Ok, det är något jag funderat på även om jag inte tittat än (och kanske inte kommer, vi får se). Hela metafysiken är ju - i min läsning - att alla som träder in i världen kan dö och det är oåterkalleligt, t.o.m. Morgoth löper den risken. Att Sauron alls kan ta en ny kropp efter Numenors fall är ju för att han bundit sin livskraft till ringen. Den enda andra karaktären som återvänder från de döda är Gamdalf,och det är Eru själv som gör det. Så att Sauron alls kan överleva döden innan ringsmidandet är väl i sig ett avvikande koncept, oaktat hur det går till?
(Serien kanske kommer med förklaringar till detta inom ramen för sin version, så det lämnar jag osagt, det är mest att det liksom urholkar den enda ringens betydelse som gör att jag hajar till på det.)
Normalanalysen är att valar och maiar kan ta på sig kroppar mest som andra byter kläder, och att det då inte är något större problem om den kroppen dör (kanske ett irritationsmoment). Den hungrar och törstar inte. Sauron ingår här.
Men det finns också specialfallet att man får en "riktig" kropp, alldeles uppenbart i analogi med Jesus inkarnation (en av de tunga kätteripunkterna tidigt var huruvida Jesus kropp var riktig kropp som faktiskt dogm, eller bara ett bländverk). Den kan dö och behöver äta (och som i en annan tråd här, ja, urinera). Istari är paradexemplet här.
Eventuellt gäller det Melian - det är inte orimligt att det är en förutsättning för att kunna föda ett verkligt dödligt barn. Gandalf dör på riktigt och återuppstår på riktigt - det är
inte samma kategori som när Sauron tar sig en ny kropp.
Att Sauron diffunderar så mycket när Ringen förstörs är inte för att han alltid behövt Ringen för att kunna återuppstå, utan för att han bundit så mycket av sin essens i den att det inte finns mycket kvar när den förstörs.
Skillnaden på de här sorternas kroppar är så stor att alviskan har olika ord för dem - "fana" (Ainurs skenkropp) och "hröa" (alvers och människors kroppar).
"Now the Valar took to themselves shape and hue; and because they were drawn into the World by love of the Children of Ilúvatar, for whom they hoped, they took shape after that manner which they had beheld in the Vision of Ilúvatar, save only in majesty and splendour. Moreover their shape comes of their knowledge of the visible World, rather than of the World itself; and they need it not, save only as we use raiment, and yet we may be naked and suffer no loss of our being. Therefore the Valar may walk, if they will, unclad, and then even the Eldar cannot clearly perceive them, though they be present. But when they desire to clothe themselves the Valar take upon them forms some as of male and some as of female; for that difference of temper they had even from their beginning, and it is but bodied forth in the choice of each, not made by the choice, even as with us male and female may be shown by the raiment but is not made thereby. "
En av mycket få saker som får klassas som ett rent misstag hos Tolkien, som inte går att förklara (bort).
