet av styrelsearbete i dessa föreningar att det är för mycket maktspel och käbbel som efter en kort tid tar död på min vilja att lägga ner energi och för lite kamratskap och roligheter.
I min rollspelsgrupp råder dock det motsatta - samarbete, glädje, gemenskap, kamratskap - ge mig en förening som ger mig samma trivselfaktor så ska jag glatt vara både ordförande, sekreterare och kassör i den. Bra aktiviteter som rollspel ger mer energi än det tar.
Politik är för mig något personligt och jag har svårt att ställa mig i den fålla som ett parti utgör - tyck så här om det här, liksom. Annars skulle jag gärna arbeta politiskt, nu nöjer jag mig med att snacka och skriva istället.
Snart börjar antagligen det ideella arbetet i sonens knattelag - ser inte direkt fram mot det, men jag gör väl min moderliga plikt och ställer upp...
/Magoo
Eye of the beholder
Det är roligt...
Beroende på vem man frågar så är bägge politiska läger övertygade om att "den andra sidan" är på stark frammarsch, och att de rätta idealen är på väg ut. Övervintrade skäggtomtar klagar på att nyliberalerna (!) på Dagens Nyheter dikterar samhällsutvecklingen, samtidigt som kostymklädda minifarbröder från MUF viftar med "kommunismens svarta bok" och ondgör sig med sina smurf-röster över att ungdomen idag inte har greppat vidden av Stalins brott mot mänskligheten. Så vem har rätt då?
Jag hävdar att det är rätt svårt att se någon entydig trend, om man inte sätter på sig skygglappar eller kopplar på stora rationaliserings-maskinen. Tonåringar röstar rött, skanderar "krossa kapitalismen" och går omkring med Che Guevara på kläderna, men är samtidigt mer intresserade av att resa och utveckla sig själva än att jobba och slita för kollektivet, och omfamnar därmed svårligen några socialistiska ideal. I Sverige är den offentliga sektorn större än någonsin, skattesatserna likaså, samtidigt har vi sett drösvis med mer eller mindre lyckade privatiseringar av statliga instanser. Moderaterna går förvisso framåt, vilket dock till största delen beror på att man kastat ut besvärande konservativt tankegods och istället börjat ägna sig åt någon slags mainstream-socialdemokrati som tydligen går hem i stugorna. EU anklagas för att främja hyperkapitalism, samtidigt som andra bedömare menar att vi är på väg mot en socialistisk superstat. USA är mer på krigsstigen än någonsin, men Bushs krigande möts också av de mest omfattande protesterna sedan Vietnamkriget (jämför tex med de lama protester som mötte Clintons bomkrig i ex-Jugoslavien något decennium tidigare). Så där kan man hålla på. Höger- eller vänstervindar? Annalkande nyliberalism eller en ny vänstervåg?
Den enda rimliga slutsatsen borde bli att allt är ungefär som det alltid har varit. Om jag kan se någon skillnad, så är det väl att yngre människor har ruttnat på den tröga partipolitiken och söker mer direkta medel att påverka sin och andras tillvaro. Med tanke på hur urvattnad vår partibaserade demokrati har blivit kan jag bara välkomna sådana initiativ.
Det är roligt...
Beroende på vem man frågar så är bägge politiska läger övertygade om att "den andra sidan" är på stark frammarsch, och att de rätta idealen är på väg ut. Övervintrade skäggtomtar klagar på att nyliberalerna (!) på Dagens Nyheter dikterar samhällsutvecklingen, samtidigt som kostymklädda minifarbröder från MUF viftar med "kommunismens svarta bok" och ondgör sig med sina smurf-röster över att ungdomen idag inte har greppat vidden av Stalins brott mot mänskligheten. Så vem har rätt då?
Jag hävdar att det är rätt svårt att se någon entydig trend, om man inte sätter på sig skygglappar eller kopplar på stora rationaliserings-maskinen. Tonåringar röstar rött, skanderar "krossa kapitalismen" och går omkring med Che Guevara på kläderna, men är samtidigt mer intresserade av att resa och utveckla sig själva än att jobba och slita för kollektivet, och omfamnar därmed svårligen några socialistiska ideal. I Sverige är den offentliga sektorn större än någonsin, skattesatserna likaså, samtidigt har vi sett drösvis med mer eller mindre lyckade privatiseringar av statliga instanser. Moderaterna går förvisso framåt, vilket dock till största delen beror på att man kastat ut besvärande konservativt tankegods och istället börjat ägna sig åt någon slags mainstream-socialdemokrati som tydligen går hem i stugorna. EU anklagas för att främja hyperkapitalism, samtidigt som andra bedömare menar att vi är på väg mot en socialistisk superstat. USA är mer på krigsstigen än någonsin, men Bushs krigande möts också av de mest omfattande protesterna sedan Vietnamkriget (jämför tex med de lama protester som mötte Clintons bomkrig i ex-Jugoslavien något decennium tidigare). Så där kan man hålla på. Höger- eller vänstervindar? Annalkande nyliberalism eller en ny vänstervåg?
Den enda rimliga slutsatsen borde bli att allt är ungefär som det alltid har varit. Om jag kan se någon skillnad, så är det väl att yngre människor har ruttnat på den tröga partipolitiken och söker mer direkta medel att påverka sin och andras tillvaro. Med tanke på hur urvattnad vår partibaserade demokrati har blivit kan jag bara välkomna sådana initiativ.
