Nekromanti Två korta (?) frågor om genus och träffar

[F-6]

Re: Förtydligande?

Jag fattar nog helt enkelt inte hur systemet är tänkt att fungera och/eller läser in alltför mycket i ditt exemel. Ditt "bakkvända" tänkande säger att en träff som gör mycket lite skada tar i en arm och en dito som gör mycket skada/är dödande tar i huvudet. För dessa fall kan jag till viss del se hur systemet har sin tjusning. Som du säger, man dör inte knall och fall av ett hugg i armen. Exemplet att lite skada tar i armarna är väl helt enkelt ett exempel. Men hur hanterar du träffarna mellan dödande och skråma?

Ett anfall som gör ganska mycket skada, var träffar det och hur bedöms det i ditt system? Resulterar det i en bruten arm, tre knäckta revben, en mycket fet lårkaka eller ett blodigt sår i huvudet (om nu dessa kan ses som motsvarande svåra skador)? Hur väljs det?

 

[Krille]

Re: Förtydligande?

"Ett anfall som gör ganska mycket skada, var träffar det och hur bedöms det i ditt system?"

Nu ska det påpekas att detta inte är ett "system" i någon egentlig mening, utan snarare en skiss eller ett utkast eller förslag på hur det skulle kunna fungera.

Men om vi kan tillåta oss att spåna på det, så måste man till att börja med besluta sig för huruvida det gör någon spelteknisk skillnad att få "en bruten arm, tre knäckta revben, en mycket fet lårkaka eller ett blodigt sår i huvudet". Om det inte gör det så är träffområdet egentligen ointressant. Vi har redan fått mängd skada och applicerat den, så eventuella brutna armar och lårkakor är i så fall berättartekniskt fluff.

Om man nu prompt måste ha ett system för det, exempelvis för att man har differentierad rustning (en hjälm skyddar bara huvudet med X poäng, och en handske skyddar bara en hand med Y poäng, till exempel), så kan man istället för att ha en statisk endimensionell träfftabell (1: huvud, 2-5: bröstkorg etc) ha en dynamisk tvådimensionell.

I så fall skulle man kunna ha det så här:

0-2 poäng skada: -: huvud, 1-2: bröstkorg, 3-4: buk, 5-7: höger ben, 8-10: vänster ben, 11-15: höger arm, 16-20 vänster arm
3-5 poäng skada: 1: huvud, 2-3 bröstkorg, 4-6: buk, 7-10 höger ben, 11-14 vänster ben, 15-17: höger arm, 18-20: vänster arm
6-8 poäng skada: 1-2: huvud, 3-5 bröstkorg, 6-9 buk, 10-13 höger ben, 14-17: vänster ben, 18-19: höger arm, 20: vänster arm
...
26-29 poäng skada: 1-10: huvud, 11-20: bröstkorg, -: buk, -: höger ben, -: vänster ben, -: höger arm, -: vänster arm

Så ger du någon åtta poäng i skada så är chansen högre att träffa huvudet än om du ger någon två poäng i skada, och ger du någon 28 poäng i skada så är risken hur stor som helst. När du vet träffområde så kan du ta bort rustning och applicerar resultatet.

Inte för att det systemet egentligen säger något huruvida du har "en bruten arm, tre knäckta revben, en mycket fet lårkaka eller ett blodigt sår i huvudet". I båda fallen har du en mängd skada. I det förra bedömer du att om skadan är fet så tar den i huvudet. I det senare så är risken större att den tar i huvudet om skadan är fet. I båda fallen måste du själv beskriva skadan i kladdiga detaljer, för det gör systemet inte åt dig.

 

[Gurgeh]

Spelar det någon roll?

Ett anfall som gör ganska mycket skada, var träffar det och hur bedöms det i ditt system? Resulterar det i en bruten arm, tre knäckta revben, en mycket fet lårkaka eller ett blodigt sår i huvudet (om nu dessa kan ses som motsvarande svåra skador)? Hur väljs det?

Frågan är om det spelar någon roll vilken av de tre beskrivna effekterna som uppstår? Det intressanta är antagligen inte var skadan uppstår utan vilken effekt den ger. Om en medelstor skada till exempel innebär att man får -2 på alla handlingar spelar det ingen roll om detta avdrag beror på smärtan från krossade revben, en lårkaka eller blod som rinner i ögonen.

/tobias

 

[Rising]

Re: Spelar det någon roll?

Frågan är om det spelar någon roll vilken av de tre beskrivna effekterna som uppstår?

I vissa situationer kan det vara mycket viktigare var skadan uppstår än hur allvarlig den är.

Förflyttning
Kan påverkas enormt mycket av något så enkelt som en stukad fot, vilket (om man är jagad) kan vara mycket värre än en bruten arm, även om den skadan är mer allvarlig.

