e04
Gud vad de som gör den här serien önskar att de hade kunnat böckerna i stället, eller ännu hellre bara remakes på PJ. Det finns inga gränser för hur mycket referenser och kopiering av scener de gör.
Estrid verkar illa castad och inte medveten om att hon är i en fantasyberättelse.
Det finns inget begripligt vis på vilket man behöver passera Tyrn Gorthad (alltså gravkumlen med kummelgastarna), och dessutom är de inte hemsökta ännu (det är Häxmästaren av Angmar som ordnar långt senare). Floden de ska korsa är Baranduin/Brandywine, och vi vet att i Fylke går det en färja över den - det är inte kilometerdjupa klippväggar! Av obegriplig anledning är de ute i vildmarken, när de kunnat färdas på The Old East Road till typ Bri och sedan svänga söderut. Det här är nonsens i varje detalj. De vill referera PJ, och då spelar inget annat någon roll.
En del gillar Tom Bombadil. En del gillar inte Tom Bombadil. Ingen gillar kompromissen med en Tom Bombadil som inte är Tom Bombadil.
Som vanligt i Midgård finns det ingen fallskada. Hobbitarna sveptes upp av en tornado dussintals meter upp i ludften senast och kastades gud vet vart, men det blir inte ens blåmärken av sådant. Legolas-fysik!
Oklart varför en hobbit har ett indian-namn - det är alldeles uppenbart inte hur Tolkien skulle ha gjort det.
Jag gillar Arondirs no-nonsense-attityd. Han har inte tid för trams. Hans Alv-Fu kan jag leva utan.
Deras enter är extremt "hasty". Och tråkigt skrivna.
Fler av Galadriels töntiga Redshirt-alver klarade sig än jag trodde.
Det här avsnittet var tydligare än något annat tidigare att skaparna bara vill visa upp saker, oberoende av om de passar in, fyller en funktion i plotten, eller något annat. Vad var enterna bra för? Vad var kummelgastarna bra för? Inget, det är bara att hålla upp dem och säga "titta, Tolkien!".