Vad är OSR?

[Quadrante]

När ni nämner [avatar] och OSR låter det lite som att man skulle vara projicerad in i och/eller representerad genom någon (istället för ett något) i spelvärlden.

Om jag förstår det rätt så spelar personen i världen ingen roll, för det är spelaren som spelar roll, som ska styra och ta beslut.

Försvinner (roll)personen och spelaren spelar vidare byts bara [avataren] ut mot en ny. Så mer en spelpjäs för att spela med än än en roll att vara. Sant/falskt?

Hur mycket rollspel tycker ni det får vara utan att det skall upphöra vara OSR eller OSG?

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag tycker att ChatGPT hade ett bra (men möjligen något svengelskt) svar på vad OSR är. Bad den också specifikt att inkludera generatorer i svaret:

OSR står för "Old School Revival" eller "Old School Renaissance" och syftar på en rörelse inom rollspelsgemenskapen som vill återuppliva och bygga vidare på de ursprungliga rollspelen från 1970- och 80-talet. OSR-spel har vanligtvis en fokus på utforskning, överlevnad och äventyr i en farlig och oförutsägbar fantasivärld. Istället för att ha en detaljerad regelsystem och omfattande karaktärsblad betonas istället spelarnas fantasi, taktik och improvisation.

Generatorer är en viktig del av OSR-spel då de kan hjälpa till att skapa slumpmässiga element i spelet, vilket passar in i det utforskande och oförutsägbara spelet som OSR betonar. Generatorer kan användas för att skapa allt från slumpmässiga karaktärer och monster till skatter, världskartor, äventyrsplatser och händelser. De kan ta form av fysiska tärningar som slumpar fram resultat eller digitala verktyg som genererar slumpmässiga värden.

En av fördelarna med att använda generatorer i OSR-spel är att de hjälper till att skapa en känsla av överraskning och oförutsägbarhet, vilket är en viktig del av spelets upplevelse. OSR-spel fokuserar ofta på spelarnas improvisationsförmåga och generatorer ger en möjlighet för spelarna att tänka kreativt och anpassa sig till slumpmässiga situationer. Generatorer kan också hjälpa till att skapa en mer levande värld och undvika att spelet blir för förutsägbart eller mekaniskt.

I sammanfattning, generatorer är ett användbart verktyg inom OSR-spel då de kan hjälpa till att skapa en känsla av oförutsägbarhet och improvisation i spelet. De kan användas för att skapa slumpmässiga element som monster, skatter och äventyrsplatser, vilket passar in i det utforskande och överraskande spel som OSR betonar.

 

[Skarpskytten]

När ni nämner [avatar] och OSR låter det lite som att man skulle vara projicerad in i och/eller representerad genom någon (istället för ett något) i spelvärlden.

Om jag förstår det rätt så spelar personen i världen ingen roll, för det är spelaren som spelar roll, som ska styra och ta beslut.

Försvinner (roll)personen och spelaren spelar vidare byts bara [avataren] ut mot en ny. Så mer en spelpjäs för att spela med än än en roll att vara. Sant/falskt?

Hur mycket rollspel tycker ni det får vara utan att det skall upphöra vara OSR eller OSG?

Sant.

Jag tycker att om karaktärsgestatlning toppar rationella beslut, så slutar det vara OSR.

 

[JohanL]

Jag tycker att om karaktärsgestatlning toppar rationella beslut, så slutar det vara OSR.

Känns som att vi kan ha en distinktion här - OSR tenderar mot Author Stance eller ännu hellre Pawn Stance (rollpersonen är din spelpjäs), medan BRP tenderar mot Actor Stance (du spelar genom rollpersonens ögon, hjärna och kultur)?

(Notera ”tendera” - du kan förstås spela BRP i Pawn Stance, men jag misstänker att en del medspelare kan bli irriterade i OSR om du spelar suboptimalt av karaktärsskäl, i alla fall om deras rollpersoner utsätts för förhöjd risk på grund av det?)

 

[luddwig]

Om jag förstår det rätt så spelar personen i världen ingen roll, för det är spelaren som spelar roll, som ska styra och ta beslut.

Försvinner (roll)personen och spelaren spelar vidare byts bara [avataren] ut mot en ny. Så mer en spelpjäs för att spela med än än en roll att vara. Sant/falskt?

Jag skulle säga att rollpersonen spelar roll. Min erfarenhet är att nästan alla spelare i någon mån fäster sig vid sin rollperson. Det kan räcka med att hen har ett högt värde i en egenskap, en ovanlig besvärjelse eller ett coolt namn för att rollpersonen ska kännas "livsduglig". Om rollpersonen dör går de förbättringar - ofta små men svårnådda - den samlat på sig dessutom förlorade, och sannolikt även all utrustning. För ett konventspass är detta kanske inte viktigt, men i en kampanj kan det absolut ha betydelse.

