Nekromanti Tack så mycket Dnalor!
- Thread starter walium
- Start date
Krille
Lord
krank said:
Det gör väl inte staten heller, eller för den delen folket, ety stater, folk och marknader är såna där statistiska konstruktioner som faktiskt inte skiljer på något eftersom de är siffror på papper.
krank said:
En drastiskt minskad befolkningstillväxt är nog det som välfärdsstaten hjälper till bäst med. En gång i tiden, när man mer oroade sig för atomvintrar och andra istider, hade Kina en miljard människor och Japan 127 miljoner. Nu har Kina 1,3 miljarder människor och Japan fortfarande 127 miljoner, trots centraliserad hård familjeplanering i det första fallet och trots kapitalism i det andra.
Sen tror jag nog att kapitalismen kan hjälpa till med att montera ner sättet vi bygger samhällen på också. Gör det bara för dyrt att fortsätta på det vanliga sättet. Sen kommer nån jävel på ett sätt att tjäna pengar på ett nytt sätt.
Krille said:
vaddå "gör det dyrare" - vem ska göra det dyrare? Företagen har intresse av att fortsätta som de kan (eller i varje fall inte göra några ändringar "just nu"...), och de har välbetald lobby; politiker som går i företagens ledband gör inga tillräckligt stora ingrepp. Om man som politiker försöker införa såpass stora förändringar av lagstiftning och skatter som krävs, hotar företagen med att sticka nån annanstans, till nåt ställe där inte samma begränsningar råder - som t.ex den kapitalistiska diktaturen kina, eller något tredjevärldenland där folk inte ser vad de pysslar med.
Arfert said:
Vem har sagt att jag ska få leva?
Men, jag vill inte att någon ska dö. Däremot någon form av global politik vad gäller barnafödande... Aborter borde vara gratis, för alla, överallt, oavsett omständigheter. Alla former av preventivmedel borde vara gratis och lättillgängliga i alla delar av världen. Och det borde innebära brott mot internationell lag att predika mot preventivmedel eller abort.
Plus, helst, rejäla skattelättnader och förenklingar vad gäller adoption.
Tar man bara i med hårdhandskarna mot det ohejdande jävla barnafödandet skulle problemet vara hanterligt om bara en generation eller två.
Krille
Lord
krank said:
Nu är du här och förenklar. Självklart är det en avvägning, men det är fortfarande genomförbart.
Låt mig ta ett exempel: våra parlamentariskt valda politiker har infört en klase koldioxidskatter för att få röster från de rödgröna samt från de gråröda och gråblå som tycker att det är fint när deras politiker bryr sig om naturen. På grund av de ökade kostnaderna från dessa koldioxidskatter så har företag i Europa börjat med koldioxidseparering på sina avgaser, eftersom det blev billigare att separera koldioxiden än att släppa ut den i luften, men inte tillräckligt mycket billigare att flytta allt till Kina. Exempelvis har detta märkts i betongindustrin och även i den tillverkningsindustri som fortfarande är kvar och är alltså en realitet nu.
Det gör att industrin i Europa har en klase med separerad koldioxid som de inte kan göra sig av med genom att släppa ut i luften. En del har gjort en produkt att slutförvara koldioxid i olje- och gasfält eller i urberg, så de tjänar pengar på andras skräp. Även detta är en realitet nu.
Nu senast har en klase japaner och britter kommit på ett enkelt sätt att göra plast av koldioxid, vilket nog blir en riktigt lönsam historia om några år. Folk tar betalt för petroleum som man gör plast av idag, och det priset rusar i höjden. Folk betalar för att få göra sig av med koldioxid. Go figure - någons skräp blev någon annans guldgruva. Det här är inte en realitet nu, men man räknar med att det borde vara det inom ett par år, när processindustrin har ställt om plastproduktionen.
Det här är bara en av flera saker som införts trots de hemska lobbyisterna. Vi har till och med ett par fall av industrin som infört koldioxidseparering innan skatten införts, för att de bedömde att PR-värdet i "grön" industri var högre än kostnaden att separera koldioxid ur avgaserna.
