Jag skulle egentligen vilja hävda att det är endast då, när vi inte har en färdig lösning i form av gör x och y så z, som spelledaren och spelarna kan agera domare och bedöma och utvärdera bidragen till fiktionen så som trovärdiga i fiktionens kontext.
Det är en fråga om hur tydlig konsekvensstrukturerna i situationen är. Jag hade förberett ett grottkomplex en gång, i vilket rollpersonerna inte gick ner för att dungeoncrawla som jag hade tänkt, utan istället hällde ner bensin och tände på, för att bränna och röka ut alla monster. I den situationen var det ganska enkelt för mig att värdera vad som vore trovärdigast att hända. Grottkomplexet var förberett i förväg, jag såg var varelserna befann sig, och effekten av eld och rök är allmänt känd.
Tio olika spelledare hade alla dragit ungefär samma slutsatser utifrån det händelseförloppet.
Men en fri, vidöppen utmaning, såsom en fisktank, fungerar inte på det sättet, och en spelledare som inte ser skillnaden tycker inte jag är en duktig spelledare. Han håller helt enkelt inte isär rollerna.
Vi diskuterade ett spelexempel här på forumet en gång, där en rollperson som arbetade hos en gangster fick ett meddelande om att en kvinna hölls fången hos denna gangster; varpå rollpersonen gick med meddelandet till stadens polis, vilket slutade i ett antiklimax där spelledaren konstaterade att polisen hade alla resurser de behövde för att sätta dit gangstern och rädda kvinnan som hölls fången, varpå äventyret sedan - lite snöpligt - var slut.
När vi diskuterade det så märkte vi att alla som deltog i diskussionen hade olika förslag på hur händelseförloppet kunde ha blivit något helt annorlunda, eller hur det hade kunnat fortsatt efteråt. Gangstern kunde ha hämnats från fängelset, det skulle kunna startas ett gängkrig i den undre världen för att ta över den fängslade gangsterns organisation och business, meddelandet skulle ha kunnat vara en bluff från gangsterns sida för att nosa sig fram till fiender inom hans egna led, gangstern skulle ha kunnat få ett tips från en korrumperad snut om att polisen planerade ett tillslag och därmed ha kunnat gömma kvinnan i god tid innan polisen bröt sig in i hans hem, osv.
När det finns åtskilliga trovärdiga lösningar på det där viset, så skall inte spelledaren tro att han skall agera som domare. Då är han fåfäng och dum; för han borde ha vett att begripa att ingen enskild lösning kan sägas vara mer trovärdig än någon annan; och att spelarna därför skulle kunna ha lika rätt i sättet som
de estimerat situationen.
Det vore helt enkelt tramsigt om spelledaren behandlade en sådan här scen som en Utmaning.
Det kan rentutav vara
ödesdigert. Ett annat exempel (i samma tråd) rörde en session
All flesh must be eaten där rollpersonerna flydde upp på köpcentrumets tak och barrikaderade dörren bakom sig. Spelledaren tittade på de zombieegenskaper han hade slagit fram innan äventyret började, och såg att de bland annat hade egenskapen "spiderclimbing" och således kunde ta sig upp för vertikala väggar obehindrat. Det hela ledde alltså till en snöplig död för rollpersonerna när zombierna utanför klättrade upp längs fasaderna.
Här var förutsättningen förberedd i förväg - och kan därför framstå som en fullständigt objektiv, rationell och rättvis bedömning. Problemet var bara att spelarna i sessionen inte hade fått någon chans att gissa sig till att zombierna kunde ha denna förmåga. Om jag hade varit spelledare så hade jag istället försökt spinna det hela till en ny spänning; en möjlighet att hoppa över till ett närliggande hus' brandstege, kanske?
---
Att ta ett spelarinitiativ och låta det leda vidare till en ny, engagerande spänning; det är att agera som
bollplank åt spelarna. Man
bedömer inte deras förslag till lösningar, utan man
spinner vidare på dem. Ser till att handlingen kan gå vidare på ett intressant sätt.
Observera alltså att kravet för att det ska vara en Utmaning inte är att det skall finnas en färdig lösning. Jag använder gärna sådana gåtor som exempel, eftersom de är så tydliga. Alla kan se att en riktig mordgåta är något helt annat än fritt, vidöppet spelledande. Men det går utmärkt att förbereda riktiga Utmaningar där det finns flera olika vägar att gå, och möjliga planer att sätta till verket.