Nekromanti Teatersyndromet

[Arfert]

Jag tycker att det är gott med ketchup på grillkorv, alla andra sätt att äta korv på är fel.

Bara ketchup?

 

[Nero_UBBT]

Vissa tycker att det är kul. Jag tycker att det är kul. En gång hade jag en spelledare som var skådespelare i det "civila" och sedan gick vidare till nån stor nationell scenskola. Det var tamefan magiskt att spela rollspel då.

 

[Anarchclown]

Det är lugnt. Jag bjuder på den. Att vi är två som pratar om samma sak är väl inte dåligt?

 

[wilper]

OT

• Folk väljer dåliga namn på sina rollpersoner!

 

[Troberg]

Teater eller teater, det beror på. Extremt utåtagerande är det få som klarar av, men att ändra sitt röstläge och sitt kroppspråk lite kan alla. Spelar man en stenhård snut så kan man blåsa upp sig lite och prata med ett auktoritärt tonläge, spelar man en nervös liten köpman så pratar man lite nervösare och kurar ihop sig lite. Mer behövs inte. Man behöver inte vara Ernst-Hugo.

 

[Necross]

Re: OT

Men, jag kan hålla med om att sitta och kommentera att andra gör objektivt FEL när de spelar är förkastligt.

Fattar inte problemet. Trådskaparen nämnde en grej han stör sig på. En personlig reflektion. Ingen större mening att hoppa på honom tycker jag.

 

[Totte]

En viktig del av skådespeleri är ju att reagera på vad motspelaren gör och säger. Icke. Denne rollspelare verkar vara fångad i en sorts privat hallucination...

Hahaha!!
Mycket uppfriskande inlägg. Så uppfriskande att jag blir sugen på att bli aktiv på forumet igen efter att ha varit borta i flera år. Sven... you´re the man.

Jag gillar folk som spelar, men även jag har svårt för folk som spelar över. Stor skillnad.

Huvudet på spiken. Läste en bloggpost för flera år sedan på temat:
"If you are annoying everyone because you are 'in character', stop doing that".

Några exempel:
Bara för att ens karaktär har -20 i etikett behöver man inte sitta vid spelbordet och rulla snorkråkor och tugga på dom och sedan spotta ut dom på golvet för att sedan klia sig i röven och sniffa på fingrarna med ursäkten "jag spelar bara min roll".

Varje gång det är ens tur i stridsrundan behöver man inte ställa sig upp, låtsas dra sig i skägget, förställa rösten och säga "Hmm, låt mig se, vad skall jag använda för magi denna gång. Må de saliga krafterna stå mig bi", vanka av och ann en stund, harkla sig upprepade gånger och sedan brista ut i primalskri som avslutas med magic missile! - Dert var kul en gång, men på tjugonde rundan i den femte striden vid det nionde speltillfället har alla andra tröttnat.

Dock älskar jag när mina spelare gör och säger saker "in character" som tillför något till spelet. Några bra exempel.

I en Serenity-session ganska nyligen har en kille "leaky brainpan", d.v.s. lite lätt förvirrad och så. Han råkade hamna i omloppsbana kring skeppet, driver förbi bryggans fönster, vinkar till piloten (som även är kock) och säger på intercom, "Du, hjälp mig, skicka ut nån och fånga in mig och föresten, har du provat med Mejram?"

 

[Mogger]

Seriöst, upplever ni verkligen att den här typen av spelare ("arrogant teaterapa") är så vanlig att det bör betraktas som ett problem inom hobbyn?

Jag har spelat rollspel i snart 30 år och träffat på en, eller möjligtvis två, som kan tänkas hamna i den här kategorin.

Min erfarenhet är att den allra vanligaste typen av rollspelare är in-character hyfsat ofta (jag träffar väldigt sällan på "min gubbe säger att..."), att de lever sig in i de situationer som de tycker är spännande/coola/etc. I princip alla är ganska lyhörda, och jag upplever större problem med spelare som tar för lite plats än spelare som tar för mycket plats.

Det känns lite som en påhittat problem, alternativt att toleransen för "teater" är oerhört låg.

 

[!Paxen]

Seriöst, upplever ni verkligen att den här typen av spelare ("arrogant teaterapa") är så vanlig att det bör betraktas som ett problem inom hobbyn?

Jag har spelat rollspel i snart 30 år och träffat på en, eller möjligtvis två, som kan tänkas hamna i den här kategorin.