Rosen
Myrmidon
Kollektivt svar
Inte ens under det glada 60-talet var väl anarko-kollektiv särskilt tongivande inom svensk politik?
Då fanns det hippiekollektiv. Nej, men nu var det ungdomars politiska engagemang vi talade om, inte partiledare. När du hör ett gäng gymnasister prata och en nämner att han/hon vet nån som är med i ett anarko/feminist/vegan-kollektiv, och alla börjar gapskratta och undrar vad det är för en dinosaurie, då har vi nått tillbaks till 80-talet.
Jag lever i alla fall i en värld där Moderaterna är på uppgång, alla lyssnar på synth-musik och alla tjejer bär volangkjolar och plastörhängen.
I det extremvänstervridna 70-talet drällde det också av modekläder, Sveriges största musikgrupp hette ABBA, och andra halvan av det årtiondet hade vi en borgerlig regering. Det är beside the point.
Jag talar om den allmänna attityden - bland ungdomar, eftersom det var det diskussionen gällde. I gymnasiet kom mina klasskompisar till skolan i kritstrecksrandiga business suits och hade böckerna i attachéväskor. Folk bar knappar med 'bojkotta Sovjet', 'nej till fonderna' och groteska karikatyrer av Palme. Det fanns en utbredd känsla av att man hade lämnat allt det där vänsterflummet bakom sig. Nu var det aktieaffärer, MUF och beachen som var The Grej, och om någon hade kommit i palestinasjal eller gjort uttalanden mot kapitalismen hade han/hon enbart blivit sedd som en herregud va pinsam.
Fast visst, det var en reaktion på ett 70-tal som var klart mer vänstervridet än det senaste årtiondet har varit - när brorsan pluggade på universitet fanns det t.ex inte längre studentmascots eller tygmärken med den linje (det program) man studerade, eller ens T-shirts med skolans logga; det sågs som direkt skamligt att gå runt och skryta med att man var akademiker och förmer än vanliga arbetare på det sättet.
Det var inte förrän nåt år in på 80-talet som vi som faktiskt inte brydde oss ett skvatt om Vietnam och kärnkraft kunde säga det öppet (jag tvivlar fö på att någon som inte var med riktigt inser vilket enormt lyft det är att äntligen kunna få säga "Skiter väl jag i" istället för att behöva stå och nicka i takt med agitatorerna).
De senaste tio åren har jag väldigt regelbundet stött på fräsande arga ungdomar som kräver att jag ånyo ska skämmas som fan för att jag inte håller med dem; fat fucking chance, men så länge de finns där, finns vänstervågen kvar i min bok.
Det är en massmedial hetskampanj mot sossar och vänstern fläker ut sina intriger och dåliga stämning publikt. Jag har svårt se något som helst vänsteraktigt där hur hårt jag än kollar..
Allt det här har startat under 2005. En förändring kan börja skönjas, ja, men det är inte mitt i en högervåg - det är början till slutet på vänstervågen. När kollektiven är puts väck, när AFA:s och Reclaims evenemang får en uppslutning på typ 30 inte-så-unga pers (fö ungefär vad första maj-tågen drog på 80-talet), när tonåringar enbart suckar tungt och utrymmer lokalen då mossiga typer börjar dra upp genus och köttindustrin och det j-a USA, då kan vi börja prata vänsterns försvinnande.
--
Åke
Inte ens under det glada 60-talet var väl anarko-kollektiv särskilt tongivande inom svensk politik?
Då fanns det hippiekollektiv. Nej, men nu var det ungdomars politiska engagemang vi talade om, inte partiledare. När du hör ett gäng gymnasister prata och en nämner att han/hon vet nån som är med i ett anarko/feminist/vegan-kollektiv, och alla börjar gapskratta och undrar vad det är för en dinosaurie, då har vi nått tillbaks till 80-talet.
Jag lever i alla fall i en värld där Moderaterna är på uppgång, alla lyssnar på synth-musik och alla tjejer bär volangkjolar och plastörhängen.
I det extremvänstervridna 70-talet drällde det också av modekläder, Sveriges största musikgrupp hette ABBA, och andra halvan av det årtiondet hade vi en borgerlig regering. Det är beside the point.
Jag talar om den allmänna attityden - bland ungdomar, eftersom det var det diskussionen gällde. I gymnasiet kom mina klasskompisar till skolan i kritstrecksrandiga business suits och hade böckerna i attachéväskor. Folk bar knappar med 'bojkotta Sovjet', 'nej till fonderna' och groteska karikatyrer av Palme. Det fanns en utbredd känsla av att man hade lämnat allt det där vänsterflummet bakom sig. Nu var det aktieaffärer, MUF och beachen som var The Grej, och om någon hade kommit i palestinasjal eller gjort uttalanden mot kapitalismen hade han/hon enbart blivit sedd som en herregud va pinsam.
Fast visst, det var en reaktion på ett 70-tal som var klart mer vänstervridet än det senaste årtiondet har varit - när brorsan pluggade på universitet fanns det t.ex inte längre studentmascots eller tygmärken med den linje (det program) man studerade, eller ens T-shirts med skolans logga; det sågs som direkt skamligt att gå runt och skryta med att man var akademiker och förmer än vanliga arbetare på det sättet.