Utseende
Vissa skador är svårare att dölja än andra eftersom de uppkommer på kroppsdelar som vi inte lika lätt döljer med kläder. Att försöka dölja att du deltagit i ett slagsmål kan vara besvärligt med en blåtira i ansiktet, även om skadan i sig är lindrig. Du kan ha stabbat din motståndare i låret och utdelat ett mycket mer kritiskt hugg som han å andra sidan kan ha enklare för att dölja.

Behandling
När skadan behandlas kan själva behandlingsformen och -tiden vara avgörande i vissa situationer. Två avhuggna fingrar kan vara mycket värre än ett brutet ben på sikt, även om de kan vara ungefär lika handikappande under stridens hetta.

Komplikationer
Sår kan ge infektioner som är förhållandevis enkla att upptäcka och behandla. Hjärnskakningar kan leda till mycket värre komplikationer, även om de inledningsvis inte behöver vara särskilt handikappande för rollpersonen. De värsta komplikationerna är väl de som betyder att hela kroppsdelen måste amputeras eller att den blir obrukbar på sikt. Då kan det spela väldigt stor roll var skadan har träffat, även om skadan i sig kunnat vara obetydlig.

osv.

 

[F-6]

Re: Förtydligande?

Ok, så det blev en träfftabell inblandad i det hela till slut. Jag fruktade att du hade tänkt lämna det till godtycke eller att du hade en briljant, ny och annorlunda lösning på lager.

Inte för att det systemet egentligen säger något huruvida du har "en bruten arm, tre knäckta revben, en mycket fet lårkaka eller ett blodigt sår i huvudet". I båda fallen har du en mängd skada. I det förra bedömer du att om skadan är fet så tar den i huvudet. I det senare så är risken större att den tar i huvudet om skadan är fet. I båda fallen måste du själv beskriva skadan i kladdiga detaljer, för det gör systemet inte åt dig.

Bra, det vill jag inte att det skall göra. Däremot vill jag gärna veta om jag har fått mina 14 smisk i magen eller i foten så jag vet om jag skall flämta efter luft eller halta.

Konceptet som helhet är ingenting för mig. Tanken att efterkonstruera var man blivit träffad efter hur mycket skada man gjort känns helt bakvänd för mig. Jag förstår för all del tjusningen i det, men jag tror det blir mycket komplext om man börjar blanda in sådana saker som delkroppstäckande rustningar, siktande och dylikt.

 

[Jarre]

Re: Sen...

Hmm, jag börjar se var ni vill komma...

Har varit inne på det här sättet att lösa striden förut, alltså att man utdelar hugg och gör en parad i en "dans" tills den ene av kombattanterna visar sig vara lite bättre (kanske med slumpens hjälp) och får in en träff på sin motsåndare. Men då har reglerna strandat på grund av att de gått utanför den okomplicerade regelnatur jag just är ute efter.

Man skulle kunna lösa den här simulationen genom att karaktärernas värde minskar gradvis vartefter de gör en handling, tills de sänkts till den nivå att de misslyckas och därmed träffas. Nu antar jag att man antingen skulle kunna ha ett system där man endast slår pareringsslag eller ett där man slår för både anfall och parering med betydelsen, då ett anfall misslyckas, att man öppnar sig och får minus på sin parering.

Här får man även in svårigheten att slåss mot två motståndare..

Nu kommer jag fram till ännu en fråga: förenklat, går det att missa med ett anfall? Mot ett livlöst offer, nej (DoD:s +10 på CL mot orörligt mål hjälpte inte rikigt då en bonde träffade ca 75 % av sina slag med en påk mot en medvetslös bandit...). Mot ett levande mål, som inte försöker skydda sig, nej. Knappast behöver jag då slå ett anfallsslag. Pareringen borde vara det som är det kniviga. Fast för att kunna motivera det här systemet, bör man också väga in anfallarens skicklighet på något sätt i pareringsslaget - en dvärgisk klankrigare skyddar sig lättare mot Onkel Tom än d'Artanjang (huuh, min franska suger).

 

[F-6]

För mig gör det det.

Att ha en odefinierad -2 på alla FV pga en "Allvarlig skada" (generell) tar bort all närvarokänsla för mig. Jag vill veta att min karaktär har ont i huvudet och ser dimmigt alternativt har sin sköldarm hängandes slapp vid sidan och anpassa min gestaltning av min rollperson i striden därefter.

 

[Gurgeh]

Re: Spelar det någon roll?

Du har rätt i alla dina exempel. Jag utgick från ett skadesystem som inte är så detaljerat att det spelar någon roll var skadan uppstått. De flesta skadesystem håller inte reda på hjärnskakning, avhuggna fingrar, stukade fötter och sänkt Utseende på grund av blåtiror. Om man har ett skadesystem som i grunden inte är så jättedetaljerat uppnår man inget genom att hålla reda på i vilken kroppsdel de abstrakta skadorna uppstått.

