TVserieklubben 2023 Q1

[Khan]

Ser för övrigt att Shadow and bone är tillbaka. Den var ju en rätt trevlig överraskning sist. Ska titta.

Å fasen! Det hade jag missat. Både böckerna och serien var helt klart intressanta. Den hoppar uppåt på listan.

 

[Deodanders]

Färdig med denna nu.

+ Bra skådespeleri och karaktärer, hyfsat enkel berättelse med flera klassiska western-teman som i stora delar är effektivt framförd
- Elsas voice-over tycker jag inte bidrar, den ger ingen fördjupning utan framför bara någon slags ytlig cowboy-filosofi. Att pionjärerna med få undantag framstår som okunniga idioter bredvid de "riktiga" amerikanerna (inklusive urinvånarna förvisso). Jag tycker kanske och det går lite för dåligt som helhet för expeditionen för att det ska kännas trovärdigt. Det vore ensak om de gick under som grupp i någon stor katastrof/anfall men nu dör för till höger och vänster i missöde efter missöde och till slut klarade sig "ingen".

Så ganska mycket medel, 3+. Dock tillräckligt för att gå vidare med 1923 som var mitt mål till att börja med.

Jag klämde den här igår, och du beskriver min uppfattning rätt akkurat. Jag har velat se den länge, och blev om inte besviken så åtminstone underväldigad i slutändan.

Gick vidare till 1923 men stängde av efter halva första. Kanske mätt efter den tidigare sittningen, kanske rädd att det inte är bättre. Började Yellowstone s3 istället, men det gick inte heller, så en paus är kanske på sin plats.

 

[Rickard]

Har serien då några nackdelar? Ja, en som är ganska stor: Den har tagit slut. Den har tagit slut utan någon riktig upplösning eller riktigt slut

Nu var det länge sedan jag såg klart serien, men den har en rätt stor payoff med att huvudpersonen delar alla drag som psykopaterna han studerar, så egentligen gör han en studie i att lära känna sig själv bättre.

Visste inte att Netflix tyckte serien var för dyr. Trodde det var Covid och Finchs schema som var för påträngande. Han lade verkligen sin själ och energi i serien. Det märks, för Mindhunter är bland det bästa jag någonsin sett.

 

[krank]

Nu var det länge sedan jag såg klart serien, men den har en rätt stor payoff med att huvudpersonen delar alla drag som psykopaterna han studerar, så egentligen gör han en studie i att lära känna sig själv bättre.

Ja, det är ju en genomgående grej, framför allt i första säsongen där ju han är den som är huvudperson. Andra säsongen byter ju lite fokus i vem som är huvudperson (vems privatliv vi får se mer av etc).

Jag vet inte om jag känner att det är så mycket payoff för egen del. Jag hade velat se båda grejerna, alltså både den ene huvudpersonens psykopatdrag och den andre huvudpersonens eventuella psykopat-adoptivson lite mer ihopknutna för att känna att serien faktiskt liksom kändes avslutad. Nu dinglar båda trådarna lite i luften, känner jag.

 

[wilper]

Jag har sett "Higehiro: After Being Rejected, I Shaved and Took in a High School Runaway". Anime i 13 avsnitt om en kontorsarbetare som en dag på fyllan drar hem en gymnasietjej på rymmen.

Det är drama, stundtals ganska mörkt sådant. En gripande berättelse, och den första animeserien jag sett från början till slut sedan Grimgar of fantasy and ash.

Min film-skala passar inte på tv-serier, men låt oss ge den fem stjärnor. Bra var den.

 

[Max Raven]

Jag tittade på Grimgar - Ashes and Illusions (12 avsnitt, Crunchyroll)

En massa ungdomar dyker plötsligt upp i en främmande värld utan minne av vilka de var förr. De blir raskt pressgängade till att jobba som äventyrare och skydda staden genom att dräpa allsköns monster. Vi följer de fem som ingen ville ha och den som tog sig an att leda dem.

Känslan de verkar vara efter är en mer jordnära fantasy-story. Isekai-biten är med som en ursäkt för att ha barnsoldater att skicka i köttkvarnen. Berättelsemässigt läggs mycket tid på att etablera att gruppen är ganska... dåliga på att slåss. De har enorma problem mot en enda goblin, t ex.

Anmärkningsvärt är utseendet. Miljöerna ser fantastiska ut - de ser ut som de stulits från FFXIIs/Sword World etc:s artwork och ger en drömlik känsla.

Jag hade gärna sett mer av den här.

 

[Max Raven]

WorldEnd: What do you do at the end of the World? Are you busy? Will you save us? (Crunchyroll, 12 avsnitt)

totalt j**la mörker

I en steampunkfantasyvärld där de intelligenta folkslagen retirerat till svävande öar 400 år efter mänskligheten utplånats blir den sista människan inbjuden att se över ett vapenlager - ett barnhem fyllt av mystiskt människolika varelser.