Att det finns puckad industri som inte har gjort den här insikten än känner jag till allt för väl genom mitt jobb, men just genom jobbet vet jag även att det finns folk som är väl medvetna om PR-värdets ekonomiska värde. Här får jag ta ett exempel till: Sverige har två miljöregister för byggvaruprodukter, BASTA och MiLaB. I dessa bedöms produkter och hur väl de uppfyller ett antal krav, hela vägen från installation till rivning, plus dokumentation och livscykel. MiLaB, det bättre av de två systemet, har för övrigt tillkommit genom byggindustrin själv i ett samarbete mellan NCC, Skanska, PEAB, Riksbyggen och ett antal av de största producenterna av byggvaror.
Häromåret var det en skånsk kakelproducent som fick en fråga av oss om deras produkter och huruvida de var med i BASTA. Det hade han ingen aning om vad det var, så vi för klarade och han gick med och såg till att hans produkter blev registrerade. Två veckor senare fick han en jätteorder på kakel för ett jättebygge i Stockholm, eftersom hans produkter var de enda som var registrerade i BASTA och byggherren hade fått nog av alla anklagelser om fusk och miljöfarliga produkter och därför beslutat att allt skulle vara minst BASTA-registrerat. Allt prat om byggfusk ledde till att byggherren blev orolig och ville att allt skulle vara miljödeklarerat, och det ledde till att den skånske kakelproducenten fick en jätteorder.
---
Så kommer det här "gör det dyrare" att funka bättre än att skjuta halva befolkningen och knuffa ut andra halvan på landet för att odla mat för hand? Jajjemen!
Kommer det att funka tillräckligt bra tillräckligt snabbt? Det är en helt annan fråga. Men det är i alla fall ett realistiskt och genomförbart sätt.
Man Mountainman
Storsvagåret
Okej, jag ska byta kylskåp så fixar sig allt.
Fan vad lätt det är att diskutera när man byter ut sina argument mot sarkasmer.
Fan vad lätt det är att diskutera när man byter ut sina argument mot sarkasmer.
Krille said:
Alltså, det är det väl ingen som påstått att det inte är? Det jag säger är att det går på tok för långsamt, eftersom marknaden helt saknar långtidstänkande.
Krille said:
Om du inte ens tänker låtsas att du läser det jag skriver vet jag inte om jag orkar, egentligen. Jag har aldrig sagt att jag vill skjuta folk, faktum är att jag flera gånger skrivit att jag specifikt INTE vill skjuta folk. Och att jag vill "knuffa ut" någon på landet för att "odla mat för hand" är något du hittat på helt själv.
Krille
Lord
krank said:
Om du inte ens tänker låtsas uppfatta att jag driver med dig så vet jag inte om jag orkar heller. Och kan du förenkla och demonisera den andra partens argument så kan jag.
En fundering (OT) ...
Jag reagerar på den första meningen i det jag citerar ovan. Jag uppfattar att du själv inte är främmande för att utnyttja exakt samma retoriska knep emellanåt, varför du för mig framstår som lite av en skrymtare när du skriver så här.
Antingen tycker du att det är ett schysst knep att använda, och då ser jag inte varför du ska anmärka på när andra gör det – eller så tycker du att det är ett oschysst knep, och då borde du väl rimligen avhålla dig från att själv göra bruk av det.
Obs! Det här är inte någon moderering eller så, blott en reflektion.
Ursäkta om jag skräpar ner diskussionen med ovidkomligheter, men jag tar mig friheten att utnyttja mitt forumredaktörskap till att ge mig själv tillåtelse.krank said:
Jag reagerar på den första meningen i det jag citerar ovan. Jag uppfattar att du själv inte är främmande för att utnyttja exakt samma retoriska knep emellanåt, varför du för mig framstår som lite av en skrymtare när du skriver så här.
Antingen tycker du att det är ett schysst knep att använda, och då ser jag inte varför du ska anmärka på när andra gör det – eller så tycker du att det är ett oschysst knep, och då borde du väl rimligen avhålla dig från att själv göra bruk av det.
Obs! Det här är inte någon moderering eller så, blott en reflektion.
Re: En fundering (OT) ...
Värst vad den här tråden har exploderat sedan jag skrev i den sist. Och här gick jag och trodde att den var död.
