OSR Vad är grejen med OSR?

[Mogger]

Jag håller inte med om punkt tre, jag tycker absolut att OSR är D&D. Jag säger inte att vi ska spela OSR, utan att vi ska spela D&D. Åtminstone om vi kör Old School Essentials eller Labyrinth Lord eller liknande kloner.

Jag ser mig som en D&D-spelare, bara inte som en D&D5e-spelare.

Ja, det avser såklart nya utgåvor av D&D, lite otydligt av mig.

 

[Mogger]

Indiespelen tillkom säkert av flera anledningar men jag är ganska säker på att en av dem var att så att säga lösa problemet med att rollspelsregler traditionellt gjorde ungefär samma sak oavsett vad spelet var avsett för. Grottröj, vampyrintriger, kriminella cyberpunkare med mera... systemdesignen var (med enstaka undantag) ganska snarlik fram tills att indiespelen införde ett nytt paradigm med regler anpassade till spelet.

Om det problem OSR-spelen ska "lösa" är att bryta vissa konventioner så är det absolut något som kan smälta ihop med de delar av hobbyn som inte definieras som OSR idag. Det förändras inte av att D&D kommer fortsätta vara störst under överskådlig tid.

Ihopsmältningen har redan skett men D&D kommer sannolikt aldrig bli OSR. Därför kommer det finnas en livskraftig subkultur som drivs av andra värden men som ändå är hårt förknippat med D&D så länge det spelet är förhärskande och så länge det inte är OSR. Jag tror det krävs ett semistort spel som blir synonymt med OSR för att subkulturen ska upphöra. Det kan säkert ske men jag är tveksam.

 

[God45]

Är Fria Ligans Drakar och Demoner OSR?

Inte ens nära.

 

[P.eLL.e]

Ja både Conan och Fafr var båda stora inspirationer för Arneson&Gygax. Arnesons berättelse om ursprunget till vad som blev hans första spelmöte i Dungeons of Castle Blackmoor, som vad vi idag känner till som ground zero för traditionellt bordsrollspel(och i förlängningen D&D), var just genom att läsa Conan och kolla på gamla monsterfilmer och experimentera med figurspelsreglerna från Chainmail.

Tolkiens influenser verkar mest varit mer yta än innehåll. Tolkiens varelser fanns redan med i Chainmail så man använde dom i Blackmoor/D&D. På samma sätt som att D&D har hydror, minotaurer, harpyor etc gör det inte D&D som ett primärt helleniskt präglat spel så är det inte tänkt i första hand att emulera Tolkien bara för att det finns alver, dvärgar orcher etc. Dom var populära så därför lades dom till i Blackmoor/D&D för spelare.

Speciellt Gygax försökte distansera sig från Tolkien. Sedan kan man ifrågasätta en hel del Gygax hävdade men han verkar genuint hållit Howards verk och Leibers noveller om Lankhmar långt högre än Tolkien. Han medgav att han tyckte Bilbo var ok medan han ansåg LotR seg och trist. Det finns anekdoter om att Gygax gjorde magiker på låg level väldigt veka i D&D för han inte såg poängen varför någon ens skulle spela dom. Man ska ju spela Conan eller Fafr verkar varit sättet han resonerade på. Jag vill minnas att det var Rob Kuntz som nämnde det.

Och det märks på vad man ägnar sig åt i tidiga D&D: skattjakt.

Lite OT, men tror det är hober som fick gå till max lvl 4 Fighter som Gygax och som han i 0D&D skrev ”om nu någon vill vara sådan”, inte ville ha med.
Magic-User blev mäktiga på högre levlar, men var klena initialt. Aldrig hört att Gygax hade något emot dem, men jag kan ha fel.

 

[Christoffer]

Vad OSR inte är:

• Inte färdighetsbaserat
• Inte baserat på stora (mer eller mindre) kända spelvärldar
• Inte D&D4-5 (eller indie)
• Inte mainstream
• Inte karaktärsfokuserat

Typ så.

Och samtidigt kan det vara allt det där.

 

[Mogger]

Och samtidigt kan det vara allt det där.

Vågar påstå att om man checkar 2-3 av dessa så har man lämnat OSR bakom sig. Men det här är inte menat som en definitiv guide till vad som inte är OSR. Vi vet ju att det är en lös och vag term.