Det var inte förrän nåt år in på 80-talet som vi som faktiskt inte brydde oss ett skvatt om Vietnam och kärnkraft kunde säga det öppet (jag tvivlar fö på att någon som inte var med riktigt inser vilket enormt lyft det är att äntligen kunna få säga "Skiter väl jag i" istället för att behöva stå och nicka i takt med agitatorerna).
De senaste tio åren har jag väldigt regelbundet stött på fräsande arga ungdomar som kräver att jag ånyo ska skämmas som fan för att jag inte håller med dem; fat fucking chance, men så länge de finns där, finns vänstervågen kvar i min bok.
Det är en massmedial hetskampanj mot sossar och vänstern fläker ut sina intriger och dåliga stämning publikt. Jag har svårt se något som helst vänsteraktigt där hur hårt jag än kollar..
Allt det här har startat under 2005. En förändring kan börja skönjas, ja, men det är inte mitt i en högervåg - det är början till slutet på vänstervågen. När kollektiven är puts väck, när AFA:s och Reclaims evenemang får en uppslutning på typ 30 inte-så-unga pers (fö ungefär vad första maj-tågen drog på 80-talet), när tonåringar enbart suckar tungt och utrymmer lokalen då mossiga typer börjar dra upp genus och köttindustrin och det j-a USA, då kan vi börja prata vänsterns försvinnande.
--
Åke
Re: Eye of the beholder
"Jag hävdar att det är rätt svårt att se någon entydig trend, om man inte sätter på sig skygglappar eller kopplar på stora rationaliserings-maskinen. Tonåringar röstar rött, skanderar "krossa kapitalismen" och går omkring med Che Guevara på kläderna, men är samtidigt mer intresserade av att resa och utveckla sig själva än att jobba och slita för kollektivet, och omfamnar därmed svårligen några socialistiska ideal."
Vi (och flera andra för den delen) har ju just konstaterat att partipolitiken av idag inte precis har lyckats engagera särskilt många av Sveriges ungdomar. De söker sig istället till olika enfrågerörelser eller avstår helt ifrån att engagera sig. Jag tror att åsikterna idag är mycket mer splittrade och motsägelsefulla. Man säger en sak och gör en annan, bortom slagorden finns det handlingar som går stick i stäv med dem. Man kanske är kritiskt mot systemet men gynnar det ändå. Det är inte lika lätt att idag prata om tydliga vänster eller högervågor.
"Jag hävdar att det är rätt svårt att se någon entydig trend, om man inte sätter på sig skygglappar eller kopplar på stora rationaliserings-maskinen. Tonåringar röstar rött, skanderar "krossa kapitalismen" och går omkring med Che Guevara på kläderna, men är samtidigt mer intresserade av att resa och utveckla sig själva än att jobba och slita för kollektivet, och omfamnar därmed svårligen några socialistiska ideal."
Vi (och flera andra för den delen) har ju just konstaterat att partipolitiken av idag inte precis har lyckats engagera särskilt många av Sveriges ungdomar. De söker sig istället till olika enfrågerörelser eller avstår helt ifrån att engagera sig. Jag tror att åsikterna idag är mycket mer splittrade och motsägelsefulla. Man säger en sak och gör en annan, bortom slagorden finns det handlingar som går stick i stäv med dem. Man kanske är kritiskt mot systemet men gynnar det ändå. Det är inte lika lätt att idag prata om tydliga vänster eller högervågor.
Re: Kollektivt svar
"Då fanns det hippiekollektiv."
Bara för att en viss grupp ungdomar syns i media är det inte säkert att de har något verkligt politiskt inflytande. Hur många kårhusockupanter och hippies är det egentligen som har gått vidare och blivit framgångsrika politiker? När jag tänker på 60-talet och hippies så ser jag framför mig en massa skäggiga ungdomar som experimenterar med droger och gör ett mesigt uppror mot en vuxenvärld som de i alla fall snart kommer att vara en del av.
För en tid sedan gick en dokumentär om kårhusockupationen i Stockholm på 60-talet. Om man blev skrämd av de unga kvinnor och män som deltog där så måste man verkligen vara en stor mes.
"Nej, men nu var det ungdomars politiska engagemang vi talade om, inte partiledare."
Jag har väl aldrig talat om partiledare?
"När du hör ett gäng gymnasister prata och en nämner att han/hon vet nån som är med i ett anarko/feminist/vegan-kollektiv, och alla börjar gapskratta och undrar vad det är för en dinosaurie, då har vi nått tillbaks till 80-talet."
Jag vet inte hur det går till i Stockholm, men jag har varken under min egen skolgång eller min praktik stött på någon elev som varit en del av ett anarko/feminist/vegan-kollektiv. Det finns en del elever på lärarutbildningen som bor tillsammans i någon slags kollektiv men det beror mer på ekonomiska och sociala faktorer än för att de delar någon politisk ståndpunkt. Det finns de som kallar sig vegetarianer och feminister, men jag har aldrig upplevt dem som mer hotfulla eller agressiva än de som kallar sig moderater. Unga tjejer är vegetarianer för att de tror att det är nyttigare och de blir smalare lika ofta som de gör det som ett medvetet ställningstagande. Feminism är nästan ett skällsord, "Visst är jag för sådan där jämställdhet liksom, men, men jag är absolut ingen feminist!". Heck, när jag gick i gymnasiet så var det givet att man sympatiserade med högern och pysslade med aktier, annars var man en galen idiot. Klassen enda uttalade vänstersympatisör var också en av de mest utstötta eleverna just på grund av detta. Jag tog studenten år 2000 men tror inte att det har förändrats på min skola i alla fall. Är uppvuxen i en kommun dominerad av Centerpartiet och gick i gymnasiet i en kommun dominerad av Moderaterna.