Jag tror inte att kapitalismen ensam kan lösa våra miljöproblem. För varje miljömedveten konsument i Sverige som efterfrågar närproducerade grönsaker och cyklar till jobbet så finns det mängder av bekväma amerikaner som kör bil överallt, kineser som drömmer om masskonsumtion och företag som spyr ut föroreningar. Den dag då hela världssamfundet enbart strävar efter en miljövänlig livsstil kan säkert vårt kapitalistiska system tillgodose våra behov. Men kapitalismen i sig kommer inte att ändra våra attityder, uppmuntra oss till mindre konsumtion och få oss att värdesätta vår livsmiljö. Den kan komma med äkta (dvs genuint fungerande) lösningar lika gärna som falska (som tex lögnaktiga miljömärkningar). Miljöproblemen kräver politiska åtgärder.
Utsläppsrättigheter, bensinskatt, tullar, koldioxidkvoter med mera är ingenting som vårt kapitalistiska system kommer att trolla fram. Att priserna drastiskt stiger i takt med att tillgången på fossila bränslen minskar räcker inte för att lösa våra problem. Tyvärr är vår livsstil i alldeles för stor utsträckning baserad på att vi intecknar och belånar vår framtid och livsvärld, att vi ser de skadliga effekterna av transporter, produktion, uppvärmning och så vidare som noll-kostnader. Så kan vi inte fortsätta att resonera.
Vårt demokratiska system är förvisso utmärkt i många frågor, men det ger också lika stor tyngd åt bekväma och ointresserade personer som inte vill förändra sig som åt välutbildade experter med vetenskapliga studier i ryggen. Forskare kan skrika sig hesa, men så länge stora grupper människor tycker att det "känns rätt" att fortsätta som förut eller skyller ifrån sig så är det inte särskilt mycket som de kan göra. Man kan också fråga sig vilken sorts ledare som kommer att framträda i en värld med miljontals desperata klimatflyktingar och en mänsklighet som konkurrerar om livsviktiga resurser i en allt ogästvänligare värld.
Jag önskar att vi hade haft tid och råd att förlita oss enbart på entreprenörers fantasi och girighet och kapitalismens förmåga att distribuera produkter, men jag tycker att det verkar minst sagt optimistiskt att bara sitta och rulla tummarna i väntan på ett mirakel.
Jag tror inte på en miljödiktator men jag tror på statsbidrag till forskning, folkbildning och miljöfrämjande åtgärder och världsomspännande skatter på fossila bränslen, koldioxidkvoter och att vi sätter ett rejält värde på vår planet. Inga mesiga kompromisser, inga avtal som alla ignorerar och inga fler ursäkter.
Värst vad den här tråden har exploderat sedan jag skrev i den sist. Och här gick jag och trodde att den var död.
Jag tror inte att kapitalismen ensam kan lösa våra miljöproblem. För varje miljömedveten konsument i Sverige som efterfrågar närproducerade grönsaker och cyklar till jobbet så finns det mängder av bekväma amerikaner som kör bil överallt, kineser som drömmer om masskonsumtion och företag som spyr ut föroreningar. Den dag då hela världssamfundet enbart strävar efter en miljövänlig livsstil kan säkert vårt kapitalistiska system tillgodose våra behov. Men kapitalismen i sig kommer inte att ändra våra attityder, uppmuntra oss till mindre konsumtion och få oss att värdesätta vår livsmiljö. Den kan komma med äkta (dvs genuint fungerande) lösningar lika gärna som falska (som tex lögnaktiga miljömärkningar). Miljöproblemen kräver politiska åtgärder.
Utsläppsrättigheter, bensinskatt, tullar, koldioxidkvoter med mera är ingenting som vårt kapitalistiska system kommer att trolla fram. Att priserna drastiskt stiger i takt med att tillgången på fossila bränslen minskar räcker inte för att lösa våra problem. Tyvärr är vår livsstil i alldeles för stor utsträckning baserad på att vi intecknar och belånar vår framtid och livsvärld, att vi ser de skadliga effekterna av transporter, produktion, uppvärmning och så vidare som noll-kostnader. Så kan vi inte fortsätta att resonera.