 

[luddwig]

Sedan tror jag att det finns väldigt många olika uppfattningar om hur långt från TSR D&D man behöver röra sig ...

Så är det. Personligen lägger jag ingen vikt alls vid en regelgrund från DnD. För mig är OSR en spelstil och Barons of Braunstein, Metamorphosis Alpha eller Tunnels and Trolls är lika mycket OSR som BX eller valfri retroklon. Jag plockade upp den synen på OSR för många år sedan, dels på diverse bloggar, dels på Grottröj. Sedan har den hängt kvar hos mig. Den senare diskussionen, där folk försöker dela in OSR i olika subgrupper, är jag inte insatt i.

 

[Vitulv]

Så är det. Personligen lägger jag ingen vikt alls vid en regelgrund från DnD. För mig är OSR en spelstil och Barons of Braunstein, Metamorphosis Alpha eller Tunnels and Trolls är lika mycket OSR som BX eller valfri retroklon. Jag plockade upp den synen på OSR för många år sedan, dels på diverse bloggar, dels på Grottröj. Sedan har den hängt kvar hos mig. Den senare diskussionen, där folk försöker dela in OSR i olika subgrupper, är jag inte insatt i.

Och den inställningen är precis lika legitim som min som inte handlar så himla mycket om spelstil utan mer om regelkärna och gör-det-själv-mentalitet.

 

[Christoffer]

Vågar påstå att om man checkar 2-3 av dessa så har man lämnat OSR bakom sig. Men det här är inte menat som en definitiv guide till vad som inte är OSR. Vi vet ju att det är en lös och vag term.

Kanske? Kanske inte? Det beror på vilket OSR och på vilket sätt vi checkar av de olika boxarna.

Exempelvis:
Inte färdighetsbaserat - Redan od&d har "färdigheter" som man slår för för att se om man lyckas med vissa utvalda saker. Vissa senare spel stryker under detta mer än andra. Vissa som diggar OSR stryker under hur grundegenskaper inte ska påverka spelet speciellt mycket medans endel låter dem påverka ALLT och vara vad vi slår mot och våra HP osv.

Inte baserat på stora (mer eller mindre) kända spelvärldar - Ehm, Mystara? Greyhawk? Är det inte OSR om vi kör B/X i Mystara menar du?

Inte D&D4-5 (eller indie) - Denna kanske jag kan hålla med om lite, men samtidigt fokuserar vi mer på krigsspelsaspekten av gammel d&d kommer positionering osv dyka upp som saker vi vill bry oss om, vi kanske drar in saker från Chainmail och visst, det är inte D&D4 för det. Däremto kring indie, skulle säga att flertalet av de sakerna som är centrala för många är sådant som var centralt för forgescenen rakt av, ingen räls, ingen plot att följa, vad vi spelar är vad som är, experimenterande med vilka delar i prepp som blir centrala och hur man skapar dem, osv osv. Så nope, tycker de är samma sak rakt av. All diskussion om OSR och emergent stories tex, det är rakt av precis vad forge talade om också. Angreppsättet är lite annorlunda, men även där talades det om LotFP och B/X osv så att göra någon åtskillnad blir högst artificiell tycker jag.

Inte mainstream - Ok, den här kanske vi får stryka lite.... eller? Basic D&D, talas väl fortfarande som en av de absolut mest sålda produkterna? Vet inte hur det står sig rent siffermässigt idag. Men oavsett, vissa personer dyker ju bara ner i B/X som avstamp, medans andra fokuserar helt på små undergroundfanzines (och nu menar jag printade på morsans jobb och häftade på pojkrummet, inget glattigt fyrfärgsjox).

Inte karaktärsfokuserat - Här beror det kanske på vad vi menar med begreppet. Om du menar att världens byggs runt karaktärerna utifrån vilka de är så håller med. Men om det handlar om driv och avstamp, om en känslomässig koppling till karaktär och värld, osv så håller jag faktiskt inte alls med. Det finns flera som skriver mycket om hur Basic D&D kanske börjar som någon slags överlevnads push your luck-övning, man vill få sin karaktär att bli bättre, att överleva och avancera, men när den gjort det ett tag och blivit någon, när man kan börja tycka saker och påverka sin värld så blir spelet ett annat. Och vad som beskrivs här brukar oftast rakt av vara story now. Setting and emergent stories tycker jag är en oerhört bra essä av Ron Edwards för att stryka under hur olika detta.

