Vad åt man när?

[Leon]

En lök i Sandby Borg: Uråldrig lök – bevis för Sandby Borgs kontakter med Romarriket - Vetenskapsradion Nyheter | Sveriges Radio

Det var den jag tänkte på (min lokala borg fö.)

 

[JohanL]

Många frukter, grönsaker och till och med djur är mycket primitivare som födokällor, eftersom de inte avlats lika länge eller precist. Äpplen är små, hårda och sura, men blir just därför bättre cider också.

 

[Leon]

Öl är något man i första hand brygger i hushållet, och eftersom varken kylning eller humle finns, är det en färskprodukt, som håller max två veckor innan man slår ut det till grisarna (men eftersom du kokat upp vattnet och har en viss alkoholhalt är det någorlunda hygieniskt i början). På grund av gästfrihetsreglerna är en effektiv förolämpning att servera någon dåligt öl som denne då är förpliktigad enligt gästfrihetsreglerna att dricka upp.

En "pub" är ursprungligen ett "public house", där man öppnat upp undervåningen i sitt hem för allmänheten och säljer sitt hemgjorda öl till dem. Rimligtvis är många av fantasyvärldens värdshus den sortens hybrid av hem och utskänkning.

Svagdricka är ofta när man brygger resterna efter ölbryggningen en gång till, och får en svagare produkt. Extremt vanligt.

Framförallt är det väl enskilda bönder som brygger öl. Kanske är mer brittisk medeltid, men hörde/läste om att ursprunget till pubskyltar är att bönderna satte upp lövruskur vid dörren för att vissa att de hade färskt öl.

 

[JohanL]

Som nämnt i "Små historiska fakta"-tråden är vetet inte alls som vi tänker oss från dagens samhälle. Vårt vete har de korta stammarna från den Gröna revolutionen under efterkrigstiden, men historiskt vete står manshögt.

Det förklarar också varför det inte är lika jobbigt som det låter att använda skära.

 

[Svarte Faraonen]

Att säga att humle ”inte finns” är såklart en grov generalisering som gör många antagande om var och när man befinner sig. Humle i öl börjar användas i mellersta Rhendalen under det som är vikingatid här uppe, men börjar inte bli riktigt stort i Tyskland förrän under 1200-talet. Innan dess använde man som @Leon påpekade ”Gruyt” (ett ord som så vitt jag vet saknar svensk motsvarighet), alltså olika örtblandningar. Egtvedflickan, ett danskt bronsåldersfynd, hade till exempel i graven med sig öl smaksatt med lingon, honung och pors.

Humle förbättrade hållbarheten, även om vissa andra ingredienser också har antibakteriella funktioner. Humoralpatologiskt och religiöst kan det dock ha ansetts positivt, då det sågs som en kylande ört som sänkte den sexuella aptiten – perfekt för klosterbruk, alltså. Vissa av de tidigare smaksättningarna kunde också vara direkt psykoaktiva, som bolmört, alruna och andra spännande alkaloidhaltiga växter. Namnet ”Pilsen” har till och med sitt ursprung i ordet ”Bilsenkraut”, eller bolmört.

Den bayerska renhetslagen från 1516, som föreskrev att öl endast fick göras på vatten, malt och humle, innebar alltså en reglering av den traditionella örtkryddningen av öl. Detta förflyttade också kontrollen över bryggningen från den privata och framför allt kvinnliga sfären till mer organiserade hantverkare och kloster.

 

[Bifur]

En annan stämningssättande aspekt, som jag generellt är sämre på, är att beakta årstiden och vad som rimligen kan finnas på bordet i förmoderna världar. Bäst så klart illustrerat av sådant som om det finns färsk frukt eller grönsaker etc.

 

[clarence redd]

Hur är det med mjöd? Enligt min rent popkulturella kunskap gjordes det innan öl kom till Norden.

 

[Gerkub]

Och det vi tänker på som fin flerrättersmiddag idag är en rysk uppfinning. Den franska stilen är traditionellt att servera all mat på samma gång.

Mathistorikern vill nyansera lite! Nu pratar vi finmat för fint folk. På 1700-talet serverades flera rätter på samma gång, lite som man fortfarande gör i stora delar av världen. I 1800-talets Frankrike började borgerligheten servera mat "à la russe", en rätt i taget, som kan ha hetat så för det kom från ryska hovet, eller helt enkelt för att allt ryskt var trendigt.

