Nekromanti Utmaning: Minimal skräck
- Thread starter Troberg
- Start date
Dimfrost
Special Circumstances
Re: Pardon my OT [OT]
Trevligt, då är jag väl mer eller mindre korrekt i mitt användande av semikolon, då. Och ja, jag glömmer jämt bort susning.nu, av någon anledning.
/Dimfrost, vill skriva 4000 nonsensinlägg och avancera till Ängel direkt
Trevligt, då är jag väl mer eller mindre korrekt i mitt användande av semikolon, då. Och ja, jag glömmer jämt bort susning.nu, av någon anledning.
/Dimfrost, vill skriva 4000 nonsensinlägg och avancera till Ängel direkt
Existensialistisk Skräck
Varför skulle du inte vara rädd, när du är alldeles ensam, när du är en ensam samling intryck och minnen inkapslad i en klump kött, utan mening eller varaktighet?
Gud finns inte, fortlevande själar finns inte, och någon mening finns inte bakom den värld, full av andra sinnen som enbart bekräftar dig för att stärka sin egen illusion av syfte, när de inte aktivt konkurrerar med dig, blint och girigt kämpar de om små medel att öka sitt eget inflytande, ovetandes om det betydelselösa i det.
Detta är sanningen, och varje strukturering, skapelse eller bekräftan från människan är en förnekan av detta, och som kommer göra det än mer smärtsamt att sanningen, och när du äntligen ser den så kommer den att vara ett bottenlöst och mörkt hål av meningslöshet och glömska; Det finns ingen mening och ingen tröst.
Varför skulle du inte vara rädd, när du är alldeles ensam, när du är en ensam samling intryck och minnen inkapslad i en klump kött, utan mening eller varaktighet?
Gud finns inte, fortlevande själar finns inte, och någon mening finns inte bakom den värld, full av andra sinnen som enbart bekräftar dig för att stärka sin egen illusion av syfte, när de inte aktivt konkurrerar med dig, blint och girigt kämpar de om små medel att öka sitt eget inflytande, ovetandes om det betydelselösa i det.
Detta är sanningen, och varje strukturering, skapelse eller bekräftan från människan är en förnekan av detta, och som kommer göra det än mer smärtsamt att sanningen, och när du äntligen ser den så kommer den att vara ett bottenlöst och mörkt hål av meningslöshet och glömska; Det finns ingen mening och ingen tröst.
Krille
Super Moderator
Ett seriöst försök
Jag är död. Du dödade mig.
Jag är död. Du dödade mig.
Quadrante
Grisbonde
Fruktan
Varför skulle du inte frukta detta, då det är en frukt av sanningen och sanningen är mitt experiment ?
Du försöker fly och det är meningslöst, då sanningen är mitt instrument.
Vart ska du ta vägen, då du är fångad i dina egna sinnen ?
Varför skulle du inte frukta detta, då det är en frukt av sanningen och sanningen är mitt experiment ?
Du försöker fly och det är meningslöst, då sanningen är mitt instrument.
Vart ska du ta vägen, då du är fångad i dina egna sinnen ?
Morgoth
Swashbuckler
"Jag är inte här för att skrämma dig", viskade han med en röst, dov och ihålig likt ett avgrundsvrål ner i sopnedkastet, slickade sig om sina torra läppar med ett knastrande ljud, fortfarande med sin vänsterhand på min högra axel och sin blick i min nacke, "men jag kommer att slutföra din miserabla existens om jag inte får som jag vill" - han pausade här och och suckade tungt, och även om jag inte hade sett hans ansikte än så visste jag precis hur det nu grimarserade (vid blotta tanken var jag tvungen att bita mig hårt i läppen för att hålla mig lugn; det gällde att vara lugn): jag hade ju sett det i mina drömmar, men jag hade förstås sett allt i mina drömmar redan - "du förstår, jag vill ju inte skada dig, min dyrbaraste shackpjäs, eller hur?"