Vårt demokratiska system är förvisso utmärkt i många frågor, men det ger också lika stor tyngd åt bekväma och ointresserade personer som inte vill förändra sig som åt välutbildade experter med vetenskapliga studier i ryggen. Forskare kan skrika sig hesa, men så länge stora grupper människor tycker att det "känns rätt" att fortsätta som förut eller skyller ifrån sig så är det inte särskilt mycket som de kan göra. Man kan också fråga sig vilken sorts ledare som kommer att framträda i en värld med miljontals desperata klimatflyktingar och en mänsklighet som konkurrerar om livsviktiga resurser i en allt ogästvänligare värld.
Jag önskar att vi hade haft tid och råd att förlita oss enbart på entreprenörers fantasi och girighet och kapitalismens förmåga att distribuera produkter, men jag tycker att det verkar minst sagt optimistiskt att bara sitta och rulla tummarna i väntan på ett mirakel.
Jag tror inte på en miljödiktator men jag tror på statsbidrag till forskning, folkbildning och miljöfrämjande åtgärder och världsomspännande skatter på fossila bränslen, koldioxidkvoter och att vi sätter ett rejält värde på vår planet. Inga mesiga kompromisser, inga avtal som alla ignorerar och inga fler ursäkter.
Jag tror att vi kan ta fasta på att vi överens om att det inte räcker med att västvärlden minskar sina utsläpp utan hela att hela välden måste det. Så det du tar upp är viktigt. Men jag tror ändå att det är vi i västvärlden som måste ta första steget och visa att man kan vara ett rikt land med höglevnadsstandard och ändå ha låga utsläpp. Jag tror faktiskt att utvecklingsländer som Kina och Indien är mycket väl medvetna om problematiken. Men det är vi som har pengarna som måste utveckla den nödvändiga tekniken och implementera den. Då kommer tillslut också utveklingsländer vilja införa en renare profuktion.
Jag tror inte att det finns någon chans att några människor kommer acceptera en lägre levnadsstandard än vad de har. Vi måste alltså hitta sätt att få vårt levnadssätt att bli mer utsläppseffektivt. En koldioxidskatt skulle vara ett bra första steg, det skulle kanske få effekten att kolkraftverk blev olönsamma.
Rising
Vila i frid
Det kan du ha rätt i.
Fast jag skulle vilja vidga ditt resonemang och hävda att inte ens demokratin kan hjälpa oss med de lösningar du föreslår. Kanske är den kinesiska lösningen då det bästa? Alltså fri kapitalism underordnad en strikt diktatur? Ja, kanske.
Problemet är att folk aldrig med vilje kommer ge upp sin integritet om det inte finns en påtaglig, handbegriplig hotbild som framstår som ett värre alternativ. Så om protektionism är den enda lösningen så hoppas jag att katastrofen börjar snart, i påtaglig och handbegriplig skala. Annars kommer den lösningen aldrig att funka.
Själv tror jag mer på att decentralisering i största möjliga mån, eftersom byråkrati är oerhört ineffektiv och resursslukande. Istället för framsteg och innovationer så får vi bromsklossar och korruption.
Det är lätt att - som Dnalor gör - föreslå att vi måste sluta med alla fossila bränslen. Men det funkar ju bara om vi var oinskränkta ledare över en global planekonomi. I verkligheten kan man inte styra över alla faktorer på det där sättet - man kan enbart sätta upp vissa incitament beroende på rådande omständigheter, och sedan se vilka procedurer dessa leder fram till.
Därför tror jag mer på framstegslösningen i nuläget. Gör vi det lönsamt för marknadsekonomin att själv hitta på lösningarna så kommer vi dessutom ha enklare att ställa om samhället ifall krisen blir mer påtaglig, varpå mer drastiska lösningar sedan kan göras. En tungrodd byråkrati kan vara betydligt svårare att ställa om.
Krille
Lord
Re: En fundering (OT) ...
Jag är inte så jävla säker på att det inte kommer göra det.
Det finns en institution i det kapitalistiska systemet som inte bara är en maktfaktor utan en hörnsten i det moderna kapitalistiska samhället: försäkringsväsendet. De är mer eller mindre den sovande jätten, och just nu håller den på att vakna upp.
Klimatförsämringarna har orsakat en stadig ökning av kostnader för försäkringsbranschen. Den kostnaden har hittills slagits ut på konsumenterna genom en ökad försäkringsmarknad, men nu börjar det ta emot, och försäkringsbranschen har upptäckt att de är tvungna att stämma ån i bäcken. Och det kommer få efterverkningar.
