Re: Skev symmetri?
...personlig övertygelse utan vetande ÄR ju tyckande.
"Vetande" har man ju egentligen aldrig. Vad man har är erfarenheter. Såsom att man sett att saker faller till marken när man släpper dem. Det betyder inte att man vet någonting. Man har bara en upplevelse att gå på.
Ponera att en religiös människa har ett sinne som kan upptäcka saker som du och jag inte kan. Det finns faktiskt vetenskapliga belägg för detta, då konstiga saker händer i hjärnan hos religiösa personer när de ägnar sig åt bedjande eller meditation.
Du och jag kan dock inte testa detta.
Här kommer det konstiga: En person utan luktsinne tar knappast och säger att det inte finns något som heter lukter, bara för att han själv inte kan känna något. En person utan stjärnkikare tar inte och säger att det inte finns något som heter plejaderna bara för att han själv inte kunnat se dem med blotta ögat. Men ändå så tycker vi det är helt okej att säga att det inte finns något som heter Gud trots att vi faktiskt har verktygen; de troende.
Precis som en person kan använda en stjärnkikare för att titta på plejaderna, eller som en blind person kan läsa ett brev med talsyntes, så kan vi fråga de kristna för att få veta saker om Jesus.
Vi kan förstås inte lita blint på de kristna, men vi kan inte lita blint på stjärnkikaren heller, eller för den delen på våra egna sinnen. Men av någon anledning så litar vi på dem som har stjärnkikare precis som de blinda litar på sina talsynteser, fastän vi uppvisar en märklig och ogrundad misstänksamhet mot exempelvis kristna.
---
Jag personligen brukar säga "jag tror att det är förnuftigt
för dig att tro på vad du tror," när jag hört troende berätta om de upplevelser som lett dem till att tro på vad de tror. Precis som jag själv tror på saker på grund av de erfarenheter jag gjort, så verkar de göra detsamma. Däremot finns det ännu ingen förnuftig anledning för mig att prova att söka frälsning. Lika lite som jag har anledning att prova att söka njutning genom att genomgå mjukostlavemang.
Jag tror att vi lägger för mycket vikt vid "vetande" och vad som är den "allmäna uppfattningen". Det tycks mig som ett onyttigt förehavande. Jag tror att vi borde utgå från oss själva istället, och söka genomgå en framåtskridande process som bidrar till vetgirighet, nyfikenhet, kontaktsökande, meningsutbyte och lyhördhet, för att därigenom erhålla en ömsesidig respekt gentemot varandra, och färre anledningar att skapa värdehierarkier omkring oss. Jag vet inte om det vore bra, men jag tycker mig ha erfarit det vara en sund inställning.