Kanske lika bra att börja från början: jag, det vill säga Simon, hade vandrat genom de ödsliga ruinerande skolsalarna, norr om kullen där jag levde - där jag hade min verkstad, där jag skrev ner allt som hände - och vädrade in atmosfären av kunskap som sakta höll på att tona bort ur de urgamla valven (jag visste fortfarande då inte vad eller vilka som hade tagit sig tid att konstruera dessa enorma stenvalv, men jag försäkrades i min visshet om att vad som än hade hänt, så hade civilisationen som en gång omhändertagit dessa hallar krossats under sin egen tyngd); då plötsligt jag hörde en fasansfullt torr, och förunderligt välbekant röst bakom mig hest viska: "vill du veta varför du är ensam i världen, Simon?" - ett citat jag med stor precision kan citera än till denna dager, lagrat i mitt förtvivlade minnes djupaste rötter; som ogräs, som mögel - "du skrämde iväg dem förstår du -oj, du skulle ha sett hur de sprang, hur de försvann till Landet där Inget finns".
Figuren hade stapplat närmare, en hes flämtning utstött för varje steg den säkert uråldriga gestalten tvingades ta - och det var då jag kom ihåg var jag tidigare hade hört Rösten: jag hade drömt (som jag brukar, det vill säga) hur ett enormt eldklot seglat ner över kullen där jag bor - där jag har min verkstad, där jag skriver ner allt som händer, ni vet - och talat med mig med en torr och sjuklig röst, sagt från den utmattade röstens djupaste kraftkällor och med ett underligt dån: "Inget - ordet är inget, och inget är Gud" - jag stapplade då (i drömmen, vill säga) tillbaka och höll på att ramla baklänges, då jag plötsligt vaknade; in i en av alla verkligheter jag vaknade i sedan Han (den hesa rösten, vill säga) förde mig Dit (platsen jag aldrig ser och aldrig drömmer om, men ändå känner av - platsen med de kritvita väggarna och de långärmade tröjorna); hursomhelst hörde jag rösten igen, och den sade "Du är min ende son, men när jag skapade dig för att visa människorna den rätta vägen så flydde de bort, in i ett rike där ingenting spelar något roll; du är min enda skapelse, nu, men du kan inte njuta av världen som jag har skapat åt dig, för du längtar fortfarande efter De som var här Förr - jag förstår inte varför du inte bara kan acceptera att de är försvunna, jag kan inte minnas att det var så jag byggde dig, varför kan du bara inte acceptera deras minimala värde och nöja dig med låtsasfolket och låtsasverkligheten jag har skapat åt dig? - jag är inte här för att skrämma dig, men jag kommer att slutföra din miserabla existens om jag inte får som jag vill..."
Kanske lika bra att börja från början: jag, det vill säga Simon, hade vandrat genom de ödsliga ruinerande skolsalarna, norr om kullen där jag levde - där jag hade min verkstad, där jag skrev ner allt som hände - och vädrade in atmosfären av kunskap som sakta höll på att tona bort ur de urgamla valven (jag visste fortfarande då inte vad eller vilka som hade tagit sig tid att konstruera dessa enorma stenvalv, men jag försäkrades i min visshet om att vad som än hade hänt, så hade civilisationen som en gång omhändertagit dessa hallar krossats under sin egen tyngd); då plötsligt jag hörde en fasansfullt torr, och förunderligt välbekant röst bakom mig hest viska: "vill du veta varför du är ensam i världen, Simon?" - ett citat jag med stor precision kan citera än till denna dager, lagrat i mitt förtvivlade minnes djupaste rötter; som ogräs, som mögel - "du skrämde iväg dem förstår du -oj, du skulle ha sett hur de sprang, hur de försvann till Landet där Inget finns".