Gillar en del här - steampunkgrejerna, den post(pågående?)apokalyptiska världen, den outgrundliga rasismen riktad mot "draglösa" (människolika) från djurfolket, rätt mycket av världsbygget...

Men den försöker för hårt att göra allt sorgligt och det känns forcerat och ligger som en våt filt över hela serien. Den första krisen läggs upp, de klarar av den, sedan är det plötsligt en ny kris som inte nämnts tidigare... och den behövdes verkligen inte. De är redan magiska barnsoldater, ta det lugnt med att hitta på mer SORGLIGA saker de förresten också lider av (vi nämnde eller gav några ledtrådar om det tidigare). Och det låter kanske konstigt att jag klagar över det här men de drar ut på den andra sorgliga grejen och mjölkar den i mer än halva serien och det överanvänds med god marginal. Det är inte tillräckligt motvikt för att ge känslomässig impact. Det finns nästan inga ljuspunkter, allt är SORGLIGT. Och jag, med ett hjärta av sten, berörs inte av ledsen tecknad hjältinna.

Baserat på light novels var sammanfattning får det att låta som att författare behöver gå i terapi.

Första avsnittet har en OK cover på Scarborough Fair, men vill man inte höra den rekommenderar jag den inte.

 

[Max Raven]

Kuma kuma kuma bear (Crunchyroll, 12 episodes)

Tjej som är rik på aktier spelar VR-datorspel, får specialgåva från spelskapare (som kallar sig gud) - en OP men ganska smaklös björnkostym. Efter att ha tackat ja till presenten och ett suspekt förslag att åka "till en ny värld" så vaknar hon upp i en ny värld... och verkar inte vara i VR längre. Fast på level 1 med en superkostym och alla IRL-pengar konverterade till världens valuta så ger hon sig på att göra världen till en björnigare bättre plats. Ganska harmlös isekai.

 

[wilper]

Jag tittade på Grimgar - Ashes and Illusions (12 avsnitt, Crunchyroll)

Jag hade gärna sett mer av den här.

Dåligt med mer av animen. Jag har gått vidare och läser böckerna nu. Inte stor litteratur, men lättläst.

 

[Max Raven]

Higurashi - When they cry (2006) (Netflix, 26 avsnitt)

Mordmysterie/skräck-anime baserad på en visual novel. Påminner möjligen om en känd gratis-visual novel men här frontloadar de att Otäcka Saker har eller kommer att hända.

Sedan kör de väldigt 90/00-tal-trop-anime med inflyttad elev som omringas av söta tjejer. Vilket ger lite whiplash, men de kommer tillbaks på spåret snart nog. Är 7 avsnitt in men gillar det så här långt, det är lite som en löks skal där man sakta matas med ledtrådar om vad som egentligen pågår.

 

[anth]

Jag tittade på Grimgar - Ashes and Illusions (12 avsnitt, Crunchyroll)
[...]
Jag hade gärna sett mer av den här.

Som @wilper redan påpekat - det får du inte.

Alla japaner verkar superkåta på powerfantasy.
En isekai är nästan som Stålmannen.
(När jag tänker efter räknas väl Stålmannen som en isekai?)
Jag säger nästan, för huvudpersonen i en isekai är inte så svag som Stålmannen - att vara svag mot kryptonit är ju töntigt!

Att vi västerlänningar tycker om serier där huvudpersonerna är svaga och ibland dör verkar obegripligt i Japan.
Det var väl lite att ta i, men jag tror inte ens att det kommer en sån här anime en gång om året - och då bör man veta att det produceras nästan 100 nya animeserier varje år.

 

[anth]

Kuma kuma kuma bear (Crunchyroll, 12 episodes)
[...]
Ganska harmlös isekai.

Säsong 2 börjar om c:a en vecka.

Jag kan tänka mig att se anime med en övermäktigt huvudperson som vandrar runt i en värld där alla är jättejättesnälla... någon gång per kvartal.
Det kan vara kul att titta på när hjärnan är helt avstängd.
Problemet är att under vintern (jan-mar) kom det ungefär ett halvdussin anime med exakt samma premiss och det verkar komma ytterligare ett halvdussin till våren - så just nu är jag så trött på genren att jag bara vill spy.

Jag ska definitivt se första avsnittet av säsong två, men det är tveksamt om jag orkar se hela säsongen.

 

[Gamiel]

Jag väntar fortfarande på att ni isekai tittare ska recensera BBC:s klassiska isekai-serie Narnia.

 

[anth]

Jag väntar fortfarande på att ni isekai tittare ska recensera BBC:s klassiska isekai-serie Narnia.

Helt ärligt är vi "isekai-tittare" väldigt trötta på isekai just nu.
När det kommer c:a 20 nya anime per kvartal och hälften är isekai så borde någon sätta ner foten och säga STOPP.
Problemet är att "någon" antagligen är en japan och japaner är tokiga i isekai.