Det som finns idag är ett ogillande och missnöje med USA och deras agerande ibland ungdomarna. Men att man ogillar amerikansk utrikespolitik hindrar inte att den amerikanska kulturen är dominerande. Så trots allt mumlat missnöje så är det ändå där som pengarna hamnar, and money makes the world go round.
Men jag tror förstås att åsikter och beteenden skiljer sig rätt mycket mellan stad och landsbygd och olika kommuner. Jag tror att du rätt kraftigt övertolkar dagsläget. Kritiska röster kanske höjs mot globalisering, USA och EU, men när det gäller praktisk handling så tänker man ändå som en konsument och gynnar sådana samhällsinslag som man kanske tidigare protesterat mot. Högern har ett starkare grepp om folks plånböcker än vänstern skulle kunna tänkas ha över deras hjärtan.
Dessutom ska vi snacka stereotyper så ser du nog mer ut som en så kallad klassisk "vänsteraktivist" med långt hår och skägg medan jag har nästan rakad skalle och handlar mina kläder på Dressman. Och ändå misstänker jag att du nog ser mig som mer vänster än vad du är.
"Då fanns det hippiekollektiv."
Bara för att en viss grupp ungdomar syns i media är det inte säkert att de har något verkligt politiskt inflytande. Hur många kårhusockupanter och hippies är det egentligen som har gått vidare och blivit framgångsrika politiker? När jag tänker på 60-talet och hippies så ser jag framför mig en massa skäggiga ungdomar som experimenterar med droger och gör ett mesigt uppror mot en vuxenvärld som de i alla fall snart kommer att vara en del av.
För en tid sedan gick en dokumentär om kårhusockupationen i Stockholm på 60-talet. Om man blev skrämd av de unga kvinnor och män som deltog där så måste man verkligen vara en stor mes.
"Nej, men nu var det ungdomars politiska engagemang vi talade om, inte partiledare."
Jag har väl aldrig talat om partiledare?
"När du hör ett gäng gymnasister prata och en nämner att han/hon vet nån som är med i ett anarko/feminist/vegan-kollektiv, och alla börjar gapskratta och undrar vad det är för en dinosaurie, då har vi nått tillbaks till 80-talet."
Jag vet inte hur det går till i Stockholm, men jag har varken under min egen skolgång eller min praktik stött på någon elev som varit en del av ett anarko/feminist/vegan-kollektiv. Det finns en del elever på lärarutbildningen som bor tillsammans i någon slags kollektiv men det beror mer på ekonomiska och sociala faktorer än för att de delar någon politisk ståndpunkt. Det finns de som kallar sig vegetarianer och feminister, men jag har aldrig upplevt dem som mer hotfulla eller agressiva än de som kallar sig moderater. Unga tjejer är vegetarianer för att de tror att det är nyttigare och de blir smalare lika ofta som de gör det som ett medvetet ställningstagande. Feminism är nästan ett skällsord, "Visst är jag för sådan där jämställdhet liksom, men, men jag är absolut ingen feminist!". Heck, när jag gick i gymnasiet så var det givet att man sympatiserade med högern och pysslade med aktier, annars var man en galen idiot. Klassen enda uttalade vänstersympatisör var också en av de mest utstötta eleverna just på grund av detta. Jag tog studenten år 2000 men tror inte att det har förändrats på min skola i alla fall. Är uppvuxen i en kommun dominerad av Centerpartiet och gick i gymnasiet i en kommun dominerad av Moderaterna.
Det som finns idag är ett ogillande och missnöje med USA och deras agerande ibland ungdomarna. Men att man ogillar amerikansk utrikespolitik hindrar inte att den amerikanska kulturen är dominerande. Så trots allt mumlat missnöje så är det ändå där som pengarna hamnar, and money makes the world go round.
Men jag tror förstås att åsikter och beteenden skiljer sig rätt mycket mellan stad och landsbygd och olika kommuner. Jag tror att du rätt kraftigt övertolkar dagsläget. Kritiska röster kanske höjs mot globalisering, USA och EU, men när det gäller praktisk handling så tänker man ändå som en konsument och gynnar sådana samhällsinslag som man kanske tidigare protesterat mot. Högern har ett starkare grepp om folks plånböcker än vänstern skulle kunna tänkas ha över deras hjärtan.
Dessutom ska vi snacka stereotyper så ser du nog mer ut som en så kallad klassisk "vänsteraktivist" med långt hår och skägg medan jag har nästan rakad skalle och handlar mina kläder på Dressman. Och ändå misstänker jag att du nog ser mig som mer vänster än vad du är.
Rosen
Myrmidon
Re: Kollektivt svar
Jag har väl aldrig talat om partiledare?
Nej, men du envisas av någon anledning att dra upp politiskt inflytande som en måttstock på om det är vänster/högervåg bland ungdomar.
Tror fö att den enskilt största förändring som 70-talets världsförbättrare faktiskt lyckades genomföra var att få kärnkraftsmotståndaren Fälldin vald till statsminister - genom att gå och rösta på honom.