Vad jag vill stryka under är att hur vi inspireras av grundmaterialet kan se otroligt olika ut, hela det här "peta på statyns vänstra öga med en pinne-spelandet" är ETT sätt att fokusera in på, tittar vi på de faktiska regeltexterna säger de väldigt lite om just det utan snarare slår vi tärning för att hitta fälla eller hemlig dörr. Hela detta med lite provokativa omslag och innehåll, lite edgy konstfackpunkiga illustrationer som vi sätter B/X stats på är ett annat. Att slimma ner från B/X än mer för man tycker det är för omständigt och jobbigt och få något ytterst enkelt och slimmat för att plundra grottor med är ett annat. Eller för den delen då det som jag själv diggar mest, det krigsspeliga och med spelets motor högst närvarande att gripa in och forma världen, chansen att ramla över 4-400 vättar är inte bara en chans att stöta på dem, det säger något om deras närvaro i omgivningen, det är en representation av världen. Någonstans finns de där 400 vättarna...

Så som sagt, jag kan ta Mentzers Basic/Expert D&D, slå tärning för allt spelet säger åt mig att slå tärning för (hur bra är jag på att navigera i vildmarken, hitta fällor, hitta hemliga dörrar, osv), jag kan spela i Forgotten Realms, vi kan ha full on fokus på berättelsen som vecklar ut sig utifrån vad vi gör, eller fokusera helt på utmaningen att överleva dungen, beroende på hur länge vi håller på kommer vi antagligen börja bry oss om karaktärerna, deras vara kommer då antagligen ta betydligt större plats osv.

 

[Badmojo]

Är Fria Ligans Drakar och Demoner OSR?

Inte ens nära.

Fast det finns en del inspiration därifrån under motorhuven väl, med delvis minimalistiska/uppsnabbade regler för chargen, inga större skillnader mellan yrken/klasser, hög dödlighet men snabba läkeperioder, nerskalade stats för motstånd/monster? Åtminstone vissa likheter med Knave/Into the Odd/Tunnel Goons m fl tyckte jag mig se, även om DoD23 är mer detaljerat på ytan (och vad gäller stridsregler/färdigheter, hjälteförmågornas subsystem mm).
Eller så finns det likheter kanske mest för att de alla är "fantasyrollspel" med vissa gemensamma nämnare i stort, som egenskaper, stridsregler osv?

 

[Badmojo]

Jag skulle gärna se en nedbantad Dragonbanevariant/-hack i regelnivå med Mausritter o liknande OSR-spel (för det räknas väl som OSR??). Tre stats, D20, yrke ger fördel på slag. Kanske Tunnel Goons snabba stridssystem?

 

[Skarpskytten]

Fast det finns en del inspiration därifrån under motorhuven väl, med delvis minimalistiska/uppsnabbade regler för chargen, inga större skillnader mellan yrken/klasser, hög dödlighet men snabba läkeperioder, nerskalade stats för motstånd/monster? Åtminstone vissa likheter med Knave/Into the Odd/Tunnel Goons m fl tyckte jag mig se, även om DoD23 är mer detaljerat på ytan (och vad gäller stridsregler/färdigheter, hjälteförmågornas subsystem mm).
Eller så finns det likheter kanske mest för att de alla är "fantasyrollspel" med vissa gemensamma nämnare i stort, som egenskaper, stridsregler osv?

Jag tänker liksom du att DoD är påverkat av OSR. Men för mig är det inte OSR pga:

• Färdighetsbaserat, kryss för att bli bättre
• Inga nivåer, inga klasser, inte xp-för-guld
• Estetiken

Det är för BRPigt och för Egercrantzigt för att kvala in.

Är nyfiken på @God45s svar!

 

[Mogger]

Kanske? Kanske inte? Det beror på vilket OSR och på vilket sätt vi checkar av de olika boxarna.

Exempelvis:
Inte färdighetsbaserat - Redan od&d har "färdigheter" som man slår för för att se om man lyckas med vissa utvalda saker. Vissa senare spel stryker under detta mer än andra. Vissa som diggar OSR stryker under hur grundegenskaper inte ska påverka spelet speciellt mycket medans endel låter dem påverka ALLT och vara vad vi slår mot och våra HP osv.

