Bra exempel du lyfter. Jag håller helt med om att det beror på kontexten, även om jag inte skulle gå med på att det känslomässiga genomslaget avgör helt och hållet.
Men sen, som du säger är det en smakfråga. För att kategorisera några av dina exempel:
vem Luke Skywalkers far är
Mysteriet om mamman i Psycho har inget att göra med pengarna som stjäls i början.
Dessa två skulle jag säga fungerar som mysterium (oberoende om de är väl underbyggda eller inte) i sina filmer eftersom de fram till sina avslöjanden inte påverkar* berättelsen. Jag kan titta på Star Wars eller Psycho utan att lägga kraft på att fundera över de personernas roller. Vader hade gjort samma sak oavsett och mamman i Psycho figurerar inte ens.
(* Det påverkar givetvis i någon mening, vad jag menar är att intrigen fram till "Luke I am your father" hade kunnat fungera även utan den repliken. Den stora förändringen i berättelsen kommer efteråt.)
Twin Peaks har en hel del mysterier som knyter an till mordet på Lara Palmer, men även en hel del mysterier som kan stå för sig själva.
Denna (eller delar av den seriens mysterier) är ju kanske lite mer lik meteormannen, och föga förvånande är jag faktiskt inte jätteförtjust i Twin Peaks idag. (Jag har försökt se om serien två gånger de senaste åren och båda gångerna strandat i början av säsong 2.)
Men mest tycker jag meteormannen liknar exempelvis Ciris roll i Witcher säsong 1 som jag också ogillade (inga kvalitetsjämförelser i övrigt), med skillnaden att den hade mer eget driv att distrahera med.