Hur mycket rollspel tycker ni det får vara utan att det skall upphöra vara OSR eller OSG?

OSR är 100 % rollspel men jag tror att du menar karaktärsspel och som jag skrev tidigare, där får man göra som man vill. OSR ger inget stöd för karaktärsrollspel, men det är heller inte förbjudet.

 

[Quadrante]

Lite olika svar, men det gav mig svaren jag sökte.

 

[chrull]

OSR är 100 % rollspel men jag tror att du menar karaktärsspel och som jag skrev tidigare, där får man göra som man vill. OSR ger inget stöd för karaktärsrollspel, men det är heller inte förbjudet.

Jag tycker OSR ger stöd för karaktärsrollspel. Flera uppenbara OSR-spel (och OS-spel) har ju tabeller för personligheter hos NPCer eller PCs. Om de inte är verktyg eller stöd för karaktärsrollspel så vet jag inte vad de är till för?

 

[chrull]

Om jag förstår det rätt så spelar personen i världen ingen roll, för det är spelaren som spelar roll, som ska styra och ta beslut.

Försvinner (roll)personen och spelaren spelar vidare byts bara [avataren] ut mot en ny. Så mer en spelpjäs för att spela med än än en roll att vara. Sant/falskt?

Det är ju alltid spelaren som tar beslut, om det inte finns slag man måste slå/regler som hindrar/förbjuder en att välja vad ens rollperson gör? Oavsett spel?
Man kan absolut spela OSR och låta ens rollpersons karaktär avgöra vad man gör. Tjuven som stjäl från sina vänner är ju ett klassiskt (om än bespottat) exempel.

 

[luddwig]

Jag tycker OSR ger stöd för karaktärsrollspel. Flera uppenbara OSR-spel (och OS-spel) har ju tabeller för personligheter hos NPCer eller PCs. Om de inte är verktyg eller stöd för karaktärsrollspel så vet jag inte vad de är till för?

Sant. Jag var snål när jag skrev "inget stöd". Låt säga "tämligen begränsat stöd", och då tänker jag i jämförelse med sådant som Eons svulstiga bakgrundstabeller.

 

[JohanL]

Man kan absolut spela OSR och låta ens rollpersons karaktär avgöra vad man gör. Tjuven som stjäl från sina vänner är ju ett klassiskt (om än bespottat) exempel.

Just det är väl snarare kompetitivt hyperoptimalt, dock - man vill få mer skatter och prylar än ens beskärda del. Jag tänker mer att avsiktligt spela suboptimalt av karaktärsskäl.

 

[chrull]

Sant. Jag var snål när jag skrev "inget stöd". Låt säga "tämligen begränsat stöd", och då tänker jag i jämförelse med sådant som Eons svulstiga bakgrundstabeller.

Absolut. Jag tänker inte påstå att det är huvudfokus, men i tex Pirate Borg (som jag spelade igår och därför tar som exempel) så är bakgrund, flaws, idiosyncronacies och liknande fler än vad grundegenskaperna är, så får du (lite beroende på klass) lika många bakgrunds/karaktärssaker som du får spelvärden. Det är ju en ganska stor andel även om man jämför med trad-spel.
Och som du säger, det är ju betydligt mer än “inget”

 

[chrull]

Just det är väl snarare kompetitivt hyperoptimalt, dock - man vill få mer skatter och prylar än ens beskärda del. Jag tänker mer att avsiktligt spela suboptimalt av karaktärsskäl.

Nu svarade jag ju inte dig i min post, men ändå: Inget hindrar dig från att spela suboptimalt baserat på din rollpersonskaraktärsdrag. Vare sig det är karaktärsdrag som kommer från regelboken eller de du hittat på själv.

Däremot utgår ju många OSR-spel från att du spelar en äventyrare som är en del av en äventyrsgrupp som har någon form av gemensamt mål från början. Men senare, på name level och domain level blir ju ibland spelarna och deras rollpersoners mål mer egna och ibland mot varandra. Och spelar man AD&D-liknande system med alignments och paladiner så har vi en hel del klassiska exempel på suboptimala händelser om resulterar i PvP eller att rollpersoner tappar mäktiga förmågor.

 

[luddwig]

Jag tycker att om karaktärsgestatlning toppar rationella beslut, så slutar det vara OSR.

Jag är tveksam till att alls använda karaktärsgestaltning som en variabel för att ringa in OSR. Spelstilen ger dig fria tyglar så bara gör det du och din spelgrupp trivs med.

Känns som att vi kan ha en distinktion här - OSR tenderar mot Author Stance eller ännu hellre Pawn Stance, medan BRP tenderar mot Actor Stance?

