Vad är den tanke ni läst om rollspel som varit längst från er egen åsikt?

[hedmeister]

I ett gammalt blogginlägg skriver Justin Alexander om Spherical Cows, som han definierar och ger exempel på så här:

Let’s call it the Spherical Cow Fallacy: “First, we assume a spherical cow. Next, we conclude that cows will always roll down hills and can never reach the top of them. Finally, we conclude that adventures should never include hills.”

Ever seen the guys claiming that wizards render rogues obsolete because knock replaces the Open Locks skill? That’s a spherical cow. (In a real game it would be completely foolish to waste limited resources in order to accomplish something that the rogue can do without expending any resources at all. It’s as if you decided to open your wallet and start burning $10 bills as kindling when there’s a box of twigs sitting right next to the fireplace.)

En person i kommentarfältet svarar på detta:

And you miss the argument (it’s not one I entirely share). The argument isn’t that the wizard should be preparing knock. It’s that three scrolls of knock at 150gp each are a good cheap replacement for the rogue. Knock isn’t worth preparing precisely because you won’t often need it. Which makes it perfect to cast from a scroll. And 150GP is trivial resources past a certain level, and certainly a lot smaller than the rogue’s share of the treasure would be.

Åsikten som kommentatorn ovan presenterar ger en bild av den totala motsatsen till vad jag tycker bordsrollspel är. Hens uppfattning är att en rollpersons värde enbart är maskinellt och värdemaximerat. En spelare som valt att göra en rollperson som är tjuv är inte välkommen till bordet, eftersom tjuvens jobb (öppna lås, göra närstridsskada) går att göra mycket bättre av en trollkarl eller en stark krigare. Det är så väsensskilt från vad jag vill ha ut av spelet att jag nästan får overklighetskänslor. Kan det verkligen finnas folk som spelar på det här sättet?! Ja, uppenbarligen. Och jag borde inte bry mig, men ändå gör jag det. Kommentatorn får ju spela precis som hen vill...

Vad har du stött på för åsikt om rollspel som fått dig att känna som jag gör om detta?

 

[Rangertheman]

Extrem min-max ger mig också overklighetskänslor. Det är verkligen inte något jag roas av när jag spelar rollspel.

Något som också känns helt främmande för mig är dogmatiskt blorbande. Å andra sidan kräks förespråkare för den spelstilen säkert lite i munnen när jag berättar att jag hittar på väldigt mycket i stunden. Jag vill visserligen gärna ha en inre trovärdighet i spelvärlden (verisimilitude) men för mig spelar det ingen större roll om "sanningar" etableras i preppen, ad hoc eller på något annat sätt..

 

[entomophobiac]

Vad har du stött på för åsikt om rollspel som fått dig att känna som jag gör om detta?

Tror min största krock med rollspelare i etern är att jag inte spelleder skrivna äventyr eller kampanjer, som regel, utan utgår från rollspels regler och sen ser vart de tar mig. Från början för att jag inte hade råd med äventyr eller kampanjer som osnuten parvel, men sedan som ren preferens.

För mig innebär frågor som "vilket äventyr spelar ni?" eller "finns det några bra äventyr till det här spelet?" liknande overklighetskänslor som de du beskriver, för jag är dels för lat för att läsa äventyr och dessutom tycker jag oftast det vi hittar på själva blir mycket coolare. Inte för att det objektivt är så alls, utan för att det är vårt.

En direkt konsekvens av det är att min syn på vissa spel (som definieras av grundreglerna) kan skära sig mot andras syn på samma spel, för att deras bild bottnar i den stora populära kampanjen eller de populäraste äventyren. Saker jag generellt är helt obekant med.

Nyligen boxade jag och förrådsförpassade alla kampanjer och äventyr som jag ändå köpt (because samlare) för att göra mer plats i hyllorna, som en sorts symbolisk handling.

 

[Franz]

Hör inte till något särskilt system men för mig skulle det väldigt mycket till för att jag skulle köra rollspel på distans. En så otroligt står del av vad jag tycker om med rollspel handlar om att ett gäng vänner befinner sig på samma plats, umgås och spelar ihop.

 

[hedmeister]

Hör inte till något särskilt system men för mig skulle det väldigt mycket till för att jag skulle köra rollspel på distans. En så otroligt står del av vad jag tycker om med rollspel handlar om att ett gäng vänner befinner sig på samma plats, umgås och spelar ihop.

I den bästa av världar hade jag också haft en lokal grupp som kunnat träffas på regelbundna tider, men nu lever vi ju inte i magister Pangloss värld, så därför måste jag tyvärr alltsomoftast hålla till godo med distansspel.

 

[Franz]

I den bästa av världar hade jag också haft en lokal grupp som kunnat träffas på regelbundna tider, men nu lever vi ju inte i magister Pangloss värld, så därför måste jag tyvärr alltsomoftast hålla till godo med distansspel.

Och det är självfallet okej om man tycker att fördelarna med det uppväger nackdelarna

 

[Mogger]

Folk som spelar utan setting. Det är ju som att äta utan mat! Jag fattar inte!

Ps. Jag fattar såklart.

 

[hedmeister]

Tror min största krock med rollspelare i etern är att jag inte spelleder skrivna äventyr eller kampanjer, som regel, utan utgår från rollspels regler och sen ser vart de tar mig. Från början för att jag inte hade råd med äventyr eller kampanjer som osnuten parvel, men sedan som ren preferens.

För mig innebär frågor som "vilket äventyr spelar ni?" eller "finns det några bra äventyr till det här spelet?" liknande overklighetskänslor som de du beskriver, för jag är dels för lat för att läsa äventyr och dessutom tycker jag oftast det vi hittar på själva blir mycket coolare. Inte för att det objektivt är så alls, utan för att det är vårt.