Min erfarenhet är att den allra vanligaste typen av rollspelare är in-character hyfsat ofta (jag träffar väldigt sällan på "min gubbe säger att..."), att de lever sig in i de situationer som de tycker är spännande/coola/etc. I princip alla är ganska lyhörda, och jag upplever större problem med spelare som tar för lite plats än spelare som tar för mycket plats.

Det känns lite som en påhittat problem, alternativt att toleransen för "teater" är oerhört låg.

Så stort problem? Det kan jag inte säga, då antalet personer jag har spelat är så litet. Finns enstaka personer som jag har spelat med som har spelat över, men det har inte alltid varit ett problem- ibland är det ju bara bra!

Men, då vi är alla individer så är det svårt att veta. Man kan likna det vid sexism. Olika individer har olika toleranser. Vissa märker inte när någon klagar på att det inte går att få bröstplåtor som ska passa ens karaktär som har 40 DD, medan andra reagerar när någon säger fitta.

Jag vill bara påpeka att det inte går att det är svårt att göra en jämförelse, då folk har olika toleranser. Mitt bästa tips, om man inte klarar av någon som spelar över (lr tvärsom) är att 1) förklara sitt problem (det är ditt problem, om inte resten av gruppen har samma problem) och om det inte ändras 2) bytt spelgrupp

 

[Dante]

Men vad är syftet?

Fattar inte problemet. Trådskaparen nämnde en grej han stör sig på. En personlig reflektion. Ingen större mening att hoppa på honom tycker jag.

Men jag undrar vad syftet är med såna trådstarter.

Att deklamera att man tycker illa om beteendet X är ju inget annat än ett sätt att göra de som uppvisar eller uppskattar beteende X irriterade. Och vad vinner vi på det?

Om beteende X är ett stort problem i trådstartarens spelvardag kan jag se en viss poäng – även om svaren på såna frågeställningar alltid blir »tala med personen ifråga« eller »sluta spela med personen ifråga«.

Men att bara ställa sig upp och säga rakt ut i luften att man ogillar något?

Nix. Jag fattar inte vad det ska vara bra för.

 

[Mogger]

Men, då vi är alla individer så är det svårt att veta. Man kan likna det vid sexism. Olika individer har olika toleranser. Vissa märker inte när någon klagar på att det inte går att få bröstplåtor som ska passa ens karaktär som har 40 DD, medan andra reagerar när någon säger fitta.

Öhum...Det där är inte sexism...Men jag förstår att problemet är individuellt. Jag är bara ärligt förvånad. Och min förvåning stiger i takt med de exempel på överspelande spelare som ges i tråden. De känns aningen...fiktiva?

Jag vill bara påpeka att det inte går att det är svårt att göra en jämförelse, då folk har olika toleranser. Mitt bästa tips, om man inte klarar av någon som spelar över (lr tvärsom) är att 1) förklara sitt problem (det är ditt problem, om inte resten av gruppen har samma problem) och om det inte ändras 2) bytt spelgrupp

Det håller jag med om.

 

[Fiktionslek]

Medhåll!

Det är ett ofog. Sedan tycker jag att det är tråkigt när teateraporna försöker fuska till sig fördelar i tex strid. Viftar och vinkar och vill göra saker det inte finns regler för, eller snackar en massa som sin rollperson som rollen aldrig hade hunnit säga på en stridsrunda. Det sabbar spelbalansen, och är orättvist.

Många har också svårt att se gränsen mellan vad som är spelledarens uppgifter och sin egen. De hittar på saker, bara för att få fördelar. De spelar ut att det finns broar, rep, krukor och annat som inte fanns där från början på spelledarens karta. Sedan skyller de på att det blir "coolt" om deras roll kan göra stunts, men även här sabbar det bara spelbalansen.

Jag har märkt en oroväckande tendens hos vissa spelare att i bland lämna stridsronderna och börja gena. I bland har jag till och med sett spelledare göra det. En del kan slänga ur sig saker som "Och på kvällen kommer ni fram till ett värdshus!". Och de har inte alls räknat med förflyttningen som rollerna har. Sabbar fullständigt för de som har optat sin rollperson för att kunna vara snabbare än de andra. Ni kan säkert tänka er andra situationer med sådant fusk.

Du skriver bra om problemen med "skådespelare", jag tror att lösningen är att sätta ner foten tidigt innan gruppen börjar driva för långt från riktigt rollspel. Och hålla dem i ordning. Agera direkt om någon ställer sig upp för att spela, börjar förställa rösten, eller spelar i första person. Det bryter mönstret när någon plötsligt är tråkig och börjar säga "Jag klättar upp på muren.", i stället för "Jag slår för klättra för att se om min krigare kan klättra upp för muren.".