Inte baserat på stora (mer eller mindre) kända spelvärldar - Ehm, Mystara? Greyhawk? Är det inte OSR om vi kör B/X i Mystara menar du?

Inte D&D4-5 (eller indie) - Denna kanske jag kan hålla med om lite, men samtidigt fokuserar vi mer på krigsspelsaspekten av gammel d&d kommer positionering osv dyka upp som saker vi vill bry oss om, vi kanske drar in saker från Chainmail och visst, det är inte D&D4 för det. Däremto kring indie, skulle säga att flertalet av de sakerna som är centrala för många är sådant som var centralt för forgescenen rakt av, ingen räls, ingen plot att följa, vad vi spelar är vad som är, experimenterande med vilka delar i prepp som blir centrala och hur man skapar dem, osv osv. Så nope, tycker de är samma sak rakt av. All diskussion om OSR och emergent stories tex, det är rakt av precis vad forge talade om också. Angreppsättet är lite annorlunda, men även där talades det om LotFP och B/X osv så att göra någon åtskillnad blir högst artificiell tycker jag.

Inte mainstream - Ok, den här kanske vi får stryka lite.... eller? Basic D&D, talas väl fortfarande som en av de absolut mest sålda produkterna? Vet inte hur det står sig rent siffermässigt idag. Men oavsett, vissa personer dyker ju bara ner i B/X som avstamp, medans andra fokuserar helt på små undergroundfanzines (och nu menar jag printade på morsans jobb och häftade på pojkrummet, inget glattigt fyrfärgsjox).

Inte karaktärsfokuserat - Här beror det kanske på vad vi menar med begreppet. Om du menar att världens byggs runt karaktärerna utifrån vilka de är så håller med. Men om det handlar om driv och avstamp, om en känslomässig koppling till karaktär och värld, osv så håller jag faktiskt inte alls med. Det finns flera som skriver mycket om hur Basic D&D kanske börjar som någon slags överlevnads push your luck-övning, man vill få sin karaktär att bli bättre, att överleva och avancera, men när den gjort det ett tag och blivit någon, när man kan börja tycka saker och påverka sin värld så blir spelet ett annat. Och vad som beskrivs här brukar oftast rakt av vara story now. Setting and emergent stories tycker jag är en oerhört bra essä av Ron Edwards för att stryka under hur olika detta.

Vad jag vill stryka under är att hur vi inspireras av grundmaterialet kan se otroligt olika ut, hela det här "peta på statyns vänstra öga med en pinne-spelandet" är ETT sätt att fokusera in på, tittar vi på de faktiska regeltexterna säger de väldigt lite om just det utan snarare slår vi tärning för att hitta fälla eller hemlig dörr. Hela detta med lite provokativa omslag och innehåll, lite edgy konstfackpunkiga illustrationer som vi sätter B/X stats på är ett annat. Att slimma ner från B/X än mer för man tycker det är för omständigt och jobbigt och få något ytterst enkelt och slimmat för att plundra grottor med är ett annat. Eller för den delen då det som jag själv diggar mest, det krigsspeliga och med spelets motor högst närvarande att gripa in och forma världen, chansen att ramla över 4-400 vättar är inte bara en chans att stöta på dem, det säger något om deras närvaro i omgivningen, det är en reflektion av världen. Någonstans finns de där 400 vättarna...

Så som sagt, jag kan ta Mentzers Basic D&D, slå tärning för allt spelet säger åt mig att slå tärning för (hur bra är jag på att navigera i vildmarken, hitta fällor, hitta hemliga dörrar, osv), jag kan spela i Forgotten Realms, vi kan ha full on fokus på berättelsen som vecklar ut sig utifrån vad vi gör, eller fokusera helt på utmaningen att överleva dungen, beroende på hur länge vi håller på kommer vi antagligen börja bry oss om karaktärerna, deras vara kommer då antagligen ta betydligt större plats osv.

Jag pratar om utgivna fullständiga spel, och menar att om du vill veta vad folk i allmänhet menar med OSR så är det sannolikt inte ett spel med en gedigen och välbeskriven spelvärld där reglerna och äventyrsstrukturen lägger stort fokus på färdigheter och karaktärsdrivet spel.