Jag har känt ett antal folk i diverse ideologiska utkanter det senaste decenniet, varav flera bott i politiska kollektiv som jag besökt, både i Stockholm och i Umeå (straight edge-kollektiv är fö rejält boring till skillnad från övriga; de har ju ingen sprit). När jag gick i gymnasiet var däremot sådant ett fullständigt utrotat fenomen; nåt som gubbar och tanter hade sysslat med i sin pinsamma ungdom.
Nej, jag har genomlevt vänstervåg såväl som högervåg förr om åren - jag känner igen dem rätt väl. Och det vi har haft på senare år är en vänstervåg, om än på synbarligt utgående i dagsläget.
Dessutom ska vi snacka stereotyper så ser du nog mer ut som en så kallad klassisk "vänsteraktivist" med långt hår och skägg
Motörhead-look, för bövelen! Klassiska headbangers har ungefär lika mycket politisk agenda som Beavis & Butthead. Men den looken är lite inaktuell sedan jag gifte mig...
--
Åke
Jag har väl aldrig talat om partiledare?
Nej, men du envisas av någon anledning att dra upp politiskt inflytande som en måttstock på om det är vänster/högervåg bland ungdomar.
Tror fö att den enskilt största förändring som 70-talets världsförbättrare faktiskt lyckades genomföra var att få kärnkraftsmotståndaren Fälldin vald till statsminister - genom att gå och rösta på honom.
Jag har känt ett antal folk i diverse ideologiska utkanter det senaste decenniet, varav flera bott i politiska kollektiv som jag besökt, både i Stockholm och i Umeå (straight edge-kollektiv är fö rejält boring till skillnad från övriga; de har ju ingen sprit). När jag gick i gymnasiet var däremot sådant ett fullständigt utrotat fenomen; nåt som gubbar och tanter hade sysslat med i sin pinsamma ungdom.
Nej, jag har genomlevt vänstervåg såväl som högervåg förr om åren - jag känner igen dem rätt väl. Och det vi har haft på senare år är en vänstervåg, om än på synbarligt utgående i dagsläget.
Dessutom ska vi snacka stereotyper så ser du nog mer ut som en så kallad klassisk "vänsteraktivist" med långt hår och skägg
Motörhead-look, för bövelen! Klassiska headbangers har ungefär lika mycket politisk agenda som Beavis & Butthead. Men den looken är lite inaktuell sedan jag gifte mig...
--
Åke
Rosen
Myrmidon
Tilläggsfråga
Vilka kriterier vill du (och Yyy, för all del) egentligen se uppfyllda för att det ska vara en vänstervåg, då? För enligt det som jag läst i tråden hittills kvalar det djupröda 70-talet inte in som en sådan.
--
Åke
Vilka kriterier vill du (och Yyy, för all del) egentligen se uppfyllda för att det ska vara en vänstervåg, då? För enligt det som jag läst i tråden hittills kvalar det djupröda 70-talet inte in som en sådan.
--
Åke
Du snackar med fel kille
"Vilka kriterier vill du (och Yyy, för all del) egentligen se uppfyllda för att det ska vara en vänstervåg, då?"
Jag är inte speciellt intresserad av eller påläst när det gäller olika politiska vågrörelser hit eller dit. Men jag lyfter gärna fram de regionala skillnaderna och tror att olika ungdomsrörelser sällan är heltäckande över hela landet. Stockholm och alla ungdomsrörelser som finns där har jag dålig koll på, fan jag umgås ju inte ens i särskilt politiska kretsar.
Några kriterier som jag skulle ställa upp för en vänstervåg är att den ska vara mer allmän och spridd, bättre organiserad och leda till något mer än bara tyst mumlad antiamerikanism framför tv:n. Dessutom får det gärna finnas ett medvetande om vad som är vänster, vänsteråsikter och klassiska vänsterfrågor.
"För enligt det som jag läst i tråden hittills kvalar det djupröda 70-talet inte in som en sådan."
Jag var inte ens påtänkt under 70-talet och har inget speciellt nära förhållande till det årtiondet. Däremot tror jag absolut att en vänstervåg svepte över Sverige och stora delar av västvärlden då. Min morsa som läste till socionom i Lund då har haft en del skräckhistorier att berätta ifrån sin utbildning. En sådan kraftansamling är det tveksamt om vi får se igen, möjligen kring enskilda frågor som EU men inte kring ett samlat åsiktspaket.
Ett av skälen till att jag inte tycker att det går en vänstervåg genom samhället idag är att då borde det märkas mer på högskolan och särskilt på en utbildning som lärarprogrammet där den socialdemokratiska fanan vajar högt ibland studenterna.
Du verkar lite skrämd av vad du kallar "vänstervågen" (för att inte tala om alla så kallade "vänsteraktivister"), därför tycker jag att det kan vara relevant att påpeka hur lite reellt inflytande som den faktiskt har i det långa loppet. Göran Persson är en 40-talist och var ung under både 60- och 70-talet, kan du verkligen föreställa dig att han skulle gå och skandera "Satans mördare!" i ett demonstrationståg mot Irak-kriget?
Men nu spekulerar jag en massa, jag är en intresserad amatör och sitter inte inne med någon tung fakta eller några sensationella forskningsresultat.
"Vilka kriterier vill du (och Yyy, för all del) egentligen se uppfyllda för att det ska vara en vänstervåg, då?"