Figuren hade stapplat närmare, en hes flämtning utstött för varje steg den säkert uråldriga gestalten tvingades ta - och det var då jag kom ihåg var jag tidigare hade hört Rösten: jag hade drömt (som jag brukar, det vill säga) hur ett enormt eldklot seglat ner över kullen där jag bor - där jag har min verkstad, där jag skriver ner allt som händer, ni vet - och talat med mig med en torr och sjuklig röst, sagt från den utmattade röstens djupaste kraftkällor och med ett underligt dån: "Inget - ordet är inget, och inget är Gud" - jag stapplade då (i drömmen, vill säga) tillbaka och höll på att ramla baklänges, då jag plötsligt vaknade; in i en av alla verkligheter jag vaknade i sedan Han (den hesa rösten, vill säga) förde mig Dit (platsen jag aldrig ser och aldrig drömmer om, men ändå känner av - platsen med de kritvita väggarna och de långärmade tröjorna); hursomhelst hörde jag rösten igen, och den sade "Du är min ende son, men när jag skapade dig för att visa människorna den rätta vägen så flydde de bort, in i ett rike där ingenting spelar något roll; du är min enda skapelse, nu, men du kan inte njuta av världen som jag har skapat åt dig, för du längtar fortfarande efter De som var här Förr - jag förstår inte varför du inte bara kan acceptera att de är försvunna, jag kan inte minnas att det var så jag byggde dig, varför kan du bara inte acceptera deras minimala värde och nöja dig med låtsasfolket och låtsasverkligheten jag har skapat åt dig? - jag är inte här för att skrämma dig, men jag kommer att slutföra din miserabla existens om jag inte får som jag vill..."
Och då passar det bra med den här..
Ja, jag vill dig väl, så lugn, kom in i min famn - jag känner dig, jag förstår dig; Jag ska vårda dig.. älska dig.
Jag vet att det känns så rätt - jag är en frälsare, det rätta och oundvikliga valet, och jag kommer göra allt för dig, även det du inte vågar fråga om, allt - Och jag vet, kära du, jag vet att du inte kan motstå, att du redan har svarat ja inom dig, och att du aldrig kommer kunna ta tillbaka det.
Och nu vill jag bara få något av dig, det ljuva som jag doftade först jag såg dig.
Ja, jag vill dig väl, så lugn, kom in i min famn - jag känner dig, jag förstår dig; Jag ska vårda dig.. älska dig.
Jag vet att det känns så rätt - jag är en frälsare, det rätta och oundvikliga valet, och jag kommer göra allt för dig, även det du inte vågar fråga om, allt - Och jag vet, kära du, jag vet att du inte kan motstå, att du redan har svarat ja inom dig, och att du aldrig kommer kunna ta tillbaka det.
Och nu vill jag bara få något av dig, det ljuva som jag doftade först jag såg dig.
Guden
Veteran
Westlife, Backstreet Boys samt Eminem och Petter är världens största artister! Endast de sänds på radio! Endast deras musikvideor visas på TV!
Morgoth
Swashbuckler
Jag som tyckte... [ANT]
...att mitt inlägg var ett konstverk av optimalt grammatiksnideri. ;_;
(för övrigt tror jag att "konstnärlig frihet" är en myt - jag känner mig mycket mer konstnärlig under regulerade omständigheter)
...att mitt inlägg var ett konstverk av optimalt grammatiksnideri. ;_;
(för övrigt tror jag att "konstnärlig frihet" är en myt - jag känner mig mycket mer konstnärlig under regulerade omständigheter)
Fuck the rules!