Se, nästan allt i den här världen är försäkrat. Och vi menar inte bara prylar, utan även löjliga koncept som slumpvis artists nästa plattas vinst. Det finns försäkringar på andras försäkringar. Det finns försäkringar på bankväsendets lån. Och så vidare.
När kostnaderna för miljökatastroferna börjar bli ohållbara så kommer det att slås ut på försäkringsbranschens kunder. Det innebär dyrare försäkringar, dyrare lån et cetera. Och i det här scenariet ser försäkringsbranschen sin egen vinst sjunka i de förutsättningarna - folk kommer helt enkelt låta bli att försäkra när premierna stiger, och investerarna kommer inte att låna när lånen blir dyrare.
Och som sagt var, de ser den här kostnadsökningen redan nu. Och det börjar få efterverkningar redan nu. Som ett exempel, försäkringspremien för ett nytt husbygge sänks med åtskilliga hundratusen om husbygget har en husdeklaration, och den sänkningen är ungefär en magnitud större vad det kostar för oss att ta fram den.
Visste ni förresten att en fjärdel av ett hus totala koldioxidutsläpp under dess livstid sker när huset byggs? Det vet försäkringsbolagen, och de har börjat utöva påtryckningar för att husdeklarationerna ska innehålla utsläppscertifikat. Så våra kunder har börjat kräva att husdeklarationerna vi gör ska innehålla utsläppscertifikat, vilket i sin tur gör att vi kräver av producenterna att de tar fram sådana och att platscheferna på byggena kräver av sina entreprenörer att de använder produkter som har utsläppscertifikat.
Så en hel jefla massa av det praktiska miljöarbetet sipprar ner från försäkringsbolagen, eftersom inte har lust att ta en gigantokostnad när miljösmällen kommer utan mycket hellre ser att skattebetalarna tar en stor men relativt sett rätt liten kostnad. Och eftersom allt annat i det kapitalistiska systemet är så beroende av försäkringsbolagen så är det bara en fråga om tid innan effekten sipprar ner därifrån.
walium said:
Jag är inte så jävla säker på att det inte kommer göra det.
Det finns en institution i det kapitalistiska systemet som inte bara är en maktfaktor utan en hörnsten i det moderna kapitalistiska samhället: försäkringsväsendet. De är mer eller mindre den sovande jätten, och just nu håller den på att vakna upp.
Klimatförsämringarna har orsakat en stadig ökning av kostnader för försäkringsbranschen. Den kostnaden har hittills slagits ut på konsumenterna genom en ökad försäkringsmarknad, men nu börjar det ta emot, och försäkringsbranschen har upptäckt att de är tvungna att stämma ån i bäcken. Och det kommer få efterverkningar.
Se, nästan allt i den här världen är försäkrat. Och vi menar inte bara prylar, utan även löjliga koncept som slumpvis artists nästa plattas vinst. Det finns försäkringar på andras försäkringar. Det finns försäkringar på bankväsendets lån. Och så vidare.
När kostnaderna för miljökatastroferna börjar bli ohållbara så kommer det att slås ut på försäkringsbranschens kunder. Det innebär dyrare försäkringar, dyrare lån et cetera. Och i det här scenariet ser försäkringsbranschen sin egen vinst sjunka i de förutsättningarna - folk kommer helt enkelt låta bli att försäkra när premierna stiger, och investerarna kommer inte att låna när lånen blir dyrare.
Och som sagt var, de ser den här kostnadsökningen redan nu. Och det börjar få efterverkningar redan nu. Som ett exempel, försäkringspremien för ett nytt husbygge sänks med åtskilliga hundratusen om husbygget har en husdeklaration, och den sänkningen är ungefär en magnitud större vad det kostar för oss att ta fram den.
Visste ni förresten att en fjärdel av ett hus totala koldioxidutsläpp under dess livstid sker när huset byggs? Det vet försäkringsbolagen, och de har börjat utöva påtryckningar för att husdeklarationerna ska innehålla utsläppscertifikat. Så våra kunder har börjat kräva att husdeklarationerna vi gör ska innehålla utsläppscertifikat, vilket i sin tur gör att vi kräver av producenterna att de tar fram sådana och att platscheferna på byggena kräver av sina entreprenörer att de använder produkter som har utsläppscertifikat.