Jag är inte speciellt intresserad av eller påläst när det gäller olika politiska vågrörelser hit eller dit. Men jag lyfter gärna fram de regionala skillnaderna och tror att olika ungdomsrörelser sällan är heltäckande över hela landet. Stockholm och alla ungdomsrörelser som finns där har jag dålig koll på, fan jag umgås ju inte ens i särskilt politiska kretsar.
Några kriterier som jag skulle ställa upp för en vänstervåg är att den ska vara mer allmän och spridd, bättre organiserad och leda till något mer än bara tyst mumlad antiamerikanism framför tv:n. Dessutom får det gärna finnas ett medvetande om vad som är vänster, vänsteråsikter och klassiska vänsterfrågor.
"För enligt det som jag läst i tråden hittills kvalar det djupröda 70-talet inte in som en sådan."
Jag var inte ens påtänkt under 70-talet och har inget speciellt nära förhållande till det årtiondet. Däremot tror jag absolut att en vänstervåg svepte över Sverige och stora delar av västvärlden då. Min morsa som läste till socionom i Lund då har haft en del skräckhistorier att berätta ifrån sin utbildning. En sådan kraftansamling är det tveksamt om vi får se igen, möjligen kring enskilda frågor som EU men inte kring ett samlat åsiktspaket.
Ett av skälen till att jag inte tycker att det går en vänstervåg genom samhället idag är att då borde det märkas mer på högskolan och särskilt på en utbildning som lärarprogrammet där den socialdemokratiska fanan vajar högt ibland studenterna.
Du verkar lite skrämd av vad du kallar "vänstervågen" (för att inte tala om alla så kallade "vänsteraktivister"), därför tycker jag att det kan vara relevant att påpeka hur lite reellt inflytande som den faktiskt har i det långa loppet. Göran Persson är en 40-talist och var ung under både 60- och 70-talet, kan du verkligen föreställa dig att han skulle gå och skandera "Satans mördare!" i ett demonstrationståg mot Irak-kriget?
Men nu spekulerar jag en massa, jag är en intresserad amatör och sitter inte inne med någon tung fakta eller några sensationella forskningsresultat.
EchonCique
Hero
- Joined
- 22 May 2000
- Messages
- 1,779
Öhum?
Vilka kriterier vill du (och Yyy, för all del) egentligen se uppfyllda för att det ska vara en vänstervåg, då? För enligt det som jag läst i tråden hittills kvalar det djupröda 70-talet inte in som en sådan.
Utan din formattering, men likväl. Skippa mig. Jag förstår vad du menar med ditt svar och har väl inte såvitt jag kan se replikerat mot det?
Det djupröda 70-talet är passé och idag sjungs frihetens, liberalismens och individens lov vilket hör hemma i de stora politiska ideologierna såsom liberalismen och socialismen. Även om det spårat ur i sina tillämpningar på väldigt många håll och kanter
.
Vilket i sin tur lett till att de politiska föreningarna förlorat medlemmar då det inte är lika poppis eller ens förståeligt varför man skall organisera sig på samma sätt som för tio år sedan.
Och innan du replikerar och feltolkar allt jag skriver, så varken dissar eller hyllar jag något av det ovanstående. Mkai?.
Vilka kriterier vill du (och Yyy, för all del) egentligen se uppfyllda för att det ska vara en vänstervåg, då? För enligt det som jag läst i tråden hittills kvalar det djupröda 70-talet inte in som en sådan.
Utan din formattering, men likväl. Skippa mig. Jag förstår vad du menar med ditt svar och har väl inte såvitt jag kan se replikerat mot det?
Det djupröda 70-talet är passé och idag sjungs frihetens, liberalismens och individens lov vilket hör hemma i de stora politiska ideologierna såsom liberalismen och socialismen. Även om det spårat ur i sina tillämpningar på väldigt många håll och kanter
.Vilket i sin tur lett till att de politiska föreningarna förlorat medlemmar då det inte är lika poppis eller ens förståeligt varför man skall organisera sig på samma sätt som för tio år sedan.
Och innan du replikerar och feltolkar allt jag skriver, så varken dissar eller hyllar jag något av det ovanstående. Mkai?
.EchonCique
Hero
- Joined
- 22 May 2000
- Messages
- 1,779
Reflektion
Walium drog upp den här tråden på IRC och tvingade mig att replikera till ditt inlägg. Nedan ser du mitt svar på dina frågor. Sen tänkte jag lite mer och sammanfattade den aktuella politiska agendan och strömningen såsom jag ser den, baserat på vår inrikespolitik enbart. Betänk dock att det är omöjligt separera den från världen och de globala tendenserna.
Nåväl.
Under sent 80-tal fick man stryk om man åkte runt till gymnasieskolor och sa att man var kommunist (Japp. Hände flera gånger i dåvarande Västergötland.) Under mitten av 90-talet fick vänstern ett uppsving som kulminerade i valet 1998 och som sedan dess tynat bort långsamt. I och med att Schyman avgick som partiordförande för Vänsterpartiet försvann också den moderata kraften som fick Vänsterpartiets unkna historia stången. Med henne borta har den gamla klassiska leninismen kommit igen och har nu fullständigt tagit över partiet. Vilket kan ses i undersökningar som är gjorda där Vänsterpartiet rasat tillbaka ned till gamla kamrat fyra procent.