Tillägg: tydligen en rysk ambassadörs förtjänst

Le service à la russe a été introduit par le prince Alexandre Kourakine, ambassadeur de Russie en France entre 1808 et 1812, et a remplacé le service à la française en France et dans toute la partie occidentale de l'Europe ; c'est le goût qui a prévalu.

 

[JohanL]

Hur är det med mjöd? Enligt min rent popkulturella kunskap gjordes det innan öl kom till Norden.

Mjöd är bland världens enklaste alkohol att göra.

En gammal dryck är det som inom akademin kallas "Nordic grog" - du tar honung, bär, spannmål, och vad du nu råkar ha, och kör ned det i en behållare för att självjäsa.

Det närmsta vi har idag som jämförelseobjekt till äldre tiders öl är Gotlandsdrickan (som inte får säljas annat än på plats just för att hållbarheten utan humle är tvivelaktig).

 

[Gabrielle de Bourg]

Historieätarna är såklart att rekommendera, men är som sagt tyvärr borta från SVT Play. 20-talsavsnittet är bra inspo för CoC Sverige.

Kan annars också varmt rekommendera kanalen Tasting History där en kille lagar olika historiska maträtter och pratar om dess historia. Han har bland annat videor om vad man åt på medeltiden, som sjöfarare eller sjörövare och just nu gör han en serie om vad man åt på hemmafronten under andra världskriget.

 

[Svarte Faraonen]

Hur är det med mjöd? Enligt min rent popkulturella kunskap gjordes det innan öl kom till Norden.

Båda är väldigt gamla – öl går som jag sade minst tillbaka till bronsåldern, antagligen till bondestenåldern, och någon form av fermentering av honung är inte vidare svår att få till. Däremot har öl alltid varit vanligare, eftersom honung var dyrbart. Detta beror särskilt på att man först var hänvisad till vildhonung, därefter till tambikupor där man inte kunde komma åt honungen utan att döda bina. Den moderna bikupan med löstagbara ramar som låter en skörda honung utan att skada bina kommer till först på 1600-talet. Mjöd är således en lyxprodukt, medan öl är vardagsdryck. Det förklarar också varför mjöddrickandet i norr avtar när man knyter fler kulturella band med resten av Europa och vin tar över som prestigedryck (samt religiös nödvändighet).

Mjödliknande drycker finns också i andra kulturer. Mayaindianerna tillverkade till exempel en dryck som hette balché av honung (från en annan domesticerad biart som har fördelen att den inte sticks) och en särskild träbark. Denna dryck var så pass nära kopplad till religiösa ritualer att den sedermera förbjöds av de spanska erövrarna.

 

[Bifur]

Kan annars också varmt rekommendera kanalen Tasting History där en kille lagar olika historiska maträtter och pratar om dess historia.

Just det, det var den jag tänkte på också.

 

[Rymdhamster]

Vad kommer till saker att titta på kan jag rekomendera serierna "Secrets of the Castle" och "A Tudor Monsteary Farm", som båda finns på youtube.

De handlar förvisso om massor av saker förutom mat, men även har rätt stort fokus på vad som åts. Det är extra mysigt att de är utklädda och lever tidsenligt också (så tidsenligt man nu kan i dagens värld).

Rekommenderar att kolla in de där kanalerna i övrigt också för de har ännu fler avsnitt om mat i olika epoker.

 

[Cybot]

Ja, och det går längre tillbaka – så man behöver inte vara nipprig societetsmedlem för att plocka svamp i Sverige, man kan vara råbarkad svedjefinne också.

Ja. Sverigebalter och Sverigefinnar åt svamp redan på medeltiden.
På 1700-talet så hade t.ex. Cajsa Wargs kokbok med recept sin inkluderade riskor, murklor och champinjoner. Dvs, adeln i Sverige åt svamp långt innan 1800-talet.

Det är framför allt soppsvampar som blev populära under franskt inflytande i Karl Johans hov, medans de på medeltiden ansågs vara mat för kor och renar.

 

[TobiasEkwall]

”Hellre svalt väl svensken ihjäl än åt en svamp” gäller väl fram till början av 1900-talet. Svampplockning är möjligtvis något man sysslar med om man är en nipprig societetsmedlem som fått underliga vanor från kontinenten.

Här uppe i norra Sverige vet jag att det var en sed som kom hit med de ryssar som blev kvar efter 1809 års krig, men "vanligt folk" höll sig borta från sånt. Till och med så att jag har hört gamla gubbar oja sig övar att svamp endast är dugligt som ko-föda och det är en bit in på 2000-talet

 

[Cybot]

Hur såg det ut med baljväxter under europeisk medeltid? De är ju ett ganska rimlig ersättare.