Så en hel jefla massa av det praktiska miljöarbetet sipprar ner från försäkringsbolagen, eftersom inte har lust att ta en gigantokostnad när miljösmällen kommer utan mycket hellre ser att skattebetalarna tar en stor men relativt sett rätt liten kostnad. Och eftersom allt annat i det kapitalistiska systemet är så beroende av försäkringsbolagen så är det bara en fråga om tid innan effekten sipprar ner därifrån.
Re: En fundering (OT) ...
En mycket intressant vinkling som jag ska erkänna att jag faktiskt inte tänkte på. Men jag frågar mig i vilken utsträckning detta är ett globalt fenomen och om utvecklingen går tillräckligt snabbt framåt för att vara riktigt verkningsfull? För jag misstänkter att Sverige och den välutvecklade svenska ekonomin är rätt mycket längre fram i många frågor än resten av världen. Sedan kan man undra om folk enbart kommer att ändra sitt beteende eller om följderna istället blir att de helt skippar hela eller delar av sin försäkring. Som alltid är det även en fråga om resurser.
Marknaden och den globala ekonomin är inte nödvändigtvis mer förutsägbar än naturen, men jag skulle som sagt inte våga förlita mig på att den helt på egen hand skulle lösa alla våra komplexa miljöproblem.
En mycket intressant vinkling som jag ska erkänna att jag faktiskt inte tänkte på. Men jag frågar mig i vilken utsträckning detta är ett globalt fenomen och om utvecklingen går tillräckligt snabbt framåt för att vara riktigt verkningsfull? För jag misstänkter att Sverige och den välutvecklade svenska ekonomin är rätt mycket längre fram i många frågor än resten av världen. Sedan kan man undra om folk enbart kommer att ändra sitt beteende eller om följderna istället blir att de helt skippar hela eller delar av sin försäkring. Som alltid är det även en fråga om resurser.
Marknaden och den globala ekonomin är inte nödvändigtvis mer förutsägbar än naturen, men jag skulle som sagt inte våga förlita mig på att den helt på egen hand skulle lösa alla våra komplexa miljöproblem.
Krille
Lord
Re: En fundering (OT) ...
Det är ett globalt fenomen, inte minst för att återförsäkringsmarknaden är global och att även exempelvis amerikanska försäkringsbolag drabbades hårt av Katrina. De vidtar de åtgärder de kan, men i stort sett liknar de som inträffar här.
Däremot har jag ingen aning om utvecklingen går tillräckligt snabbt framåt, så naturligtvis är det en vettig idé att inte enbart förlita sig på marknadskrafterna.
Det är ett globalt fenomen, inte minst för att återförsäkringsmarknaden är global och att även exempelvis amerikanska försäkringsbolag drabbades hårt av Katrina. De vidtar de åtgärder de kan, men i stort sett liknar de som inträffar här.
Däremot har jag ingen aning om utvecklingen går tillräckligt snabbt framåt, så naturligtvis är det en vettig idé att inte enbart förlita sig på marknadskrafterna.
Man Mountainman
Storsvagåret
Jag ska inte svara på det här inlägget, eftersom vi redan diskuterat det i vrållådan och jag dessutom nyligen hade en liknande diskussion med Arfert och Blixt.
Men det här kände jag ändå att jag var tvungen att anmärka på.
Det är lustigt. För femtio år sedan diskuterades det fortfarande hur framtidens samhälle skulle se ut: kapitalism, kommunism, fascism... Idag är det ingen som tvivlar: kapitalismen är här för att stanna, och varje idé om att ändra på det är en blåögd utopisk dröm.
Min poäng är att vad som upplevs som "verklighetsförankrat" i allra högsta grad är en fråga om tidsandan och om rådande normer. Med tanke på vad vi står inför... kanske är det läge att omvärdera våra normer för vad som är "realistiskt"?
Men det här kände jag ändå att jag var tvungen att anmärka på.
Det är lustigt. För femtio år sedan diskuterades det fortfarande hur framtidens samhälle skulle se ut: kapitalism, kommunism, fascism... Idag är det ingen som tvivlar: kapitalismen är här för att stanna, och varje idé om att ändra på det är en blåögd utopisk dröm.