Titta! Där sitter hon, den smutsiga horan. Håller hans hand, skrattar åt hans skämt. Händer som smeker varandra. Han sade att han älskade mig och bara mig. Att jag var speciell! Att jag var hans älskling. Men mig verkar han ha glömt. Han viftar bort mig, halvhjärtat. Hans uppmärksamhet är riktad på annat. Jag välter ut popcornsskålen och han skäller på mig. När hon välte ut vinet då skrattade han bara. Hjälpte henne att torka upp. Kysste henne. Jag blev utkörd i köket, hans bästa vän. Så mycket var det värt. Nu går de uppför trappan, till hans sovrum. Stänger dörren framför mig. Hans bästa vän, hans enda vän, hans älskling. Det är jag som ska ligga bredvid honom! Jag som ska gå långa, mysiga promenader med honom! Hon har förstört allting. Men vänta bara, hon ska nog få! Han ska bli min igen. Bara min för evigt! Jag lägger mig nedanför trappan och väntar, lyssnar efter hennes fotsteg. Jag hör hur de stönar en stund, och sedan kommer hon ner med kläderna i oordning. Hon ler mot mig, ovetande. Sträcker fram sin hand. Jag viftar på svansen och hugger mot strupen. Jag är hans enda kärlek.
Titta! Där sitter hon, den smutsiga horan. Håller hans hand, skrattar åt hans skämt. Händer som smeker varandra. Han sade att han älskade mig och bara mig. Att jag var speciell! Att jag var hans älskling. Men mig verkar han ha glömt. Han viftar bort mig, halvhjärtat. Hans uppmärksamhet är riktad på annat. Jag välter ut popcornsskålen och han skäller på mig. När hon välte ut vinet då skrattade han bara. Hjälpte henne att torka upp. Kysste henne. Jag blev utkörd i köket, hans bästa vän. Så mycket var det värt. Nu går de uppför trappan, till hans sovrum. Stänger dörren framför mig. Hans bästa vän, hans enda vän, hans älskling. Det är jag som ska ligga bredvid honom! Jag som ska gå långa, mysiga promenader med honom! Hon har förstört allting. Men vänta bara, hon ska nog få! Han ska bli min igen. Bara min för evigt! Jag lägger mig nedanför trappan och väntar, lyssnar efter hennes fotsteg. Jag hör hur de stönar en stund, och sedan kommer hon ner med kläderna i oordning. Hon ler mot mig, ovetande. Sträcker fram sin hand. Jag viftar på svansen och hugger mot strupen. Jag är hans enda kärlek.
Dimfrost
Special Circumstances
Re: Jag som tyckte... [ANT]
Men det var det ju. Din användning av parenteser var mycket snygg, även om det nästan gjorde det hela lite för enkelt. Hur som helst var det bra mycket mer lättläst än Risings inlägg, där behovet av fler meningar var mycket mer kännbart.
Och jag gillar också begränsningar, när de utformas med varsamhet. Det här var en väldigt mysig utmaning. Utan begränsningen skulle gensvaret nog blivit avsevärt mindre.
/Dimfrost
Men det var det ju. Din användning av parenteser var mycket snygg, även om det nästan gjorde det hela lite för enkelt. Hur som helst var det bra mycket mer lättläst än Risings inlägg, där behovet av fler meningar var mycket mer kännbart.
Och jag gillar också begränsningar, när de utformas med varsamhet. Det här var en väldigt mysig utmaning. Utan begränsningen skulle gensvaret nog blivit avsevärt mindre.
/Dimfrost
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,515
Hyllning till Clive.
Det är inget fel på tunnelbanan bara för att den inte stannar vid stationerna som jag åker förbi.
Det är inget konstigt att jag är helt ensam i vagnen så här sent på natten.
Det enda jag behöver göra är att gå av vid slutstationen och byta till det andra tåget som finns där...om jag bara kunde sluta gråta och sluta skaka och sluta snörvla och sluta frysa och sluta känna mig helt stel och...sluta vara rädd för den, vars andedräkt jag känner i nacken.
Det är inget fel på tunnelbanan bara för att den inte stannar vid stationerna som jag åker förbi.
Det är inget konstigt att jag är helt ensam i vagnen så här sent på natten.
Det enda jag behöver göra är att gå av vid slutstationen och byta till det andra tåget som finns där...om jag bara kunde sluta gråta och sluta skaka och sluta snörvla och sluta frysa och sluta känna mig helt stel och...sluta vara rädd för den, vars andedräkt jag känner i nacken.
