Zimeon
Magister Katt
Jag kanske gör folk lite paffa nu, men det var helt klart när jag hörde/läste om "stoppsignaler". Jag blev ett enda stort levande frågetecken och bara QUE? Jag pendlade mellan "hur känsliga får folk vara" och "vad ÄR ens ett rollspel egentligen", tills poletten till slut trillade ner, och jag kunde konkludera att det gällde folk som spelar rollspel på HELT annat vis än jag gör. Men det känns fortfarande väldigt avlägset. Jag har lättare att förstå min-maxande, och där får jag ändå göra en ansträngning för att fatta, men det går. Men att spela så att man stoppsignaler kan vara aktuellt... det fattar jag inte poängen med alls.
Edit: Eller nej, jag fattar visst poängen med det. Improviserad teater och allt det där. Men jag ser inte på vilket sätt jag skulle få något nöje ut av det, och det är väldigt långt från vad jag är ute efter när jag sätter mig ner med rollspel.
Edit: Eller nej, jag fattar visst poängen med det. Improviserad teater och allt det där. Men jag ser inte på vilket sätt jag skulle få något nöje ut av det, och det är väldigt långt från vad jag är ute efter när jag sätter mig ner med rollspel.
Last edited: