Manligt menstruationskomplex?
Menstruation får sällan någon relevans i spel då man sällan spelar så detaljerat att det inte 'hoppas över' rent naturligt i berättarflödet - likt naturbehov och annan intimhygien. Mina egna spelgrupper har alltid spelat väldigt detaljerat, dock, och det är när man går in för att karaktärsrollspela i mer vardagliga miljöer (eller detaljrollspela ute i fält, men det faller väl in i begreppet 'vardagligt') kan sådana här saker vara av visst intresse. I kampanjer jag spellett har det mest märkts av på att kvinnor tenderar att vara rätt noggranna med att packa med sig linneremsor, vitmossa och annat praktiskt då de ska ut och 'äventyra', men det har hänt att jag hållit koll på menstruationscykler i någon halvimproviserad utsträckning och gestaltat vissa kvinnor lite gnälligare och mer 'besvärade' en vecka i månaden. För kvinnor som har rejäla menssmärtor kan det bli problem, förstås - speciellt som det är rätt ont om intelligenta värktabletter i fantasyvärldar. Mens kan i somliga fall tydligen göra förbaskat ont - min syrra brukar vara helt utslagen stundtals. Ett utmärkt tillfälle att plocka sympatipoäng från manliga rollpersoner, kanske?
För ett tag sedan höll Lady Silwerwolf en diskussion om dramaturgiska möjligheter med månadsblödning, men där fanns väl inte så mycket att hämta, egentligen.
Så intressant är det inte.
Annat än vid starka smärtor och andra exceptionella fall (och sådana
har förekommit) får menstruation mest relevans för det direkta karaktärspelandet, och där varierar det hur intressant det känns att rollspela. Men det är ju hormonrubbningar det handlar om, och att det påverkar en karaktärs humör ganska rejält kan vara befogat i många lägen. Framförallt är mens något rätt individuellt, och hur rikliga blödningarna är, hur ont det gör och hur man påverkas beror helt på kvinnan. Tienne, den rollperson jag spelat längst och mest detaljerat, hade inga större problem med sin mens, men hon blev väldigt sentimental och sympatisuktande. Varför? Tja...det kändes väl rätt för henne som person, helt enkelt. Jag höll reda på hennes menstruationscykel och tänkte inte så mycket mer på saken. Hos alla mina övriga kvinnliga rollpersoner har menstruationen spelat väldigt liten roll på det hela taget.
Menstruationens främsta dramaturgiska poäng är den mest självklara - att den upphör när man blir gravid, men det kan man förstås göra ganska mycket med, egentligen. I Tiennes fall hände det sig en gång att hon förlorat ganska rejäla mängder blod i samma veva som hon haft sex ett par gånger, och då hennes månadsblödning då inte dök upp som vanligt nästa månad blev hon såklart orolig. Nu var det falskt larm, hon hade helt enkelt förlorat för mycket blod för att kroppen skulle känna att ägglossning var en särskilt bra idé, men det kunde inte lilla Tienne veta. (Hon var alv, för övrigt, och Eon-alvernas menstruationscykler har jag aldrig, ens efter den ärkelånga kampanjen, blivit klok på. Eftersom en kvinna har ett begränsat antal ägg borde Eon-älvorna egentligen bli sterila vid 50 som alla andra, och den rimliga förklaring jag och andra spånade fram på varför så inte var fallet tycks förlorad i mitt minnes dunkla korridorer. Vi får se om den tittar fram senare).
Det är klart, om man som jag gillar att spela utsatta kvinnoroller och är ensam kvinna i en grupp män på resande fot i en mindre jämställd värld kan mensen kanske användas för att förstärka en känsla av utanförskap, men det var mest en tanke som slog mig i skrivande stund. Som en historisk parentes kan ju nämnas att forna tiders klädedräkter ofta led en viss brist på underkläder, vilket försvårar användandet av mensskydd överhuvudtaget. Det sågs helt naturligt att kvinnor hade blodfläckar på kläderna en gång i månaden. Om och hur mensskydd används kanske är något, om än en detalj, att tänka på till sina spelvärldar? (Åtminstone Neogames tar upp mensskydd-biten en aning, i klädkapitlet i 'Consaber' tex).
Kontentan av mina resonemang är: om man inte lider av grav stigmata eller försöker bli spådd av fruktbarhetsdyrkande pseudoorcher eller blir slickad i underlivet av hungriga, ghoulade albinkattungar (en lång och pervers, men förvånansvärt oskyldig, historia) är mens precis som matlagning, ryggsäckspackning, toalettbesök, onani, tandborstning, tv-tittande, orchnackande, etc - en sån där grej som oftast sker i bakgrunden och bara kommer i spel med tämligen detaljfokuserade spelstilar. Att mens sedan kan vara jobbigt som tusan och medföra rollspelsmässigt intressanta irritationsmoment och hormonrubbningar är mer något den enskilda spelaren bör avgöra om det finns intresse och utrymme att gestalta. Hur det då påverkar personligheten beror helt på kvinnan, men tänk dig att du själv känner dig kladdig, öm och allmänt risig och gnällig med regelbunda mellanrum så har man väl nån slags standardformel där.
Rosen hade regelmekanik för menstruation i sitt Khelataar-scenario ""Laasehn, mien laasehn!". De finns att beskåda
här, om det av någon anledning skulle vara av intresse. Riktigt
så petig brukar inte ens jag vara, åtminstone.
- Ymir, med alla symptom på långt gånget havandeskap
Ehh ja faktiskt. Det skulle iofs va rätt kul att rollspela. Det skulle kunna ställa till problem för gruppen om man hade en SL som var på det humöret.