Idag och sen några år tillbaka är det däremot individens frihets lov som sjungs och predikas runtom i landet från de etablerade partierna. Nu senast på Folkpartiet Liberalernas och Moderata Samlingspartiets partimöten. Addera Vänsterpartiets och Socialdemokratiska Arbetarpartiets senaste partimöten och samtliga dessa partier sade sig stå för individens frihet. Fyra partier med distinkt olika teorier och agendor säger samstämt att de står för individens frihet.
Jag har således svårt att se vänstervågen i allt detta. Om du inte menar att dagens prisande av individens frihet kommer ifrån den frihetlig socialistisk teori och att detta är vad vi ser idag? Klassisk liberalism sjunger ju också dessa lovsånger och nu verkar det som om dessa tu har mötts och enats i att det står högst på dagordningen. Vilket är roande.
För att gå in på trådstarten: ovanstående leder mig till att tro att ungdomar inte vill gå in i en förening som tvingar dem till att tänka & agera i enlighet med ledarnas önskan. Vilket är fallet i för många föreningar av idag, inkluderat de politiska ungdomsförbunden.
Walium drog upp den här tråden på IRC och tvingade mig att replikera till ditt inlägg. Nedan ser du mitt svar på dina frågor. Sen tänkte jag lite mer och sammanfattade den aktuella politiska agendan och strömningen såsom jag ser den, baserat på vår inrikespolitik enbart. Betänk dock att det är omöjligt separera den från världen och de globala tendenserna.
Nåväl.
Under sent 80-tal fick man stryk om man åkte runt till gymnasieskolor och sa att man var kommunist (Japp. Hände flera gånger i dåvarande Västergötland.) Under mitten av 90-talet fick vänstern ett uppsving som kulminerade i valet 1998 och som sedan dess tynat bort långsamt. I och med att Schyman avgick som partiordförande för Vänsterpartiet försvann också den moderata kraften som fick Vänsterpartiets unkna historia stången. Med henne borta har den gamla klassiska leninismen kommit igen och har nu fullständigt tagit över partiet. Vilket kan ses i undersökningar som är gjorda där Vänsterpartiet rasat tillbaka ned till gamla kamrat fyra procent.
Idag och sen några år tillbaka är det däremot individens frihets lov som sjungs och predikas runtom i landet från de etablerade partierna. Nu senast på Folkpartiet Liberalernas och Moderata Samlingspartiets partimöten. Addera Vänsterpartiets och Socialdemokratiska Arbetarpartiets senaste partimöten och samtliga dessa partier sade sig stå för individens frihet. Fyra partier med distinkt olika teorier och agendor säger samstämt att de står för individens frihet.
Jag har således svårt att se vänstervågen i allt detta. Om du inte menar att dagens prisande av individens frihet kommer ifrån den frihetlig socialistisk teori och att detta är vad vi ser idag? Klassisk liberalism sjunger ju också dessa lovsånger och nu verkar det som om dessa tu har mötts och enats i att det står högst på dagordningen. Vilket är roande.
För att gå in på trådstarten: ovanstående leder mig till att tro att ungdomar inte vill gå in i en förening som tvingar dem till att tänka & agera i enlighet med ledarnas önskan. Vilket är fallet i för många föreningar av idag, inkluderat de politiska ungdomsförbunden.
Re: Reflektion
(---) ovanstående leder mig till att tro att ungdomar inte vill gå in i en förening som tvingar dem till att tänka & agera i enlighet med ledarnas önskan
Öh, nä, dylikt har väl tack och lov varit rätt omodernt sedan Nürnberg 1939, typ...
(---) ovanstående leder mig till att tro att ungdomar inte vill gå in i en förening som tvingar dem till att tänka & agera i enlighet med ledarnas önskan
Öh, nä, dylikt har väl tack och lov varit rätt omodernt sedan Nürnberg 1939, typ...
EchonCique
Hero
- Joined
- 22 May 2000
- Messages
- 1,779
Re: Reflektion
.
Well. Det var en av tre stora orsaker som ledde till att jag lämnade politiken. Det lever idag i iallra högsta grad dessvärre
.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Vi lever i de facto olika världar
Efter att ha kommit upp i medelåldern har jag resignerat inför det faktum att vi svenskar lever i olika världar. YYY (för att ta ett exempel ur högen) och jag lever helt uppenbart i olika kosmos, eftersom vi ser så olika saker när vi ser ut över världen.
Det stör inte mig. Jag tycker faktiskt att det har en viss charm att människors perception av verkligheten är så fundamentalt olika. denna insikt skänker förhoppningsvis en bonus till min Wisdom.
Däremot stör det mig när folk blir upprörda på mig för att jag inte håller med om deras verklighetsbild, utan står fast vid min. (Obs, ingen kritik mot YYY -- han har inte betett sig så mot mig.)
Efter att ha kommit upp i medelåldern har jag resignerat inför det faktum att vi svenskar lever i olika världar. YYY (för att ta ett exempel ur högen) och jag lever helt uppenbart i olika kosmos, eftersom vi ser så olika saker när vi ser ut över världen.
Det stör inte mig. Jag tycker faktiskt att det har en viss charm att människors perception av verkligheten är så fundamentalt olika. denna insikt skänker förhoppningsvis en bonus till min Wisdom.