Rickard
Urverk speldesign
<TABLE WIDTH=60% ALIGN=center>
<TR><td> [color:\\"blue\\"]Tunga steg och flämtande andetag slås mot väggarna i ett eko, när hon kommer in i den gult upplysta gångtunneln. Hon hade äntligen lyckats skaka av sig våldsmannen, men en känsla slog ändå henne om hon inte var ensam när hon lutade sig mot väggen för att hämta andan. "Något är fel", men mer än så hann hon inte tänka innan väggen tyst omslöt och slukade henne hel, för att sedan lugnt vänta på nästa offer som kom gåendes.[/color]
</TR></TD>
</TABLE>
<TR><td> [color:\\"blue\\"]Tunga steg och flämtande andetag slås mot väggarna i ett eko, när hon kommer in i den gult upplysta gångtunneln. Hon hade äntligen lyckats skaka av sig våldsmannen, men en känsla slog ändå henne om hon inte var ensam när hon lutade sig mot väggen för att hämta andan. "Något är fel", men mer än så hann hon inte tänka innan väggen tyst omslöt och slukade henne hel, för att sedan lugnt vänta på nästa offer som kom gåendes.[/color]
</TR></TD>
</TABLE>
Rickard
Urverk speldesign
<TABLE WIDTH=60% ALIGN=center><TR><td><A onMouseOver="window.open('http://www.student.itn.liu.se/~rikel934/forum/scary_siewert.jpg','BU!','width=154,height=178')" HREF=#text>"VAD FAAAAAN vad den där jävla killen tror han är bra." är hans tanke när han läser inlägget som Den Andre har svarat på. "Jag måste verkligen inse Locos motiv och lista ut hur fanken han kan tänka som mig, svara så kvickt och omkullstjälpa mina argument med en sådan lätthet att jag måste fundera länge på mina svar". Han funderar, skriver ett svar, korrekturläser, igen och om igen innan han postar inlägget, loggar ut i sin ensamhet i cyberrymden för att sedan logga in igen som Loco, i ett forum som han själv en gång, för tusentals poster sedan, har skapat.</A></TR></TD></TABLE>
Rickard
Urverk speldesign
<TABLE WIDTH=65% ALIGN=center><TR><td>Jag vaknar till och medan jag kravlar mig upp på fötter vänder sig min mage sig ut och in, som ett uppror mot allt vad jag stoppade i mig igår under festen. Mitt minne från vad som hände är helt dränkt av ruset jag hade då, men någonstans i skallen vet jag ändå vägen till toaletten. Efter att ha tömt ut mitt maginnehåll, tittar jag ner på det jag åstadkommit och upptäcker fingret som jag precis har spytt upp.
</TR></TD>
</TABLE>
</TR></TD>
</TABLE>
Soylent Green are people!
Det begriper du väl, sa han, att 15 ton köttfärs inte kan återkallas bara för att en städare trillade i köttkvarnen?
Jag nickade. När dagen var slut gick jag hem, värmde en hamburgare i micron och satte mig framför tv:n.
Det begriper du väl, sa han, att 15 ton köttfärs inte kan återkallas bara för att en städare trillade i köttkvarnen?
Jag nickade. När dagen var slut gick jag hem, värmde en hamburgare i micron och satte mig framför tv:n.
Rickard
Urverk speldesign
Violent Red are people!
Hamburgarna var det sista utav köttet från min mors länder. Jag bet i köttet och saften från det flödade runt mina tänder. Jag slog på teven och såg mig själv i teven, tuggandes i köttet mellan mina händer.
Hamburgarna var det sista utav köttet från min mors länder. Jag bet i köttet och saften från det flödade runt mina tänder. Jag slog på teven och såg mig själv i teven, tuggandes i köttet mellan mina händer.