Min poäng är att vad som upplevs som "verklighetsförankrat" i allra högsta grad är en fråga om tidsandan och om rådande normer. Med tanke på vad vi står inför... kanske är det läge att omvärdera våra normer för vad som är "realistiskt"?
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Men... jag trodde ju historien tog slut 1989! Har Fukiyama ljugit för mig?
Den som sa't kan va't, känner jag lite. Att avfärda efterfrågan på konkreta exempel på hur man bör leva i sin vardag och istället leka Youtube-konspiration och spotta tomma slagord är ungefär lika konstruktivt som, tja, en Youtube-konspiration. Jag menar, jag är inte ens ute efter att diskutera, jag är i "just tell me what to do"-läget.
Man Mountainman
Storsvagåret
Re: Tack så mycket Dnalor! [Edit]
Jag skiter i hur du lever din vardag. Jag är inte intresserad av att få folk att byta livsstil. Jag är intresserad av att avvärja klimathotet. Klimathotet kommer inte att avvärjas av att en jeppe i Södertälje ändrar livsstil.
Jävligt enkel matematik där, faktiskt.
Om du vill att jag ska säga åt dig vad du ska göra, så är detta allt jag har att erbjuda: Utbilda dig, ta reda på vilka hoten är och vad som behöver göras, och verka sedan politiskt för att detta ska genomföras.
Alternativt: bli en genialisk uppfinnare och uppfinn en maskin som kan återbinda koldioxid i marken.
Uppfattningen att det här är ett problem som kan eller bör mötas genom att folk frivilligt ändrar sina konsumtionsvanor är en av de mest pundade myter som hemsöker klimatfrågan. Det härstammar ur djupet av den kapitalistiska kulturen, där människor aldrig förväntas agera kollektivt utan endast påverkar sina egna liv och sin omgivning genom sina konsumtionsbeslut. Vi tycks vara så vana att tänka på våra liv i termer av privatkonsumtion att vi luras att tro att alla problem kan lösas på det sättet. Men klimathotet kan inte konsumeras bort. För det första: Långt ifrån tillräckligt många kommer att ändra sin konsumtion. Det är bara ett faktum. Tror du troberg kommer att sluta konsumera på grund av "klimathotet"? Och för det andra: om alla mot förmodan skulle reducera sin konsumtion så mycket vi behöver, pang bom, så skulle vår ekonomi kollapsa. Vår ekonomi förutsätter konsumtion. Det är inte möjligt att genomföra något sådant från konsumentnivå utan att koppla det med någon slags styrning ovanifrån.
Jag skiter i hur du lever din vardag. Jag är inte intresserad av att få folk att byta livsstil. Jag är intresserad av att avvärja klimathotet. Klimathotet kommer inte att avvärjas av att en jeppe i Södertälje ändrar livsstil.
Jävligt enkel matematik där, faktiskt.
Om du vill att jag ska säga åt dig vad du ska göra, så är detta allt jag har att erbjuda: Utbilda dig, ta reda på vilka hoten är och vad som behöver göras, och verka sedan politiskt för att detta ska genomföras.
Alternativt: bli en genialisk uppfinnare och uppfinn en maskin som kan återbinda koldioxid i marken.
Uppfattningen att det här är ett problem som kan eller bör mötas genom att folk frivilligt ändrar sina konsumtionsvanor är en av de mest pundade myter som hemsöker klimatfrågan. Det härstammar ur djupet av den kapitalistiska kulturen, där människor aldrig förväntas agera kollektivt utan endast påverkar sina egna liv och sin omgivning genom sina konsumtionsbeslut. Vi tycks vara så vana att tänka på våra liv i termer av privatkonsumtion att vi luras att tro att alla problem kan lösas på det sättet. Men klimathotet kan inte konsumeras bort. För det första: Långt ifrån tillräckligt många kommer att ändra sin konsumtion. Det är bara ett faktum. Tror du troberg kommer att sluta konsumera på grund av "klimathotet"? Och för det andra: om alla mot förmodan skulle reducera sin konsumtion så mycket vi behöver, pang bom, så skulle vår ekonomi kollapsa. Vår ekonomi förutsätter konsumtion. Det är inte möjligt att genomföra något sådant från konsumentnivå utan att koppla det med någon slags styrning ovanifrån.