/tobias

 

[Krille]

Re: Förtydligande?

"Tanken att efterkonstruera var man blivit träffad efter hur mycket skada man gjort känns helt bakvänd för mig."

Att det känns bakvänt förstår jag, eftersom systemet är bakvänt. Problemet är att konventionella system plockar fram skadan oberoende av träffområden (möjligen tål man mindre i vissa områden), när skadan i verkligheten är väldigt beroende av träffområdet. Man måste i så fall gå en av två vägar:

<ul type="square">[*]antingen måste man få fram ett preliminärt skadevärde, och sedan räkna om den med hjälp av träffområden till ett nytt skadevärde. "Åtta i huvudet, det ger (räknaräknaräkna) 26 poäng i skada."
[*]eller så får man ta fram skadevärdet och efterkonstruera hur man fick så mycket stryk. "26 poäng skada, det gjorde ont, fienden fick... ehr, en tjockfet smäll som krossar sidan på skallen."[/list]

Båda sätten har sina för- och nackdelar, men jag föredrar det senare då det går klart mycket snabbare.

"Jag förstår för all del tjusningen i det, men jag tror det blir mycket komplext om man börjar blanda in sådana saker som delkroppstäckande rustningar, siktande och dylikt."

Egentligen inte. Det blir så komplicerat som du gör det. Har du inget kroppsdelssystem så är det till exempel olämpligt att ha ett rustningssystem med mekanism för olika kroppsdelar. I så fall är det lämpligare att kanske ha en slumpvariabel för absorbtionen, eller kanske ett medelvärde utslaget över hela kroppen. Gamla DoD före Expert hade till exempel ett sådant system.

 

[Rising]

Re: Spelar det någon roll?

De flesta skadesystem håller inte reda på hjärnskakning, avhuggna fingrar, stukade fötter och sänkt Utseende på grund av blåtiror.

Jag tänkte inte på "sänkt utseende" utan mer som att häxmästaren på morgonmötet säger:

"Min gästfrihet har varit oklanderlig medan ni har varit här som gäster under hela kampsportsturneringen, ändå har jag fått rapporter om att en av er har varit missnöjd med det sätt som ni behandlats av mina värdar under vistelsen på slottet. Igår natt så blev flera av mina män mördade i västra flygeln.

Vem av er är det som vill klaga på min gästfrihet? Kom fram och gör det med mig i hög person!"

om du i det läget är den enda med blåtira och blodigt bandage om bröstkorgen så kan du ju kyssa eventuella KAR-förluster i arslet. Det är liksom inte det som är problemet.

...och sådana situationer kan uppstå oavsett hur generella regler man kör med.

Detsamma gäller zombie- och varulvsbett i kroppsdelar som man kan (i elaka äventyr) föredra att amputera än att sjukdomen ska sprida sig till resten av kroppen. Oavsett regelsystem.

Jag kan hitta på fler situationer där det spelar roll oavsett vilka regler man kör med, men jag vill inte basha exempel fram och tillbaka, så de får ni hitta på själva för att visa att ni har förstått principen jag försökt illustrera.

 

[F-6]

Re: Förtydligande?

Var du får "(räknaräknaräkna)" ifrån förstår jag inte alls. Anfallet är en träff (från skicklighet mot skicklighet eller vadsom) som tar i armen (från träfftabell) och gör 12 i skada (från ett eventuellt skadeslag, annars direkt ur skicklighetsslagen) varav rustningen absorberar 3. 9 i skada, armen tål 6 och går sönder på ett lämpligt sätt. Eventuellt kan skadeslaget komma direkt från skicklighet mot skicklighet. I det fallet blir det exakt lika många steg som i din process (skicklighetsslag som ger skada, träfftabell, rustningseffekter). Det enda du vinner är att eventuell överskjutande skadeeffekt aldrig försvinner som den möjligen kan göra i den andra modellen, om man helt enkelt kan slå igenom t.ex. en arm. Eller missar jag det geniala?

Vad gäller snabbheten; Det blir som jag sade tidigare bättre, snabbare och effektivare i extremfallet "direkt död", men i alla andra fall är vinsten noll om man inte väljer att strunta i en träfftabell och i stället går över till godtycke.

Gamla DoD före Expert hade till exempel ett sådant system.

Och gamla DoD:s stridssystem sög friskt. Det är nästan så jag gillar D&D:s AC-system bättre. Det var genialt på sätt och vis. Tänk inte träff, tänk i stället möjlighet att undvika att bli skadad. Båda dessa system är för grovmaskiga för min smak. Jag vill både under och efter striden veta åtminstone ungefär var jag har ont.