Det var tre av punkterna som rätt träffande beskriver Eon 4/5

 

[Christoffer]

Jag pratar om utgivna fullständiga spel, och menar att om du vill veta vad folk i allmänhet menar med OSR så är det sannolikt inte ett spel med en gedigen och välbeskriven spelvärld där reglerna och äventyrsstrukturen lägger stort fokus på färdigheter och karaktärsdrivet spel.

Det var tre av punkterna som rätt träffande beskriver Eon 4/5

Jag pratar spelande. Huruvida du eller någon vill stämpla OSR på en produkt eller ej är för mig helt ointressant. Det enda intressanta är själva spelandet och vad vi gör med ett system kring bordet. Och eftersom OSR så som rörelse kring spelande och inspiration från flera äldre system så tycker jag det finns ett värde i att inte fastna i att snacka om marknadsförings-lingo utan om vad faktiskt man inspireras av, hur det kommer ges uttryck i spelandet och vad det ger. Helt enkelt OSR kan vara jävla massa saker men även om jag inspireras av den delen som tittar närmare på hur reglerna faktiskt påverkar spelet -- alltså systemet så som det är skrivet och hur det kan appliceras vid spelbordet, inte någon slags RAW-fanatism -- så håller jag mig borta från att påstå att det artpunkiga äventyret med eget system som för mig helt missat flera aspekter av B/X inte skulle vara eller skulle missa poängen med B/X och därmed helt sakna den kopplingen bakåt som jag finner är central för OSR. Den här spretigheten i vilka delar vi inspireras av och stryker under som centrala har ju funnits om inte sen dag 1 när det började talas om old school osv så garanterat från dag 2.

 

[Quadrante]

OSR verkar lite som att skapa en spellista för ett årtionde. De som levde då och var uppe i det skulle protestera om de såg din lista av måstelåtar. Men, så är den inte för dem. Idén är viktigare än att återskapa något. … är det att spela D&D så får man nog räkna bort mig. Är det att lyfta spelarskicklighet så kan jag känna att jag förstår (och kan tänka mig delta).

 

[God45]

Fast det finns en del inspiration därifrån under motorhuven väl, med delvis minimalistiska/uppsnabbade regler för chargen, inga större skillnader mellan yrken/klasser, hög dödlighet men snabba läkeperioder, nerskalade stats för motstånd/monster? Åtminstone vissa likheter med Knave/Into the Odd/Tunnel Goons m fl tyckte jag mig se, även om DoD23 är mer detaljerat på ytan (och vad gäller stridsregler/färdigheter, hjälteförmågornas subsystem mm).
Eller så finns det likheter kanske mest för att de alla är "fantasyrollspel" med vissa gemensamma nämnare i stort, som egenskaper, stridsregler osv?

Det är bara inte OSR. Det är uppenbart en helt annan best. Man kan rada upp likheter med det blir liksom ”Borta med vinden och Toy Story är ganska lika för båda är filmer” av det.

 

[Mogger]

Jag pratar spelande. Huruvida du eller någon vill stämpla OSR på en produkt eller ej är för mig helt ointressant.

Det är dock vad jag pratade om Jag är vidare inte så intresserad av skapa exkluderande definitioner utan försökte hjälpa en medforumit med svar på frågor.

Alla får spela hur de vill och kalla sitt spelande vad de vill. Poängen är alltså INTE kunna slå någon på fingrarna och säga "nej, du spelar inte alls OSR". För det är jag helt ointresserad av att göra.

 

[ceruleanfive]

 

[Skarpskytten]

Så, @Widundret , som du förstår är svaret på din fråga, ”vi är inte ens överens om vad OSR är, och kan därför inte svara på frågan - men vi grälar gärna om det på Internet”.

 

[TobiasEkwall]

Det känns ju som att det är en glidande skala där ett spel får ett poäng för varje punkt de kan bocka av på en lista. (Typ inspirerat av gamla DnD, lätta regler, hög dödlighet, fokus på att utforska spände/farliga platser o.s.v, DIY-anda) Och sen dra ifrån ett poäng för varje grej det bockar av på minuslistan. (Regler för social interaktion, långa färdighetslistor, med mera)

Och sen kollar man slutpoängen:
10+OSR!
8-9 Antagligen OSR!
6-7 Lite OSR nära sådär.

Då ska man bara hitta krysslistor man kan vara överens om