Man inser hur stora problemen är när en av de största fantasyanime just nu, DanMachi som just avslutade sin 5:e säsong, beskrivs som:
"Den är som en isekai, fast huvudpersonen kommer inte från en annan värld."
Men vad i h***e! Det är ju samma sak som att säga att det är helt vanlig fantasy jue!

Med det sagt, det skulle vara kul att gå igenom västerländsk portalfantasy.
Narnia har filmatiserats flera gånger.
Första gången 1967 (svartvit)
Andra gången 1979 (tecknat)
Tredje gången 1988 (BBC)
Fjärde gången runt 2005 (Disney gör tre storfilmer)
Det finns även obekräftade rykten att Narnia ska bli serie på Netflix.

Jag såg någon som tyckte att Harry Potter var portalfantasy och när jag tänker efter ligger det något i det.
Harry är en helt vanlig pojke som bor i en städskrubb under trappan när han en dag möter en halvjätte som säger "Harry, you're a wizard!"
Det är väl 8 Hogwartsfilmer, det räknas väl som en serie?

Vad finns det på svenska förutom Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta (som bägge filmatiserats)?
Räknas Huset Silfvercronans gåta?

Huset Silfvercronas gåta

En otidsenlig historia om resor i tiden och äventyr i det förflutna. På ett slott i Sverige finner Lasse (P Dyme) och Lisa (B Sundberg) en väg till det förflutna och hamnar i olika epoker av den svenska historien på jakt efter en skatt.

www.svtplay.se

 

[JohanL]

Med det sagt, det skulle vara kul att gå igenom västerländsk portalfantasy.
Narnia har filmatiserats flera gånger.
Första gången 1967 (svartvit)
Andra gången 1979 (tecknat)
Tredje gången 1988 (BBC)
Fjärde gången runt 2005 (Disney gör tre storfilmer)
Det finns även obekräftade rykten att Narnia ska bli serie på Netflix.

Alice i Underlandet är också en portalfantasy.

The Magicians, givetvis.

Jag såg någon som tyckte att Harry Potter var portalfantasy och när jag tänker efter ligger det något i det.

Farah Mendelsohn i The Rhetorics of Fantasy ställer upp fyra avdelningar, som handlar om hur det fantastiska kommer in i berättelsen. Hon klassificerar där Portal (typ Narnia) och Quest (typ Sagan om Ringen) som samma kategori (Portal-Quest) - man är någonstans, och reser till ett ställe som är annorlunda och innehåller det fantastiska (och normalt får man ett uppdrag). Harry Potter är absolut självklart Portal-Quest i den klassifikationen.

(För den som undrar är de andra kategorierna hos Mendelsohn Immersive (det fantastiska har funnits där hela tiden och betraktas inte som avvikande), Intrusive (det fantastiska kommer utifrån, gärna som hot) och Liminal (det fantastiska finns här, men under ytan).)

 

[Max Raven]

Ska man vara petig, och det ska man, så följer isekai en mängd konventioner - det räcker inte att hamna i en annan värld eller ens dö och hamna i en annan värld. Grimgar är isekai nästan enbart för att den kom ut när det var en term. Men Bröderna Lejonhjärta, Narnia och Escaflowne är inte isekai.

Saker som bör vara med är t ex:

• OP protagonist - via krafter eller kunskap andra i världen saknar
• Protagonist hamnar i annan värld (genom att dö) och saknar sätt att återvända
• Långa utlägg om hur magi/värld fungerar

Formeln skiljer sig inte enormt mellan de olika exemplen inom genren, men det är en rätt stor andel där isekai-delen är ganska meningslös. Du skulle kunna göra nästan samma med en karaktär från världen och resultatet skulle vara bättre och ge mer berättarkrokar. Det är ofta bara en lat genväg för att inte behöva ge en bakgrund och förklara hur världen fungerar - och det senare är oftast rätt onödigt.

 

[JohanL]

Det är ofta bara en lat genväg för att inte behöva ge en bakgrund och förklara hur världen fungerar - och det senare är oftast rätt onödigt.

Fast mycket Quest-fantasy gör ju samma sak genom att huvudpersonerna kommer från en avkrok som Fylke, Two Rivers, Winterfell eller vad det nu kan vara (och dessutom gärna är yngre) och behöver få världen förklarad för sig.

 

[anth]

XYZÅÄÖ,
nu är tråden slut adjö.

Även om den här tråden går mot sitt slut fortsätter vi i en ny tråd här:

TVserieklubben 2023 Q2

Dags för den andra kvarten: apr-jun 2023 Reglerna är de vanliga: - Berätta om en tvserie du sett. - Berätta varför du tycker att den är bra (eller dålig). - Posta gärna någon bild från tvserien. Bilder säger mer än tusen ord. Eller posta ett videoklipp. - Posta gärna en länk till var man kan se...

www.rollspel.nu