Jag tycker inte att rollpersoner behöver ha namn. Det räcker bra med vilket yrke de har, det kan ju ändå inte finnas flera med samma yrke i en balanserad spelgrupp. Dessutom finns det folk som försöker fuska till sig fördelar genom att ha ett häftigt namn på sin rollperson.

Det här hände mig en gång när jag spelledde D&D 3.0. Äventyret var The Sunless Citadel. Spelaren ifråga var precis som du säger, men blev därtill sur när medspelarna inte ville belöna hans kreativitet genom att ge av sina xp. Han avslutade alla sina flaxande haranger omväxlande med »fett med awesomesauce«, »awesomeland!« och »I’m such a hippie!«.

En speciell grej med bordsrollspel är ju att man befinner sig i en lite begränsad miljö medan man spelar -- den här gången i mitt vardagsrum. Därför blev det rollpersonen och inte spelaren som klev på en fallucka (i rum 3): »Shelbarra al Kandar från de Yttre ringarna seglar över rummet med hjälp av två heliumfyllda bags of holding som ligger där och skräpar -- high five, fett med awesomesauce, xp för kreativitet!« Men då ingen ville dra upp honom igen, föll han offer för en hungrig dire rat.

Eftersom jag är en så lyhörd spelledare sa jag åt spelaren att friforma skapandet av nästa rollperson, men att jag ville se lite potentiellt djup i den, gärna med en kort men kärnfull bakgrundshistoria som mynnade ut i drivkrafter som funkade för äventyret och som kunde bli tematiskt intressanta, utan att för den skull stänga spelet. »Fundera särskilt på den överförda betydelsen av twig blights«, uppmanade jag honom.

Resten av spelmötet satt spelaren i ett annat rum och funderade och skrev. Det enda vi hörde var några awesomesaucer och such-a-hippier. Det blev ett lyckat spelmöte!

Hälsar

Christian

 

[Necross]

Re: Men vad är syftet?

Fattar inte problemet. Trådskaparen nämnde en grej han stör sig på. En personlig reflektion. Ingen större mening att hoppa på honom tycker jag.

Men jag undrar vad syftet är med såna trådstarter.

Att deklamera att man tycker illa om beteendet X är ju inget annat än ett sätt att göra de som uppvisar eller uppskattar beteende X irriterade. Och vad vinner vi på det?

Om beteende X är ett stort problem i trådstartarens spelvardag kan jag se en viss poäng – även om svaren på såna frågeställningar alltid blir »tala med personen ifråga« eller »sluta spela med personen ifråga«.

Men att bara ställa sig upp och säga rakt ut i luften att man ogillar något?

Nix. Jag fattar inte vad det ska vara bra för.

Jag förstår inte varför man behöver ha en särskild agenda med en tråd. Måste man det? Om man inte bryter mot något forumsregel måste man väl rimligen få ventilera en åsikt? Få lite bekräftelse? Höra vad andra säger?

Kanske är det inte alltid superkonstruktivt, men jag begriper inte riktigt vilka "vi" som du nämner är Gubbster. Det är ju ett diskussionsforum det här, inte ett politiskt förbund som måste ha en viss riktning, eller?

Personligen kände jag ingen mig i trådskaparens åsikt, och det verkar det ju vara fler som gör. Alltid kul att prata spelstilar tycker jag.

 

[RasmusL]

Re: Men vad är syftet?

Till TS försvar så finns faktiskt en frågeställning...

Är det någon som känner likadant?

...men annars anser jag att den här typen av trådar bara är skadliga för forumklimat och besökare. Det är ett så kategoriskt och onyanserat angrepp att det är nära på givet att det får någon att surna till. Att diskutera vad som är dåligt med Endast Ketchup på Korv när vi har en massa Endast Ketchup På Korv-ätare ibland oss är både otrevligt och onödigt.

 

[wilper]

Re: Men vad är syftet?

Mmm, att lägga 150 ord på att smutskasta en viss spelstil blir inte plötsligt OK för att man avslutar med ett frågetecken.

 

[Cissi]

Regel fyra!

Trådstartaren må i vissas ögon inte ha en "legitim" anledning att starta en tråd. Men istället för att säga att han inte får göra det och att ämnet gränsar till mobbing så kan man ta tillfället i akt att försöka lobba lite för "sin egen spelstil".
Kanske kan det vara nyttigt att byta lite idéer med varandra och inte direkt bara fördöma dem.

