På ett plan vill man ju svara "90% av det som skrivs på det här forumet", men det är inte riktigt sant. Och det finns ju lite olika sätt att tänka här. Det finns flera spelstilar som är väldigt väsensskilda från min egen, men som jag förstår och där jag kan se var det roliga är. Mördarlodisar och minmaxande kan jag absolut förstå, och jag har spelat både OSR och DnD4 själv och tyckte att det var ganska kul. Jag har noll problem med att fatta den spelstilen; det är ju som att spela Carcassonne eller så; inga konstigheter. Allting som
@krank tycker i rollspelsväg är typ raka motsatsen till mina egna åsikter. Allt han tycker är kul tycker jag är tråkigt, och allt jag gillar hatar han. Men han är också en av de jag respekterar mest på forumet, för han vet vad han gillar, han kan förklara det väl och han bygger sina spel och sin spelstil på att uppnå det. Det är fett med ball. Blorb fattar jag helt och fullt vad grejen är; det har Sandra förklarat väl.
Det jag har svårast att fatta är vanligt tradspelande. Efter alla dessa år kan jag fortfarande inte fatta vad folk håller på med när de spelar Fria ligans spel eller typ Neotech. Alltså, jag menar inte att de spelar fel eller att det är dåligt. Jag kan bara inte förstå aktiviteten i sig. Det är för mig ett virrvarr av självmotsägelser och förvirring. Det är korvtårta med en massa ingredienser som inte passar ihop och folk säger "Men det är ju det som är det göttiga". Att man liksom försöker att klara äventyret, men man ska inte försöka klara äventyret. Att man ska ha en spelledare som ska leverera en ball (och på förhand skriven!) berättelse, men man ska inte styra vart rollpersonerna går, förutom att typ det ska man, men spelarna ska inte märka det. Och så är det viktigt att rollpersonerna kan dö och att det är farligt hela tiden, av någon anledning, men det är också viktigt att rollpersonerna inte dör, för det är inge kul. Att man ska leva sig in i rollpersonen och rollspela hens personlighet, men man ska använda spelarens intelligens för att lösa problem, men det är viktigt att rollpersonernas färdigheter är avgörande och att man slumpar vem som vinner konflikter baserat på det. Typ.
Det är för mig mycket mer mystiskt än minmaxande mördarlodisar. Det fattar jag absolut varför folk vill spela.
EDIT: Återigen, jag kan respektera det och tycker inte att det på något sätt är fel. Kan till och med beundra den sortens komplexa aktivitet som det är. Men jag fattar inte.
För mig går det bara inte, samma sak med distans-fika, distans-aw och så vidare. Jag provade allt det under corona men jag tyckte liksom att för mycket av det som är roligt för mig försvinner då.