Däremot stör det mig när folk blir upprörda på mig för att jag inte håller med om deras verklighetsbild, utan står fast vid min. (Obs, ingen kritik mot YYY -- han har inte betett sig så mot mig.)
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Re: Kapitalism är ju tokpoppis
Du och jag ser tydligen olika saker. Gott så.
Du och jag ser tydligen olika saker. Gott så.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Röd skugga över 1970-talet
Jag gick i gymnasiet på 1974-78. I min skola startade en grupp elever en studiegrupp i marxism-leninism i skolans lokaler. De fick alltså rektorns godkännande för att bedriva studier i och propaganda för en rörelse som uttryckligen ville avskaffa vårt demokratiska samhälle med våld och införa en enpartidiktatur. Jepp, detta sade de rent ut.
Skrämmande -- inte så att jag drömde mardömmar om det, men visst var det tungt att frihetens fiender bredde ut sig, inte bara i skolan utan i hela samhället.
Det var många av oss i klassen som psykologiskt förberedde sig på en hård tid, där yttrandefrihet och religionsfrihet inte längre skulle vara självklara i Sverige, utan där liberaler och kristna istället skulle få det motigt för att de hade valt sin egen väg genom livet istället för Partiets. Kommunisterna på skolan talade om individens plikt att följa folkviljan, och blev t ex störda över min kontring att om Sverige gick in det röda förtryckets väg så skulle jag försvinna utomlands fort som tusan. (Mina danska släktingar skulle ha tagit emot mig med öppna armar.) De kallade mig "illojal".
Men diktaturfansens blomstring nådde sitt slut kring 1980. Kinas angrepp mot Vietnam 1979 måste ha blivit en chock för dem. Plötslig gick deras två älsklingsländer i krig mot varandra för ingen vettig anledning alls. (Vietnam höll gränsen och kineserna kom till korta.) Det röda kosmos var svekfullare än de hade trott. 1989 såg det ut som de var uträknade för gott, men så blev inte fallet.
Det handlade inte bara om kårhusockupationen, utan om en stormvåg som svepte över hela det svenska samhället.
Jag gick i gymnasiet på 1974-78. I min skola startade en grupp elever en studiegrupp i marxism-leninism i skolans lokaler. De fick alltså rektorns godkännande för att bedriva studier i och propaganda för en rörelse som uttryckligen ville avskaffa vårt demokratiska samhälle med våld och införa en enpartidiktatur. Jepp, detta sade de rent ut.
Skrämmande -- inte så att jag drömde mardömmar om det, men visst var det tungt att frihetens fiender bredde ut sig, inte bara i skolan utan i hela samhället.
Det var många av oss i klassen som psykologiskt förberedde sig på en hård tid, där yttrandefrihet och religionsfrihet inte längre skulle vara självklara i Sverige, utan där liberaler och kristna istället skulle få det motigt för att de hade valt sin egen väg genom livet istället för Partiets. Kommunisterna på skolan talade om individens plikt att följa folkviljan, och blev t ex störda över min kontring att om Sverige gick in det röda förtryckets väg så skulle jag försvinna utomlands fort som tusan. (Mina danska släktingar skulle ha tagit emot mig med öppna armar.) De kallade mig "illojal".
Men diktaturfansens blomstring nådde sitt slut kring 1980. Kinas angrepp mot Vietnam 1979 måste ha blivit en chock för dem. Plötslig gick deras två älsklingsländer i krig mot varandra för ingen vettig anledning alls. (Vietnam höll gränsen och kineserna kom till korta.) Det röda kosmos var svekfullare än de hade trott. 1989 såg det ut som de var uträknade för gott, men så blev inte fallet.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Röd skugga över 1970-talet
Nej, oboy...om man ändå varit ung på 70-talet
- Ymir, föredrar ändå nutiden
Tja, idén om demokratins fullständiga överlägsenhet som samhällsskick är ju en åsikt lika subjektiv som någon annan, så jag ser egentligen inte problemet. Jag menar, en av demokratins grundpelare är väl att man ska få ha vilken åsikt man vill? Att då inte låta folk vara marxist-leninster om de vill det vore till syvende och sist ett stort hån mot principerna. Förbjöd man vissa politiska ståndpunkter hade vi inte längre levt i en demokrati.
Nej, oboy...om man ändå varit ung på 70-talet
- Ymir, föredrar ändå nutiden
EchonCique
Hero
- Joined
- 22 May 2000
- Messages
- 1,779
Det skrivs 'Yyy' du ;) [nt]
.
.
Krille
Super Moderator
Åsikter och läroplaner
"Tja, idén om demokratins fullständiga överlägsenhet som samhällsskick är ju en åsikt lika subjektiv som någon annan, så jag ser egentligen inte problemet."
Problemet är väl mest att det var tillåtet att ägna studietid åt det, när man egentligen är tänkt att sitta och plugga matte, svenska och klasskamraternas tutt... biologi hette det visst. Det är inte åsikterna som är problemet, utan läroplanen.
"Tja, idén om demokratins fullständiga överlägsenhet som samhällsskick är ju en åsikt lika subjektiv som någon annan, så jag ser egentligen inte problemet."
Problemet är väl mest att det var tillåtet att ägna studietid åt det, när man egentligen är tänkt att sitta och plugga matte, svenska och klasskamraternas tutt... biologi hette det visst. Det är inte åsikterna som är problemet, utan läroplanen.