4. Skräpa inte ner trådar. Om du vill korrigera eller peka ut vad du anser vara ett misstag eller felslut i ett inlägg så är det förstås helt okej; men om du har problem med diskussionens grundläggande förutsättningar och hellre såg att ämnet inte diskuterades alls – strunta i den. Påpeka inte för alla inblandade att det är slöseri med tid att diskutera ämnet, för om de höll med dig skulle de inte diskutera saken till att börja med.

 

[Gordeg]

Re: Men vad är syftet?

Att deklamera att man tycker illa om beteendet X är ju inget annat än ett sätt att göra de som uppvisar eller uppskattar beteende X irriterade. Och vad vinner vi på det?

Jag tycker faktiskt att communityn som helhet vinner på sådana här trådar om de lyfter relativt nya perspektiv som jag tycker att den här OPn gjorde. En enskild sån här tråd är uppfriskande. Fyra såna här trådar i månaden skulle vara destruktivt.

Det jag uppskattade med tråden, och det som fick mig att gå in i den, är att den bryter mönstret av spelare som snackar om hur viktigt det är med gestaltning och inlevelse och den kreativa agendan samtidigt som man faktiskt kan rikta ganska hård kritik mot att det finns spelare som inte tycker att dessa saker är lika viktiga. Det finns två sidor av det myntet.

Jag har också haft en prettoperiod som peakade för cirka 15 år sedan. Då kunde jag rikta kritik mot spelare som inte hade ambitionen att prestera på det som jag tyckte var acceptabel lägstanivå. Sedan dess har jag gradvis fått en mer avspänd inställning och jag tror inte att det gjort mig sämre på rollgestaltning.
Nog kan det vara bra för livliga rollspelare att veta att det finns spelare som inte uppskattar deras flaxande.

 

[Gordeg]

Läste en bloggpost för flera år sedan på temat:
"If you are annoying everyone because you are 'in character', stop doing that".

Indeed. En fundering jag hade tidigare i tråden men som jag inte satte i pränt var att spelare som lyckas med konststycket att spela över så mycket att det blir jobbigt för andra kanske brister mer i sitt omdöme än i sin skådespelartalang (de flesta rollspelare är ju ändå inte proffs...).
Alltså, det största problemet är inte att de agerar ut, utan när och hur de väljer att göra det.

 

[RasmusL]

Läste en bloggpost för flera år sedan på temat:
"If you are annoying everyone because you are 'in character', stop doing that".

Indeed. En fundering jag hade tidigare i tråden men som jag inte satte i pränt var att spelare som lyckas med konststycket att spela över så mycket att det blir jobbigt för andra kanske brister mer i sitt omdöme än i sin skådespelartalang (de flesta rollspelare är ju ändå inte proffs...).
Alltså, det största problemet är inte att de agerar ut, utan när och hur de väljer att göra det.

Precis! Och HÄR har vi faktiskt en intressant frågeställning:

När någon gör den här grejen kring spelbordet som jag inte uppskattar, vad ska jag göra åt saken?

Så, ska vi dra ett streck över det här och börja från början?

 

[Ond bråd död]

Re: Men vad är syftet?

Att deklamera att man tycker illa om beteendet X är ju inget annat än ett sätt att göra de som uppvisar eller uppskattar beteende X irriterade. Och vad vinner vi på det?

Jag tycker faktiskt att communityn som helhet vinner på sådana här trådar om de lyfter relativt nya perspektiv som jag tycker att den här OPn gjorde. En enskild sån här tråd är uppfriskande. Fyra såna här trådar i månaden skulle vara destruktivt.

Det jag uppskattade med tråden, och det som fick mig att gå in i den, är att den bryter mönstret av spelare som snackar om hur viktigt det är med gestaltning och inlevelse och den kreativa agendan samtidigt som man faktiskt kan rikta ganska hård kritik mot att det finns spelare som inte tycker att dessa saker är lika viktiga. Det finns två sidor av det myntet.

Jag har också haft en prettoperiod som peakade för cirka 15 år sedan. Då kunde jag rikta kritik mot spelare som inte hade ambitionen att prestera på det som jag tyckte var acceptabel lägstanivå. Sedan dess har jag gradvis fått en mer avspänd inställning och jag tror inte att det gjort mig sämre på rollgestaltning.
Nog kan det vara bra för livliga rollspelare att veta att det finns spelare som inte uppskattar deras flaxande.

Håller med Gordeg här. Jag blev inspirerad av den här trådstarten. Det är en sida av rollspelandet som det inte talas så mycket om längre. Men också att det iaf tidigare funnits ett ideal i att "rollgestalta".