En direkt konsekvens av det är att min syn på vissa spel (som definieras av grundreglerna) kan skära sig mot andras syn på samma spel, för att deras bild bottnar i den stora populära kampanjen eller de populäraste äventyren. Saker jag generellt är helt obekant med.

Nyligen boxade jag och förrådsförpassade alla kampanjer och äventyr som jag ändå köpt (because samlare) för att göra mer plats i hyllorna, som en sorts symbolisk handling.

Jag har kört ett fåtal färdigskrivna äventyr, däribland Mörk Borgs introäventyr och något från MB: Feretory, eftersom inte varit rälsade och gett SL stora friheter, men samtidigt gett bra känsla för hur spelet är. Annars brukar jag nästan bara hitta på själv, så jag håller till största delen med dig. Nyligen letade jag fram äventyret Djupets Fasor till Expert DoD, som jag fick när jag var 8 år, och slogs av hur jag aldrig skulle kunna spelleda det eftersom det till så stor del bygger på att spelarna gör som det är skrivet.

 

[hedmeister]

Och det är självfallet okej om man tycker att fördelarna med det uppväger nackdelarna

Fördelen är att jag får spela över huvud taget! Och att min distansgrupp är otroligt bra. Önskar bara att de var mina grannar och inte bodde utspridda!

 

[Rickard]

Folk som spelar utan setting. Det är ju som att äta utan mat! Jag fattar inte!

Hmm, har du något exempel på detta?

 

[entomophobiac]

Hör inte till något särskilt system men för mig skulle det väldigt mycket till för att jag skulle köra rollspel på distans.

Det här har märkts jättettydligt i vår grupp också. Vi hade skitkul med onlinespel under pandemin, men så fort pandemin var över så har vi inte spelat online en enda gång.

 

[Mogger]

Hmm, har du något exempel på detta?

Spel utan setting? Finns ju exakt hur många som helst!

 

[Rangertheman]

Det här har märkts jättettydligt i vår grupp också. Vi hade skitkul med onlinespel under pandemin, men så fort pandemin var över så har vi inte spelat online en enda gång.

Samma här!

 

[Rickard]

Spel utan setting? Finns ju exakt hur många som helst!

Vilka då? Jag har jättesvårt att tänka mig rollspel utan setting, såvida du inte menar spel som Fia med knuff.

 

[Mogger]

Vilka då? Jag har jättesvårt att tänka mig rollspel utan setting, såvida du inte menar spel som Fia med knuff.

Ok, du tänker att om det finns svärd och ringbrynja och riddare så får vi en setting på köpet. Det är inte det jag pratar om. En uppenbar setting är inte en setting. Det är en kuliss.

 

[Rickard]

Ok, du tänker att om det finns svärd och ringbrynja och riddare så får vi en setting på köpet. Det är inte det jag pratar om. En uppenbar setting är inte en setting. Det är en kuliss.

Ah, då förstår jag. Hade varit intressant att höra i en annan tråd vad du tycker du får ut av en setting och inte en kuliss.

 

[chrull]

Ja, uppenbarligen. Och jag borde inte bry mig, men ändå gör jag det. Kommentatorn får ju spela precis som hen vill...

Kommentatorn själv säger att hen inte delar åsikten, så det är i de allra flesta fall en halmgubbe. Att diskussionen och argumentet finns på riktigt tvivlar jag inte på, men jag tror att det är en extremt liten grupp till och med av dem som ägnar sig åt theorycrafting spelar nog så. Att komma på optimala builds är lite som att måla snygga figurer till spelet-en sidorgrej som inte alltid har stor påverkan på själva spelet.

För att återanknyta till ursprungsfrågan så tror jag att ganska mycket av de påståenden jag hört om hobbyn som jag absolut inte håller med om har varit ganska lika det ovan, dvs något slags extrema påståenden som sällan har mycket med verkligheten att göra, ivf inte utanför en viss grupp eller några få spelmöten. Typ ”man får inte spela rollpersoner som är smartare än spelaren”, ”spelledaren är allsmäktig”, ”alla rollspel blir bättre om man tar bort SL”, ”improvisera aldrig” etc.

 

[Mogger]

Nån måste ju säga det:

Caligula.

 

[Gabrielle de Bourg]

Min är folk som aktivt väljer att inte spela andra system än ett. Jag må vara en som spelar många olika system, men det har också lärt mig att olika typer av spel passar till många olika spel – och att det är ganska lätt att sätta sig in i ett system. Speciellt när de har saker gemensamt; att gå från CoC till The Troubleshooters och DoD så finns det mycket likheter, för alla är byggda på BRP, eller som att gå mellan olika YZ-spel.

Men så finns det de som bara spelar ett spelsystem/ett spel. Det är en sak om det är av praktiska skäl (man är ny, man har inte råd att köpa nya spel eller att man bara inte hunnit), det är fine. De jag tänker på är de som är så fästa/besatta vid ett system att de gör allt i det. Tyvärr ganska vanligt bland DnD-spelare, som kan vara väldigt fast i det. Har hört de berätta om hur de gör en "homebrew" av systemet för att passa så andra typer av genrer där jag tillslut börjar känna "men varför använder du det här systemet?" Men när man säger det får man höra hur bra det systemet de använder är…

 

[Franz]

Fördelen är att jag får spela över huvud taget! Och att min distansgrupp är otroligt bra. Önskar bara att de var mina grannar och inte bodde utspridda!

Om du tycker det funkar bra med att spela på distans ska du självklart göra det. Själv föredrar jag inget spel alls framför spel på distans.