Vad gäller delkroppstänkande rustningar så har du förvisso en poäng. Det är svårt att bedömma effekterna av en stridshandske eller en öppen hjälm om man inte har ett löjligt finmaskigt system och även om det system som jag föredrar hanterar det bättre (min smak) så är det inte lysande och heltäckande heller.

Jag tycker att den eventuella vinsten av att man får ett annat flöde i skadebedömningsprocessen äts upp av det faktum att man nu helt plötsligt behöver flera olika träfftabeller beroende på hur mycket skada man gjort.

 

[Jarre]

Re: Spelar det någon roll?

Oavsett om skadesystemet innefattar specifika kroppsdelar eller endast ser kroppen som en stor, köttig klump, vill jag veta var träffen hamnade. Det är av högsta grad nyttigt att känna till var och hur allvarligt man blir skadad. Oavsett vilken vi tar bort av dessa två anser jag att man tappar nästan lika stor del av realismen i skadeutdelningen. Där skadans allvarlighet är intressant för reglerna, är träffens placering av vikt för det fortsatta rollspelandet.

 

[Simon]

Fast det går inte att dra regelbundna slutsatser bara ifrån hur allvarlig skadan är. Ett brutet lårben är värre än både en rispad kind och ett brutet revben.

 

[GrottrolletNaug]

Exempel: Exalted

Exalted, ett anime-inspirerat highfantasyrollspel från White Wolf, har just ett sånt system som Krille pratar om. Dom tar upp frågan om att måtta på fienden i en box som jag nu citerar från.

Called Shots and Extra Damage
In Exalted, called shots do not do additional damage. Characters are assumed to be attempting to deliver the most lethal blows they possibly can. A character who rolls well to attack and then rolls well for damage has delivered a blow to a critical area. /.../ The abilitiy to find and exploit such weak spots is part of having a high combat Ability - /.../ .

Du kan alltså inte måtta. Det är upp till dig och spelledaren att berätta vart träffen tar med utgångspunkt från hur mycket stryk smällen ger. Så om man exempelvis dödar en fiende på 1 redigt, maffigt hugg så kan man tänka sig att svärdet satte sig i halsen eller till och med kapade halsen på motståndaren. Om en attack dock bara gör 1 hälsonivå i skada så har man orsakat ett jack i armen eller motsvarande fjantskada .


/Naug

 

[thark]

[ QUOTE ]
The other reason is much more practical; the male forms are in most cases one letter shorter, thus saving some space.

[/ QUOTE ]

Tveksamt däremot om antalet besparade tecken blir fler än de som gick åt till förklaringen.

 

[Johan K]

1 svar..

1) Hur anser ni att man bör beteckna personer som "spelledaren", "spelaren" eller "karaktären" då man använder personliga pronomen? Han och/eller hon?

För min del så känns det som det kvittar faktsikt. Har iof inte tänkt i de banorna, utan det har väll mest flytit på utan att man tänker på det överhuvudtaget.
Av ren nyfikenhet, vad tycker du att man ska bemäna det hela ?

Ang. svärds & träffgrejen så finns det de som är klart mycket bättre på det ämnet än vad jag är..

 

[Oldtimer]

Så här gjorde jag i Generica:<snip>

Vi hade en nästan identisk förklaringsruta ("Om pronomen") i början av D&D Basregler. Det kändes enklare än att försöka uppnå någon slags politisk korrekthet.

/Mikael

 

[Jarl]

På fråga 1...

Använd både kvinnliga och manliga pronomen ungefär lika ofta. Det är inte speciellt förvirrande och det känns ändå ledigt och trevligt. Att luta sig mot tradition ("det-har-alltid-varit-han") känns rätt fånigt när man enkelt kan få in lite omväxling.

Mina två amerikanska småmynt

 

[Foggmock]

Ett kort svar på tvåan

För egen del är det lättast att träffa motståndarens svärdssida i axeln, bröstet och armen, och lättast att träffa sköldsidan i låret, höften och lägre buken.

Men det beror nog på hur jag slåss och vilka jag hittils slagits med. Börjar jag blankvapenstrida med yxa och rundsköld istället för svärd och strykjärnsköld kommer nog träffområdena skifta något, även om man bara byter sköld.

Jag har inte läst hela tråden, men Krilles poäng om att armarna åker på mer stryk för att man instinktivt skyddar sig med dem är mycket nära verkligheten. De få gånger jag skadat någon är när de kört upp en hand för att stoppa ett hugg mot huvudet (skyddat av en rejäl hjälm, märk väl).

 

[Jarre]

Re: 1 svar..

När jag skrev Classified Information använde jag mig av "hon" och "henne" för både spelledare och spelare (har jag för mig ) och det är den linjen jag går på nu med, med ett litet projekt kallat Bortom Havet. Tanken kom upp när jag skrev det ett par gånger, så jag blev lite nyfiken på hur ni andra, mer erfarna skribenter tänker er...