Jämför vi inte på något sätt äpplen och päron här? OSR är en spelstil som kopplar till en viss typ av regelsystem. BRP är ett regelsystem som har en viss struktur, och som indirekt kanske kan uppmuntra till en viss typ av rollspelande. BRP är dock, som jag tänker på det, inte en definierad spelstil som säger något om hur spelledaren ska agera, hur äventyr ska vara strukturerade, om karaktärsrollspel är viktigt, och så vidare.

Om vi ska prata skillnader mellan de regelsystem som används inom OSR och BRP tror jag att de tydligaste är regelmängd, detaljnivå samt att BRP genomsyras av en slags strävan efter realism som OSR mest rycker på axlarna åt.

 

[Quadrante]

Det är ju alltid spelaren som tar beslut

Tror du nog förstår skillnaden mellan om man tar beslut som sin roll eller oberoende sin roll

 

[chrull]

Tror du nog förstår skillnaden mellan om man tar beslut som sin roll eller oberoende sin roll

Absolut. Men man behöver tydligen vara tydlig med tanke på konstiga föreställningar folk har om vissa saker.

Det går precis lika bra att ignorera eller ta hänsyn till sin rollpersons karaktärsdrag, mål och personlighet i OSR som det går att göra i de flesta rollspel av traditionell stil.

En anledning jag ofta ser missförståndet att sånt ignoreras i OSR är att man förutsätts ofta spela en äventyrare som utforskar väldigt farliga miljöer genom samarbete med andra. Rollpersoner med karaktärsdrag som “pillar på allt hen ser” eller “litar inte på någon” eller liknande play to lose-idéer har i många OSR-spel en tendens att filtrera ut sig själva så att säga.
Det är alltså lättare att spela en handelsman som är girig i Kopparhavets Hjältar än att spela stolt krigare som aldrig flyr i Mörk Borg.

Det gör inte rollpersonen till en icke-roll eller en spelpjäs om man inte väljer att göra det.

 

[Quadrante]

Det gör inte rollpersonen till en icke-roll eller en spelpjäs om man inte väljer att göra det.

Det vet vi ju redan. Frågan var om det då anses som mindre OSR:igt och svaret var som väntat, helt beroende på egna preferenser.

 

[Gamiel]

• En farlig spelvärld. Här finns inga skyddsnät. Spelarna måste spela smart för att rollpersonerna ska överleva.

Men hur "old school" är det egentligen eftersom om vi tar DnD (som de flesta OSR verkar vara baserad på) så hade de återupplivning som en del av världen, med exempelvis en förskapad RP till något äventyr jag läste, tror det var Ravenloft II, som hade som motivation att hon skulle betala tillbaka sin skuld för återupplivning genom att arbeta för templet.

 

[JohanL]

Om vi ska prata skillnader mellan de regelsystem som används inom OSR och BRP tror jag att de tydligaste är regelmängd, detaljnivå samt att BRP genomsyras av en slags strävan efter realism som OSR mest rycker på axlarna åt.

Sant, men det är också en fråga om intern psykologisk realism. Är din rollperson en effektiv optimerare för guld och XP, eller någon som är ihoprullad med social kontext, kultur och egna värderingar? Det förra behöver inte alls vara fel, får tilläggas - det är så man ska spela rollspelsliknande brädspel, till exempel, och definitivt hur jag spelar 4E (som bara är ett halvt kliv från ett brädspel).

 

[Skarpskytten]

Men hur "old school" är det egentligen eftersom om vi tar DnD (som de flesta OSR verkar vara baserad på) så hade de återupplivning som en del av världen, med exempelvis en förskapad RP till något äventyr jag läste, tror det var Ravenloft II, som hade som motivation att hon skulle betala tillbaka sin skuld för återupplivning genom att arbeta för templet.

I gammal-DnD får man de besvärjelserna på tämligen hög nivåer. Raise Dead kommer på rollfigursnivå 10 - och det är en lång resa dit. Den har därtill begränsningar. Och i ADnD är det inte säkert att den lyckas … Spelen från nuvarande årtusende är mycket generösare.

Men visst, det är en sak som DM har stor makt över. Finns det en präst som vill hjälpa gruppen? Och till vilket pris?

 

[chrull]

Men hur "old school" är det egentligen eftersom om vi tar DnD (som de flesta OSR verkar vara baserad på) så hade de återupplivning som en del av världen, med exempelvis en förskapad RP till något äventyr jag läste, tror det var Ravenloft II, som hade som motivation att hon skulle betala tillbaka sin skuld för återupplivning genom att arbeta för templet.

Jag har spelat massor med kampanjer av D&D-versioner. Tror att en eller två av dem har nått nivåer där olika former av återupplivning finns tillgängligt på ett pålitligt sätt.
Och generellt sätt så är OS-sorten D&D från innan 1984 när Dragonlance kommer och tar ett rejält kliv bort från tidigare normer.