Ärtor har odlats i norden sedan stenåldern (ärtsoppa är uråldrig. Även om den inte gjordes med gula ärtor förrän under tidigmodern tid), och lika så bondbönor (baljväxter av pisum och vicia släktena). Linser odlades inte här, men väldigt mycket nere vid medelhavet. Bönor (dvs phaseolus. Så vita bönor, kidney bönor osv) kom inte hit förrän väldigt sent då de kommer ifrån Amerika.

 

[TobiasEkwall]

Båda är väldigt gamla – öl går som jag sade minst tillbaka till bronsåldern, antagligen till bondestenåldern, och någon form av fermentering av honung är inte vidare svår att få till. Däremot har öl alltid varit vanligare, eftersom honung var dyrbart. Detta beror särskilt på att man först var hänvisad till vildhonung, därefter till tambikupor där man inte kunde komma åt honungen utan att döda bina. Den moderna bikupan med löstagbara ramar som låter en skörda honung utan att skada bina kommer till först på 1600-talet. Mjöd är således en lyxprodukt, medan öl är vardagsdryck. Det förklarar också varför mjöddrickandet i norr avtar när man knyter fler kulturella band med resten av Europa och vin tar över som prestigedryck (samt religiös nödvändighet).

Mjödliknande drycker finns också i andra kulturer. Mayaindianerna tillverkade till exempel en dryck som hette balché av honung (från en annan domesticerad biart som har fördelen att den inte sticks) och en särskild träbark. Denna dryck var så pass nära kopplad till religiösa ritualer att den sedermera förbjöds av de spanska erövrarna.

Här uppe (Västerbotten) vet jag att man använde skvattram, som ibland kallas get-porch i öl, den ska tydligen göra eventuella baksmällor värre, och man slutade med det när man började kunna köpa vettigt med humle söderifrån, och från Tyskland

Edit: oj jag svarade visst på fel inlägg ser jag, sorry

 

[TobiasEkwall]

En ann grej jag funderat över, (återigen det här gäller då västerbotten, men kan säkert gälla andra regioner också) men hur enhands maten verkar ha varit.

Det finns såna kontrakt mellan drängar och husbonde där det står att man får servera fisk max sex dagar i veckan. Carl von Line beskriver att det är sån brist på bröd att han serveras färsk fisk på torkad fisk.


Senare på 1800-talet verkar det finnas mer bröd. Och någon slags folklig visdom som sa att om det ryker i skorstenen så blir det blöta till middag (alltså hårt tunnbröd i buljong) om det inte ryker blir det blöta (alltså hårt tunnbröd i filmjölk)
Nu är de här sagt med lite humor och man åt annat ibland också men det är inte helt osant

 

[Quadrante]

Mat har varit en av de genomgående och återkommande detaljer jag bundit samman mina kampanjer.

 

[Gamiel]

Fredmans Epistel N:o 43 - Till Ulla Winblad, skrifven vid et ömt tilfälle.
Värm mer Öl och Bröd,
Län Madam Wingmarks kanna,
Lägg Kummin i, Susanna,
Värm vår stora Kopparpanna
Illene röd.
Fort bädda en Säng,
Med Svandun, Silkes-täcken;
Gesvindt, precist på fläcken,
Vagga, Stol och Mässings-bäcken,
Skaffa i fläng;
Stäng dörren, stäng;
Fäll gardinerna helt sakta;
Astrild kom, din Nymph upvakta,
Kom och Hännes glans betrakta,
Hännes känslor vänta ömt ditt understöd.

* * *

Renskt Vin, Mjölk och Mjöd,
Mer Ölost-vassla, kära!
Mer Socker, Ingefära,
Alt hvad skönt hon vil begära.
Lätta dess nöd;
Sjung Nymphen en sång,
Dess hjerta ängsligt brinner;
Det blod där inne rinner,
Snart en ljuflig svalka finner,
Delar sitt språng; Skönhet, hvad tvång!
Tusend dödar kring dig stimma;
Ända i din kärleks timma,
Måste du en död förnimma;
Masken dold i blomman bådar blommans död.


För er som undrar så är min förståelse att Ulla Winblad håller på att föda och det är saker som är rekommenderade som förtäring för barnsängskvinnor.